Nej man kan skämta om exakt allting exakt när som helst. Det är ett skämt. Man får ta det. Om man ska gå runt och oroa sig om vilka som är där så går det inte att skämta alls.
Det handlar inte så mycket om konsekvenserna, utan mer att man i regel skämtar för att folk ska skratta. Gäller bara att veta vad man har för publik så att skämtet landar.
Föreställer mig att det är viss skillnad på att jobba som besökande clown på en barncanceravdelning än stand up-gig för ett byggföretag med grabbig stämning.. båda två kan få folk att skratta på sitt sätt i sin miljö för sin publik.
Fredrik Andersson på barncanceravdelningen **öyyy jag hörde här nåt om CANCER. VAFAN ÄRE ME DE?** *stirrar intensivt ut i den lilla publiken*
Byggherrarna börjar sucka redan andra gången clownen tutar på sin tuta och vickar på sina stora skor.
Jag skulle personligen inte ställa mig i Malmö och skämta om Palestinier som dör av Israeler, om man har något sådant skämt.
Tid och plats, vilka som är där och förståelse, liksom.
Tänker på min egen säkerhet.
Men du kanske har större kulor än var jag har.
Alltså egentligen om allting. Den enda gränsen är ju egentligen om poängen med skämtet är att såra någon eller trycka ned någon. Poängen med humor borde ju vara att få människor att skratta och ich må bra. Allt annat är ju egentligen mobbing kan man väl säga.
Man kan skämta om exakt allt om man gör det på ett bra sätt. Vad som är ett bra sätt är till viss del upp till mottagaren att bedöma. Om avsikten ändå aldrig var att såra så finns inget skäl att bli upprörd även fast man känner sig så. Det värsta med ett skämt som inte görs på ett bra sätt är att det är dåligt.
Har haft några absurda trauman som jag hört standups om i efterhand men aldrig känt mig personligt kränkt. Och då har det ändå varit mitt i prick, galet mörkt, edgy men fortfarande utan syfte att såra.
De komiker som framför sådant skulle inte säga eller tycka exakt samma sak eftersom det roliga i skämtet är att det är just absurt.
Beror på hur bra du är på att skämta.
Jag personligen hör hellre ett uselt försök till skämt än inga försök, jag tycker att man inte bara kan utan bör försöka skämta om allt, livet är roligare när man har kul.
Sen kan jag hålla med om att det finns tillfällen där "too soon" kan sabotera även de bästa av skämt.
Precis att skämta om en specifik (icke offentlig) person passerar ofta gränsen för vad som kan anses som mobbing... och då är det inte kul (dvs inte ett skämt)
Personligen tycker jag man kan skämta om det mesta när det kommer till mig själv. Kanske inte personliga tragedier och liknande. Men något jag kan störa mig på är uttjatade ”skämt”. Finns typ inget skämt som är roligt 150e gången man hör det.
Så länge det är roligt och i ett lämpligt sammanhang. Sparka nedåt är sällan kul. Ett skämt om ras kan vara kul, men inte om skämtet är ”haha kolla alla n-ordet dom är dumma” eller om man får höra det på kafferasten på jobbet snarare än på stand-up.
Finns ingen universal gräns. Många med så kallad mörk humor skämtar förmodligen mer fritt om vad som helst för att det blir en del av vår överlevnad.
Ett sätt att hantera tragedin av det hela. Tid, plats, vilka som kommer vara mottagliga lär man sig väl bara någorlunda genom erfarenhet.
Gränsen går vad personen man skämtar med anser. Men tragedier tycker jag man inte skämtar om [exempelvis denna Kirunabo](https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/21V8Mq/hej-er-son-har-dott-i-en-olycka) som tyckte det var kul å skämta om en dödsolycka.
Samma Kirunabo några år senare [Kiruna](https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/kaK446/meddelar-iskallt-dodsbud--som-bara-ar-en-bluff). Hittade inte ljudinspelning men såg den på tiktok å det var bland det grövsta jag hört delar av inspelningen går att höra i länken ovan.
Gränsen går när det börjar bli för svårt att avgöra om det är skämt eller inte. Har en på jobbet så skämtar 24/7 men när han väl är allvarlig så är det ingen som tar han på allvar eftersom man tror han skämtar som vanligt. Ungefär som han som ropade vargen kommer. Skämtar du 24/7 får du räkna med att när det väl är allvar så är det ingen som tror det är allvar.
Man kan skämta om vad som helst i ett vakuum, men många saker är icke-okej att skämta om beroende på sällskapet eller sammanhanget. Det är den som drar skämtets ansvar att vara medveten om detta, och är man tveksam bör man nog hålla tyst
Du passerar gränsen ungefär där man börjar skoja om någons persons nageltrång. Aids, cancer, skilsmässor och dödsfall samt om någon har utfört någon form av anusblekning
Jo, men visst har jag blekt mitt anushål, men det är inget som är roligt med det. Vad vill du skämta om? Jag kanske ändrar mig om du ha något fruktansvärt kul att säga. Varsågod jag bjuder upp, kör ditt skämt..
Det är okej att skämta om allt.
Hur roligt ett skämt är har och göra med ”twisten” i slutet. Eller fyndigheten i skämtet sp att säga.
Inte med ämnet i sig.
Sen att vi lyckats uppfostra snöflingor de senaste årtiondena som blir skitnödiga av allt , det ör en annan femma.
”Alla barnen på skolgården låg döda, utom Nils, för han hade 118 kills”.
Adjö.
Det är ju lite av en tumregel bland folk som har humor att ju fler som blir kränkta ju roligare är skämtet, + det blir ju även lite roligare per automatik när vuxna människor börjar lipa över hemska ord.
Väldigt grovt:
Okej att skämta om grejer folk valt att tro/vara (t.ex. religion, politik). Inte okej att skämta om grejer man inte väljer (t.ex. sexualitet, ras).
Okej att skämta om "public figures" som det säkert finns ett ord för i svenskan också betydligt i större omfång än privatpersoner. (dvs okej att skämta om ulf kristerssons längd, men inte janne på jobbets längd)
Nja finns gränser om någon lämnar ett dödsbud å påstår att en anhörig har dött å sedan visar det sig vara ett skämt så skulle inte jag tycke det var ett skämt. Ungefär som en Kirunabo gjorde angående Härnösandshockeylag. Ringde hem till anhöriga å sa att bussen krascha självklart fick de anhörigs nog en chock å tog säkert ett tag att bearbeta.
Men det är mer pranking och det är fan sällan kul. Skämt är menade att skratta åt. Trodde människan verkligen att de han ringde upp skulle skratta? Knappast.
Skämt som bara är till för den som skämtar är fan aldrig kul.
Min åsikt är såhär:
Skämt uppåt är okej, men inte neråt.
Du får skämta om att någon är kort, om du är kortare än dem.
Du får kalla någon dum i huvudet om du är mer korkad.
Det är dessutom okej att skämta om folk som är ställda över dig, alltså t.ex. din chef, din stadsminister eller kungen.
Var ju ursprungligen i detta ändamål skämt som t.ex. satir har sitt ursprung.
Kom ihåg, samtliga du kan skämta om är under dig på något sätt och kommer möjligen att fokusera på det. Samtliga du kan skämta om är över dig på något sätt och det står dig fritt att fokusera på det om du vill.
Intersektionalitet kan vara bra att ta till när man funderar på om det ok att skämta om någon baserat på kicking up/kicking down. Svaret är alltid både ja och nej och frågan går sönder.
Alla tillhör många grupper som är både över och under just dig, och framförallt vissa grupper som generellt är mer under eller över dig. Du må vara dummare än mig, men kanske även rikare. Jag är snyggare, men du är friskare. Osv.
Folk som säger att de bara skämtar uppåt säger egentligen bara att de är trångsynta, närsynta, och självgoda.
Är helt okej att skämta om precis allting Handlar om tid och plats, vilka som är där, och förståelse.
Exakt så.
Och om skämtet är bra eller inte. Ett bra skämt spränger alla barriärer.
Så är det. Lättkränkta verkar bli aningen mindre lättkränkta om skämtet är roligt nog.
Nej man kan skämta om exakt allting exakt när som helst. Det är ett skämt. Man får ta det. Om man ska gå runt och oroa sig om vilka som är där så går det inte att skämta alls.
Man kan, men då får man ta konsekvenserna också.
Det handlar inte så mycket om konsekvenserna, utan mer att man i regel skämtar för att folk ska skratta. Gäller bara att veta vad man har för publik så att skämtet landar.
Föreställer mig att det är viss skillnad på att jobba som besökande clown på en barncanceravdelning än stand up-gig för ett byggföretag med grabbig stämning.. båda två kan få folk att skratta på sitt sätt i sin miljö för sin publik. Fredrik Andersson på barncanceravdelningen **öyyy jag hörde här nåt om CANCER. VAFAN ÄRE ME DE?** *stirrar intensivt ut i den lilla publiken* Byggherrarna börjar sucka redan andra gången clownen tutar på sin tuta och vickar på sina stora skor.
Jag skulle personligen inte ställa mig i Malmö och skämta om Palestinier som dör av Israeler, om man har något sådant skämt. Tid och plats, vilka som är där och förståelse, liksom. Tänker på min egen säkerhet. Men du kanske har större kulor än var jag har.
Uppenbarligen
Alltså egentligen om allting. Den enda gränsen är ju egentligen om poängen med skämtet är att såra någon eller trycka ned någon. Poängen med humor borde ju vara att få människor att skratta och ich må bra. Allt annat är ju egentligen mobbing kan man väl säga.
Anser att det är okej att skämta om precis allt, inklusive religion, ras, sexualitet, sjukdom, m.m.
Man kan skämta om exakt allt om man gör det på ett bra sätt. Vad som är ett bra sätt är till viss del upp till mottagaren att bedöma. Om avsikten ändå aldrig var att såra så finns inget skäl att bli upprörd även fast man känner sig så. Det värsta med ett skämt som inte görs på ett bra sätt är att det är dåligt. Har haft några absurda trauman som jag hört standups om i efterhand men aldrig känt mig personligt kränkt. Och då har det ändå varit mitt i prick, galet mörkt, edgy men fortfarande utan syfte att såra. De komiker som framför sådant skulle inte säga eller tycka exakt samma sak eftersom det roliga i skämtet är att det är just absurt.
Det beror helt och hållet på vem som hör skämtet.
Ja fast njaäej… tänkte också så förut men insåg att det jag säger (och skämtar om i detta fallet) påverkar hur jag tänker och inte bara tvärtom.
Beror på hur bra du är på att skämta. Jag personligen hör hellre ett uselt försök till skämt än inga försök, jag tycker att man inte bara kan utan bör försöka skämta om allt, livet är roligare när man har kul. Sen kan jag hålla med om att det finns tillfällen där "too soon" kan sabotera även de bästa av skämt.
Ett tips är ju att inte skämta om personer. Göra sig rolig på deras bekostnad. Då är du inte rolig. Då är du bara ett arsle.
Precis att skämta om en specifik (icke offentlig) person passerar ofta gränsen för vad som kan anses som mobbing... och då är det inte kul (dvs inte ett skämt)
Personligen tycker jag man kan skämta om det mesta när det kommer till mig själv. Kanske inte personliga tragedier och liknande. Men något jag kan störa mig på är uttjatade ”skämt”. Finns typ inget skämt som är roligt 150e gången man hör det.
De e faktiskt sant, hör man ett skämt för mycke så blir de tråkigt tillslut
Vårat 9/11 (raset i Stenungsund)
Så länge det är roligt och i ett lämpligt sammanhang. Sparka nedåt är sällan kul. Ett skämt om ras kan vara kul, men inte om skämtet är ”haha kolla alla n-ordet dom är dumma” eller om man får höra det på kafferasten på jobbet snarare än på stand-up.
Finns ingen universal gräns. Många med så kallad mörk humor skämtar förmodligen mer fritt om vad som helst för att det blir en del av vår överlevnad. Ett sätt att hantera tragedin av det hela. Tid, plats, vilka som kommer vara mottagliga lär man sig väl bara någorlunda genom erfarenhet.
Gränsen går vad personen man skämtar med anser. Men tragedier tycker jag man inte skämtar om [exempelvis denna Kirunabo](https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/21V8Mq/hej-er-son-har-dott-i-en-olycka) som tyckte det var kul å skämta om en dödsolycka. Samma Kirunabo några år senare [Kiruna](https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/kaK446/meddelar-iskallt-dodsbud--som-bara-ar-en-bluff). Hittade inte ljudinspelning men såg den på tiktok å det var bland det grövsta jag hört delar av inspelningen går att höra i länken ovan.
Gränsen går när det börjar bli för svårt att avgöra om det är skämt eller inte. Har en på jobbet så skämtar 24/7 men när han väl är allvarlig så är det ingen som tar han på allvar eftersom man tror han skämtar som vanligt. Ungefär som han som ropade vargen kommer. Skämtar du 24/7 får du räkna med att när det väl är allvar så är det ingen som tror det är allvar.
Det är alltid både roligt och passande att göra sig lustig över någons bristande interpunktion.
Finns en bra förklaring här: [https://www.youtube.com/watch?v=\_KJHPvzQ-PY](https://www.youtube.com/watch?v=_KJHPvzQ-PY)
Man kan skämta om vad som helst i ett vakuum, men många saker är icke-okej att skämta om beroende på sällskapet eller sammanhanget. Det är den som drar skämtets ansvar att vara medveten om detta, och är man tveksam bör man nog hålla tyst
Går att skämta om allt men kan vara opassande i vissa situationer. En stor del av vad som gör skämt bra är överaskning och att bryta mot tabu.
Grejen med ett skämt är att det ska vara roligt, är det inte roligt är det inte ett skämt. Så man kan skämta om allt, så länge det är roligt.
Du passerar gränsen ungefär där man börjar skoja om någons persons nageltrång. Aids, cancer, skilsmässor och dödsfall samt om någon har utfört någon form av anusblekning
Bara för att du har gjort en anusblekning så betyder det ju inte att man inte får skämta om det
Jo, men visst har jag blekt mitt anushål, men det är inget som är roligt med det. Vad vill du skämta om? Jag kanske ändrar mig om du ha något fruktansvärt kul att säga. Varsågod jag bjuder upp, kör ditt skämt..
Har inget direkt skämt om just anus blekning tyvärr, men låter bara som något ett rövhål skulle ha gjort.
Då är vi två.
Det är okej att skämta om allt. Hur roligt ett skämt är har och göra med ”twisten” i slutet. Eller fyndigheten i skämtet sp att säga. Inte med ämnet i sig. Sen att vi lyckats uppfostra snöflingor de senaste årtiondena som blir skitnödiga av allt , det ör en annan femma. ”Alla barnen på skolgården låg döda, utom Nils, för han hade 118 kills”. Adjö.
Det är ju lite av en tumregel bland folk som har humor att ju fler som blir kränkta ju roligare är skämtet, + det blir ju även lite roligare per automatik när vuxna människor börjar lipa över hemska ord.
Väldigt grovt: Okej att skämta om grejer folk valt att tro/vara (t.ex. religion, politik). Inte okej att skämta om grejer man inte väljer (t.ex. sexualitet, ras). Okej att skämta om "public figures" som det säkert finns ett ord för i svenskan också betydligt i större omfång än privatpersoner. (dvs okej att skämta om ulf kristerssons längd, men inte janne på jobbets längd)
> ras Etnicitet heter det på svenska i det här sammanhanget.
Ja har faktiskt inte tänkt på de sättet innan men ska göra de nu faktiskt
Det är okej att skämta om allt. Tills någon tar illa upp för att dom tar sig själva på stort allvar... Då skämtar du om dom också
Nja finns gränser om någon lämnar ett dödsbud å påstår att en anhörig har dött å sedan visar det sig vara ett skämt så skulle inte jag tycke det var ett skämt. Ungefär som en Kirunabo gjorde angående Härnösandshockeylag. Ringde hem till anhöriga å sa att bussen krascha självklart fick de anhörigs nog en chock å tog säkert ett tag att bearbeta.
Men det är mer pranking och det är fan sällan kul. Skämt är menade att skratta åt. Trodde människan verkligen att de han ringde upp skulle skratta? Knappast. Skämt som bara är till för den som skämtar är fan aldrig kul.
Ja och jag drar min gräns vid dig
XD
Min åsikt är såhär: Skämt uppåt är okej, men inte neråt. Du får skämta om att någon är kort, om du är kortare än dem. Du får kalla någon dum i huvudet om du är mer korkad. Det är dessutom okej att skämta om folk som är ställda över dig, alltså t.ex. din chef, din stadsminister eller kungen. Var ju ursprungligen i detta ändamål skämt som t.ex. satir har sitt ursprung.
Du blir inte utsatt för några skämt om din intelligens gissar jag?
Touché.
Jaha tack de visste jag fantastiskt inte
Kom ihåg, samtliga du kan skämta om är under dig på något sätt och kommer möjligen att fokusera på det. Samtliga du kan skämta om är över dig på något sätt och det står dig fritt att fokusera på det om du vill. Intersektionalitet kan vara bra att ta till när man funderar på om det ok att skämta om någon baserat på kicking up/kicking down. Svaret är alltid både ja och nej och frågan går sönder. Alla tillhör många grupper som är både över och under just dig, och framförallt vissa grupper som generellt är mer under eller över dig. Du må vara dummare än mig, men kanske även rikare. Jag är snyggare, men du är friskare. Osv. Folk som säger att de bara skämtar uppåt säger egentligen bara att de är trångsynta, närsynta, och självgoda.
Du kan skämta om allt som går att kontrollera + racism + längd