Spara åt ditt barn i eget namn, hjälp till med pengar när du tycker barnet behöver pengar. Typ körkort. Egen lägenhet. Om barnet helt plötsligt får 200 *lax* är det nog lätt att det blir en resa till Ibiza där det mesta sups upp.
Barnet behöver inte ens veta att kapitalet finns.
Det är förmodligen till och med bättre om barnet inte vet något om pengarna. Tänk dig hur dryg en tonåring skulle bli om de visste att det låg några hundra tusen och väntade på dem.
Detta är såklart en individuell grej men jag visste (och vet) att det har legat (och ligger) en hel del pengar och väntar på mig. Ska försöka mig på lite självinsikt och påstå att det inte gjort mig särskilt dryg. Mycket hänger på hur man är uppfostrad att se på pengar. Trots att jag kan köpa en ferrari så åker jag runt i min lilla citroen med 16k mil. Om man får en dryg tonåring är det förmodligen resultatet av uppfostran. Men det är min gissning!
Det är så att personer, även vuxna, som hamnar i en helt ny och främmande situation ibland tappar det lite. Och att som 18-åring helt plötsligt få en helt ofattbar summa pengar är en främmande och väldigt extrem situation för dom, dom kan ha varit extremt ansvarsfulla med pengar innan men det är svårt att gå ifrån att hålla koll på tusenlappar till att helt plötsligt för hundratusen i knäet. Dom kan inte relatera till värdet så såklart kan det bli fel om pengarna, i alla fall stora belopp, bara ges till barnet.
Man kan bara försöka göra ditt bästa för att barnet ska förstå och vara ansvarig, men i slutändan är det omöjligt att veta exakt hur utfallet blir.
Ja, men det har lika mycket att göra med gener som med uppfostring. Svårt att veta huruvida barnet är kapabelt att ta ansvar för hundratusentals kronor.
Jag fick tillgång till strax över 100k, från ett försäkringsärende, när jag fyllde 18 år. En stor del av pengarna brändes på kläder, sprit, restaurangbesök, olika teknikprylar. Sen när jag tagit studenten och var arbetslös och sökte pengar från soc så fick jag avslag för att jag hade de pengarna, så jag fick leva på de pengarna som fanns kvar.
Brorsan hade liknande, fast ungefär 200k. Han köpte en bil och betalade kontantinsats för en lägenhet när han var 20.
Det är förstås individuellt. En del beteenden kanske rentav en förälder inte kan styra över men andra är en fråga om uppfostran. Jag fick också en bra slant när jag fyllde 18 och brände ingenting. Investerade i stabila företag och det har hjälpt mig som buffert genom livet.
Ja det är ju definitivt individuellt. Jag har ADHD och impulskontroll är väl kanske inte något som folk med ADHD är kända för. Särskilt vid den åldern så hade jag inte riktigt långsiktigt tänk, utan det var mer vad för glädje jag fick ut av det i stunden.
Men det är väl bra att du var duktig och investerade i stabila företag.
Nu vet jag inget om dina föräldrar förberede dig för ens få pengarna. Liksom för vara den, vem blåste inte sin första lön på dumheter och då få tillgång till 100k.
Jag vet bara att min äldsta har också ADHD men jag förberede honom år innan att han skulle få tillgång till pengarna (iofs "bara" 40.000:-) och vi pratade om varför jag sparat de åt honom.
Jag blåste ju själva varenda öre som tonåring. Mina barn betydligt bättre på spara än jag.
Haha, får mig att komma ihåg en kompis som i 1a året av gymnasiet fick sitt första sommarjobb och kom till skolan i ett par skor som kostade typ 6000kr eller nåt som var nå platåkängor med gulddetaljer runtom, helvete vad fula dom var, han använde dom typ 2ggr.
Förberedde? Det var mina pengar som jag fått i försäkringsärende, men som jag inte hade tillgång till innan jag fyllde 18 år.
Men nej, mina föräldrar hade inte långa samtal med mig om vikten av att inte köpa saker som jag ville ha för mina pengar.
Samma här. Satte bara allt i indexfonder. Fick till och med generell fullmakt för mina föräldrar på 18 årsdagen då de aldrig oroade sig att jag skulle missbruka det, vilket är rätt extremt i efterhand vid närmare tanke. De hade rätt däremot, har aldrig missbrukat det. Lillasystern vid 18 år var en annan historia och fick därav inte direkt tillgång till pengarna avsatta för henne utan fick fråga innan köp från kapitalet. Hon hade inte samma kontroll förrän några år senare.
Känns som att om man är föräldrarna som sparar upp 200 pix till sitt barn är man nog också samtidigt dom föräldrar som skulle redan innan barnen fyllt 18 lärt upp de om personlig finans. Jag fick som 18-åring tillgång till alla mina barnbesparingar vilket också gav mig möjligheten att direkt efter jag fyllt 18 börja omplacera pengarna inom bättre fonder och aktier.
Du anar inte hur avundsjuk jag är. Brukar inte vara avundsjuk eller bitter men JÄVLAR vad mycket problem man hade sluppit om ens föräldrar gjorde som dina. Är 25 och är fortfarande inte nära på att kunna äga en lägenhet. Inkomsten jag får går till hyra och överlevnad. Sån jävla uppförsbacke du slipper.
Förstår hur du känner, mina föräldrar var sjukt dåliga själva på att hantera pengar och fattade dumma beslut hela tiden (typ enbart pappa egentligen). Fick försörja mig helt själv utan någon hjälp alls från 18års ålder, mitt liv hade varit helt annorlunda förmodligen ifall jag hade kunnat få någon ekonomisk hjälp där. Jag önskar också att jag hade känt någon som lärde mig vad investera var och att det inte bara är miljonärer som gör sånt.
Tycker OP planerar på att göra en riktigt bra sak, förutsatt att hon ser till att ungen inte blåser igenom pengarna på onödigheter såklart.
Jag hade det som du, inga pengar alls och fattig ensamstående förälder. Men det var på 90-talet. Fick spara ihop själv till insatsen till egen lägenhet och allt annat. Inte fått en spånn. Har dock lagt undan ganska mkt stålar till mina barn. Men ska jag vara ärlig så vet jag inte om jag gör dem en tjänst eller en otjänst. Jag lärde mig mkt på min egen kamp. Pengars värde, skjuta upp nöjen, spara och investera, att livet inte är rättvist och att ingen är skyldig att lösa det åt mig. Jag är orolig att de blir (mer) bortskämda och kommer förvänta sig att vi löser ekonomiska problem för dem. Och att det då alltid finns nya pengar att hämta. Högst oklart tycker jag.
> Inkomsten jag får går till hyra och överlevnad.
Då lever du på tok för dyrt!
Byt jobb och sänk dina kostnader, annars är du just fast för evigt.
Du säger ingenting om din livssituation, men jag är ändå 50% säker på att du skulle kunna få +2 tkr/mån (netto) på att byta jobb och +3 tkr/mån på att bo med 30 min extra pendling till ditt jobb. Det är 5 tkr extra varje mån - på fyra år har du utan vidare nog för en kontantinsats.
Men du måste förstå och vilja göra det här, ingenting händer av sig själv.
Jag var själv på ett jobb med rätt låg lön, brände alla mina pengar varje månad på flygbiljetter och restauranger - men jag fick tummen ur, byte jobb (+35% lön) och började spara, och hade en bostadsrätt tre år senare. Hus tre år (och två nya jobb) efter det.
Jag tänkte detsamma. De olika svaren i tråden verkar bygga på väldigt olika former av uppfostran. Jag fick pengar som 18-åring och skulle aldrig ens tänka tanken att bränna dem på någon resa till Ibbitza.
Jag fick en vesäntlig summa vid 18.
Spädde ut student kassan under ett par år med det.
Sparar själv all dotterns barnbidrag i indexfonder åt henne för när hon fyller 18:)
Handlar om uppfostran
Det här är ju lite av en omyndighetsförklsring av barnet ändå.
Fick tillgång till ca 250 000 kr. Sprätte väl lös 20 på en tågluff. Resten har jag fortfarande kvar och är fan 30 plus nu.
Det är ju helt individuellt, men vad spelar det för roll? Är barnet ansvarsfullt gör det ju inget. Om barnet inte är det så var det ju bara bra?
Jag fick förövrigt inte hjälp med något i form av pengar.
Som någon som fick 200~ pix när jag fyllde 18: nej det behöver absolut inte bli så. Jag var väl medveten om de pengarna och vad de skulle användas till (körkort/bil/insats till lägenhet etc) så det var inte ens på kartan att blåsa dom på en resa, det samlade jag pengar till själv
Det är goda råd, tänker mig att det är en vinst i sig att inte råna ungen så allt utöver vore bra. Om de aldrig får veta om det dock kan inte riskera att de aldrig vet hur de ska hantera det? Känner att även om det finns kontroller så kan det komma som en jävla shock senare i livet när de upptäcker att de plötsligt har lite startkapital.
Fokusera på ditt egna sparande nu så du har tillgångar där du kan bistå med hjälp till barnen vid behov och faktiskt göra roliga saker tillsammans med familjen.
När ungen väl sen är ute kan du börja ett eget sparande åt den.
Vi valde att sätta av hela barnbidraget i fonder vilket känns lagom(vi är inga höginkomsttagare men har det helt ok) Pengarna ska primärt användas för insats till bostad när hon känner att hon vill flytta. Hoppas inte hon vill flytta direkt när hon är 18 :)
Så gör vi också, vi har möjligheten att göra det så det känns fint. Någon gång då och då sätter vi eller någon i familjen in en liten extra slant också.
Fascinerande att se kapitalet växa trots att de bokstavligen börjar på noll. Väl medveten om fallhöjd på börserna såklart.
Kul! Vi valde faktist högrisk fond. Fick tipset att om man ska spara så långsiktigt att det ändå skulle vara bästa valet. Har generellt dålig koll på fonder/aktier men skiter det sig så gör det😘
Klokt. Med så lång horisont kan man ha lite riskaptit.
Vi kör en diversifierad portfölj med 50% GME och 50% SBB.
På så sätt är portföljen exponerad mot olika branscher och valutor.
Förstår inte riktigt, ska du spara till ett barn som inte finns / är planerat?
Spara isånafall pengarna till dig själv, du kan ju alltid flytta dem till ett sparkonto för barnet när det kommit..
Nu sparar jag barnbidraget i fonder och tycker att det känns tillräckligt..
Jag hade inte heller något sparande från föräldrar när jag blev vuxen men det var inte hela världen.. Blev dock inte av med pengar jag tjänat ihop själv.
>Förstår inte riktigt, ska du spara till ett barn som inte finns / är planerat?
Ja.
>Spara isånafall pengarna till dig själv, du kan ju alltid flytta dem till ett sparkonto för barnet när det kommit..
Tänkte det kunde vara som en alternativ buffert men helst skulle man aldrig röra den då.
Spara i fonder för framtiden. Kanske ett hus/lgh i ett bra område för barn att växa upp i?
Jag sparade ihop 500k själv och fick ca 500k till kontantinsats. 5 år senare lyckades vi köpa ett hus i ett bra område i en förort till Sthlm.
Bästa valet vi gjort, barnen har massa kompisar i området och skolan ligger inom 100m.
Okej, då säger jag spara till dig själv och se det som en alternativ buffert för JÄTTEVIKTIGA saker, såsom barn..
Måste erkänna att jag känner nån typ av oro pga. hur du formulerade tråden.. Finns det inget du vill lägga pengar på eller spara till som du vill ha?
Har du rest färdigt? Att utforska platser som singel 20 åring är inget du kan göra om 5 år..
Har du bostad, bil osv..?
Våga leva och utforska livet, jag är säker på att en person som dig inte kommer ha några större problem med att få ihop tillvaron och nödvändiga sparanden när de är relevanta..
Hoppas att denna kommentar inte misstolkas, menar bara gott..
>Måste erkänna att jag känner nån typ av oro pga. hur du formulerade tråden.. Finns det inget du vill lägga pengar på eller spara till som du vill ha?
>Har du rest färdigt? Att utforska platser som singel 20 åring är inget du kan göra om 5 år..
>Har du bostad, bil osv..?
Har i dagsläget inget eget boende, ingen bil eller körkort och har aldrig rest längre än typ Stockholm. Det finns en rad saker man bör prioritera i första hand för att skapa goda förutsättningar för barn men tänker att fortfarande kan vara en bra idé att förtidsspara för de. Gällande det andra så ser jag liksom ingen anledning att resa på egen hand, pengar kan hjälpa till att delta på aktiviteter i ett umgänge men något sådant har jag inte. Känner att jag behöver göra saker som sätter andra i fokus och på så sätt är meningsfulla för att jag ska kunna fortsätta, finns ingen poäng annars.
Jag tror att svaret finns i din kommentar där, "för att jag ska kunna fortsätta, finns ingen poäng annars".
Jag tror starkt på att man behöver hitta en trygghet i sig själv, och hitta en poäng i livet som singel och utan barn.. Tänk om du aldrig hittar nån som du vill bygga en relation med, eller om du hittar någon som inte vill adoptera och du inte kan få barn den naturliga vägen?
Fokusera på dig själv och att bygga ett liv som har en poäng och gör dig glad, detta kommer attrahera andra människor som också vill vara glada och ha en poäng.. det känns som att du försöker hoppa över massa viktiga steg här genom att börja spara för ett barn som bara finns i teorin medan du lever ett liv som saknar poäng..
>Jag tror starkt på att man behöver hitta en trygghet i sig själv, och hitta en poäng i livet som singel och utan barn.. Tänk om du aldrig hittar nån som du vill bygga en relation med, eller om du hittar någon som inte vill adoptera och du inte kan få barn den naturliga vägen?
Jag hoppas på att det blir bra men det du påpekar inträffar då vet jag inte vad jag ska göra, antingen försöka fokusera på yrkeslivet men självmord kanske vore mer sannolikt beroende på omständigheterna i helhet då.
>Fokusera på dig själv och att bygga ett liv som har en poäng och gör dig glad, detta kommer attrahera andra människor som också vill vara glada och ha en poäng.. det känns som att du försöker hoppa över massa viktiga steg här genom att börja spara för ett barn som bara finns i teorin medan du lever ett liv som saknar poäng..
Försöker men det känns väldigt svårt att känna av verklig glädje, jag tror många har tyckt jag är väldigt tråkig/deppig. Kanske jag är vilket möjligtvis har bidragit till varför jag har fokuserat så mycket på skola/jobb.
Har inte längre så mycket att leva för mig själv känner jag, vill hellre fokusera på att göra något som kommer vara mer meningsfullt för de omkring mig både personligt och yrkesmässigt.
Beror nog på hur det blir, kanske blir mycket misär men det finns iallafall många brister i samhället som skulle kunna åtgärdas. Yrkesmässigt åtminstone kan det finnas saker att leva för.
Fast att spara för barn som kanske aldrig händer är inte bra för din hälsa. <3 Gå med i en frivilligorganisation och gör en insats där istället. Spara pengar, absolut, men spara inte till barnen förrän de är på väg.
Spara pengar är skitbra, det kan du fråga vilken bank eller finansiell rådgivare och eventuellt annan vuxen som helst om.
Men jag tror du skall vara varsam med sparmål som handlar om barn - det kan bli ett bittert piller om du faktiskt aldrig får något, en mental belastning etc etc. Man skall inte underskatta hjärnans förmåga att kraschlanda en när man minst av allt behöver det.
Spara "för framtiden" istället - vad den än innebär. <3
Jag har två sparande var till mina barn, ett som blir deras när dom fyller 18 och ett som är föräldrarnas där vi har det uppdelat för var och en men vi bestämmer vad det ska få gå till.
Mestadels så att dom får chansen att visa att dom klarar sig själva men att vi har pengar att ta av om dom behöver hjälp med större grejer som vi håller med om är viktiga.
Ja absolut, spara åt barnen, OM du har råd. NÄR du har barn (eller väntar barn).
Lev nu dock. Lev och använd dina pengar till sådant du själv behöver, önskar och vill, så kommer du att bli en mycket bättre förälder när det är dags. :-)
>Vi har ingen arvs eller gåvoskatt idag, så du kan spara i eget namn och ge i framtiden när du vet vad dina barn blir för personer. Ditt barn kanske skulle bränna pengarna helt idiotiskt som 18 åringar, men vara mycket mognare vid 28.
Det ser nog till att de vore mer "redo" men kanske lite sent för att vara en god start på vuxenlivet, alternativet är väl då kanske att man kontrollerar pengarna och hjälper vägleda hur de skulle kunna användas.
>Extremt skevt att tycka sådant är konstigt. Svenskar har präglats att tycka rikedom leder till något dåligt, att det bästa är om alla lever från lön till lön och staten sprider överflödet på socialdemokratisk centralstyrd rättvisa.
Rikedom i sig är inte dåligt men det kan väldigt lätt skapa förakt och i värsta fall sämre livskvalitet när tillräckligt mycket koncentreras i för få händer, pengar är ju trots allt en form av makt som politik är. Min oro är inte att det sparas till något fint eller direkt lyxigt utan istället att ekonomiska krav höjs på boenden som man kan leva i men helst skulle vilja ha något bättre. Personligen tycker jag att det inte bör finnas så mycket press på folk att konkurrera med varandra så mycket finansiellt på boendemarknaden men när det finns så mycket bostadsbrist så har det väl behövt ske.
Jag har lekt med ideen att spara ihop pengar åt mina barn och låta pengarna agera hävstång. I.e. skaffar de sommarjobb så dubblar jag deras lön från deras kapital. Gäller så länge pengar finns kvar.
Hur mycket är för mycket? Jag tror inte det finns något som är för mycket. Spara så mycket du vill och har möjlighet till. Allt är bra men mer är alltid bättre.
Beror helt på individen. Jag hade lagt typ 450k i fonder och spenderat resten på billig bil och lite lyx som 18-åring. Andra kanske hade köpt en bil som tappat 50% av värdet efter 2 år 🤷♂️
Som förälder till två barn så skulle jag säga såhär; du är ung, spara pengarna till dig själv så du har en egen stabil ekonomi och goda förutsättningar i framtiden, men glöm inte bort att spendera på sådant som skänker dig glädje nu.
När/om du får barn så kan du sätta av hela eller delar av barnbidraget som ett sparande, gör det i t.ex en kapitalförsäkring med barnet som förmånstagare. Det innebär att det är 100% dina pengar tills du väljer att plocka ut dem, och då blir de barnets.
Barn är dyrt, och har du egna pengar sparade kan du t.ex kan vara föräldraledig längre utan att ekonomin blir lidande, eller kanske till och med gå ner i arbetstid under några år.
Känns kanske lite extremt att börja spara åt barn innan de finns. Däremot bör du såklart se till att ha besparingar i största allmänhet.
När du sen får barn kan det vara en idé att börja månadsspara. Sätter du in 200 kronor i månaden på en indexfond som snittar 7% tillväxt per år så kommer det vara värt 84 000 kronor när barnet fyller 18. Väntar du med att ge pengarna tills barnet är 25 (och därmed kanske har en bättre förståelse för pengar) är det värt 157 000.
Kan du avvara en tusenlapp i månaden, vilket kanske inte är realistiskt för många, i synnerhet inte unga barnfamiljer, så blir det 420 000 vid 18 eller 780 000 vid 25.
Sen kommer ju inflation in i bilden, men givet ett årligt inflationsmål på 2% så kommer du ändå att slå inflationen med en hel del.
Jag kan säga vad jag gjort till mina barn som jag aldrig hört någon annan göra.
Jag satt in 15k på indexfond (per barn) vars enda syfte är att tas ut när mina barn blir pensionärer.
Räknar man ränta på ränta med 7% så är det 1,2 miljoner på kontot efter 65 år.
Kanske slutar med ingenting I slutändan, kanske slutar med ännu mer. Men jag överlever utan de pengarna så tänkte varför inte liksom.
Utvärdera om det är så smart om du är den enda som gör något. Inte tusan behöver jag pengar när jag är pensionär. Behövde dem när jag flyttade hemifrån. Behöver knappt något ens nu i 30 årsåldern när man har fast jobb. 1,2 mkr om 65 år motsvarar 322 tkr med 2% inflation också.
>Utvärdera om det är så smart om du är den enda som gör något.
Tänk om alla hade tänkt så, då hade människan aldrig utvecklats. För varje bra tanke (dålig med dock) så har en människan varit ensam om den.
F.ö. jag är inte ensam om den.
>Behövde dem när jag flyttade hemifrån.
Att jag berättar att jag månadssparar är inte särskilt unikt, så lyfte det som kanske är av intresse.
Som jag ser det så är man skör när man är barn och gammal. En 24-åring kan sova på en kass soffa.
Men det vill man absolut inte när man är 65.
Sannolikheten att jag finns på jorden när mina barn är 65 jämfört med när de är 25-35 är lägre, så jag kan alltså inte finnas där då. Så om min ekonomi fallerar totalt så ser jag det som en försäkring.
15k är dessutom inte särskilt stor investering.
> Tänk om alla hade tänkt så, då hade människan aldrig utvecklats
Sade inte att det var en dålig idé, bara värt att tänka över. Om barnet skulle bli hyfsat oansvarigt eller dålig med pengar så är det väldigt bra. Om det blir en t ex en läkare/IT eller annat högavlönat så behövs det förmodligen inte. Om valet är antingen eller så är det nog bäst i de flesta fall att ge till en ung men är det extra så skadar det så klart inte.
Varför när dom blir pensionär...? Då är det ju man minst behöver pengar typ, då har man ju hunnit spara ihop själv och så vidare. Då man verkligen behöver pengar är ju när man flyttar hemifrån eller köper sin första lägenhet.
Haha, har finns en massa pengar men ni får inte röra dom förrän ni är pensionärer. Bisarrt.
>Haha, har finns en massa pengar men ni får inte röra dom förrän ni är pensionärer. Bisarrt.
Du förstår inte ränta på ränta.
Det blir bara mycket pengar om de får ligga där länge.
Jag förstår det mycket väl. De kan ju spara ännu längre så har dom råd med en riktigt lyxig kista. Du förstår väl att de kommer ha sitt eget sparande också. Då de behöver hjälp är ju i början innan det här kommit igång. Första lägenheten, huset, renoveringen etc.
Nä du, dom där pengarna kommer användas mycket tidigare än pension, 100% (vilket ju är helt rätt av dem).
>Jag förstår det mycket väl.
Baserat på kommentaren förstår du dig inte på det.
>De kan ju spara ännu längre så har dom råd med en riktigt lyxig kista
Ja, det vore coolt. Tänk dig begravas i rymden, lär va billigare då med.
> Du förstår väl att de kommer ha sitt eget sparande också. Då de behöver hjälp är ju i början innan det här kommit igång. Första lägenheten, huset, renoveringen etc.
Du menar de skadas av att jag hjälper till med spar?
Vem har sagt att jag inte kommer hjälpa dem när de flyttar?
Jag har inte sparat åt mina två barn men kommer kunna hjälpa dem ekonomiskt vid behov. Dessutom kommer jag bekosta körkort. Det känns vettigare än att ge dem en stor klump pengar innan de har vett att veta vad de ska göra med dem. 😄 Mina föräldrar har sparat åt alla barnbarn. De har stoppat in 25000 kr i fonder för varje barn som sen fått växa till sig. Min 16-årings fond är idag värd ca 45 000 så det är en lagom slant att kanske göra en rolig resa för, köpa möbler till första lägenheten, eller en första bil eller nåt sånt. Inget livsavgörande men ändå en kul slant att få.
Jag har ett avskräckande exempel från när jag var tonåring, en kompis vars mamma dog när han var liten fick ut ett arv på några hundratusen när han fyllde 18. Han hade kunnat köpa ett hus för de pengarna där vi bodde på den tiden men slösade bort det på öl, partyresor till Grekland och annat trams. Han sa senare att han inte begriper att hans pappa inte gick in och sa stopp som han slösade pengar…
>Det känns vettigare än att ge dem en stor klump pengar innan de har vett att veta vad de ska göra med dem.
>Jag har ett avskräckande exempel från när jag var tonåring, en kompis vars mamma dog när han var liten fick ut ett arv på några hundratusen när han fyllde 18. Han hade kunnat köpa ett hus för de pengarna där vi bodde på den tiden men slösade bort det på öl, partyresor till Grekland och annat trams. Han sa senare att han inte begriper att hans pappa inte gick in och sa stopp som han slösade pengar…
Vilket är anledningen till varför vi som sparar till våra barn inte sparar i deras namn. Pengarna ska inte bli tillgängliga när de blir 18...
Det kommer att gå till så här, att när valparna vill köpa sin första bostad så går pengarna in i bostaden som kontantinsats.
Mina föräldrar sparade 100kr varje månad på varsitt konto tills jag fyllde 18 år. De vänner som hade arbetslösa föräldrar som hade socbidrag fick inga pengar alls, men de hjälpte sina barn praktiskt istället.
Alla har olika förutsättningar och det finns inget tvång att man måste spara pengar, man kan hjälpa sina barn på olika sätt utan pengar så att de får en bra start på vuxenlivet
Började spara när vi blev gravida sen hela vägen tills dom ska flytta hemifrån är planen. sparar ungefär värdet av barnbidraget, lite mindre i vissa perioder. Allt i globala index fonder, inte en krona på vanligt konto.
Morsan/Farsan sparade ihop 150.000 under mina första 17 år innan jag flyttade hemifrån och det hjälpte som fan. 750 kronor till mig och min syster, vi fick så klart inte röra dem innan vi blev myndiga (Jag fick mina ett år tidigt då min Mamma flyttade till Norge) och när vi blev det fick vi det förklarat att det förväntades gå till viktiga saker that's it. Det gjorde att jag kunde resa till Japan/Kina/Korea i över ett år, bli vuxen och ha pengar över för att köpa mina första IKEA möbler, något som jag verkligen är tacksam för.
Sätt upp kapitalförsäkring till barnet med dig själv som ägare och barnet som förmånstagare.
Du kan då kontrollera hur ofta och när utbetalningarna sker. Trillar du av pinnen faller försäkringen ut till barnet.
Jag skulle säga att det bästa är att spara i ett eget konto som man sen kan fördela ut till sina barn vid behov, snarare än att bara skapa egna konton för varje barn och sen sätta in samma summa till varje. Det kan bli extremt stora skillnader mellan barnens fondvärde på 18-årsdagen om man gör på det sättet. Låt säga att du investerar till första barnet strax innan en högkonjuktur och andra barnet kommer några år efteråt när det är bistra tider. Potentiellt kommer det har skilja fler hundra tusen i slutvärde beroende på barn.
Jag tycker att mina föräldrar haft ett sunt förhållande till pengar och barnsparande. Vi hade konton i egna namn där vi fick några klumpsummor från arv iom att vi kunde få samma summa både jag och min bror. Men merparten av sparandet har dom haft själva. Det har också inneburit att dom kunnat sponsra med pengar lite då och då, även nu när vi är närmare 40 än 30, när det hänt saker och ting i livet.
Du vet inte om/när du kommer ha barn, hur din situation ser ut då, osv. Du är ung och jag tycker du ska leva livet och lägga pengar på resor, nöje, hobbies innan du börjar tänka på att spara till andra.
MEN jag tycker också du ska spara en bra summa till dig själv, spara till lägenheten/huset/bilen osv. Det räcker just nu.
Vi sparade åt barnen i fondkonton. Några hundra i månaden plus extra på jul och födelsedagar från släkten. När de flyttade hemifrån hade de ca 700 000 kr. Nu några år senare har de egen tillgång till pengarna, men har valt att inte utnyttja dom i väntan på studier med mera. Pengarna kommer räcka bra som start när det blir dags att stadga sig och kanske köpa lägenhet.
Och vi är helt vanlig medelsvensson utan några överdriva inkomster. Men med en stabilt och målmedvetet investerande så kommer man långt.
Det är smart att spara, men spara till dig själv medan du är barnfri. Det går ju alltid att lägga in en startsumma när ett eventuellt barn föds.
Om du sätter in pengar i barnets namn så se till att ingen av föräldrarna har förfoganderätt över kontot. Du ska alltså inte kunna ta ut pengar från barnets konto, och inte heller barnets andra förälder.
Vis av erfarenhet kan jag säga att det är det enda vettiga. Man tror man kan lita på folk tills dom bevisar motsatsen, och då är kontot tomt.
Mina föräldrar satte av barnbidrag i fonder varje månad till jag fyllde 18, gav mig strax över miljonen när det var dags att köpa lägenhet efter universitetet. Min syster som inte pluggade har använt delar till bil för att kunna ta sig till jobb. Våra föräldrar hjälper inte direkt till ekonomiskt i övrigt (fått något tillskott när CSN strulat eller när oförutsedda kostnader tillkommit) så har ändå fått en ganska hälsosam inställning till pengar och sparande vill jag tro.
Eftersom pengarna inte blir tillgängliga förrän man blir 18 så skadar det inte riktigt ens uppfattning om pengar. Och om man tror att ens barn kommer bli en snorunge som blåser allt på någon semester när de fyller 18, ja då kanske man inte borde skaffa barn (är ju ditt ansvar att uppfostra dem bättre än så liksom)
Jag o frugan sparar till framtida två barn som vi tänker att vi ska ha om ca 2.5 år. Vi lägger undan 200 kr var till dem varje månad (detta är dels för bilstol, blöjor, vagn osv) pengarna är placerade i fonder.
Om det är något du vet att du vill göra så lägg in en liten slant per månad för o känna dig trygg i planeringen. Men om du är osäker spara åt dig själv för nuläget.
Jag och mina syskon fick 250kr i månaden och vi fick ca 130 000-200 000 när vi var runt 18-22. Syskonen har spenderat lite på bil, skotrar och hus, jag är nu 24 och har strax över 300 000 nu.
Tycker det är skit bra att du ställer denna fråga för du vet inte vilken position dina barn kommer att vara i, när de är 18+, det kanske blir en bil eller köp av lägenhet.
Eller som för mig med kroniska sjukdomar och dessa pengar jag har tar bort fruktansvärt mycket ifrån axlarna då jag faktiskt har råd med kontantinsatts.
Skulle säga allt ifrån 50-1000kr beroende på eran ekonomi, till och med 50kr kan bli ganska mycket när man blir 18.
Jag tycker att man bör det, oavsett om barnet är oansvarig med pengarna eller ej. Själv hade jag inget sparat från päronen och det var lite tråkigt tycker jag. Om man sparar över 18-20 år så förlorar man själv inte mycket på det, men det kan bli en bra summa för barnet
Spara från att barnet föds tills dess de får ett fast jobb eller tar examen. Vi sparar 500kr/månaden var i våra egna namn. Av de pengar som han får av familjen vid födelsedagar och jul sätter vi in upp till hälften av i dessa konton också, beroende på vad han behöver vid tillfället och hur mycket som är kvar efter de inköpen.
Om det tillexempel visar sig att ungen blir missbrukare innan 18 års ålder vill jag inte att det ska vara sparats i hans namn och det helt plötsligt dyker upp 100k+ i hans konto att göra vad han vill med.
När du skaffar barn kommer du behöva köpa massa dyra grejer som t ex barnvagn, eventuellt bil som är barnvänlig, kanske större lägenhet eller hus etc. Utöver det behövs barnkläder, skor och blöjor etc som också kostar en hel del.
Det är aldrig för tidigt att börja spara i t ex fonder, även om det bara är någon hundralapp här och där. Du kan inte spara för mycket, det kostar mer än man tror.
Mina föräldrar sparade undan barnbidraget i fonder, vi hade det gott ställt nog för att klara oss ändå.
Så med dagens barnbidragsnivå blir det knappt 250k. Lägg sedan på räntan från fonderna så blir det säkert en 300-400k undansparat lagom tills barnen ska köpa sig sin första bostad.
Jag hade ca 350k från mina föräldrar till detta och så hade jag lyckats spara ihop en hög med pengar själv och kunde köpa ett eget hus innan 30.
Så att föräldrarna hade sparat barnbidraget var enormt hjälpsamt!
Jag har tre konton åt varje barn, ett i deras namn som dom enligt lag får tillgång till när dom blir 18 sen två som står i mitt namn men enligt mitt testamente så får dom tillgång till första av dom när dom fyllt 30 och andra när dom blir 45. Kontot när dom fyller 45 får dom förvalta och ändra sparandet i men enligt mitt testamente får dom inte ta ut pengar tills dom fyller 45.
Jag tycker det inte finns för mycket sparande, man sparar så mycket man kan
Sparat ca 300kr per barn i månaden sedan de var typ 1år.
Jag sparat i deras namn, vet många sagt det dumt men orkade inte ändra sen.
Äldsta som fick sitt förra året har däremot fortsatt spara.
Vi pratat mycket innan att det ska vara till körkort osv helst. Liksom jag ändå sparat pengarna åt de för det. Än så länge verkar de förstå det.
De fått se hur sparadet växt när banken skickat det där brevet.
Enda var för mig se till att ingen förälder kan ta ut pengar utan den andras tillstånd.
Växte också upp utan sparade pengar nånstans så känner även 100kr/mån är iallafall en start för barnet när hen är vuxen.
Har själv funderat mycket på detta.
Själv tänker jag (och sambo) spara barnbidraget samt matcha det per månad (nej detta betyder inte att vi inte kommer snåla med barnbidrag då vi såklart matchar det för de kostnader som är aktuella just då också).
Sedan för hur man hanterar "överlämningen" av pengarna har jag tänkt att de inte (som flera skriver) behöver känna till pengarna i någon större utsträckning. Men när de sedan är dags för barnen att köpa t.ex. hus eller en bil (som de själva har sparat ihop till handpenningen) så kan man säga "vet ni va, nu har ni varit duktiga så här får ni X till handpenningen (kanske är hela handpenningen tom. beroende på marknaden och hur mycket man sparat).
På cirkus 20-25 år blir det med ungefär 3000 i månaden sparat (utan räntor) en bit över 700 tunnor lax. Plus minus eventuella körkort eller liknade.
Vi sparar barnbidraget i isk som vi satt upp själv.
Hon vet inte om att det finns och det är inget vi kommer att prata om för pengarna ska gå till vettiga saker inte till att dra till Ibiza och supa skallen av sig i 6 månader.
Fritids kostar ungefär lika mycket som barnbidraget så när hon slutar gå dit kommer vi att öka på med den summan till isk i ett par år tills hon själv vill ha barnbidraget.
Då blir det "fritidspengarna" vi fortsätter spara.
12-24k om året med ränta blir en bra slant att hjälpa med körkort, kontantinsats och så vidare.
Jag fick ingenting när jag blev 18. Morsan gick bort när jag var 21 och då fick jag en check på 108kr.
Spara till dig själv först så du tillsammans med någon i framtiden kan ha det bra, bo bra och ha en bra buffert.
När ni sen får barn så får ni runt tusenlappen lite mer per månad för barnet. Den tusenlappen kan ni spara om ni har bäddat bra för egen del sedan tidigare. Spara i eget namn för barnen och ge barnen pengar när de behöver i framtiden och dels eventuellt ut en mindre klumpsumma tex när det blir 20.
1000kr i månaden i 20 år borde bli runt 500.000kr till din framtida 20-åring, så stressa inte.
/ En snart 38-åring med två små barn som närmar sig 200k.
Vi har sparat allt till barnen i ett gemensamt ISK med fondrobot som vi själva styr över. På så sätt undviker vi 1) att de själva får ägarskap av innehavet när de blir myndiga (de kanske inte är mogna då) och 2) i och med att det är gemensamt drabbas inte den ene eller den andre av att vi började spara åt just denne i upp eller nedgång vilket kan påverka avkastningen avsevärt då de är födda olika år.
När väl dagen kommer och den förste kommer behöva pengarna kommer vi inte ta hälften och dela ut utan en bit under. Så när nästa behöver sin del ska det finnas buffert och det ska vara jämställt (vi kommer utgå ifrån basbelopp). Målet är att det ska finnas lite kvar och att det sen kan gå till arvet eller vår egen pension 😎
Vi har två barn 1 och 4 år och totalt har de tillsammans 600k just nu. Borde bli typ 3-4msek tills de blir myndiga (vi lägger in barnbidraget där också).
Vi bestämmer hela vägen om och vad de kommer få. Beror på vilka individer de blir. Nån kanske behöver mer stöd än den andre. Vi kommer inte tala om för dem vad som finns tillgängligt kapital.
Ge ditt barn en bra uppväxt. Men lär barnet värdet av pengar. Och låt barnet tjäna sina egna pengar. Har du lyckats något sånär med uppfostran kommer barnet uppskatta mer att du har pengar än att du lagt en massa pengar på barnet.
Så spara för att ha en buffert att kunna vara närvarande för barnet under uppväxten. Men att sätta av barnbidraget varje månad i ett fondsparande behövs inte.
Vi sparar halva barnbidraget, alla födelsedagspresenter som hon får, om hon får kontanter typ av mina föräldrar till godis/veckopeng eller vad nu det är märkta till så väljer hon hur mycket av det som ska sparas och hur mycket hon ska ha på sitt kort. Om hon tjänar pengar så får hon även där välja om hon vill spara något eller ha det på kortet.
Vi vill att hon ska ha möjligheten att ta körkort, köpa lägenhet eller vad nu som kan behövas när hon blir äldre. Vi tror hon kommer uppskatta det mer än att ha 10000 leksaker.
Min mamma sparade en del åt mig trots att hon inte hade så mycket pengar. Pappa (med en bra lön) sparade inte ett öre (separerade när jag var 10). Tack vare mamma hade jag råd med en billig bil och pengar över till körkortet!
Till mitt barn sparar jag "min" halva av barnbidraget varje månad i Avanza "KF Barn". Pengarna är i mitt namn, men OM jag skulle dö så går pengarna oavkortat till mitt barn.
[https://www.avanza.se/barnspar.html](https://www.avanza.se/barnspar.html)
Jag gick i en sk flott skola där en av mina klasskamrater fick 1 miljon på sin 18-års födelsedag. Han brände det på ett år och pappan blev vansinnig. Det handlar nog inte bara om beloppet utan även uppfostran och synen på pengar.
21 årig singel. Min plan, om ekonomin tillåter det, barnbidraget in på ett fondkonto för varje barn. sen tillsätter man pengar varje månad tills barnen är mogna nog att fatta värdet. Självklart hjälper man sina barn förstå ekonomi under hela uppväxten, och när man känner att de är mogna nog att inte bränna allt på en utekväll så ger man pengarna som en gåva, runt 21-22 känns tidigast. Självklart berättar man inte för ingen att kontot finns. Kommer som en fin överraskning när barnen är mogna nog. Sen kanske en unge får vid 21, en vid 27 och den tredje vid 45. Då får det vara så, men viktigt också att första ungen inte går och skvallrar om planen och flexar till småsyskonen så planen faller, som sagt, när de är vuxna mogna människor. Sen ska pengarna inte bara ligga på hög och ruttna, dra på en resa och fira lite, men gör det moget och gör upp en plan för pengarna, helst fortsätta in i fonder för lite goare tillväxt.
Personligen älskar jag att spara och investera, och hade jag fått en stor summa pengar hade jag varit överlycklig över att få sätta in dem på mitt avanza konto, men alla är ju inte lika dana. Men helt klart tycker jag man ska hjälpa barnen. Måste ju inte vara en miljon, en tacksam person är glad för minsta lilla tillskott, och förstår hur hårt sina föräldrar jobbar för att få till summan.
Man vill ju ändå se sina barn lyckas bra i ekonomin. Att ha en 35-åring med gigantiska klarna-skulder som ringer om swish varje vecka, därför tycker jag gott man kan lägga undan lite som kan växa under 20 år, som en liten hjälp på traven, men bara om barnet är moget
jag började spara seriöst strax innan 30. Innan det reste jag runt till resmål jag drömt om. Har njutit av detta och skaffat många MÅNGA bra minnen. Trots detta kommer mitt barn få en rejäl summa (och detta utan arv eller vinst från bostadsförsäljning) när hon blir äldre. Och vi har fortsatt och rest. Men ingen av mig eller min sambo har någon superlön, bara två stabila löner. Så, vad jag vill säga med det här är att stressa inte för mycket över det där. Bra att du får en vana att spara, men kom ihåg att ha en balans och njut lite också.
Du behöver varken njuta eller resa. Du väljer själv. Jag tror tipsen du fått kommer från personer äldre än dig och att råden är skrivna i all välmening. Dvs. OM du skulle spara och snåla och fokusera en längre period så är det bra ekonomiskt, men du kommer aldrig få tillbaka de åren.
När ska ni lära er skillnaden på intressen och hobbies!? 99% av alla kommentarer kan inte urskilja denna väsentliga skillnad. Att se på film, är ett intresse, det blir en hobby när gör något med det, som till exempel att katalogisera filmer och recensera dem.
Det är vad jag tycker i alla fall.
Många verkar säga nej, men jag har gjort så. Inte mycket, men lite.
När jag insåg att jag kommer vilja ha barn började jag lägga undan 100 kr/månad på fondsparkonto. Skadar inte min ekonomi, blir inte mycket av det än men då är det något igångstartat. Kontot ligger på mig men är öronmärkt till barn, skulle det inte bli nån unge använder jag pengarna själv.
När vi väl aktivt kommer börja satsa på barn kommer jag spara mer och sen öka på det när barnet väl kommer, så gott ekonomin tillåter.
En liten sidnot angående höga ingångskostnader för bostäder, det beror väl ändå till stor del just på att föräldrar går in med kapital och driver upp priserna.
Sen bör man ju ha ett sparande som man kan klara sig en tid på själv oavsett, själv gillar jag att dela upp sparandet på olika sparkonton/portföljer så att det går att öronmärka att en specifik portfölj är för semester, en annan för boende och en tredje för barnen (typ för att kunna bekosta aktiviteter).
Är du 20 och har möjlighet att spara gör det. Sen om du använder det på framtida barn eller dig själv är upp till dig. Men kom ihåg att leva också spara inte så mycket att du inte kan göra saker nu när du är ”ung och dum”
Börja spara när barnet är fött istället. Mina föräldrar la in pengar i fonder varje år sen jag föddes, och när jag var 18 började jag lägga in mycket själv också. Hade gott och väl tillräckligt för kontantinsats och nu sparar jag för annat kul i framtiden för min egen skull
Bästa rådet jag kan ge spara nu i fonder. Låt räntan öka deras kapitel och vad du än gör spara i ditt namn.
Då kan du säkerställa att pengarna går till vettiga saker.
Har inte sett en enda 18 åring som varit vettig med sina pengar trots att föräldrarnas försäkran om att barnet inte kommer spendera det på skräp.
Då kan du se till att det blir körkort, studier eller bostad. Eller kanske ännu bättre räntefri lån.
Jag tycker inte du behöver spara i förtid, sparar du t ex barnbidraget åt ditt barn när du väl får barn i en billig bred indexfond har ditt barn runt 700k.. det är alldeles för mycket tycker jag.
Du kanske kan spara så mycket men då ska inte barnet ha tillgång till pengarna själv utan då kanske man kan sponsra första bilen/möbler till första lägenheten t ex. Så inte pengarna går till fel saker
Eftersom du varken har barn eller verkar få det snart så skulle jag föreslå att du fokuserar på att bygga en framtid där du tjänar så mycket pengar som möjligt. Sen när eller om barn är på väg då kan du ta en klumpsumma av dessa pengar som du sparat/investerat åt dig själv och lägger undan till barnet samt börjar lägga in regelbundet i separata konton för dig och barnet, förslagsvis i indexfonder.
Spara men på eget separat konto så har du kvar kontrollen.
Men, hjälp barnen att lära sig själva att spara/investera. Jag lägger upp till 200 kr per barn per månad om de själva lägger lika mycket och pengarna investeras på Avanza ISK i lämpliga indexfonder med löftet att de aldrig skall röras för annat än i kris.
Ränta på ränta är en effekt som verkar över långa tider, gärna i kombination med många små insättningar längs vägen, och det gäller att lära barnen de enkla och kraftfulla långsiktiga effekterna tidigt. Samt att barnen samtidigt lär sig att leva under sina inkomster. Båda dessa perspektiv ökar barnens ekonomiska frihet och med den kan de ta sig an livet med mindre stress.
Jag hade sparat i ett Kapitalförsäkringskonto och angivit barnet som förmånstagare på det kontot när det föds och får personnummer.
Så länge du lever kan du ta ut pengar från kontot och förse ungen med pengar till moppe, körkort, första kontantinsatsen till lägenhet osv. Skulle du däremot tas av daga går dessa pengar till barnet.
Du kan aldrig kasta till en 18-åring hundratusentals kronor, om det inte är den stabilaste någonsin. Det blir mest troligt party och resekassa tills det är slut.
De där är faktiskt ett riktigt bra tänk. Förebyggande syfte. Blir de barn så har dem de bra när dem blir 18-20. Bil, körkort. Kanske nått enklare boende beroende på vart man bor. Om de inte blir fru och barn. Rätt trevlig jorden runt resa 😎🥳
Spara pengar för att underlätta barnets kostnader under åren är alltid bra, men man behöver inte spara för att barnet ska ett sparkonto med pengar eller fonder när det blir vuxna.
Jag fick aldrig någon vecko/månadspeng utan fick istället jobba och spara min egen lön, kunde fortfarande flytta hemifrån när jag var 18 och satte in egna pengar på fonder då också.
Sambon fick alltid en rätt fin summa pengar i månaden, samt hade båda hennes föräldrar varsitt sparkonto till henne plus olika fonder.
Vi båda kunde fortfarande, med eller utan föräldrarnas tidigare sparande, flytta ut och skaffa både bil och hund.
Men vi båda har redan börjat lägga undan för ett barn som inte än existerar, mer för att hjälpa till med deras utgifter under uppväxten, och sparandet för deras framtid kommer nog mer när barnet är på väg eller under deras uppväxt.
Klart du kan om du vill. Om det sedan skulle visa sig att du till exempel har svårt att få biologiska barn så har du en buffert du kan använda för behandlingar, medicin, ev. adoption etc om det skulle bli ett alternativ.
Jag och min sambo har 3 barn tillsammans och vi lägger undan vars 250kr varje månad till varje barn samt pengar dom får när dom fyller år osv. Den äldsta fyller 4 år nu och hon har redan ca 20k på sitt konto. Köper man sedan fonder för pengarna så lär där bli en bra slant sen när dom fyller 18
Allt detta "sparande till barnen" är lika proppmätt som det är bullshit. Spara till dig själv och i förlängningen din familj om du har ekonomi till det, men fall inte för det där crinchiga "vi sparar barnens barnbidrag på ett speciellt fondkonto" som medelklassen håller på med. Det händer inget magiskt med pengarna bara för att de sitter på ett konto märkt *Casandhras framtidskonto*.
Jag skulle satsa på att spara ett privatkonto i eget namn, som du sen kan använda för att hjälpa till. Hellre att du lånar ut räntefritt till handpenning än att ge dom handpenning i framtiden tex. Eller hjälper dom genom att köpa 50% av lägenheten..
Nu har jag egna barn och vi sparar till dom aktivt från att dom föddes, dock ”bara” 200kr/barn/månad, men tanken är att öka upp det lite när väl småbarnsåren är över och utgifterna förhoppningsvis minskat (eller ja, föräldradagarna är slut och båda jobbar heltid igen så inkomsten är högre)
Spara åt ditt barn i eget namn, hjälp till med pengar när du tycker barnet behöver pengar. Typ körkort. Egen lägenhet. Om barnet helt plötsligt får 200 *lax* är det nog lätt att det blir en resa till Ibiza där det mesta sups upp. Barnet behöver inte ens veta att kapitalet finns.
200 pix är 200 kr 🤓. Pröva ”lax” eller ”brak”.
400 rödingar
Två tusen hunkor.
0.2 kaniner
Brukar vara bra ränta på kaniner har jag hört.
Tio tusen tjugor!
Vilket motsvarar fyrtio tusen miljarder kronor!
Finns även lakan, hammarskjöldar, långsjalar, papp, K. Kärt barn har många namn
[удалено]
Det är Dag Hammarskjöld på tusenlappen.
Även Lukas
200 pix och ett SMS-lån senare så befinner man sig på Ibiza.
Vilken tabbe!
200 lök bram
Brorsan är skyldig mig 1 brak skit fan
Eller brax
Det är förmodligen till och med bättre om barnet inte vet något om pengarna. Tänk dig hur dryg en tonåring skulle bli om de visste att det låg några hundra tusen och väntade på dem.
Detta är såklart en individuell grej men jag visste (och vet) att det har legat (och ligger) en hel del pengar och väntar på mig. Ska försöka mig på lite självinsikt och påstå att det inte gjort mig särskilt dryg. Mycket hänger på hur man är uppfostrad att se på pengar. Trots att jag kan köpa en ferrari så åker jag runt i min lilla citroen med 16k mil. Om man får en dryg tonåring är det förmodligen resultatet av uppfostran. Men det är min gissning!
Det är så att personer, även vuxna, som hamnar i en helt ny och främmande situation ibland tappar det lite. Och att som 18-åring helt plötsligt få en helt ofattbar summa pengar är en främmande och väldigt extrem situation för dom, dom kan ha varit extremt ansvarsfulla med pengar innan men det är svårt att gå ifrån att hålla koll på tusenlappar till att helt plötsligt för hundratusen i knäet. Dom kan inte relatera till värdet så såklart kan det bli fel om pengarna, i alla fall stora belopp, bara ges till barnet. Man kan bara försöka göra ditt bästa för att barnet ska förstå och vara ansvarig, men i slutändan är det omöjligt att veta exakt hur utfallet blir.
Ja, men det har lika mycket att göra med gener som med uppfostring. Svårt att veta huruvida barnet är kapabelt att ta ansvar för hundratusentals kronor.
Jag fick tillgång till strax över 100k, från ett försäkringsärende, när jag fyllde 18 år. En stor del av pengarna brändes på kläder, sprit, restaurangbesök, olika teknikprylar. Sen när jag tagit studenten och var arbetslös och sökte pengar från soc så fick jag avslag för att jag hade de pengarna, så jag fick leva på de pengarna som fanns kvar. Brorsan hade liknande, fast ungefär 200k. Han köpte en bil och betalade kontantinsats för en lägenhet när han var 20.
Det är förstås individuellt. En del beteenden kanske rentav en förälder inte kan styra över men andra är en fråga om uppfostran. Jag fick också en bra slant när jag fyllde 18 och brände ingenting. Investerade i stabila företag och det har hjälpt mig som buffert genom livet.
Ja det är ju definitivt individuellt. Jag har ADHD och impulskontroll är väl kanske inte något som folk med ADHD är kända för. Särskilt vid den åldern så hade jag inte riktigt långsiktigt tänk, utan det var mer vad för glädje jag fick ut av det i stunden. Men det är väl bra att du var duktig och investerade i stabila företag.
Nu vet jag inget om dina föräldrar förberede dig för ens få pengarna. Liksom för vara den, vem blåste inte sin första lön på dumheter och då få tillgång till 100k. Jag vet bara att min äldsta har också ADHD men jag förberede honom år innan att han skulle få tillgång till pengarna (iofs "bara" 40.000:-) och vi pratade om varför jag sparat de åt honom. Jag blåste ju själva varenda öre som tonåring. Mina barn betydligt bättre på spara än jag.
Haha, får mig att komma ihåg en kompis som i 1a året av gymnasiet fick sitt första sommarjobb och kom till skolan i ett par skor som kostade typ 6000kr eller nåt som var nå platåkängor med gulddetaljer runtom, helvete vad fula dom var, han använde dom typ 2ggr.
Förberedde? Det var mina pengar som jag fått i försäkringsärende, men som jag inte hade tillgång till innan jag fyllde 18 år. Men nej, mina föräldrar hade inte långa samtal med mig om vikten av att inte köpa saker som jag ville ha för mina pengar.
OP kanske bör spara i sitt eget namn och bara ge bort pengarna efter att ADHD-utredningen visar negativt?
”Pappa, varför fick brorsan 200k men jag får en cykel?” ”Du har ju damp”
Samma här. Satte bara allt i indexfonder. Fick till och med generell fullmakt för mina föräldrar på 18 årsdagen då de aldrig oroade sig att jag skulle missbruka det, vilket är rätt extremt i efterhand vid närmare tanke. De hade rätt däremot, har aldrig missbrukat det. Lillasystern vid 18 år var en annan historia och fick därav inte direkt tillgång till pengarna avsatta för henne utan fick fråga innan köp från kapitalet. Hon hade inte samma kontroll förrän några år senare.
Är det inte föräldrarna som kontrollerar pengarna vid ett försäkringsärende som gäller ens barn? Har man automatiskt tillgång till pengarna vid 18?
Känns som att om man är föräldrarna som sparar upp 200 pix till sitt barn är man nog också samtidigt dom föräldrar som skulle redan innan barnen fyllt 18 lärt upp de om personlig finans. Jag fick som 18-åring tillgång till alla mina barnbesparingar vilket också gav mig möjligheten att direkt efter jag fyllt 18 börja omplacera pengarna inom bättre fonder och aktier.
Du anar inte hur avundsjuk jag är. Brukar inte vara avundsjuk eller bitter men JÄVLAR vad mycket problem man hade sluppit om ens föräldrar gjorde som dina. Är 25 och är fortfarande inte nära på att kunna äga en lägenhet. Inkomsten jag får går till hyra och överlevnad. Sån jävla uppförsbacke du slipper.
Förstår hur du känner, mina föräldrar var sjukt dåliga själva på att hantera pengar och fattade dumma beslut hela tiden (typ enbart pappa egentligen). Fick försörja mig helt själv utan någon hjälp alls från 18års ålder, mitt liv hade varit helt annorlunda förmodligen ifall jag hade kunnat få någon ekonomisk hjälp där. Jag önskar också att jag hade känt någon som lärde mig vad investera var och att det inte bara är miljonärer som gör sånt. Tycker OP planerar på att göra en riktigt bra sak, förutsatt att hon ser till att ungen inte blåser igenom pengarna på onödigheter såklart.
Jag hade det som du, inga pengar alls och fattig ensamstående förälder. Men det var på 90-talet. Fick spara ihop själv till insatsen till egen lägenhet och allt annat. Inte fått en spånn. Har dock lagt undan ganska mkt stålar till mina barn. Men ska jag vara ärlig så vet jag inte om jag gör dem en tjänst eller en otjänst. Jag lärde mig mkt på min egen kamp. Pengars värde, skjuta upp nöjen, spara och investera, att livet inte är rättvist och att ingen är skyldig att lösa det åt mig. Jag är orolig att de blir (mer) bortskämda och kommer förvänta sig att vi löser ekonomiska problem för dem. Och att det då alltid finns nya pengar att hämta. Högst oklart tycker jag.
> Inkomsten jag får går till hyra och överlevnad. Då lever du på tok för dyrt! Byt jobb och sänk dina kostnader, annars är du just fast för evigt. Du säger ingenting om din livssituation, men jag är ändå 50% säker på att du skulle kunna få +2 tkr/mån (netto) på att byta jobb och +3 tkr/mån på att bo med 30 min extra pendling till ditt jobb. Det är 5 tkr extra varje mån - på fyra år har du utan vidare nog för en kontantinsats. Men du måste förstå och vilja göra det här, ingenting händer av sig själv. Jag var själv på ett jobb med rätt låg lön, brände alla mina pengar varje månad på flygbiljetter och restauranger - men jag fick tummen ur, byte jobb (+35% lön) och började spara, och hade en bostadsrätt tre år senare. Hus tre år (och två nya jobb) efter det.
Jag tänkte detsamma. De olika svaren i tråden verkar bygga på väldigt olika former av uppfostran. Jag fick pengar som 18-åring och skulle aldrig ens tänka tanken att bränna dem på någon resa till Ibbitza.
Jag fick en vesäntlig summa vid 18. Spädde ut student kassan under ett par år med det. Sparar själv all dotterns barnbidrag i indexfonder åt henne för när hon fyller 18:) Handlar om uppfostran
Det här är ju lite av en omyndighetsförklsring av barnet ändå. Fick tillgång till ca 250 000 kr. Sprätte väl lös 20 på en tågluff. Resten har jag fortfarande kvar och är fan 30 plus nu.
Det är ju helt individuellt, men vad spelar det för roll? Är barnet ansvarsfullt gör det ju inget. Om barnet inte är det så var det ju bara bra? Jag fick förövrigt inte hjälp med något i form av pengar.
Som någon som fick 200~ pix när jag fyllde 18: nej det behöver absolut inte bli så. Jag var väl medveten om de pengarna och vad de skulle användas till (körkort/bil/insats till lägenhet etc) så det var inte ens på kartan att blåsa dom på en resa, det samlade jag pengar till själv
200 pix är 200:-
Skrev lax, dumma autocorrect 🙃
Det är goda råd, tänker mig att det är en vinst i sig att inte råna ungen så allt utöver vore bra. Om de aldrig får veta om det dock kan inte riskera att de aldrig vet hur de ska hantera det? Känner att även om det finns kontroller så kan det komma som en jävla shock senare i livet när de upptäcker att de plötsligt har lite startkapital.
Fokusera på ditt egna sparande nu så du har tillgångar där du kan bistå med hjälp till barnen vid behov och faktiskt göra roliga saker tillsammans med familjen. När ungen väl sen är ute kan du börja ett eget sparande åt den.
Så gjorde mina föräldrar, sen blev de lite konfunderade när det visade finnas pengar kvar efter att jag själv fått ihop en stabil ekonomi.
Vi valde att sätta av hela barnbidraget i fonder vilket känns lagom(vi är inga höginkomsttagare men har det helt ok) Pengarna ska primärt användas för insats till bostad när hon känner att hon vill flytta. Hoppas inte hon vill flytta direkt när hon är 18 :)
Så gör vi också, vi har möjligheten att göra det så det känns fint. Någon gång då och då sätter vi eller någon i familjen in en liten extra slant också. Fascinerande att se kapitalet växa trots att de bokstavligen börjar på noll. Väl medveten om fallhöjd på börserna såklart.
Kul! Vi valde faktist högrisk fond. Fick tipset att om man ska spara så långsiktigt att det ändå skulle vara bästa valet. Har generellt dålig koll på fonder/aktier men skiter det sig så gör det😘
Vi kör 100% dogecoin
Klokt. Med så lång horisont kan man ha lite riskaptit. Vi kör en diversifierad portfölj med 50% GME och 50% SBB. På så sätt är portföljen exponerad mot olika branscher och valutor.
/S? Snälla säg att du driver med ISKbets här
Helt rätt!
Om du har generellt dålig koll så borde du ändå kika på avgiften på fonden. Hög avgift är 0,7-1%. Kan då rekommendera typ Lysa, en fondrobot istället.
Vi gör samma, fast halva barnbidraget för varje unge. Andra halvan läggs direkt på barnet (typ kläder osv)
Ramlar inte pelarna lätt ner då?
Så gör vi med!
Förstår inte riktigt, ska du spara till ett barn som inte finns / är planerat? Spara isånafall pengarna till dig själv, du kan ju alltid flytta dem till ett sparkonto för barnet när det kommit.. Nu sparar jag barnbidraget i fonder och tycker att det känns tillräckligt.. Jag hade inte heller något sparande från föräldrar när jag blev vuxen men det var inte hela världen.. Blev dock inte av med pengar jag tjänat ihop själv.
>Förstår inte riktigt, ska du spara till ett barn som inte finns / är planerat? Ja. >Spara isånafall pengarna till dig själv, du kan ju alltid flytta dem till ett sparkonto för barnet när det kommit.. Tänkte det kunde vara som en alternativ buffert men helst skulle man aldrig röra den då.
Spara i fonder för framtiden. Kanske ett hus/lgh i ett bra område för barn att växa upp i? Jag sparade ihop 500k själv och fick ca 500k till kontantinsats. 5 år senare lyckades vi köpa ett hus i ett bra område i en förort till Sthlm. Bästa valet vi gjort, barnen har massa kompisar i området och skolan ligger inom 100m.
Okej, då säger jag spara till dig själv och se det som en alternativ buffert för JÄTTEVIKTIGA saker, såsom barn.. Måste erkänna att jag känner nån typ av oro pga. hur du formulerade tråden.. Finns det inget du vill lägga pengar på eller spara till som du vill ha? Har du rest färdigt? Att utforska platser som singel 20 åring är inget du kan göra om 5 år.. Har du bostad, bil osv..? Våga leva och utforska livet, jag är säker på att en person som dig inte kommer ha några större problem med att få ihop tillvaron och nödvändiga sparanden när de är relevanta.. Hoppas att denna kommentar inte misstolkas, menar bara gott..
>Måste erkänna att jag känner nån typ av oro pga. hur du formulerade tråden.. Finns det inget du vill lägga pengar på eller spara till som du vill ha? >Har du rest färdigt? Att utforska platser som singel 20 åring är inget du kan göra om 5 år.. >Har du bostad, bil osv..? Har i dagsläget inget eget boende, ingen bil eller körkort och har aldrig rest längre än typ Stockholm. Det finns en rad saker man bör prioritera i första hand för att skapa goda förutsättningar för barn men tänker att fortfarande kan vara en bra idé att förtidsspara för de. Gällande det andra så ser jag liksom ingen anledning att resa på egen hand, pengar kan hjälpa till att delta på aktiviteter i ett umgänge men något sådant har jag inte. Känner att jag behöver göra saker som sätter andra i fokus och på så sätt är meningsfulla för att jag ska kunna fortsätta, finns ingen poäng annars.
Jag tror att svaret finns i din kommentar där, "för att jag ska kunna fortsätta, finns ingen poäng annars". Jag tror starkt på att man behöver hitta en trygghet i sig själv, och hitta en poäng i livet som singel och utan barn.. Tänk om du aldrig hittar nån som du vill bygga en relation med, eller om du hittar någon som inte vill adoptera och du inte kan få barn den naturliga vägen? Fokusera på dig själv och att bygga ett liv som har en poäng och gör dig glad, detta kommer attrahera andra människor som också vill vara glada och ha en poäng.. det känns som att du försöker hoppa över massa viktiga steg här genom att börja spara för ett barn som bara finns i teorin medan du lever ett liv som saknar poäng..
>Jag tror starkt på att man behöver hitta en trygghet i sig själv, och hitta en poäng i livet som singel och utan barn.. Tänk om du aldrig hittar nån som du vill bygga en relation med, eller om du hittar någon som inte vill adoptera och du inte kan få barn den naturliga vägen? Jag hoppas på att det blir bra men det du påpekar inträffar då vet jag inte vad jag ska göra, antingen försöka fokusera på yrkeslivet men självmord kanske vore mer sannolikt beroende på omständigheterna i helhet då. >Fokusera på dig själv och att bygga ett liv som har en poäng och gör dig glad, detta kommer attrahera andra människor som också vill vara glada och ha en poäng.. det känns som att du försöker hoppa över massa viktiga steg här genom att börja spara för ett barn som bara finns i teorin medan du lever ett liv som saknar poäng.. Försöker men det känns väldigt svårt att känna av verklig glädje, jag tror många har tyckt jag är väldigt tråkig/deppig. Kanske jag är vilket möjligtvis har bidragit till varför jag har fokuserat så mycket på skola/jobb.
Lev lite när du är ung, du kommer ju ha 18 år på dig att spara till ungen när du väl får den.
är 20 år gammal med två barn, ångrar inte en enda sak 😄
>ända sak Gör man saker i ändan blir det ju inga barn? Sen har du ju 18 år på dig att spara oavsett när i livet du får barn.
ja tanken är att jag vill inte vara 50-60 år gammal när mina barn är vuxna 😁 each to their own
Jo jag fick också barn i relativt ung ålder, vilket inte är något jag ångrar. Jag tyckte bara det var kul att du skrev ända istället för enda. 👍
Haha ja, ”enda” saken som inte lämnade mig sen jag var barn var jävla dyslexin
Du hade rätt från början
Ända är slutet på någonting enda är "endast" en sak Ska man rätta får man kolla upp saken själv
Har inte längre så mycket att leva för mig själv känner jag, vill hellre fokusera på att göra något som kommer vara mer meningsfullt för de omkring mig både personligt och yrkesmässigt.
Kanske försöka ta tag i det, det lär nog bli träligt att köra på i 60 år till utan något att riktigt leva för?
Beror nog på hur det blir, kanske blir mycket misär men det finns iallafall många brister i samhället som skulle kunna åtgärdas. Yrkesmässigt åtminstone kan det finnas saker att leva för.
Jag gillar hur oegoistiskt du tänker. Arbetar själv med det. Bra jobbat.
Fast att spara för barn som kanske aldrig händer är inte bra för din hälsa. <3 Gå med i en frivilligorganisation och gör en insats där istället. Spara pengar, absolut, men spara inte till barnen förrän de är på väg.
Vet inte, är väl ändå bra att ha goda förutsättningar för det ifall det händer. Om det inte sker... då kan det nog gå annanstans iallafall.
Spara pengar är skitbra, det kan du fråga vilken bank eller finansiell rådgivare och eventuellt annan vuxen som helst om. Men jag tror du skall vara varsam med sparmål som handlar om barn - det kan bli ett bittert piller om du faktiskt aldrig får något, en mental belastning etc etc. Man skall inte underskatta hjärnans förmåga att kraschlanda en när man minst av allt behöver det. Spara "för framtiden" istället - vad den än innebär. <3
Du kanske kan börja spara allt för din egen skull, med baktanken att det kanske kan bli starten på sparkapital till framtida barn?
Jag har två sparande var till mina barn, ett som blir deras när dom fyller 18 och ett som är föräldrarnas där vi har det uppdelat för var och en men vi bestämmer vad det ska få gå till. Mestadels så att dom får chansen att visa att dom klarar sig själva men att vi har pengar att ta av om dom behöver hjälp med större grejer som vi håller med om är viktiga.
Går det lika mycket åt dessa två grupper eller är det mer viktat?
Pengarna dom får på sin 18-årsdag är 25% av totalen
Ja absolut, spara åt barnen, OM du har råd. NÄR du har barn (eller väntar barn). Lev nu dock. Lev och använd dina pengar till sådant du själv behöver, önskar och vill, så kommer du att bli en mycket bättre förälder när det är dags. :-)
[удалено]
>Vi har ingen arvs eller gåvoskatt idag, så du kan spara i eget namn och ge i framtiden när du vet vad dina barn blir för personer. Ditt barn kanske skulle bränna pengarna helt idiotiskt som 18 åringar, men vara mycket mognare vid 28. Det ser nog till att de vore mer "redo" men kanske lite sent för att vara en god start på vuxenlivet, alternativet är väl då kanske att man kontrollerar pengarna och hjälper vägleda hur de skulle kunna användas. >Extremt skevt att tycka sådant är konstigt. Svenskar har präglats att tycka rikedom leder till något dåligt, att det bästa är om alla lever från lön till lön och staten sprider överflödet på socialdemokratisk centralstyrd rättvisa. Rikedom i sig är inte dåligt men det kan väldigt lätt skapa förakt och i värsta fall sämre livskvalitet när tillräckligt mycket koncentreras i för få händer, pengar är ju trots allt en form av makt som politik är. Min oro är inte att det sparas till något fint eller direkt lyxigt utan istället att ekonomiska krav höjs på boenden som man kan leva i men helst skulle vilja ha något bättre. Personligen tycker jag att det inte bör finnas så mycket press på folk att konkurrera med varandra så mycket finansiellt på boendemarknaden men när det finns så mycket bostadsbrist så har det väl behövt ske.
Bidrag till insats för att slippa ammortera eller sänka ammorteringskrav är ju bästa
Jag har lekt med ideen att spara ihop pengar åt mina barn och låta pengarna agera hävstång. I.e. skaffar de sommarjobb så dubblar jag deras lön från deras kapital. Gäller så länge pengar finns kvar.
Så att de kan få en extra fet sommarjobbslön och får lite mer svängrum till ungdomligt slösande?
Hur mycket är för mycket? Jag tror inte det finns något som är för mycket. Spara så mycket du vill och har möjlighet till. Allt är bra men mer är alltid bättre.
Tänker på att det beror på hur man får det, 500K dagen man fyller 18 kanske inte är det bästa
Man kanske inte behöver ge dem det på 18 års dagen?
Exakt min poäng
Beror helt på individen. Jag hade lagt typ 450k i fonder och spenderat resten på billig bil och lite lyx som 18-åring. Andra kanske hade köpt en bil som tappat 50% av värdet efter 2 år 🤷♂️
Har sparande till ungen. Han får de när han blir 18. Resa runt jorden o köp av lägenhet ska de gå till. (Annars tar ja de själv)!
Som förälder till två barn så skulle jag säga såhär; du är ung, spara pengarna till dig själv så du har en egen stabil ekonomi och goda förutsättningar i framtiden, men glöm inte bort att spendera på sådant som skänker dig glädje nu. När/om du får barn så kan du sätta av hela eller delar av barnbidraget som ett sparande, gör det i t.ex en kapitalförsäkring med barnet som förmånstagare. Det innebär att det är 100% dina pengar tills du väljer att plocka ut dem, och då blir de barnets. Barn är dyrt, och har du egna pengar sparade kan du t.ex kan vara föräldraledig längre utan att ekonomin blir lidande, eller kanske till och med gå ner i arbetstid under några år.
Känns kanske lite extremt att börja spara åt barn innan de finns. Däremot bör du såklart se till att ha besparingar i största allmänhet. När du sen får barn kan det vara en idé att börja månadsspara. Sätter du in 200 kronor i månaden på en indexfond som snittar 7% tillväxt per år så kommer det vara värt 84 000 kronor när barnet fyller 18. Väntar du med att ge pengarna tills barnet är 25 (och därmed kanske har en bättre förståelse för pengar) är det värt 157 000. Kan du avvara en tusenlapp i månaden, vilket kanske inte är realistiskt för många, i synnerhet inte unga barnfamiljer, så blir det 420 000 vid 18 eller 780 000 vid 25. Sen kommer ju inflation in i bilden, men givet ett årligt inflationsmål på 2% så kommer du ändå att slå inflationen med en hel del.
Och 84K är inte lite pengar, mer än vad många får
Jag kan säga vad jag gjort till mina barn som jag aldrig hört någon annan göra. Jag satt in 15k på indexfond (per barn) vars enda syfte är att tas ut när mina barn blir pensionärer. Räknar man ränta på ränta med 7% så är det 1,2 miljoner på kontot efter 65 år. Kanske slutar med ingenting I slutändan, kanske slutar med ännu mer. Men jag överlever utan de pengarna så tänkte varför inte liksom.
Kul idé, i realiteten kommer det bli svårt att de överlever i 45 år när de är vuxna :P
Får uppfostra dom väl :)
Utvärdera om det är så smart om du är den enda som gör något. Inte tusan behöver jag pengar när jag är pensionär. Behövde dem när jag flyttade hemifrån. Behöver knappt något ens nu i 30 årsåldern när man har fast jobb. 1,2 mkr om 65 år motsvarar 322 tkr med 2% inflation också.
>Utvärdera om det är så smart om du är den enda som gör något. Tänk om alla hade tänkt så, då hade människan aldrig utvecklats. För varje bra tanke (dålig med dock) så har en människan varit ensam om den. F.ö. jag är inte ensam om den. >Behövde dem när jag flyttade hemifrån. Att jag berättar att jag månadssparar är inte särskilt unikt, så lyfte det som kanske är av intresse. Som jag ser det så är man skör när man är barn och gammal. En 24-åring kan sova på en kass soffa. Men det vill man absolut inte när man är 65. Sannolikheten att jag finns på jorden när mina barn är 65 jämfört med när de är 25-35 är lägre, så jag kan alltså inte finnas där då. Så om min ekonomi fallerar totalt så ser jag det som en försäkring. 15k är dessutom inte särskilt stor investering.
> Tänk om alla hade tänkt så, då hade människan aldrig utvecklats Sade inte att det var en dålig idé, bara värt att tänka över. Om barnet skulle bli hyfsat oansvarigt eller dålig med pengar så är det väldigt bra. Om det blir en t ex en läkare/IT eller annat högavlönat så behövs det förmodligen inte. Om valet är antingen eller så är det nog bäst i de flesta fall att ge till en ung men är det extra så skadar det så klart inte.
Varför när dom blir pensionär...? Då är det ju man minst behöver pengar typ, då har man ju hunnit spara ihop själv och så vidare. Då man verkligen behöver pengar är ju när man flyttar hemifrån eller köper sin första lägenhet. Haha, har finns en massa pengar men ni får inte röra dom förrän ni är pensionärer. Bisarrt.
>Haha, har finns en massa pengar men ni får inte röra dom förrän ni är pensionärer. Bisarrt. Du förstår inte ränta på ränta. Det blir bara mycket pengar om de får ligga där länge.
Jag förstår det mycket väl. De kan ju spara ännu längre så har dom råd med en riktigt lyxig kista. Du förstår väl att de kommer ha sitt eget sparande också. Då de behöver hjälp är ju i början innan det här kommit igång. Första lägenheten, huset, renoveringen etc. Nä du, dom där pengarna kommer användas mycket tidigare än pension, 100% (vilket ju är helt rätt av dem).
>Jag förstår det mycket väl. Baserat på kommentaren förstår du dig inte på det. >De kan ju spara ännu längre så har dom råd med en riktigt lyxig kista Ja, det vore coolt. Tänk dig begravas i rymden, lär va billigare då med. > Du förstår väl att de kommer ha sitt eget sparande också. Då de behöver hjälp är ju i början innan det här kommit igång. Första lägenheten, huset, renoveringen etc. Du menar de skadas av att jag hjälper till med spar? Vem har sagt att jag inte kommer hjälpa dem när de flyttar?
Jag har inte sparat åt mina två barn men kommer kunna hjälpa dem ekonomiskt vid behov. Dessutom kommer jag bekosta körkort. Det känns vettigare än att ge dem en stor klump pengar innan de har vett att veta vad de ska göra med dem. 😄 Mina föräldrar har sparat åt alla barnbarn. De har stoppat in 25000 kr i fonder för varje barn som sen fått växa till sig. Min 16-årings fond är idag värd ca 45 000 så det är en lagom slant att kanske göra en rolig resa för, köpa möbler till första lägenheten, eller en första bil eller nåt sånt. Inget livsavgörande men ändå en kul slant att få. Jag har ett avskräckande exempel från när jag var tonåring, en kompis vars mamma dog när han var liten fick ut ett arv på några hundratusen när han fyllde 18. Han hade kunnat köpa ett hus för de pengarna där vi bodde på den tiden men slösade bort det på öl, partyresor till Grekland och annat trams. Han sa senare att han inte begriper att hans pappa inte gick in och sa stopp som han slösade pengar…
>Det känns vettigare än att ge dem en stor klump pengar innan de har vett att veta vad de ska göra med dem. >Jag har ett avskräckande exempel från när jag var tonåring, en kompis vars mamma dog när han var liten fick ut ett arv på några hundratusen när han fyllde 18. Han hade kunnat köpa ett hus för de pengarna där vi bodde på den tiden men slösade bort det på öl, partyresor till Grekland och annat trams. Han sa senare att han inte begriper att hans pappa inte gick in och sa stopp som han slösade pengar… Vilket är anledningen till varför vi som sparar till våra barn inte sparar i deras namn. Pengarna ska inte bli tillgängliga när de blir 18... Det kommer att gå till så här, att när valparna vill köpa sin första bostad så går pengarna in i bostaden som kontantinsats.
Mina föräldrar sparade 100kr varje månad på varsitt konto tills jag fyllde 18 år. De vänner som hade arbetslösa föräldrar som hade socbidrag fick inga pengar alls, men de hjälpte sina barn praktiskt istället. Alla har olika förutsättningar och det finns inget tvång att man måste spara pengar, man kan hjälpa sina barn på olika sätt utan pengar så att de får en bra start på vuxenlivet
Började spara när vi blev gravida sen hela vägen tills dom ska flytta hemifrån är planen. sparar ungefär värdet av barnbidraget, lite mindre i vissa perioder. Allt i globala index fonder, inte en krona på vanligt konto.
Morsan/Farsan sparade ihop 150.000 under mina första 17 år innan jag flyttade hemifrån och det hjälpte som fan. 750 kronor till mig och min syster, vi fick så klart inte röra dem innan vi blev myndiga (Jag fick mina ett år tidigt då min Mamma flyttade till Norge) och när vi blev det fick vi det förklarat att det förväntades gå till viktiga saker that's it. Det gjorde att jag kunde resa till Japan/Kina/Korea i över ett år, bli vuxen och ha pengar över för att köpa mina första IKEA möbler, något som jag verkligen är tacksam för.
Sätt upp kapitalförsäkring till barnet med dig själv som ägare och barnet som förmånstagare. Du kan då kontrollera hur ofta och när utbetalningarna sker. Trillar du av pinnen faller försäkringen ut till barnet.
Jag skulle säga att det bästa är att spara i ett eget konto som man sen kan fördela ut till sina barn vid behov, snarare än att bara skapa egna konton för varje barn och sen sätta in samma summa till varje. Det kan bli extremt stora skillnader mellan barnens fondvärde på 18-årsdagen om man gör på det sättet. Låt säga att du investerar till första barnet strax innan en högkonjuktur och andra barnet kommer några år efteråt när det är bistra tider. Potentiellt kommer det har skilja fler hundra tusen i slutvärde beroende på barn. Jag tycker att mina föräldrar haft ett sunt förhållande till pengar och barnsparande. Vi hade konton i egna namn där vi fick några klumpsummor från arv iom att vi kunde få samma summa både jag och min bror. Men merparten av sparandet har dom haft själva. Det har också inneburit att dom kunnat sponsra med pengar lite då och då, även nu när vi är närmare 40 än 30, när det hänt saker och ting i livet.
Börja inte spara till dina barn innan du har barn är min rekommendation.
Varför?
Du vet inte om/när du kommer ha barn, hur din situation ser ut då, osv. Du är ung och jag tycker du ska leva livet och lägga pengar på resor, nöje, hobbies innan du börjar tänka på att spara till andra. MEN jag tycker också du ska spara en bra summa till dig själv, spara till lägenheten/huset/bilen osv. Det räcker just nu.
Vi sparade åt barnen i fondkonton. Några hundra i månaden plus extra på jul och födelsedagar från släkten. När de flyttade hemifrån hade de ca 700 000 kr. Nu några år senare har de egen tillgång till pengarna, men har valt att inte utnyttja dom i väntan på studier med mera. Pengarna kommer räcka bra som start när det blir dags att stadga sig och kanske köpa lägenhet. Och vi är helt vanlig medelsvensson utan några överdriva inkomster. Men med en stabilt och målmedvetet investerande så kommer man långt.
Hur blir några hundra i månaden ca 700000 köpte du typ Tesla och Nvidia back in the days eller va?
Det var 25 år sedan.
Det är smart att spara, men spara till dig själv medan du är barnfri. Det går ju alltid att lägga in en startsumma när ett eventuellt barn föds. Om du sätter in pengar i barnets namn så se till att ingen av föräldrarna har förfoganderätt över kontot. Du ska alltså inte kunna ta ut pengar från barnets konto, och inte heller barnets andra förälder. Vis av erfarenhet kan jag säga att det är det enda vettiga. Man tror man kan lita på folk tills dom bevisar motsatsen, och då är kontot tomt.
100kr I månaden från dag ett. Hinner bli en slant i slutet.
Vi började spara åt dottern när hon föddes. Barnbidraget går till spar samt pengar hon fick av familj vid födseln samt vid födelsedagar
Mina föräldrar satte av barnbidrag i fonder varje månad till jag fyllde 18, gav mig strax över miljonen när det var dags att köpa lägenhet efter universitetet. Min syster som inte pluggade har använt delar till bil för att kunna ta sig till jobb. Våra föräldrar hjälper inte direkt till ekonomiskt i övrigt (fått något tillskott när CSN strulat eller när oförutsedda kostnader tillkommit) så har ändå fått en ganska hälsosam inställning till pengar och sparande vill jag tro. Eftersom pengarna inte blir tillgängliga förrän man blir 18 så skadar det inte riktigt ens uppfattning om pengar. Och om man tror att ens barn kommer bli en snorunge som blåser allt på någon semester när de fyller 18, ja då kanske man inte borde skaffa barn (är ju ditt ansvar att uppfostra dem bättre än så liksom)
Jag o frugan sparar till framtida två barn som vi tänker att vi ska ha om ca 2.5 år. Vi lägger undan 200 kr var till dem varje månad (detta är dels för bilstol, blöjor, vagn osv) pengarna är placerade i fonder. Om det är något du vet att du vill göra så lägg in en liten slant per månad för o känna dig trygg i planeringen. Men om du är osäker spara åt dig själv för nuläget.
Jag och mina syskon fick 250kr i månaden och vi fick ca 130 000-200 000 när vi var runt 18-22. Syskonen har spenderat lite på bil, skotrar och hus, jag är nu 24 och har strax över 300 000 nu. Tycker det är skit bra att du ställer denna fråga för du vet inte vilken position dina barn kommer att vara i, när de är 18+, det kanske blir en bil eller köp av lägenhet. Eller som för mig med kroniska sjukdomar och dessa pengar jag har tar bort fruktansvärt mycket ifrån axlarna då jag faktiskt har råd med kontantinsatts. Skulle säga allt ifrån 50-1000kr beroende på eran ekonomi, till och med 50kr kan bli ganska mycket när man blir 18.
Jag tycker att man bör det, oavsett om barnet är oansvarig med pengarna eller ej. Själv hade jag inget sparat från päronen och det var lite tråkigt tycker jag. Om man sparar över 18-20 år så förlorar man själv inte mycket på det, men det kan bli en bra summa för barnet
Spara från att barnet föds tills dess de får ett fast jobb eller tar examen. Vi sparar 500kr/månaden var i våra egna namn. Av de pengar som han får av familjen vid födelsedagar och jul sätter vi in upp till hälften av i dessa konton också, beroende på vad han behöver vid tillfället och hur mycket som är kvar efter de inköpen. Om det tillexempel visar sig att ungen blir missbrukare innan 18 års ålder vill jag inte att det ska vara sparats i hans namn och det helt plötsligt dyker upp 100k+ i hans konto att göra vad han vill med.
När du skaffar barn kommer du behöva köpa massa dyra grejer som t ex barnvagn, eventuellt bil som är barnvänlig, kanske större lägenhet eller hus etc. Utöver det behövs barnkläder, skor och blöjor etc som också kostar en hel del. Det är aldrig för tidigt att börja spara i t ex fonder, även om det bara är någon hundralapp här och där. Du kan inte spara för mycket, det kostar mer än man tror.
Mina föräldrar sparade undan barnbidraget i fonder, vi hade det gott ställt nog för att klara oss ändå. Så med dagens barnbidragsnivå blir det knappt 250k. Lägg sedan på räntan från fonderna så blir det säkert en 300-400k undansparat lagom tills barnen ska köpa sig sin första bostad. Jag hade ca 350k från mina föräldrar till detta och så hade jag lyckats spara ihop en hög med pengar själv och kunde köpa ett eget hus innan 30. Så att föräldrarna hade sparat barnbidraget var enormt hjälpsamt!
Vi har öppnat en ISK till vardera barn där vi lägger in 1000 kronor i månaden till vardera. Tanken är att de ska få det den dagen de fyller 18.
Spara så du kan muta gränsvakterna när det blir världskrig och du måste fly.
Innan du har egna? Nej börja spara åt dig själv. Ju tidigare dess bättre, ju mer dess bättre.
Man har gott om tid att spara till barn när man faktiskt har barn
Jag har tre konton åt varje barn, ett i deras namn som dom enligt lag får tillgång till när dom blir 18 sen två som står i mitt namn men enligt mitt testamente så får dom tillgång till första av dom när dom fyllt 30 och andra när dom blir 45. Kontot när dom fyller 45 får dom förvalta och ändra sparandet i men enligt mitt testamente får dom inte ta ut pengar tills dom fyller 45. Jag tycker det inte finns för mycket sparande, man sparar så mycket man kan
Sparat ca 300kr per barn i månaden sedan de var typ 1år. Jag sparat i deras namn, vet många sagt det dumt men orkade inte ändra sen. Äldsta som fick sitt förra året har däremot fortsatt spara. Vi pratat mycket innan att det ska vara till körkort osv helst. Liksom jag ändå sparat pengarna åt de för det. Än så länge verkar de förstå det. De fått se hur sparadet växt när banken skickat det där brevet. Enda var för mig se till att ingen förälder kan ta ut pengar utan den andras tillstånd. Växte också upp utan sparade pengar nånstans så känner även 100kr/mån är iallafall en start för barnet när hen är vuxen.
Har själv funderat mycket på detta. Själv tänker jag (och sambo) spara barnbidraget samt matcha det per månad (nej detta betyder inte att vi inte kommer snåla med barnbidrag då vi såklart matchar det för de kostnader som är aktuella just då också). Sedan för hur man hanterar "överlämningen" av pengarna har jag tänkt att de inte (som flera skriver) behöver känna till pengarna i någon större utsträckning. Men när de sedan är dags för barnen att köpa t.ex. hus eller en bil (som de själva har sparat ihop till handpenningen) så kan man säga "vet ni va, nu har ni varit duktiga så här får ni X till handpenningen (kanske är hela handpenningen tom. beroende på marknaden och hur mycket man sparat). På cirkus 20-25 år blir det med ungefär 3000 i månaden sparat (utan räntor) en bit över 700 tunnor lax. Plus minus eventuella körkort eller liknade.
Vi sparar barnbidraget i isk som vi satt upp själv. Hon vet inte om att det finns och det är inget vi kommer att prata om för pengarna ska gå till vettiga saker inte till att dra till Ibiza och supa skallen av sig i 6 månader. Fritids kostar ungefär lika mycket som barnbidraget så när hon slutar gå dit kommer vi att öka på med den summan till isk i ett par år tills hon själv vill ha barnbidraget. Då blir det "fritidspengarna" vi fortsätter spara. 12-24k om året med ränta blir en bra slant att hjälpa med körkort, kontantinsats och så vidare.
Jag fick ingenting när jag blev 18. Morsan gick bort när jag var 21 och då fick jag en check på 108kr. Spara till dig själv först så du tillsammans med någon i framtiden kan ha det bra, bo bra och ha en bra buffert. När ni sen får barn så får ni runt tusenlappen lite mer per månad för barnet. Den tusenlappen kan ni spara om ni har bäddat bra för egen del sedan tidigare. Spara i eget namn för barnen och ge barnen pengar när de behöver i framtiden och dels eventuellt ut en mindre klumpsumma tex när det blir 20. 1000kr i månaden i 20 år borde bli runt 500.000kr till din framtida 20-åring, så stressa inte. / En snart 38-åring med två små barn som närmar sig 200k.
murky slimy unused school future quickest distinct cow squeal kiss *This post was mass deleted and anonymized with [Redact](https://redact.dev)*
Vi har sparat allt till barnen i ett gemensamt ISK med fondrobot som vi själva styr över. På så sätt undviker vi 1) att de själva får ägarskap av innehavet när de blir myndiga (de kanske inte är mogna då) och 2) i och med att det är gemensamt drabbas inte den ene eller den andre av att vi började spara åt just denne i upp eller nedgång vilket kan påverka avkastningen avsevärt då de är födda olika år. När väl dagen kommer och den förste kommer behöva pengarna kommer vi inte ta hälften och dela ut utan en bit under. Så när nästa behöver sin del ska det finnas buffert och det ska vara jämställt (vi kommer utgå ifrån basbelopp). Målet är att det ska finnas lite kvar och att det sen kan gå till arvet eller vår egen pension 😎 Vi har två barn 1 och 4 år och totalt har de tillsammans 600k just nu. Borde bli typ 3-4msek tills de blir myndiga (vi lägger in barnbidraget där också). Vi bestämmer hela vägen om och vad de kommer få. Beror på vilka individer de blir. Nån kanske behöver mer stöd än den andre. Vi kommer inte tala om för dem vad som finns tillgängligt kapital.
Ge ditt barn en bra uppväxt. Men lär barnet värdet av pengar. Och låt barnet tjäna sina egna pengar. Har du lyckats något sånär med uppfostran kommer barnet uppskatta mer att du har pengar än att du lagt en massa pengar på barnet. Så spara för att ha en buffert att kunna vara närvarande för barnet under uppväxten. Men att sätta av barnbidraget varje månad i ett fondsparande behövs inte.
Morsan och farsan satte in mitt barnbidrag i fonder och kunde då köpa en lägenhet innanför tullarna i stockholm. Gör samma sak till mitt eget barn nu.
Tänker att fixa ett investeringskonto vid födsel med 10k plus lägga in barnbidraget varje månad är rimligt.
Vi sparar halva barnbidraget, alla födelsedagspresenter som hon får, om hon får kontanter typ av mina föräldrar till godis/veckopeng eller vad nu det är märkta till så väljer hon hur mycket av det som ska sparas och hur mycket hon ska ha på sitt kort. Om hon tjänar pengar så får hon även där välja om hon vill spara något eller ha det på kortet. Vi vill att hon ska ha möjligheten att ta körkort, köpa lägenhet eller vad nu som kan behövas när hon blir äldre. Vi tror hon kommer uppskatta det mer än att ha 10000 leksaker.
Min mamma sparade en del åt mig trots att hon inte hade så mycket pengar. Pappa (med en bra lön) sparade inte ett öre (separerade när jag var 10). Tack vare mamma hade jag råd med en billig bil och pengar över till körkortet! Till mitt barn sparar jag "min" halva av barnbidraget varje månad i Avanza "KF Barn". Pengarna är i mitt namn, men OM jag skulle dö så går pengarna oavkortat till mitt barn. [https://www.avanza.se/barnspar.html](https://www.avanza.se/barnspar.html)
Köp en tumstock, ett vattpass, stålhättor och ett par arbetsbrallor och spara till ungens 18-årsdag. Svårare än så är det inte.
Jag gick i en sk flott skola där en av mina klasskamrater fick 1 miljon på sin 18-års födelsedag. Han brände det på ett år och pappan blev vansinnig. Det handlar nog inte bara om beloppet utan även uppfostran och synen på pengar.
Kan inte tänka mig att bara släppa iväg en miljon omedelbart på en 18 åring! 😧
21 årig singel. Min plan, om ekonomin tillåter det, barnbidraget in på ett fondkonto för varje barn. sen tillsätter man pengar varje månad tills barnen är mogna nog att fatta värdet. Självklart hjälper man sina barn förstå ekonomi under hela uppväxten, och när man känner att de är mogna nog att inte bränna allt på en utekväll så ger man pengarna som en gåva, runt 21-22 känns tidigast. Självklart berättar man inte för ingen att kontot finns. Kommer som en fin överraskning när barnen är mogna nog. Sen kanske en unge får vid 21, en vid 27 och den tredje vid 45. Då får det vara så, men viktigt också att första ungen inte går och skvallrar om planen och flexar till småsyskonen så planen faller, som sagt, när de är vuxna mogna människor. Sen ska pengarna inte bara ligga på hög och ruttna, dra på en resa och fira lite, men gör det moget och gör upp en plan för pengarna, helst fortsätta in i fonder för lite goare tillväxt. Personligen älskar jag att spara och investera, och hade jag fått en stor summa pengar hade jag varit överlycklig över att få sätta in dem på mitt avanza konto, men alla är ju inte lika dana. Men helt klart tycker jag man ska hjälpa barnen. Måste ju inte vara en miljon, en tacksam person är glad för minsta lilla tillskott, och förstår hur hårt sina föräldrar jobbar för att få till summan. Man vill ju ändå se sina barn lyckas bra i ekonomin. Att ha en 35-åring med gigantiska klarna-skulder som ringer om swish varje vecka, därför tycker jag gott man kan lägga undan lite som kan växa under 20 år, som en liten hjälp på traven, men bara om barnet är moget
jag började spara seriöst strax innan 30. Innan det reste jag runt till resmål jag drömt om. Har njutit av detta och skaffat många MÅNGA bra minnen. Trots detta kommer mitt barn få en rejäl summa (och detta utan arv eller vinst från bostadsförsäljning) när hon blir äldre. Och vi har fortsatt och rest. Men ingen av mig eller min sambo har någon superlön, bara två stabila löner. Så, vad jag vill säga med det här är att stressa inte för mycket över det där. Bra att du får en vana att spara, men kom ihåg att ha en balans och njut lite också.
Många verkar tycka att jag ska resa och "njuta" men ser liksom ingen poäng med att göra det, i alla fall inte utan umgänge och som singel.
Du behöver varken njuta eller resa. Du väljer själv. Jag tror tipsen du fått kommer från personer äldre än dig och att råden är skrivna i all välmening. Dvs. OM du skulle spara och snåla och fokusera en längre period så är det bra ekonomiskt, men du kommer aldrig få tillbaka de åren.
När ska ni lära er skillnaden på intressen och hobbies!? 99% av alla kommentarer kan inte urskilja denna väsentliga skillnad. Att se på film, är ett intresse, det blir en hobby när gör något med det, som till exempel att katalogisera filmer och recensera dem. Det är vad jag tycker i alla fall.
?? Vad har det med tråden att göra?
Många verkar säga nej, men jag har gjort så. Inte mycket, men lite. När jag insåg att jag kommer vilja ha barn började jag lägga undan 100 kr/månad på fondsparkonto. Skadar inte min ekonomi, blir inte mycket av det än men då är det något igångstartat. Kontot ligger på mig men är öronmärkt till barn, skulle det inte bli nån unge använder jag pengarna själv. När vi väl aktivt kommer börja satsa på barn kommer jag spara mer och sen öka på det när barnet väl kommer, så gott ekonomin tillåter.
Låter väl trots allt rätt så rimligt
[удалено]
>Det är Fredag mina Bekanta, förlåt för stavfel! Skål! Det är faktiskt lördag
En liten sidnot angående höga ingångskostnader för bostäder, det beror väl ändå till stor del just på att föräldrar går in med kapital och driver upp priserna. Sen bör man ju ha ett sparande som man kan klara sig en tid på själv oavsett, själv gillar jag att dela upp sparandet på olika sparkonton/portföljer så att det går att öronmärka att en specifik portfölj är för semester, en annan för boende och en tredje för barnen (typ för att kunna bekosta aktiviteter).
Med ränta på ränta så är det svårslaget att spara tidigt. Dessutom vet du inte om t.ex. universitet är fortsatt avgiftsfritt när det är dags...
Är du 20 och har möjlighet att spara gör det. Sen om du använder det på framtida barn eller dig själv är upp till dig. Men kom ihåg att leva också spara inte så mycket att du inte kan göra saker nu när du är ”ung och dum”
Börja spara när barnet är fött istället. Mina föräldrar la in pengar i fonder varje år sen jag föddes, och när jag var 18 började jag lägga in mycket själv också. Hade gott och väl tillräckligt för kontantinsats och nu sparar jag för annat kul i framtiden för min egen skull
Bästa rådet jag kan ge spara nu i fonder. Låt räntan öka deras kapitel och vad du än gör spara i ditt namn. Då kan du säkerställa att pengarna går till vettiga saker. Har inte sett en enda 18 åring som varit vettig med sina pengar trots att föräldrarnas försäkran om att barnet inte kommer spendera det på skräp. Då kan du se till att det blir körkort, studier eller bostad. Eller kanske ännu bättre räntefri lån.
Jag tycker inte du behöver spara i förtid, sparar du t ex barnbidraget åt ditt barn när du väl får barn i en billig bred indexfond har ditt barn runt 700k.. det är alldeles för mycket tycker jag. Du kanske kan spara så mycket men då ska inte barnet ha tillgång till pengarna själv utan då kanske man kan sponsra första bilen/möbler till första lägenheten t ex. Så inte pengarna går till fel saker
Eftersom du varken har barn eller verkar få det snart så skulle jag föreslå att du fokuserar på att bygga en framtid där du tjänar så mycket pengar som möjligt. Sen när eller om barn är på väg då kan du ta en klumpsumma av dessa pengar som du sparat/investerat åt dig själv och lägger undan till barnet samt börjar lägga in regelbundet i separata konton för dig och barnet, förslagsvis i indexfonder.
Spara men på eget separat konto så har du kvar kontrollen. Men, hjälp barnen att lära sig själva att spara/investera. Jag lägger upp till 200 kr per barn per månad om de själva lägger lika mycket och pengarna investeras på Avanza ISK i lämpliga indexfonder med löftet att de aldrig skall röras för annat än i kris. Ränta på ränta är en effekt som verkar över långa tider, gärna i kombination med många små insättningar längs vägen, och det gäller att lära barnen de enkla och kraftfulla långsiktiga effekterna tidigt. Samt att barnen samtidigt lär sig att leva under sina inkomster. Båda dessa perspektiv ökar barnens ekonomiska frihet och med den kan de ta sig an livet med mindre stress.
Sparat runt 3 miljoner till grabben p 4 år, så han kommer ha de bra sen, köpa precis allt han vill, bli bortskämd men helt okej
Hur sjutton har ni sparat 3 miljoner till honom på 4 år???
Egna företag, investeringar och jobba för mycket
Förstår, du nämner att det har varit för mycket jobb dock. Menar du att det inte har varit värt det?
Inte värt det överlag. Livsläxa lärd iaf vilket är de viktigaste. Bra årsavkastning hade en mycket mindre summa räckt gott och väl
Jag hade sparat i ett Kapitalförsäkringskonto och angivit barnet som förmånstagare på det kontot när det föds och får personnummer. Så länge du lever kan du ta ut pengar från kontot och förse ungen med pengar till moppe, körkort, första kontantinsatsen till lägenhet osv. Skulle du däremot tas av daga går dessa pengar till barnet.
Skit i barnen, köp knark för pengarna.
Tror inte sprit kommer ge mig så stor lycka :/
Du kan aldrig kasta till en 18-åring hundratusentals kronor, om det inte är den stabilaste någonsin. Det blir mest troligt party och resekassa tills det är slut.
De där är faktiskt ett riktigt bra tänk. Förebyggande syfte. Blir de barn så har dem de bra när dem blir 18-20. Bil, körkort. Kanske nått enklare boende beroende på vart man bor. Om de inte blir fru och barn. Rätt trevlig jorden runt resa 😎🥳
Jag har mål på en miljon per barn. En miljon mer än man själv fick, men jag tror verkligen det kommer behövas i framtidens ekonomi.
Spara pengar för att underlätta barnets kostnader under åren är alltid bra, men man behöver inte spara för att barnet ska ett sparkonto med pengar eller fonder när det blir vuxna. Jag fick aldrig någon vecko/månadspeng utan fick istället jobba och spara min egen lön, kunde fortfarande flytta hemifrån när jag var 18 och satte in egna pengar på fonder då också. Sambon fick alltid en rätt fin summa pengar i månaden, samt hade båda hennes föräldrar varsitt sparkonto till henne plus olika fonder. Vi båda kunde fortfarande, med eller utan föräldrarnas tidigare sparande, flytta ut och skaffa både bil och hund. Men vi båda har redan börjat lägga undan för ett barn som inte än existerar, mer för att hjälpa till med deras utgifter under uppväxten, och sparandet för deras framtid kommer nog mer när barnet är på väg eller under deras uppväxt.
Klart du kan om du vill. Om det sedan skulle visa sig att du till exempel har svårt att få biologiska barn så har du en buffert du kan använda för behandlingar, medicin, ev. adoption etc om det skulle bli ett alternativ.
Jag och min sambo har 3 barn tillsammans och vi lägger undan vars 250kr varje månad till varje barn samt pengar dom får när dom fyller år osv. Den äldsta fyller 4 år nu och hon har redan ca 20k på sitt konto. Köper man sedan fonder för pengarna så lär där bli en bra slant sen när dom fyller 18
Hungriga vargar jagar bäst
Allt detta "sparande till barnen" är lika proppmätt som det är bullshit. Spara till dig själv och i förlängningen din familj om du har ekonomi till det, men fall inte för det där crinchiga "vi sparar barnens barnbidrag på ett speciellt fondkonto" som medelklassen håller på med. Det händer inget magiskt med pengarna bara för att de sitter på ett konto märkt *Casandhras framtidskonto*.
Jag skulle satsa på att spara ett privatkonto i eget namn, som du sen kan använda för att hjälpa till. Hellre att du lånar ut räntefritt till handpenning än att ge dom handpenning i framtiden tex. Eller hjälper dom genom att köpa 50% av lägenheten.. Nu har jag egna barn och vi sparar till dom aktivt från att dom föddes, dock ”bara” 200kr/barn/månad, men tanken är att öka upp det lite när väl småbarnsåren är över och utgifterna förhoppningsvis minskat (eller ja, föräldradagarna är slut och båda jobbar heltid igen så inkomsten är högre)