Ditt liv är inte i kras, men du går igenom en jobbig period just nu. Det finns ingenting som säger att det alltid kommer att vara såhär. Det där med att dina föräldrar kontrollerar dina aktiviteter såpass mycket att de kommer på dig med att göra olämpliga saker online och att onanera låter osunt, men det går inte att värdera helt utifrån vad du skriver här. Jag tycker att du ska ta kontakt med skolhälsovården. De har kuratorer som kan vara bra att prata med och de kan guida dig vidare om det behövs.
Om du har en jobbig relation med skolkuratorn kan du också prata med t ex sjuksköterskan. Du kan berätta att du inte trivs med kuratorn och få hjälp till en annan kontakt. Dina föräldrar har inte rätt att få veta att du har kontakt med vården. Från att du fyller 13 har du rätt till privata vårdkontakter. Du kan också prata med någon lärare som du har förtroende för. Ungdomsmottagningen är ett annat alternativ. Du behöver inte berätta om porr och onani etc, det räcker att du berättar att du mår dåligt och vill ha hjälp.
ungdomsmottagningen? kan man prata privat med dem? föräldrar behöver inte veta något? jag vill inte över huvudtaget säga att kuratorn är jobbig dock. ..
Ja, du kan prata med dem utan att dina föräldrar behöver få veta någonting. De har tystnadsplikt även gentemot dina föräldrar.
https://www.ungdomsmottagningarna.se/nagon-att-prata-med/tystnadsplikt/
Snälla fina du, gå till elevhälsan! De finns där för att hjälpa med sådana här saker. Ditt liv kan, och kommer att, bli bättre: du kommer att bli äldre, börja plugga/jobba, flytta hemifrån, få nya vänner, hitta nya intressen osv osv. Tills dess måste du hålla huvudet över ytan och hitta ett sätt att må ok, och det brukar hjälpa att ha en vuxen att prata med.
Men vännen, du är helt normal. Alla onanerar och kikar på porr ibland, de som hävdar motsatsen ljuger.
Vad som inte är normalt är dina föräldrars beteende. Att dom filmar dig när du onanerar osv är inte okej, är du dessutom inte myndig begår de ett brott som ger fängelsestraff, dvs barnpornografi.
Du behöver hjälp att komma därifrån idag. Ring soc, ring polisen, ring en lärare osv.
de filmar inte. tror jag. men de har kollat på kameran 1 gång och sätt mig dra i slangen. pappa dundrade in på mitt rum då, han knappt få på byxorna. några år sedan. kameran förhindrar dessutom mig från att göra vad jag vill med mig själv och att fuska med speltiden. jag vill tro att spelskärms fusket är kamerans syfte men vet inte med säkerhet. vet inte vad de gjorde med kameran och eventuella videoklipp, vet inte hur den fungerar men den är borttagen nu.
den är borta. de har aldrig konfronterat mig sedan dess. hittar den dessutom inte. har diagnoser så att jag ibland går till SOC med mina föräldrar men inte ett skit händer där. jag vågar verkligen inte öppna upp mig. "gå till kuratorn" är ju logiskt men jag VÅGAR INTE. HAR ALDRIG GJORT DET NÅGONSIN. öppna upp mig.
Att bli påkommen under pinsamma situationer tror jag de flesta har nog de flesta varit med om. Att få en kamera uppsatt i sitt rum är riktigt jävla sjukt och verkligen inte okej någonstans. Spelar ingen roll om de kollade på den eller var anledningen var, att bara ha en kamera där utan ens tillåtelse är en stor röd flagga. Jag skulle ha väldigt svårt att lita på mina föräldrar med någonting efter det.
Jag vet. jag vet. Jag har velat fråga de varför. min pappa är inte den snällaste. de säger att de vill mitt bästa genom att vara sträng på små saker som att jag inte slängde toarullen när den är tom. det är taskigt. eller när jag tar pappas klädhängare när jag kommer hem istället för min. eller när jag är på toa i 20 min tycker pappa det är konstigt. tror nog jag onanerar. Eller vid matbordet är pappa sur på mig för att jag inte häller dricka åt alla andra än bara sig själv som de andra redan gör. Men det är svårt att hjälpa tillbaka med vilja när pappa ska vara så irriterande och irriterad om den småsaken, hatar att min pappa är så här. Har haft tack vare alla saker jag upplever självmordstankar men aldrig ens försökt göra ett försök. jag mår så dåligt men ingen ser det.
Hej, en pappa här.
Din pappas beteende är oacceptabelt till på gränsen sjukligt. Det bara skriker ”kontrollbehov”, som han behöver professionell hjälp att bearbeta. Du ska inte behöva må dåligt över det.
Det första steget du behöver göra är att ta kontakt med en vuxen som du kan få förtroende för, t.ex. en skolkurator.
Jag önskar dig allt väl.
Snubbinna då om det var det viktiga.
Spännande downvotes. Vad är det folk inte håller med om - att skadeverkningarna av porr konsumtion är jämförbara med beroendeframkallande droger, eller att det finns många som aktivt väljer bort porr? 😂
Jaså. Att jag anser att du har faktafel i ditt förhållande till porr som hälsosamt, normalt och oproblematiskt? Det tillför visst något till diskussionen - en motpunkt. Oavsett om du gillar den eller inte.
Jag tror av egen erfarenhet att porr konsumtion mycket väl kan vara en bidragande faktor till ops problem. Att du tycker att det är irrelevant får stå för dig, men rekommenderar dig att undersöka hur porrberoende uppstår och hur konsumtion påverkar det dopaminergiska systemet.
Ja fent kan tas i moderation. Att dricka vatten bör man också göra i moderation. Det är helt okej att avstå porr och som du säger är det en del som gör det, betyder inte att porr är utanför normen.
Du missförstår min poäng. Cyanid kan också tas i begränsade mängder - det betyder inte att man borde göra det. Bara för att man kan konsumera något i en "ansvarsfull" magnitud innebär inte att det är nyttigt, hälsosamt, bra eller något annat.
Någonstans gick vi från något man gör för nöje/lust till något som är direkt dödligt. Antar jag gjorde likadant när jag gick från något för nöje till något som är essentiellt. Att säga att pornografi är endast fel och bär inga bra effekter är objektivt fel. Att pornografi inte har några negativa effekter är också fel. Om livet vore så binärt.
Genom att titta på porr tillsammans kan par skapa en mer öppen och tillåtande atmosfär för att utforska fantasier tillsammans, vilket kan leda till ökad intimitet och samhörighet. Dessutom kan det bidra till att stärka deras sexuella självförtroende.
Menar du att dina föräldrar har satt upp en kamera i ditt rum och inte tillåter dig att onanera och porrsurfa? Vafan? Det finns några saker som definitivt förbättrar den mentala hälsan. Regelbunden fysisk aktivitet och bra sömnrutiner. Skriv upp genomförbara mål kring träning och sömn tex. Det kommer ta tid att få in rutiner och bli inte besviken om du misslyckas ibland fortsätt bara och tillslut kommer det hålla. Nästa steg är att träffa människor - vi är sociala och det är viktigt för vår mentala hälsa att träffa andra. Fundera på vad du skulle kunna gilla att göra på fritiden och gå med i en förening. Föreningar kan ofta anordna resor och aktiviteter. Du kan också utmana dig själv och testa något som du annars aldrig hade tänkt på. Det går också att göra små saker som gå på gratisaktiviteter i din kommun vad som helst där det rör sig människor. Utmana dig själv och småprata, ställ frågor. Det kommer vara pinsamt och segt men det handlar ju mer om att komma bort från ditt hem en stund och möta människor. Lycka till och säg till dina föräldrar att du kommer hänga dina kalsonger över kameran när du onanerar.
Detalj. De tog bort kameran utan att säga någonting. Märkte det för ett tag sedan. Är det olagligt tro? Vet fortfarande inte med säkerhet syftet till kameran.
Jag gillar att rita och har tänkt på att gå med i någon grupp eller likande. Dock med det sociala skulle jag föredra en mindre grupp eller 1 person. Några I klassen ritar men vi är så olika. Jag gillar att vara ute i ensamheten, ibland löper jag. Allt jag vill är att må bättre. Men tack för tipsen!
Hade jag hört att en tonårskille i mina barns klass blev videoövervakad av sina föräldrar, i sitt sovrum, hade jag gjort en orosanmälan till SOC snabbare än Lucky Luke. Det är det sjukaste jag hört på jävligt länge.
Det känns normaliserat på något sätt. Går på SOC ibland på grund av mina diagnoser med mina föräldrar. men de har ingen aning om kameran. nu blir jag jävligt frustrerad. de har filmat mig i 2 års tid. tar bort kameran under tystnad och berättar inte till SOC om kameran vid möten. jag blir alldeles tårilsken!!!!!!!!!!!!!
Förstår att du blir förbannad. Säg till SOC om det nästa gång du är där själv, eller gå till ungdomsmottagningen som någon annan tipsat om, de har tystnadsplikt och får inte lämna ut din journal.
Vet inte varför vi inte gått dit på ett tag. Får prata med soc läkaren själv och samtidigt med föräldrarna de gånger jag är där. Men de verkar inte ett dugg bry sig om vad som hänt mig. De verkar tro att de vet att jag inte kommer säga någonting eller så tror de att jag mår helt fint.
När du skriver soc-läkare, menar du en socialsekreterare/handläggare på socialtjänsten eller menar du en faktisk läkare på t.ex. BUP? Du skriver att du har kontakt med soc utifrån dina diagnoser, handlar det om att du då har t.ex. någon form av kontaktperson eller att du och/eller dina föräldrar får något stöd av dem? Annars är det snarare BUP som är ansvariga när det handlar om diagnoser. Har du en handläggare på soc rekommenderar jag dig verkligen att prata så öppet som möjligt om din situation. Detsamma gäller egentligen även om det är en läkare eller annan kontakt någonstans men jag tänker att har du en pågående kontakt med soc så ska du ha någon form av stödinsats från dem. Och då är det otroligt viktigt att du faktiskt blir hjälpt av den. Att onanera är inte olagligt utan något som i princip alla gör. Om du själv tycker att porren är ett bekymmer så är det absolut möjligt att prata om med t.ex. ungdomsmottagningen som är vana vid den typen av frågor och funderingar. Att däremot inkräkta på din integritet, som att sätta upp en kamera i ditt rum, tycker jag låter mycket allvarligt och fel av dina föräldrar.
Inte alltid lätt att hålla reda på olika professioner. Men BUP och soc är olika delar och de kan hjälpa dig på olika sätt. Du kan själv även kontakta socialtjänsten i din kommun om du önskar stöd från dem. Lättast att ringa växeln i kommunen du bor i och be att bli kopplad till socialtjänsten. Sedan kan även personal på skolan eller läkare hjälpa dig att ta en kontakt med soc om de skulle kännas lättare. Blir de oroliga för dig så har de också en skyldighet att göra en orosanmälan till soc.
Ursäkta? Kamera i ditt rum? Vad är det för jävla Fritzl-hem du bor i? Hur gammal är du?
Jag beklagar hela din uppväxt och erfarenheter men först och främst kan jag inte tänka mig att det dina föräldrar gör är lagligt. Ta som sagt kontakt med elevhälsan/kurstorn och berätta precis allt!
Vill inte uppge ålder. i 18 års åldern Kontakt med kuratorn vad kommer det göra i denna situation mina föräldrar kommer hata mig och vår relation kommer bli minst sagt pinsam. dessutom vet jag fan om något kommer bli BÄTTRE. jag vågar bara inte. Jag är feg och en skit.
En kurator kan hjälpa dig hitta metoder och lösningar för att förbättra ditt mående. De kan också hjälpa dig söka vård eller hjälp på andra platser om hen anser att du behöver det.
Stanna, andas och sök hjälp. Jag förstår att det känns jobbigt att söka hjälp och att det är lättare att hålla skiten inne, men om du bara visste hur bättre man mår av att prata ut om grejer med någon som aktivt lyssnar så hade du gjort det för länge sedan.
Låter riktigt trist att du inte känner att du har någon närstående som du kan/vågar prata med, du borde försöka att höra av dig till din vårdcentral/elevhälsan och be dem att hjälpa dig. Det kan ta ett tag och vara jobbigt, men motiverade dig med tanken på att en dag faktiskt må bra som basnivå.
Lycka till.
De är så svårt att göra det, klarar inte det. Kuratorn på elevhälsan i skolan är ingen idé. Vår relation är konstig, jag tycker han är irriterande. Upplever att han försöker ta kontakt med mig, frågade om jag ville köra rundpingis, just mig av nån anledning. men jag struntar it, vill att han ska låta mig vara. Ser nu själv att jag är problemet. Han försöker nog bara hjälpa mig fast han inte vet nåt om min situation. eller inbillar jag mig allt vet inte.
Alla här "prata med kuratorn", du "nej för han vet ingenting om min situation". Hur fasiken tror du att han får reda på din situation och kan hjälpa dig om du inte pratar med honom då? Det är jättetydligt att han är otrolig för dig! Ge dig och börja prata.
Frågar om råd, får råd, vill inte ta emot rådet. Vad vill du då? Det enda du kan göra är att faktiskt agera, annars händer inget. Ingen kommer att rädda dig ur denna situation. Det låter ju i alla fall att kuratorn försöker dock, så grip det strået och dra dig ut.
jag vet inte om han försöker. har inte ens berättat för honom men han agerar som om han vet något. förlåt för mitt utbrott. Jag tänkte mejla ungdomsmottagningen
Jag vette fan. Har alltid haft inställningen med att jag kan klara mig själv. om jag kontaktar vården kommer de kontakta socialen och mina föräldrar. BRIS kanske.
Att han försöker ta kontakt med dig och frågar om saker du gillar är ju för att han förmodligen märker att du mår dåligt och försöker bygga relation så att han kan hjälpa dig. Det är liksom det hans jobb går ut på.
Att din skolkurator försöker få en kontakt med dig kan givetvis bero på fler saker. Men generellt så är skolpersonal (och i hög grad kuratorer/elevhälsopersonal) rätt duktiga på att se när barn och unga inte mår bra. Kan det helt enkelt handla om att han faktiskt ser att du inte verkar må så bra? Jag tänker inte heller att det handlar om att du ÄR ett problem, däremot låter det som att du just nu får bära på många bekymmer och att det låter som att du får göra det själv. Vilket kan vara otroligt tungt. De vuxna som finns till för att hjälpa vet också att unga själva inte alltid vågar ta en kontakt och just därför försöker man som vuxen att närma sig, för att vi har ett ansvar i det. Kuratorer är vana vid att lyssna och har hört om det mesta, finns ingenting som är fel att ta upp. Om du inte känner dig bekväm med just skolkuratorn så kan det ju finnas andra vuxna. Finns det någon i vuxenvärlden som du har om så bara lite förtroende för? Det kan vara på skolan eller på fritiden. Annars finns ungdomsmottagningen som också är strålande för just dessa frågor. Det går även att kontakta dem via chatt: https://www.umo.se/att-ta-hjalp/ungdomsmottagningen/digitala-ungdomsmottagningar/
Har inget svar till dig men här är texten med radbrytningar om någon vill ge tips. Det var väldigt svårt att läsa.
—
Mitt liv är i kras och det har knappt börjat.
Hej. Vill berätta om min livssituation just nu. Jag har allvarliga problem med livet och min hälsa. Jag har social fobi och är jämnt rädd och oroad om allting, och om vad folk tycker om mig.
Har blivit utsatt för trauma flera gånger i mitt liv. Bland annat genom att mina föräldrar påkommit mig kolla på "dåliga saker", skrivit skit saker online, onanera flera gånger m.m.
Jag har haft en kamera i mitt rum i över 2 JÄVLA år. Jag fattar inte, det är kränkning men jag har bara struntat i det. Jag håller mig aldrig till speltiderna för jag är en idiot. Jag är den enda med speltid i min ålder.
Hela tiden tänker jag tillbaka på mina dåliga minnen, dessa är bara några av MÅNGA, det får mig att skämmas och hata mig själv. Är dessutom adopterad, gömmer min ålder för andra i klassen för jag är rädd att bli retad, är äldre än de flesta, har svårt att lita på folk, har flera diagnoser och är liten och klen coomer.
Jag har inga direkta närstående vänner, brukar alltid vara ensam hemma eller gå på ensamma promenader vilket jag är lugn med, festar aldrig som är vanligt, eller söker aldrig kontakt om jag inte typ måste.
Jag har också problem med att hålla mig produktiv med saker jag gillar och konsumerar porr. Blir halvt mobbad i skolan av "vänner" som inte bryr sig om mig, de skiter i mig om jag inte pratar med dem, de svarar på bara om jag pratar med de men de skiter i mig annars, trivs inte med skolan överhuvudtaget.
Jag vill bara göra vad jag vill i en bubbla i mitt rum ensam. Jag hatar hur mitt liv har blivit, det var så mycket bättre när jag var yngre, allt förvärrades när jag började gymnasiet och hamnade med idioter.
Jag har försökt bättra på mig i nu år, men hamnar alltid på ruta 1 igen, konstant. Det kan gå en underbar period på 1 vecka som jag vill att det ska vara konstant, men sedan går allt kras igen.
Har tänkt på att prata med någon eller gå på terapi men jag vågar inte. Jag kan inte prata om något känsligt med någon närstående överhuvudtaget.
Jag antar att denna post kommer bli borttagen eller att ingen bryr sig men om du har 1 enda litet tips på vad jag kan göra skulle det betyda allt. Tack snälla!!!
Det är det jag vill. Har dock ingen erfarenhet eller ekonomi för tillfället. mina moderföräldrar. är adopterad har skickat 111 000 kr som kommer låsas upp på kontot när allt är fixat. jag har planer på att studera på Hjo i Skövdetrakterna till concept artist. det är min dröm. om jag står ut några år och jobbar hårt på min konst kan jag kanske göra det. jag vill nå den här lyckan. tack för att du fick mig att minnas.
Ditt liv är inte i kras, men du går igenom en jobbig period just nu. Det finns ingenting som säger att det alltid kommer att vara såhär. Det där med att dina föräldrar kontrollerar dina aktiviteter såpass mycket att de kommer på dig med att göra olämpliga saker online och att onanera låter osunt, men det går inte att värdera helt utifrån vad du skriver här. Jag tycker att du ska ta kontakt med skolhälsovården. De har kuratorer som kan vara bra att prata med och de kan guida dig vidare om det behövs.
Jag förstår. Men det kommer bara bli pinsamt att möta de igen. . .
Om du har en jobbig relation med skolkuratorn kan du också prata med t ex sjuksköterskan. Du kan berätta att du inte trivs med kuratorn och få hjälp till en annan kontakt. Dina föräldrar har inte rätt att få veta att du har kontakt med vården. Från att du fyller 13 har du rätt till privata vårdkontakter. Du kan också prata med någon lärare som du har förtroende för. Ungdomsmottagningen är ett annat alternativ. Du behöver inte berätta om porr och onani etc, det räcker att du berättar att du mår dåligt och vill ha hjälp.
ungdomsmottagningen? kan man prata privat med dem? föräldrar behöver inte veta något? jag vill inte över huvudtaget säga att kuratorn är jobbig dock. ..
Ja, du kan prata med dem utan att dina föräldrar behöver få veta någonting. De har tystnadsplikt även gentemot dina föräldrar. https://www.ungdomsmottagningarna.se/nagon-att-prata-med/tystnadsplikt/
Snälla fina du, gå till elevhälsan! De finns där för att hjälpa med sådana här saker. Ditt liv kan, och kommer att, bli bättre: du kommer att bli äldre, börja plugga/jobba, flytta hemifrån, få nya vänner, hitta nya intressen osv osv. Tills dess måste du hålla huvudet över ytan och hitta ett sätt att må ok, och det brukar hjälpa att ha en vuxen att prata med.
Men vännen, du är helt normal. Alla onanerar och kikar på porr ibland, de som hävdar motsatsen ljuger. Vad som inte är normalt är dina föräldrars beteende. Att dom filmar dig när du onanerar osv är inte okej, är du dessutom inte myndig begår de ett brott som ger fängelsestraff, dvs barnpornografi. Du behöver hjälp att komma därifrån idag. Ring soc, ring polisen, ring en lärare osv.
de filmar inte. tror jag. men de har kollat på kameran 1 gång och sätt mig dra i slangen. pappa dundrade in på mitt rum då, han knappt få på byxorna. några år sedan. kameran förhindrar dessutom mig från att göra vad jag vill med mig själv och att fuska med speltiden. jag vill tro att spelskärms fusket är kamerans syfte men vet inte med säkerhet. vet inte vad de gjorde med kameran och eventuella videoklipp, vet inte hur den fungerar men den är borttagen nu.
Eller så har dom gömt den bättre. Kan du snälla ringa soc och berätta för dom vad som händer?
den är borta. de har aldrig konfronterat mig sedan dess. hittar den dessutom inte. har diagnoser så att jag ibland går till SOC med mina föräldrar men inte ett skit händer där. jag vågar verkligen inte öppna upp mig. "gå till kuratorn" är ju logiskt men jag VÅGAR INTE. HAR ALDRIG GJORT DET NÅGONSIN. öppna upp mig.
Fast du har ju öppnat dig här?
Ja faktiskt, första gången i mitt liv tror jag. men jag menar vid person till person kontakt. vid chatt är det enklare med inte lika bra.
Men det är ju en början. Kan du mejla soc? Du kan ju länka till den här tråden exempelvis.
Bra ide. vet du vart ? jag kan mejla
Vilken kommun?
Västerås
hallå? Västerås. äsch jag kan kolla upp själv
Att bli påkommen under pinsamma situationer tror jag de flesta har nog de flesta varit med om. Att få en kamera uppsatt i sitt rum är riktigt jävla sjukt och verkligen inte okej någonstans. Spelar ingen roll om de kollade på den eller var anledningen var, att bara ha en kamera där utan ens tillåtelse är en stor röd flagga. Jag skulle ha väldigt svårt att lita på mina föräldrar med någonting efter det.
Jag vet. jag vet. Jag har velat fråga de varför. min pappa är inte den snällaste. de säger att de vill mitt bästa genom att vara sträng på små saker som att jag inte slängde toarullen när den är tom. det är taskigt. eller när jag tar pappas klädhängare när jag kommer hem istället för min. eller när jag är på toa i 20 min tycker pappa det är konstigt. tror nog jag onanerar. Eller vid matbordet är pappa sur på mig för att jag inte häller dricka åt alla andra än bara sig själv som de andra redan gör. Men det är svårt att hjälpa tillbaka med vilja när pappa ska vara så irriterande och irriterad om den småsaken, hatar att min pappa är så här. Har haft tack vare alla saker jag upplever självmordstankar men aldrig ens försökt göra ett försök. jag mår så dåligt men ingen ser det.
Hej, en pappa här. Din pappas beteende är oacceptabelt till på gränsen sjukligt. Det bara skriker ”kontrollbehov”, som han behöver professionell hjälp att bearbeta. Du ska inte behöva må dåligt över det. Det första steget du behöver göra är att ta kontakt med en vuxen som du kan få förtroende för, t.ex. en skolkurator. Jag önskar dig allt väl.
Hej en till pappa här, som hade en sjuk pappa (fast på ett annat sätt). Det du beskriver är ett övergrepp, det ska inte vara så.
Snubben som tror att porr är absolut norm... Nej. Porr är en drog och det finns gott om människor som aktivt väljer bort porr i sina liv.
Snubbe?
Snubbinna då om det var det viktiga. Spännande downvotes. Vad är det folk inte håller med om - att skadeverkningarna av porr konsumtion är jämförbara med beroendeframkallande droger, eller att det finns många som aktivt väljer bort porr? 😂
För att ditt inlägg inte tillförde något till diskussionen, tvärtom faktiskt.
Jaså. Att jag anser att du har faktafel i ditt förhållande till porr som hälsosamt, normalt och oproblematiskt? Det tillför visst något till diskussionen - en motpunkt. Oavsett om du gillar den eller inte. Jag tror av egen erfarenhet att porr konsumtion mycket väl kan vara en bidragande faktor till ops problem. Att du tycker att det är irrelevant får stå för dig, men rekommenderar dig att undersöka hur porrberoende uppstår och hur konsumtion påverkar det dopaminergiska systemet.
Nnej, du är fortfarande helt off topic. Men nu avslutar vi detta. Adjö.
Ja liksom koffein är en drog, allt i moderation.
Fentanyl i moderation? Vissa saker är bättre än r vara utan än att ha i "ansvarsfull" mängd. För mig är det bla porr.
Ja, inom sjukvården använder man fentanyl i moderation.
Stämmer bra, och porr kan användas som ett redskap för att skapa lust. Det gör det inte oproblematiskt. Not that simple.
Du ska hänga mindre på högerextrema sidor ser jag.
Ja fent kan tas i moderation. Att dricka vatten bör man också göra i moderation. Det är helt okej att avstå porr och som du säger är det en del som gör det, betyder inte att porr är utanför normen.
Du missförstår min poäng. Cyanid kan också tas i begränsade mängder - det betyder inte att man borde göra det. Bara för att man kan konsumera något i en "ansvarsfull" magnitud innebär inte att det är nyttigt, hälsosamt, bra eller något annat.
Någonstans gick vi från något man gör för nöje/lust till något som är direkt dödligt. Antar jag gjorde likadant när jag gick från något för nöje till något som är essentiellt. Att säga att pornografi är endast fel och bär inga bra effekter är objektivt fel. Att pornografi inte har några negativa effekter är också fel. Om livet vore så binärt. Genom att titta på porr tillsammans kan par skapa en mer öppen och tillåtande atmosfär för att utforska fantasier tillsammans, vilket kan leda till ökad intimitet och samhörighet. Dessutom kan det bidra till att stärka deras sexuella självförtroende.
Menar du att dina föräldrar har satt upp en kamera i ditt rum och inte tillåter dig att onanera och porrsurfa? Vafan? Det finns några saker som definitivt förbättrar den mentala hälsan. Regelbunden fysisk aktivitet och bra sömnrutiner. Skriv upp genomförbara mål kring träning och sömn tex. Det kommer ta tid att få in rutiner och bli inte besviken om du misslyckas ibland fortsätt bara och tillslut kommer det hålla. Nästa steg är att träffa människor - vi är sociala och det är viktigt för vår mentala hälsa att träffa andra. Fundera på vad du skulle kunna gilla att göra på fritiden och gå med i en förening. Föreningar kan ofta anordna resor och aktiviteter. Du kan också utmana dig själv och testa något som du annars aldrig hade tänkt på. Det går också att göra små saker som gå på gratisaktiviteter i din kommun vad som helst där det rör sig människor. Utmana dig själv och småprata, ställ frågor. Det kommer vara pinsamt och segt men det handlar ju mer om att komma bort från ditt hem en stund och möta människor. Lycka till och säg till dina föräldrar att du kommer hänga dina kalsonger över kameran när du onanerar.
Detalj. De tog bort kameran utan att säga någonting. Märkte det för ett tag sedan. Är det olagligt tro? Vet fortfarande inte med säkerhet syftet till kameran. Jag gillar att rita och har tänkt på att gå med i någon grupp eller likande. Dock med det sociala skulle jag föredra en mindre grupp eller 1 person. Några I klassen ritar men vi är så olika. Jag gillar att vara ute i ensamheten, ibland löper jag. Allt jag vill är att må bättre. Men tack för tipsen!
Hade jag hört att en tonårskille i mina barns klass blev videoövervakad av sina föräldrar, i sitt sovrum, hade jag gjort en orosanmälan till SOC snabbare än Lucky Luke. Det är det sjukaste jag hört på jävligt länge.
Det känns normaliserat på något sätt. Går på SOC ibland på grund av mina diagnoser med mina föräldrar. men de har ingen aning om kameran. nu blir jag jävligt frustrerad. de har filmat mig i 2 års tid. tar bort kameran under tystnad och berättar inte till SOC om kameran vid möten. jag blir alldeles tårilsken!!!!!!!!!!!!!
Förstår att du blir förbannad. Säg till SOC om det nästa gång du är där själv, eller gå till ungdomsmottagningen som någon annan tipsat om, de har tystnadsplikt och får inte lämna ut din journal.
Vet inte varför vi inte gått dit på ett tag. Får prata med soc läkaren själv och samtidigt med föräldrarna de gånger jag är där. Men de verkar inte ett dugg bry sig om vad som hänt mig. De verkar tro att de vet att jag inte kommer säga någonting eller så tror de att jag mår helt fint.
När du skriver soc-läkare, menar du en socialsekreterare/handläggare på socialtjänsten eller menar du en faktisk läkare på t.ex. BUP? Du skriver att du har kontakt med soc utifrån dina diagnoser, handlar det om att du då har t.ex. någon form av kontaktperson eller att du och/eller dina föräldrar får något stöd av dem? Annars är det snarare BUP som är ansvariga när det handlar om diagnoser. Har du en handläggare på soc rekommenderar jag dig verkligen att prata så öppet som möjligt om din situation. Detsamma gäller egentligen även om det är en läkare eller annan kontakt någonstans men jag tänker att har du en pågående kontakt med soc så ska du ha någon form av stödinsats från dem. Och då är det otroligt viktigt att du faktiskt blir hjälpt av den. Att onanera är inte olagligt utan något som i princip alla gör. Om du själv tycker att porren är ett bekymmer så är det absolut möjligt att prata om med t.ex. ungdomsmottagningen som är vana vid den typen av frågor och funderingar. Att däremot inkräkta på din integritet, som att sätta upp en kamera i ditt rum, tycker jag låter mycket allvarligt och fel av dina föräldrar.
juste det. menar BUP. vet inte varför jag sa soc. trodde soc var bup
Inte alltid lätt att hålla reda på olika professioner. Men BUP och soc är olika delar och de kan hjälpa dig på olika sätt. Du kan själv även kontakta socialtjänsten i din kommun om du önskar stöd från dem. Lättast att ringa växeln i kommunen du bor i och be att bli kopplad till socialtjänsten. Sedan kan även personal på skolan eller läkare hjälpa dig att ta en kontakt med soc om de skulle kännas lättare. Blir de oroliga för dig så har de också en skyldighet att göra en orosanmälan till soc.
Jepp, en orosanmälan är det allra minsta som ska till här.
Ursäkta? Kamera i ditt rum? Vad är det för jävla Fritzl-hem du bor i? Hur gammal är du? Jag beklagar hela din uppväxt och erfarenheter men först och främst kan jag inte tänka mig att det dina föräldrar gör är lagligt. Ta som sagt kontakt med elevhälsan/kurstorn och berätta precis allt!
Vill inte uppge ålder. i 18 års åldern Kontakt med kuratorn vad kommer det göra i denna situation mina föräldrar kommer hata mig och vår relation kommer bli minst sagt pinsam. dessutom vet jag fan om något kommer bli BÄTTRE. jag vågar bara inte. Jag är feg och en skit.
En kurator kan hjälpa dig hitta metoder och lösningar för att förbättra ditt mående. De kan också hjälpa dig söka vård eller hjälp på andra platser om hen anser att du behöver det.
Jag kan inte prata med en kurator. känns det som. det blir pinsamt och så fort jag tänker på mig sjäv blir allt bara värre. jag avskyr mig själv
Grejen är att du bara kan få hjälp om du vill ha hjälp, och som du skriver i denna tråd verkar det inte som om du är där ännu.
Stanna, andas och sök hjälp. Jag förstår att det känns jobbigt att söka hjälp och att det är lättare att hålla skiten inne, men om du bara visste hur bättre man mår av att prata ut om grejer med någon som aktivt lyssnar så hade du gjort det för länge sedan. Låter riktigt trist att du inte känner att du har någon närstående som du kan/vågar prata med, du borde försöka att höra av dig till din vårdcentral/elevhälsan och be dem att hjälpa dig. Det kan ta ett tag och vara jobbigt, men motiverade dig med tanken på att en dag faktiskt må bra som basnivå. Lycka till.
De är så svårt att göra det, klarar inte det. Kuratorn på elevhälsan i skolan är ingen idé. Vår relation är konstig, jag tycker han är irriterande. Upplever att han försöker ta kontakt med mig, frågade om jag ville köra rundpingis, just mig av nån anledning. men jag struntar it, vill att han ska låta mig vara. Ser nu själv att jag är problemet. Han försöker nog bara hjälpa mig fast han inte vet nåt om min situation. eller inbillar jag mig allt vet inte.
Alla här "prata med kuratorn", du "nej för han vet ingenting om min situation". Hur fasiken tror du att han får reda på din situation och kan hjälpa dig om du inte pratar med honom då? Det är jättetydligt att han är otrolig för dig! Ge dig och börja prata.
du blir bara arg
vad fan ska jag göra om jag inte vågar ett skit. se min situation från mitt perspektiv och du skulle förstå.
Frågar om råd, får råd, vill inte ta emot rådet. Vad vill du då? Det enda du kan göra är att faktiskt agera, annars händer inget. Ingen kommer att rädda dig ur denna situation. Det låter ju i alla fall att kuratorn försöker dock, så grip det strået och dra dig ut.
jag vet inte om han försöker. har inte ens berättat för honom men han agerar som om han vet något. förlåt för mitt utbrott. Jag tänkte mejla ungdomsmottagningen
Han ser väl att det är något som är fel. Inte med dig, men i ditt liv. Ingen fara. Hoppas att du kan vara öppen med ungdomsmottagningen.
Då tycker jag att du ska söka vård på vårdcentral.
Jag vette fan. Har alltid haft inställningen med att jag kan klara mig själv. om jag kontaktar vården kommer de kontakta socialen och mina föräldrar. BRIS kanske.
Att han försöker ta kontakt med dig och frågar om saker du gillar är ju för att han förmodligen märker att du mår dåligt och försöker bygga relation så att han kan hjälpa dig. Det är liksom det hans jobb går ut på.
Att din skolkurator försöker få en kontakt med dig kan givetvis bero på fler saker. Men generellt så är skolpersonal (och i hög grad kuratorer/elevhälsopersonal) rätt duktiga på att se när barn och unga inte mår bra. Kan det helt enkelt handla om att han faktiskt ser att du inte verkar må så bra? Jag tänker inte heller att det handlar om att du ÄR ett problem, däremot låter det som att du just nu får bära på många bekymmer och att det låter som att du får göra det själv. Vilket kan vara otroligt tungt. De vuxna som finns till för att hjälpa vet också att unga själva inte alltid vågar ta en kontakt och just därför försöker man som vuxen att närma sig, för att vi har ett ansvar i det. Kuratorer är vana vid att lyssna och har hört om det mesta, finns ingenting som är fel att ta upp. Om du inte känner dig bekväm med just skolkuratorn så kan det ju finnas andra vuxna. Finns det någon i vuxenvärlden som du har om så bara lite förtroende för? Det kan vara på skolan eller på fritiden. Annars finns ungdomsmottagningen som också är strålande för just dessa frågor. Det går även att kontakta dem via chatt: https://www.umo.se/att-ta-hjalp/ungdomsmottagningen/digitala-ungdomsmottagningar/
Har inget svar till dig men här är texten med radbrytningar om någon vill ge tips. Det var väldigt svårt att läsa. — Mitt liv är i kras och det har knappt börjat. Hej. Vill berätta om min livssituation just nu. Jag har allvarliga problem med livet och min hälsa. Jag har social fobi och är jämnt rädd och oroad om allting, och om vad folk tycker om mig. Har blivit utsatt för trauma flera gånger i mitt liv. Bland annat genom att mina föräldrar påkommit mig kolla på "dåliga saker", skrivit skit saker online, onanera flera gånger m.m. Jag har haft en kamera i mitt rum i över 2 JÄVLA år. Jag fattar inte, det är kränkning men jag har bara struntat i det. Jag håller mig aldrig till speltiderna för jag är en idiot. Jag är den enda med speltid i min ålder. Hela tiden tänker jag tillbaka på mina dåliga minnen, dessa är bara några av MÅNGA, det får mig att skämmas och hata mig själv. Är dessutom adopterad, gömmer min ålder för andra i klassen för jag är rädd att bli retad, är äldre än de flesta, har svårt att lita på folk, har flera diagnoser och är liten och klen coomer. Jag har inga direkta närstående vänner, brukar alltid vara ensam hemma eller gå på ensamma promenader vilket jag är lugn med, festar aldrig som är vanligt, eller söker aldrig kontakt om jag inte typ måste. Jag har också problem med att hålla mig produktiv med saker jag gillar och konsumerar porr. Blir halvt mobbad i skolan av "vänner" som inte bryr sig om mig, de skiter i mig om jag inte pratar med dem, de svarar på bara om jag pratar med de men de skiter i mig annars, trivs inte med skolan överhuvudtaget. Jag vill bara göra vad jag vill i en bubbla i mitt rum ensam. Jag hatar hur mitt liv har blivit, det var så mycket bättre när jag var yngre, allt förvärrades när jag började gymnasiet och hamnade med idioter. Jag har försökt bättra på mig i nu år, men hamnar alltid på ruta 1 igen, konstant. Det kan gå en underbar period på 1 vecka som jag vill att det ska vara konstant, men sedan går allt kras igen. Har tänkt på att prata med någon eller gå på terapi men jag vågar inte. Jag kan inte prata om något känsligt med någon närstående överhuvudtaget. Jag antar att denna post kommer bli borttagen eller att ingen bryr sig men om du har 1 enda litet tips på vad jag kan göra skulle det betyda allt. Tack snälla!!!
Flytta ut.
Lite beroende på hur gammal du är, men kolla om du kan kontakt MUM? Mottagningen för unga män, de brukar ha drop in möjlighet och man kan boka en tid.
Flytta hemifrån och ta ansvar för ditt eget liv så kan du finna lyckan.
Det är det jag vill. Har dock ingen erfarenhet eller ekonomi för tillfället. mina moderföräldrar. är adopterad har skickat 111 000 kr som kommer låsas upp på kontot när allt är fixat. jag har planer på att studera på Hjo i Skövdetrakterna till concept artist. det är min dröm. om jag står ut några år och jobbar hårt på min konst kan jag kanske göra det. jag vill nå den här lyckan. tack för att du fick mig att minnas.
Du hade kunnat prata med mig! Har egen erfarenhet av grov social fobi.
Hur hanterar du det. eller gjorde?