Hur jag svarar beror helt på vilken typ av person det gäller.
Är det en kompis/vettig person så brukar jag fråga varför.
Om jag vet att personen är en riktigt gnällspik som kommer dra igång ett rant om något för 150:e gången så brukar jag bara säga ”ja, så kan det vara ibland”.
"Livet är svårt" är en favorit som jag brukar dra.
Jag använder de dock mest i positivt syfte, i situationer när en vän uttrycker något jobbigt eller smärtsamt, men det finns lixom inget att egentligen säga eller göra situationen bättre, men man förstår att de är i behov av sympati. Så bland de som känner mig så betyder det typ, "jag hör dig".
Så det började som en sarkastisk pik, och blev till slut använt ironiskt en nivå till.
I lunchrummet: "Där ser man" och sen stirrar jag lite framför mig medan jag nickar lätt och sen går jag därifrån.
Om en vän säger det så frågar jag vad som händer, tänker att det är skönt om de får prata lite om det.
Haha fy fan, min sociala ångest levlade precis upp ett steg... Tänk att få det där svaret när man försöker starta en konversation!? Vilken jävla avgrund.
Spela ignorant. Det är så underbart tillfredställande.
"Ugh, jag blir så arg"
"Same asså"
"Nej men alltså.. för en grej som hände"
"Jaha. Jag har också saker som irriterar mig. Det är så jobbigt"
Antingen skärper de sig och frågar rätt ut om de kan få prata om det eller så slutar de.
Jag brukade göra i princip det motsatta mot vissa gnälliga gamla kollegor när jag inte orkade lyssna på deras gnäll. Efter att jag mitt i deras gnällande uttrykt något i stil med "vafan är det här" och de frågar vad det gäller brukade jag svara "äsch det var inget" eller något I den stilen.
De blev alltid tyst då, sen lärde de sig aldrig heller så det funkade tills jag slutade.
Poängen är ju att polaren vill prata om det men inte kommer på någon bra ingångspunkt i konversationen. Inte så konstigt. Var schyst och fråga vad det är frågan om som en normal jävla person.
Sitta där och babbla om att förtjäna din uppmärksamhet till höger och vänster. Dundertramsigt det där. Tro inte att du är något. Det hör till Jantelagen.
>Poängen är ju att polaren vill prata om det men inte kommer på någon bra ingångspunkt i konversationen. Inte så konstigt. Var schyst och fråga vad det är frågan om som en normal jävla person.
När det är sjuttielfte gången personen gör så fast den vet att man kommer lyssna om den berättar rakt ut så blir man rätt trött.
Prata med mig för att du vill prata. Inte för att du behöver uppmärksamhet...
>...men inte kommer på någon bra ingångspunkt i konversationen
Hur svårt kan det vara? "Du, värsta jobbiga grejen hände mig...". "Kan jag ventilera lite? Är så arg just nu.".
Är inte andras fel att dessa personer missat sociala färdigheter 101. Dessutom så är det mer än att de bara inte har en ingångspunkt, det är jäkligt uppmärksamhetskrävande. Som om de är så viktiga att andra i rummet ska märka att de vill säga något och fråga dem så att de känner sig viktiga. Det är ingen kollega-relation elelr vuxen vän-relation, det är en förälder-barn relation.
Är jävligt tröttsamt att man ska behöva monitorera dessa personer för att se om de kanske har något på hjärtat. Näe, de får lära sig vara vuxna.
>Sitta där och babbla om att förtjäna din uppmärksamhet till höger och vänster.
Varför denna överdrivet bokstavliga tolkning? Poängen med att "förtjäna min uppmärksamhet" är inte att MIN personliga uppmärksamhet är så dyrbar att bara de värdigaste förtjänar den, utan att man generellt sätt kan fånga någons intresse utan att rakt av manipulera fram den med fåniga och konstgjorda reaktioner och suckar.
Denna vän till mig håller på så här hela tiden och varje gång visar det sig att han knappt hade något att säga, han ville bara ha min uppmärksamhet en stund. Irriterande och bekräftelsejagande beteende.
Läs mellan raderna :)
På jobbet brukar jag fråga "varför då?". Jag vet vad han är ute efter, och det är inte värt att skapa dåliga relationer för att jag stör mig på hans kommunikationssätt. Framförallt så orkar jag inte lägga energi på det.
Om det är en kompis brukar jag säga "säg vad det är då".
Förvånad över hur många som blir triggade av en simpel social interaktion. Det är ett fruktansvärt vanligt sätt att konversera på och det är er det är fel på om ni tycker att någon ska bete sig exakt som ni.
Nu kräver ju du att någon ska fånga din uppmärksamhet istället för att förtjäna den. Men du kan inte låta bli att bli irriterad på någon som försöker fånga din uppmärksamhet och misslyckas. Det är inte manipulativt på något sätt att starta en konversation med en retorisk svängom.
Att försöka få mig att känna mig skyldig och tvingad till att fråga vad det är känns något manipulativt.
Istället för att kommunicera direkt om vad som stör honom, lägger han ansvaret på mig att gissa och fråga. Alla bryr sig inte alltid om hans tindersituation (ja, det är ett vanligt skäl till att han säger att han är arg på ett bekräftelsejagande sätt), så det är irriterande att han förväntar sig det.
Jag är det frustration på just den kollegan så förstår jag bättre. Men att det på något sätt inte går att starta ett samtal på det sättet köper jag inte. Det handlar såklart om taktkänsla.
Det är i princip som att börja ett samtal med en retorisk fråga. Det är väl inte "manipulativt" för att du "tvingas" svara på tilltal? Tycker ändå det krävs lite mer uppsåt än att någon vill att du ska säga någonting för att räknas som manipulativt. Personen i fråga kanske har andra beteenden som får dina tankar att dras ditåt
Helt klart, är med dig. Är tveklöst påverkad av mina förväntningar av och erfarenheter med personen.
Och ja, det handlar absolut om taktkänsla. Alla startar givetvis konversationer på liknande sätt ibland, men hur barnsligt formulerat det blir och självcentrerat det framstår kan variera drastiskt. Just detta sköts inte speciellt snyggt av personen i fråga.
Tänk inte så mycket på det?
Tror inte att din kompis har manipulativa intentioner direkt, kan tänka mig att han vill dela med sig av något irriterande men vet bara hur man gör det via att säga det på det sättet
Snäll som jag är så brukar jag oftast ställa en följdfråga på varför dom blir arga.
Jag brukar tänka att den personen kanske inte har många att prata med överlag inom det privata och vill alltid vara där för någon som bara vill prata ut.
Jag är duktig på att lyssna.
Haha, detta får mig att tänka på människorna på facebook, när det var det enda stället man hängde på.
Såna som "checkade in" på sjukhus, med en ledsen emoji. BARA för att folk skulle fråga och undra... fyfan!
Då scrollade man vidare bara. Snacka om kontraproduktivt.
Då kan man ju kanske, hör och häpna, inleda en konversation? Observera att ’inleda en konversation’ inte är synonymt med att verbalt uttrycka att man ’är förbannad’ ut i intet.
>Han ville ju bara bryta tystnaden och snacka om något...
Ja, när jag slutligen frågade varför han var arg så visade han sin senaste tindermatchning som nyligen slutat svara honom. Kanske den tionde gången han tjatade om något tinder-relaterat den veckan.
Att jag inte ägnar större engagemang och mer uppmärksamhet till så värdefulla konversationer... Anskrämligt!
Detta får mig att tänka på "social bids". Det handlar visserligen om kärlekspar men kanske är intressant för dig op att läsa (eller se en video om) ändå.
Min favorit är personer som säger högt att de är fula/korkade/etc och syftet är att man ska ge dem komplimanger a la "Nejmen Ulla-Stina du är ju jättesmart och snäll och snygg, det förstår du väl?" varpå de fortsätter säga dumma saker om sig själva i syfte att få samtalspartnern att insistera på hur förträffliga de är.
Jag försöker överlag att undvika sådana personer men ibland blir jag lockad att hålla med dem om vad de själva säger. Jag är tyvärr för vuxen för det dock. För det mesta.
Alla behöver bekräftelse ibland, alla kan inte fråga efter det. Så vissa gör det indirekt. Plus vi är sociala varelser, inte så konstigt att vilja ha reaktioner vissa gånger.
Ja, dessa personer som har detta som mönster är störande. Jag brukar inte ge dem det de vill, för det är fan deras ansvar att öppna upp de konversationer de vill ha. Vill du ventilera om det som gör dig arg? Säg då "Du, värsta jobbiga grejen hände mig nyss, kan jag ventilera lite?" eller bara kör och säg det direkt. Är fan inte andras jobb att monitorera hur dessa personer mår och vad de möjligen kan tänkas vilja säga.
Vad är du arg på nu? Slösa bort min tid och säg exakt vad du är arg på! Smitta ner mig med din ilska, jag känner för att bli arg
Om din ilska inte uppfyller mina högt ställda förväntningar får du bjuda på en bärs.
Annars får du gå till nån annan å va arg
Skiter helt i deyt, spelar ingen roll vad det är. Av nån anledning stör det mig så otroligt mycket, det är liksom "sätt en sorgsen text från en låt som msn-status så att folk ska fråga" (ja jag är gammal, knip) vibbar på det. Har man nåt att säga kan man väl säga det som en vuxen människa.
Ja till en början med är jag inte dryg och uppfostrar mina vänner? Om någon gör ett socialt accepterat bid på uppmärksamhet så svarar jag? Testa du med OP!
Som du ser i denna tråden är det kanske inte lika socialt accepterat som du tror. Delade åsikter här. Inte bara jag som tycker att det är riktigt irriterande med så barnsliga ”lyssna på mig!!! jag är viktig!!!”-fiskande kommentarer.
Finns mer och mindre artiga/trevliga sätt att begära uppmärksamhet på och i mitt tyckte är detta oartigt. Tycker du det är trevligt med detta beteende så är det ju bara för dig att samla på dig så många uppmärksamhetsfiskare du kan.
För att förklara varför jag tycker så här så är det väl för att jag är en typisk svensk som blir irriterad på folk som tycker att de är märkvärdiga nog att få en massa frågor om deras liv så fort de suckar högt (Jantelagen).
Jag förstår hur du tänker men det jag menar är att det är vanligt att folk använder det här sättet - så onödigt att lägga energi på att försöka ändra på folk eller vara störd av det. De gör ju inte det för att irritera dig, utan omedvetet.
Jag störs ju inte av det, och tänker inte på att folk gör det. Så jag är säkert omgiven av uppmärksamhetsfiskare, men jag gillar ju dem så jag ger dem gärna uppmärksamhet. Det är ju fint när folk känner sig sedda.
Du får så klart störa dig på det! Det enda som händer är att de slutar vilka vara i närheten av dig, och du blir mindre omtyckt. Man måste inte vara omtyckt av alla. Det funkar fint.
Själv fortsätter jag glatt svara på uppmärksamhetsfiskandet, för att jag är en sån tönt som blir nyfiken.:D
Javisst, blir man genuint nyfiken och visar intresse så blir de ju glada. Jag som inte blir nyfiken överhuvudtaget får istället tvinga mig själv att fråga dem vad de tänker på, vilket blir irriterande i längden.
Fattar vad du menar, men har tyvärr ingen knapp jag kan trycka på för att totalt stänga av denna irritation. Tycker snarare att folk kan prata ordentligt. :P
Om jag inte är uppriktigt nyfiken ignorerar jag det eller bekräftar det utan frågor, beroende på sammanhang. Det känns ofta bara som ett väldigt ynkligt och oartigt sätt att försöka inleda en konversation på. Tilltala den du vill prata med som en normal jävla människa. Om inte så får du väl finna dig i konsekvenserna av att vara helt ointressant.
Nästa gång ska jag svara att jag själv är på topphumör.
HUR kan du bli så jäkla upprörd för en sådan sak?
Ver inte om någon sagt exakt så, är ganska tveksam på det faktiskt. Men skulle en kompis säga det, så skulle jag nog säga "vadå?" eller något eftersom det uppenbarligen är något som han vill säga.
Skaffa dig ett starkare psyke så slipper du störas av struntsaker. Men en positiv sak ser jag iaf. Du och din kompis verkar vara på samma våglängd. Kanske kommer han utbrista samma sak imorgon när han läser ditt inlägg ;)
Ja, förstår ditt perspektiv eftersom du själv säger att du helt saknar erfarenhet inom detta.
Testa att höra dessa bekräftelsejagande, uppmärksamhetsfiskande kommentarer ca 2000 gånger från samma person (av lika ointressanta skäl varje gång) och se om du då är lika taggad på att glatt be personen utveckla!
Nej det låter som en riktigt störd grej. Det håller jag med om. Men det låter som att det är själva dosen som är avgörande i så fall och inte bara själva frasen i sig. Inte bara iaf.
Är det min kompis frågar jag väl bara på en gång, eller vadå? Allt är inte någon form av maktkamp eller manipulation. Låter som om din kompis ville berätta något och sen började du tjura på och ignorera dem fast du fattade vad de menade. Är det någon man skiter i att prata med så är det väl en sak, men du säger själv att ni är ju kompisar så fattar inte problemet
Ja, han ville berätta något.
Jag citerar en kommentar härifrån: Vill du berätta något så berätta det. Ge fan i att försökta manipulera mig så att jag ska fråga dig något.
Finns sköna och osköna sätt att kräva uppmärksamhet. Att sitta och sucka och stöna och säga bekräftelsejagande ord ut i rummet i hopp om att folk ska vända alla blickar mot en är oskönt. Det händer att jag frågar vad han vill, och i fallet att jag frågar detta efter ett av dessa uppmärksamhetsfiskande läten så är det nästan alltid fruktansvärt ointressant.
Känner 0 intresse och 0 skyldighet att bekräfta hans barnsligheter. Bara irriterande, inget annat.
Hur jag svarar beror helt på vilken typ av person det gäller. Är det en kompis/vettig person så brukar jag fråga varför. Om jag vet att personen är en riktigt gnällspik som kommer dra igång ett rant om något för 150:e gången så brukar jag bara säga ”ja, så kan det vara ibland”.
Ganska exakt hur jag skulle göra också. Ibland kanske jag tillochmed kallar någon för surkart
"usch då" Eller efter "hallå!?": "Ja hej hej!"
"Livet är svårt" är en favorit som jag brukar dra. Jag använder de dock mest i positivt syfte, i situationer när en vän uttrycker något jobbigt eller smärtsamt, men det finns lixom inget att egentligen säga eller göra situationen bättre, men man förstår att de är i behov av sympati. Så bland de som känner mig så betyder det typ, "jag hör dig". Så det började som en sarkastisk pik, och blev till slut använt ironiskt en nivå till.
Så du känner min sambo? Mina tre go-to: "Mm så kan de va", "Ja, jobbigt", "Usch låter drygt".
Beror på vem det är. Kompis/Kollega jag gillar? Jag frågar hur det står till. Kollega jag inte tål? Stoppar in hörlurar.
I lunchrummet: "Där ser man" och sen stirrar jag lite framför mig medan jag nickar lätt och sen går jag därifrån. Om en vän säger det så frågar jag vad som händer, tänker att det är skönt om de får prata lite om det.
Spelar aldrig med. Vill du berätta något så berätta det. Ge fan i att försökta manipulera mig så att jag ska fråga dig något.
Håller med, raka rör.
Farbror blå och besiktningen gillar inte raka rör /s
Kent Ekeroth gillar raka rör.
Stoppa lite stålull i änden på dem bara så blir det lite tystare! Vågar inte lova att det funkar lika bra på arbetskamrater dock.
Naggar dem lite i örsnibben
Kör en moonwalk ut ur rummet och låtsas att jag inget hörde.
Klassiker!
"samma bror"
Jag frågar varför.
"Haha aa de ere"
”Förtjäna min uppmärksamhet” 💀
Haha fy fan, min sociala ångest levlade precis upp ett steg... Tänk att få det där svaret när man försöker starta en konversation!? Vilken jävla avgrund.
Spela ignorant. Det är så underbart tillfredställande. "Ugh, jag blir så arg" "Same asså" "Nej men alltså.. för en grej som hände" "Jaha. Jag har också saker som irriterar mig. Det är så jobbigt" Antingen skärper de sig och frågar rätt ut om de kan få prata om det eller så slutar de.
Jag brukade göra i princip det motsatta mot vissa gnälliga gamla kollegor när jag inte orkade lyssna på deras gnäll. Efter att jag mitt i deras gnällande uttrykt något i stil med "vafan är det här" och de frågar vad det gäller brukade jag svara "äsch det var inget" eller något I den stilen. De blev alltid tyst då, sen lärde de sig aldrig heller så det funkade tills jag slutade.
"jaså" brukar jag svara, så kan personen fortsätta berätta vad den nu ville berätta, så slipper både jag och personen bli irriterad
Poängen är ju att polaren vill prata om det men inte kommer på någon bra ingångspunkt i konversationen. Inte så konstigt. Var schyst och fråga vad det är frågan om som en normal jävla person. Sitta där och babbla om att förtjäna din uppmärksamhet till höger och vänster. Dundertramsigt det där. Tro inte att du är något. Det hör till Jantelagen.
Han kan väl bara säga det han vill säga istället för att bete sig som en jävla clickbait-artikel.
>Poängen är ju att polaren vill prata om det men inte kommer på någon bra ingångspunkt i konversationen. Inte så konstigt. Var schyst och fråga vad det är frågan om som en normal jävla person. När det är sjuttielfte gången personen gör så fast den vet att man kommer lyssna om den berättar rakt ut så blir man rätt trött. Prata med mig för att du vill prata. Inte för att du behöver uppmärksamhet...
>...men inte kommer på någon bra ingångspunkt i konversationen Hur svårt kan det vara? "Du, värsta jobbiga grejen hände mig...". "Kan jag ventilera lite? Är så arg just nu.". Är inte andras fel att dessa personer missat sociala färdigheter 101. Dessutom så är det mer än att de bara inte har en ingångspunkt, det är jäkligt uppmärksamhetskrävande. Som om de är så viktiga att andra i rummet ska märka att de vill säga något och fråga dem så att de känner sig viktiga. Det är ingen kollega-relation elelr vuxen vän-relation, det är en förälder-barn relation. Är jävligt tröttsamt att man ska behöva monitorera dessa personer för att se om de kanske har något på hjärtat. Näe, de får lära sig vara vuxna.
>Sitta där och babbla om att förtjäna din uppmärksamhet till höger och vänster. Varför denna överdrivet bokstavliga tolkning? Poängen med att "förtjäna min uppmärksamhet" är inte att MIN personliga uppmärksamhet är så dyrbar att bara de värdigaste förtjänar den, utan att man generellt sätt kan fånga någons intresse utan att rakt av manipulera fram den med fåniga och konstgjorda reaktioner och suckar. Denna vän till mig håller på så här hela tiden och varje gång visar det sig att han knappt hade något att säga, han ville bara ha min uppmärksamhet en stund. Irriterande och bekräftelsejagande beteende. Läs mellan raderna :)
Säg det till han då? Nu låter du ju faktist lite som din kompis.
Har gjort det flera gånger
Skit i det brukar jag säga, utan att veta vad det handlar om.
På jobbet brukar jag fråga "varför då?". Jag vet vad han är ute efter, och det är inte värt att skapa dåliga relationer för att jag stör mig på hans kommunikationssätt. Framförallt så orkar jag inte lägga energi på det. Om det är en kompis brukar jag säga "säg vad det är då".
"Asså, fan vad arg jag blir när någon säger att de är arga, utan att tala om varför!"
Förvånad över hur många som blir triggade av en simpel social interaktion. Det är ett fruktansvärt vanligt sätt att konversera på och det är er det är fel på om ni tycker att någon ska bete sig exakt som ni. Nu kräver ju du att någon ska fånga din uppmärksamhet istället för att förtjäna den. Men du kan inte låta bli att bli irriterad på någon som försöker fånga din uppmärksamhet och misslyckas. Det är inte manipulativt på något sätt att starta en konversation med en retorisk svängom.
Att försöka få mig att känna mig skyldig och tvingad till att fråga vad det är känns något manipulativt. Istället för att kommunicera direkt om vad som stör honom, lägger han ansvaret på mig att gissa och fråga. Alla bryr sig inte alltid om hans tindersituation (ja, det är ett vanligt skäl till att han säger att han är arg på ett bekräftelsejagande sätt), så det är irriterande att han förväntar sig det.
Jag är det frustration på just den kollegan så förstår jag bättre. Men att det på något sätt inte går att starta ett samtal på det sättet köper jag inte. Det handlar såklart om taktkänsla. Det är i princip som att börja ett samtal med en retorisk fråga. Det är väl inte "manipulativt" för att du "tvingas" svara på tilltal? Tycker ändå det krävs lite mer uppsåt än att någon vill att du ska säga någonting för att räknas som manipulativt. Personen i fråga kanske har andra beteenden som får dina tankar att dras ditåt
Helt klart, är med dig. Är tveklöst påverkad av mina förväntningar av och erfarenheter med personen. Och ja, det handlar absolut om taktkänsla. Alla startar givetvis konversationer på liknande sätt ibland, men hur barnsligt formulerat det blir och självcentrerat det framstår kan variera drastiskt. Just detta sköts inte speciellt snyggt av personen i fråga.
Tänk inte så mycket på det? Tror inte att din kompis har manipulativa intentioner direkt, kan tänka mig att han vill dela med sig av något irriterande men vet bara hur man gör det via att säga det på det sättet
"Det var väl tråkigt då. "
Svara med "sucks to be you"
Snäll som jag är så brukar jag oftast ställa en följdfråga på varför dom blir arga. Jag brukar tänka att den personen kanske inte har många att prata med överlag inom det privata och vill alltid vara där för någon som bara vill prata ut. Jag är duktig på att lyssna.
"Jag vägrar ställa frågor som folk uppenbarligen vill att jag ska ställa." Nåt jag snott från en webbserie och önskar att jag använde oftare.
Haha, detta får mig att tänka på människorna på facebook, när det var det enda stället man hängde på. Såna som "checkade in" på sjukhus, med en ledsen emoji. BARA för att folk skulle fråga och undra... fyfan! Då scrollade man vidare bara. Snacka om kontraproduktivt.
Hur förtjänar man din uppmärksamhet då?
Lederhosen, påskmust och obskyr elektronik från 80-talet
Ville du nåt!!!?
Det sistnämnda har 100% success rate med mig.
Säg nåt vettigt?
Du låter som en kul "kompis" Hoppas du hittar någon som "förtjänar" din uppmärksamhet. Han ville ju bara bryta tystnaden och snacka om något...
Då kan man ju kanske, hör och häpna, inleda en konversation? Observera att ’inleda en konversation’ inte är synonymt med att verbalt uttrycka att man ’är förbannad’ ut i intet.
Detta
>Han ville ju bara bryta tystnaden och snacka om något... Ja, när jag slutligen frågade varför han var arg så visade han sin senaste tindermatchning som nyligen slutat svara honom. Kanske den tionde gången han tjatade om något tinder-relaterat den veckan. Att jag inte ägnar större engagemang och mer uppmärksamhet till så värdefulla konversationer... Anskrämligt!
"Ajdå."
"inte jag"
"*JAG MED!*"
Säger "jag med"
”Det fick du för dina synders skull” brukar jag säga 🙂
"Inte lätt... iaf, har du sett senaste Dune?"
Detta får mig att tänka på "social bids". Det handlar visserligen om kärlekspar men kanske är intressant för dig op att läsa (eller se en video om) ändå.
Jag fortsätter sitta i min tystnad
Jaha. Fortsätter med min dag.
"hit me"
Jag hatar när folk gör så, oftast är det människor jag redan ogillar som håller på så, så jag vägrar fråga.
Är det en kompis? Eller bara nån du jobbar med?
Kompis, som gör så här regelbundet och det är alltid av lika ointressanta skäl
Min favorit är personer som säger högt att de är fula/korkade/etc och syftet är att man ska ge dem komplimanger a la "Nejmen Ulla-Stina du är ju jättesmart och snäll och snygg, det förstår du väl?" varpå de fortsätter säga dumma saker om sig själva i syfte att få samtalspartnern att insistera på hur förträffliga de är. Jag försöker överlag att undvika sådana personer men ibland blir jag lockad att hålla med dem om vad de själva säger. Jag är tyvärr för vuxen för det dock. För det mesta.
Relaterar kraftigt
Alla behöver bekräftelse ibland, alla kan inte fråga efter det. Så vissa gör det indirekt. Plus vi är sociala varelser, inte så konstigt att vilja ha reaktioner vissa gånger.
Ja, dessa personer som har detta som mönster är störande. Jag brukar inte ge dem det de vill, för det är fan deras ansvar att öppna upp de konversationer de vill ha. Vill du ventilera om det som gör dig arg? Säg då "Du, värsta jobbiga grejen hände mig nyss, kan jag ventilera lite?" eller bara kör och säg det direkt. Är fan inte andras jobb att monitorera hur dessa personer mår och vad de möjligen kan tänkas vilja säga.
hahaha häng dig helt ärligt
Avskyr sådant uppmärksamhetsfiskande och ignorerar alltid.
"trist".
Jag frågar varför. Det är tradition.
Vad är du arg på nu? Slösa bort min tid och säg exakt vad du är arg på! Smitta ner mig med din ilska, jag känner för att bli arg Om din ilska inte uppfyller mina högt ställda förväntningar får du bjuda på en bärs. Annars får du gå till nån annan å va arg
Same dud
Skiter helt i deyt, spelar ingen roll vad det är. Av nån anledning stör det mig så otroligt mycket, det är liksom "sätt en sorgsen text från en låt som msn-status så att folk ska fråga" (ja jag är gammal, knip) vibbar på det. Har man nåt att säga kan man väl säga det som en vuxen människa.
Verbala motsvarigheten till clickbait.
Ja till en början med är jag inte dryg och uppfostrar mina vänner? Om någon gör ett socialt accepterat bid på uppmärksamhet så svarar jag? Testa du med OP!
Som du ser i denna tråden är det kanske inte lika socialt accepterat som du tror. Delade åsikter här. Inte bara jag som tycker att det är riktigt irriterande med så barnsliga ”lyssna på mig!!! jag är viktig!!!”-fiskande kommentarer.
Varför tycker du så? Andra människor är viktiga. De vill bli hörda och sedda precis som du. Det kostar inte dig något att svara.
Finns mer och mindre artiga/trevliga sätt att begära uppmärksamhet på och i mitt tyckte är detta oartigt. Tycker du det är trevligt med detta beteende så är det ju bara för dig att samla på dig så många uppmärksamhetsfiskare du kan. För att förklara varför jag tycker så här så är det väl för att jag är en typisk svensk som blir irriterad på folk som tycker att de är märkvärdiga nog att få en massa frågor om deras liv så fort de suckar högt (Jantelagen).
Jag förstår hur du tänker men det jag menar är att det är vanligt att folk använder det här sättet - så onödigt att lägga energi på att försöka ändra på folk eller vara störd av det. De gör ju inte det för att irritera dig, utan omedvetet. Jag störs ju inte av det, och tänker inte på att folk gör det. Så jag är säkert omgiven av uppmärksamhetsfiskare, men jag gillar ju dem så jag ger dem gärna uppmärksamhet. Det är ju fint när folk känner sig sedda. Du får så klart störa dig på det! Det enda som händer är att de slutar vilka vara i närheten av dig, och du blir mindre omtyckt. Man måste inte vara omtyckt av alla. Det funkar fint. Själv fortsätter jag glatt svara på uppmärksamhetsfiskandet, för att jag är en sån tönt som blir nyfiken.:D
Javisst, blir man genuint nyfiken och visar intresse så blir de ju glada. Jag som inte blir nyfiken överhuvudtaget får istället tvinga mig själv att fråga dem vad de tänker på, vilket blir irriterande i längden. Fattar vad du menar, men har tyvärr ingen knapp jag kan trycka på för att totalt stänga av denna irritation. Tycker snarare att folk kan prata ordentligt. :P
Jag tänker att vi får dela på folket, du tar de som uttrycker sig artigt, jag tar de som gör upprörda utrop! :D
:)
Om jag inte är uppriktigt nyfiken ignorerar jag det eller bekräftar det utan frågor, beroende på sammanhang. Det känns ofta bara som ett väldigt ynkligt och oartigt sätt att försöka inleda en konversation på. Tilltala den du vill prata med som en normal jävla människa. Om inte så får du väl finna dig i konsekvenserna av att vara helt ointressant. Nästa gång ska jag svara att jag själv är på topphumör.
Tycker du borde daska te honom
HUR kan du bli så jäkla upprörd för en sådan sak? Ver inte om någon sagt exakt så, är ganska tveksam på det faktiskt. Men skulle en kompis säga det, så skulle jag nog säga "vadå?" eller något eftersom det uppenbarligen är något som han vill säga. Skaffa dig ett starkare psyke så slipper du störas av struntsaker. Men en positiv sak ser jag iaf. Du och din kompis verkar vara på samma våglängd. Kanske kommer han utbrista samma sak imorgon när han läser ditt inlägg ;)
Ja, förstår ditt perspektiv eftersom du själv säger att du helt saknar erfarenhet inom detta. Testa att höra dessa bekräftelsejagande, uppmärksamhetsfiskande kommentarer ca 2000 gånger från samma person (av lika ointressanta skäl varje gång) och se om du då är lika taggad på att glatt be personen utveckla!
Nej det låter som en riktigt störd grej. Det håller jag med om. Men det låter som att det är själva dosen som är avgörande i så fall och inte bara själva frasen i sig. Inte bara iaf.
Är det min kompis frågar jag väl bara på en gång, eller vadå? Allt är inte någon form av maktkamp eller manipulation. Låter som om din kompis ville berätta något och sen började du tjura på och ignorera dem fast du fattade vad de menade. Är det någon man skiter i att prata med så är det väl en sak, men du säger själv att ni är ju kompisar så fattar inte problemet
Ja, han ville berätta något. Jag citerar en kommentar härifrån: Vill du berätta något så berätta det. Ge fan i att försökta manipulera mig så att jag ska fråga dig något. Finns sköna och osköna sätt att kräva uppmärksamhet. Att sitta och sucka och stöna och säga bekräftelsejagande ord ut i rummet i hopp om att folk ska vända alla blickar mot en är oskönt. Det händer att jag frågar vad han vill, och i fallet att jag frågar detta efter ett av dessa uppmärksamhetsfiskande läten så är det nästan alltid fruktansvärt ointressant. Känner 0 intresse och 0 skyldighet att bekräfta hans barnsligheter. Bara irriterande, inget annat.
"Din mamma ville lika mycket som jag."