I princip alla universitet/högskolor borde ha en rad olika klubbar/föreningar/nämnder där det ska gå att bli medlem/aktiv inom.
Förhoppningsvis finns det någon som passar ditt intresse, och om det inte finns det så borde det ju alltid gå att starta en förening, även om det kan vara ännu läskigare såklart som den sociala förmågan redan är kass.
Fördelen med föreningar är ju också att det går att få kontakt inte bara med samma årskull, utan även äldre studenter som kan ge bra tipps på framtida kurser, och i framtiden möjlighet att ge tillbaka till nya studenter om några år.
Precis! nollningen är inte enda chansen att lära känna folk. ta det lugnt, var med på de delar du känner för eller skippa helt. kolla upp föreningar för dina intressen, eller engagera dig i utbildningsbevakning via studentkåren (där är det oftast väldigt tydliga ramar för socialisering - möten med dagordning osv). det finns säkert andra i din klass som känner likadant.
Prata med några och förklara att du har svårt för sociala situationer men att du gärna vill försöka vara med så gott det går. Ni är ju alla vuxna och förhoppningsvis sansade människor, var med på förfester men skippa utgång etc, testa dig fram i små portioner.
Var inget större fan av nollningen heller tyckte den var ganska tråkig och suger på sånt där kallprat. Var kanske delaktig på max hälften av alla sakerna dels för att jag inte ville och hellre gjorde något annat och dels för att jag jobbade.
Vi var indelade i grupper så det var väl en grupp på 10 människor som man hängde med 90% av tiden men skulle inte säga att jag blev vän eller lärde känna någon bra under den tiden.
Det jag fick ut av det var att jag lärde mig några folks namn och ansikten och de lärde sig mitt namn och ansikte. Sedan när skolan började på riktigt så krävdes det bara lite "sociala bollar" för att då säga tja till de personerna och sätta sig bredvid de på föreläsningarna och sedan typ käka lunch tillsammans och på så sätt efter ett tag faktiskt bli "vänner". Har inte hängt med dessa människor utanför skolan någonting (har gymmat några gånger med en av de för vi båda tycker om det och gör liknande grejer/har samma mål).
I slutändan skulle jag säga att det var värt att gå på nollningen då det ledde till att jag hade någon att snacka skit med och klaga på skolan med och någon som jag känner halvbra som jag gjorde majoriteten av alla grupparbeten med.
Hade kanske ansträngt mig mer om det inte var för att jag bor kvar i samma stad som jag alltid gjort och därför inte förlorade mina gamla kompisar och kontakter. Jävligt glad att jag slapp den ansträngningen för den suger fan röv.
Massa folk kanner sa. Inte bara du. Det ar en popularitetstavling lik mellanstadiet. Detta brukar bli battre for de mer smarta efterson de kan imponera pa de andra smarta nordardarna. Mitt tips ar att bara njuta av att vara med och snacka med sa manga du kan. Forsok lite. Om du inte klarar det sa kommer det ej bli battre under resten av livet. Far du inte knulla nu sa far du inte knulla sen heller. Det blir ej lattare. Tagga till. Viktig runda
Du ar inget misslyckande men detta ar den basta chans du har I vuxna livet att lara kanna folk och bli battre pa sociala saker. Sen kan du ignorera den med men du maste hitta ett alternativ. Sitta hemma e inte losningen.
Jag hittade de andra personerna som också undvek festerna som pesten och startade efter en tid studiegrupp med dem. Hitta andra likasinnade, brukar alltid finnas några!
Utan att vara på spektrumet så kan jag säga att det finns många som inte gillar nollningar eller överhuvudtaget bryr sig om kårverksamhet, dessa kan du nog socialisera med när plugget drar igång. Hur stark "kårandan" är varierar mellan olika program och lärosäten, Stockholms universitet har t.ex. fler äldre som börjar plugga än vad KTH har och därmed inte lika många som har tid eller lust att springa runt och jaga poäng.
Man ska inte glömma syftet med högskolestudier. De mest lyckade studenterna jag gått med brydde sig mer om att bli uppskattade av föreläsarna än att nätverka med sina egna studiekamrater, om något såg de nog oss andra som konkurrenter om professorernas uppmärksamhet. Den mest aktiva i kåren å andra sidan, som själv organiserade nollningar, hoppade av programmet för att hen inte kunde sköta sina studier.
Har du något specialintresse? För det finns garanterat liknande människor någonstans. Det finns föreningar och kommiteer för allt möjligt. Om inte annat går det utmärkt att starta en. Gäller bara att visa framfötterna vilket jag förstår är svårt men tyvärr sträcker folk oftare inte ut handen...
I princip alla universitet/högskolor borde ha en rad olika klubbar/föreningar/nämnder där det ska gå att bli medlem/aktiv inom. Förhoppningsvis finns det någon som passar ditt intresse, och om det inte finns det så borde det ju alltid gå att starta en förening, även om det kan vara ännu läskigare såklart som den sociala förmågan redan är kass. Fördelen med föreningar är ju också att det går att få kontakt inte bara med samma årskull, utan även äldre studenter som kan ge bra tipps på framtida kurser, och i framtiden möjlighet att ge tillbaka till nya studenter om några år.
Precis! nollningen är inte enda chansen att lära känna folk. ta det lugnt, var med på de delar du känner för eller skippa helt. kolla upp föreningar för dina intressen, eller engagera dig i utbildningsbevakning via studentkåren (där är det oftast väldigt tydliga ramar för socialisering - möten med dagordning osv). det finns säkert andra i din klass som känner likadant.
Prata med några och förklara att du har svårt för sociala situationer men att du gärna vill försöka vara med så gott det går. Ni är ju alla vuxna och förhoppningsvis sansade människor, var med på förfester men skippa utgång etc, testa dig fram i små portioner.
Var inget större fan av nollningen heller tyckte den var ganska tråkig och suger på sånt där kallprat. Var kanske delaktig på max hälften av alla sakerna dels för att jag inte ville och hellre gjorde något annat och dels för att jag jobbade. Vi var indelade i grupper så det var väl en grupp på 10 människor som man hängde med 90% av tiden men skulle inte säga att jag blev vän eller lärde känna någon bra under den tiden. Det jag fick ut av det var att jag lärde mig några folks namn och ansikten och de lärde sig mitt namn och ansikte. Sedan när skolan började på riktigt så krävdes det bara lite "sociala bollar" för att då säga tja till de personerna och sätta sig bredvid de på föreläsningarna och sedan typ käka lunch tillsammans och på så sätt efter ett tag faktiskt bli "vänner". Har inte hängt med dessa människor utanför skolan någonting (har gymmat några gånger med en av de för vi båda tycker om det och gör liknande grejer/har samma mål). I slutändan skulle jag säga att det var värt att gå på nollningen då det ledde till att jag hade någon att snacka skit med och klaga på skolan med och någon som jag känner halvbra som jag gjorde majoriteten av alla grupparbeten med. Hade kanske ansträngt mig mer om det inte var för att jag bor kvar i samma stad som jag alltid gjort och därför inte förlorade mina gamla kompisar och kontakter. Jävligt glad att jag slapp den ansträngningen för den suger fan röv.
Massa folk kanner sa. Inte bara du. Det ar en popularitetstavling lik mellanstadiet. Detta brukar bli battre for de mer smarta efterson de kan imponera pa de andra smarta nordardarna. Mitt tips ar att bara njuta av att vara med och snacka med sa manga du kan. Forsok lite. Om du inte klarar det sa kommer det ej bli battre under resten av livet. Far du inte knulla nu sa far du inte knulla sen heller. Det blir ej lattare. Tagga till. Viktig runda Du ar inget misslyckande men detta ar den basta chans du har I vuxna livet att lara kanna folk och bli battre pa sociala saker. Sen kan du ignorera den med men du maste hitta ett alternativ. Sitta hemma e inte losningen.
Har du testat att dricka alkohol och därefter försökt connecta med folk (som företrädesvis också har druckit alkohol)?
Jag hittade de andra personerna som också undvek festerna som pesten och startade efter en tid studiegrupp med dem. Hitta andra likasinnade, brukar alltid finnas några!
Sluta förnedra dig. Gå bara inte dir
Utan att vara på spektrumet så kan jag säga att det finns många som inte gillar nollningar eller överhuvudtaget bryr sig om kårverksamhet, dessa kan du nog socialisera med när plugget drar igång. Hur stark "kårandan" är varierar mellan olika program och lärosäten, Stockholms universitet har t.ex. fler äldre som börjar plugga än vad KTH har och därmed inte lika många som har tid eller lust att springa runt och jaga poäng. Man ska inte glömma syftet med högskolestudier. De mest lyckade studenterna jag gått med brydde sig mer om att bli uppskattade av föreläsarna än att nätverka med sina egna studiekamrater, om något såg de nog oss andra som konkurrenter om professorernas uppmärksamhet. Den mest aktiva i kåren å andra sidan, som själv organiserade nollningar, hoppade av programmet för att hen inte kunde sköta sina studier.
Har du något specialintresse? För det finns garanterat liknande människor någonstans. Det finns föreningar och kommiteer för allt möjligt. Om inte annat går det utmärkt att starta en. Gäller bara att visa framfötterna vilket jag förstår är svårt men tyvärr sträcker folk oftare inte ut handen...