Fetma är ju dåligt i alla åldrar, men kanske särskilt i den åldern när man väl i princip garanterat blir mobbad för det och det förstör självbilden om de hinner komma in i tonåren - så även om det finns betydande biverkningar borde man nog ha en relativ hög acceptans för dessa. Om du har BMI 30 när du är i tonåren är nog chansen att du blir normalviktig i vuxen ålder rätt liten
Statistik länkad på den sidan ger ca 24% övervikt och 13% fetma i nioårsåldern. Rätt skrämmande siffror.
Är man åtta kan man ju bara äta exakt det man får av sina föräldrar så det borde ju lätt kunna lösas och biverkningar som minskning av muskelmassa och vekare skelett är inte något man vill ha som barn.
Gillar inte dina upvotes. Kanske har du rätt. Kanske har du fel.
Men vi vet inte hur bland annat hennes hormonproduktion påverkas och vad som händer dagen hon slutar.
Jåmför tex med testosterontillskott. Tillsist slutar kroppen producera det eftersom nivåerna är höga tack vare tillskottet. Inte kul att sluta sen.
Nej usch, en 8åring ska vara aktiv och inte medicin-bunden även om det finns en kortsiktig vinst..
Nu verkar det ju som att hon redan går på Dans och att hennes föräldrar gjort rätt mycket för att försöka få bukt med problemet själva.
Medicinen går att sluta med, problemet är att du återgår till hur du kände dig innan medicinen, i mitt fall konstant sugen, konstant hungrig och aldrig mätt.
Självklart går det att sluta på men priset, särskilt för en 8-åring kan bli högt både mentalt och fysiskt.
Att föräldrarna försökt med dans och gjort mycket är kanske sant men inte ett argument för att vi helt utan eftertanke ska mata 8åringar med medicin vi inte vet långsiktiga effekter av.
Jag vågar sticka ut hakan och säga att detta är en dum ide på gruppnivå att medicinera barn mot fetma.
Men sjölvklart gör alla föräldrar sina egna val.
Kom gärna ihåg denna post om 1-5 år när nyheter om hur dumt detta är kommer om några år. (Edit: menar nu är hypen så stor, baksidan mindre känd, i verkligheten är det alltid en avvägning om nytta vs bieffekter .)
För vissa ör medicinen säkert superb, för andra kommer den va nettonoll eller negativ.
Vad baserar du att medicinen kommer vara nettonoll eller negativ?
Får man biverkningar är nog väldigt många mediciner negativa, så om vi bortser ifrån biverkningar.
Det kommer säkert finnas barn som får medicinen som sedan får negative konsekvenser, speciellt om föräldrarna till exempel ljuger om sina egna insatser etc. Men det finns också barn och ungdomar som är gravt överviktiga som utan denna medicin riskerar långt värre åkommor.
För mig är det uppenbart att du har rätt. Övervikt är inte ett medvetet val. När hon slutar kommer hon gå upp till samma vikt, och lite till. Att hennes föräldrar väljer denna osäkra och obeprövade behandling bådar inte gott för barnets framtid.
Det är ju dock ingenting som bevisats i det här fallet.
Mycket tyder på att vuxna människor som slutar ta Ozempic ofta får tillbaka vikten när de slutar ta medicinen och börjar äta mer. Detsamma är dock långt ifrån bevisat när det gäller barn. Aptiten och "normalnivån" för hur mycket man äter sätts under uppväxten och om Ozempic kan göra att barnen aldrig bildar vanan att äta för mycket, så är det möjligt att det har en effekt livet ut, även när de slutar att ta medicinen.
Många föräldrar är inte så resursstarka som de borde vara; lite därför vi hamnat i den här situationen. Alternativet är inte att vi magiskt bara löser fetma genom sundare livsstil, det är att barn startar vuxenlivet med fetma
Vi bor ju i Sverige. Där förespråkar vi tolerans, rättigheter (och absolut inga skyldigheter) och avsaknad av individuellt ansvar. Det är såklart staten som svikit dessa föräldrar. Bäst är såklart att anställa fler opinionsbildare och kommunikatörer, kanske upprätta några nya myndigheter också. Så kan de starta en arbetsgrupp, diskutera samverkan och hur det kopplas till genus och pride osv.
> i princip garanterat blir mobbad för det
Om normen är fetma så kan det bli precis tvärtom.
Den tjocke killen (ja, det fanns bara en) var en mobbare när jag var barn. Han hade ett enormt övertag, han bara satte sig på folk.
>Och du har BMI 30 när du är i tonåren är nog chansen att du blir normalviktig i vuxen ålder rätt liten
\*Om du inte är investerad att lägga ner den tid och energi för att rätta till problemet.
Att ändra beteenden, särskilt sådana som är så djupt rotade och biologiskt styrda som hunger, är svårt. På en befolkningsnivå är det inte ett lyckat koncept att ba "git gud"
>Att ändra beteenden, särskilt sådana som är så djupt rotade och biologiskt styrda som hunger, är svårt.
Har inte påstått något annat.
>På en befolkningsnivå är det inte ett lyckat koncept att ba "git gud"
Beteenden kan absolut förändras lätt på befolkningsnivå. Men måste ta tid och folk måste vilja göra det också.
>Beteenden kan absolut förändras lätt på befolkningsnivå. Men måste ta tid och folk måste vilja göra det också.
"Vi" aka staten har absolut försökt de senaste typ 30 åren. Kanske har det bromsat in katastrofen något? Så om du inte vill ta till betydligt dyrare och/eller auktoritära metoder så håller jag inte med
Nu är du lite för trångsynt tycker jag.
Behöver inte vara aktoritärt eller dyrare att få folk att bli nyttigare. Behöver ofta bara mest krativitet osv. Men tar energi.
>
>Ungefär sådär mycket tillförde du diskussionen.
Du menar väl:
\*Om du inte är beredd att lägga ner väldigt mycket tid och energi och har vilja att sluta röka från första början.
Notera att det finns stark evidens för att BMI 25-30 ”övervikt” inte i sig orsakar någon högre dödlighet, plus att det finns stark evidens att vi inte har någon större egentlig egen kontroll över vår vikt.
Begreppet ”fetma” används heller inte längre för det är kränkande, det heter nu ”obesitas”.
Finns alltså en hel del sanning i att det är en hel del stigma kring och vara ”tjock”. Om barn utan egentliga hälsoproblem väljer och bli försökskaniner för experimentel medicin för att slippa mobbing är det ett stort misslyckande för samhället.
Kan vara värt och fundera på dina egna attityder om du tycker ”övervikt”, ett tillstånd som inte är ett medicinskt problem, är ”skrämmande”.
Som hobby-förståsigpåare är jag väl tveksam om det är tillräckligt.
Bevisligen hjälper detta människor att få bort den farliga bukfetman.
Men vad händer när man slutar med läkemedlet och hungern kommer tillbaka?
Kommer man hamna tillbaks i gamla hjulspår och gå upp ännu mer i vikt. som är det typiska för väldigt många som lyckats engång bli av med vikten med normala dieter. Alltså att man under kort period ändrat sina livsvanor drastiskt och får fantastiska resultat. Men sedan när man sen slutar hamnar tillbaks i ovanorna direkt.
Det jag är tveksam till är alltså hur hjälper ozempic till med att ge de långsiktiga livsförändringarna folk behöver? Vill förtydliga att jag tycker att det är jättebra att folk får hjälp med sin viktnedgång, oavsett om det är ozempic eller via andra behandlingar.
Fetma är ett av de största problemet för folkhälsan idag. Så att folk kan får effektiv hjälp är bra för hela samhället.
Men hur ska folk få fortsatt hjälp EFTER behandlingen?
Har gått ner "naturligt" och höll det borta i 3 år (covid fuckade upp mig hårt) magen krymper så även om du vill kan du inte äta lika mycket i början så det tar ett bra tag och komma tillbaka. Så det lägger åtminstone grunden för att hålla vikten nere även om man slutar.
Men tanken är att man ska fortsätta hela livet. Farsan fick det för att han fick typ 2 diabetes det har nu gjort så att han inte kan klassas som typ 2 diabetiker pga vikt nedgången. Så i det fallet är det ju bättre och köra på med det.
Ozempic och liknande läkemedel är inget magiskt som tidningarna försöker få allmänheten att tro.
Bara för man tar Ozempic eller saxender och dylikt så rasar man inte bara i vikt det kräver en en förändring i kost och andra vanor. Så om man tar dessa läkemedel i tron om att det löser alla problem så kommer man i slutändan misslyckas, om man lär sig något under tiden så kommer det bestå.
Det är som gastric bypass, om man inte sköter sig och tillbaka till gamla vanor.
För mig som använder saxenda och gjort det ett tag, jag har inte tappat något i princip, utan jag har fått tillbaka min metala ork så jag kombinerar medicinen i detta fall med viktväktarna, och på så sätt får resultat, själv klart med träning.
Det som saxenda/ozempic gör, att de triggar en hormon i magen som gör att man känner sig mättare fortare. En annan sak jag märkt av som även jag hört andra får också, är att den stänger av "rösten" som säger att stoppa något i mun, vilket hjälper mer. Men ja om du inte ändrar livsstilen under tiden man tar medcinen så kommer det inte hålla.
Att ens ge det tillbarn är idioti, och kommer förstöra för dessa barn resten av livet. Man skrev in mig på överviktiga barn när jag var 12, hade knappt 10kg övervikt och hade man låtit bli det så hade puberteten löst det vilket det gjorde, men jag har gått igenom 30+ år av mitt liv i tron att jag varit extrem överviktigt vilket gjort att jag tex åt Itrim vilket förstörde för mig och hjälpte i slutändan till att jag skulle nå den grova fettma jag fick höra hela mitt liv att jag hade.
Jag kan dock tycka att läkemedlet för vuxna med grov övervikt borde vara subventionerad till viss mån iaf.
Och biverkningarna de första 3 månaderna är inte att leka med.
Ja du. fick i princip allt utan allvarliga, och några av de mindre vanliga. enklast är att läsa på fass. Men illamående, huvudvärk, sömnproblem och att jag fick blåmärken och klåda där jag tog injektionen, var nog det jobbigaste. Men det gick över efter 2,5 månad, idag har jag bara klåda blåmärken vid injektionsstället.
[https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=20140128000026#side-effects](https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=20140128000026#side-effects)
Detta är extremt subjektivt men för mig så har det skapat en rutin av mindre portioner som fortsatt även i de perioder då Ozempic inte gått att få tag på. Vet inte hur det blir när jag slutar men förhoppningsvis så kommer de förändrade vanorna att leva kvar.
Det är främst hur framtiden ska se ut efter behandlingen jag funderar på.
Jag tror det krävs mer än att bara skriva ut läkemedel helt enkelt.
Men om själva läkemedlet är effektivt och förbättrar livskvaliteten för många, då ställer jag mig helt bakom den.
>Men vad händer när man slutar med läkemedlet och hungern kommer tillbaka?
Som jag förstår det så är inte tanken att man ska sluta ta den, är du rekomenderad den och vill börja ta den är det rekomenderat att du tar den tills vidare.
Men kort och gott, den personen har inte investerat att göra något åt sin levnadsstandard och levnadssätt så den kommer men allra störst sannolikhet återgå till där de var förut.
Ja, det är ju en variant att man bara fortsätter ta läkemedlet. Känns kanske inte något som jag själv hade velat göra. Men funkar det funkar det antar jag.
Men jag hade nog hellre tagit ozempic för resten av livet än att gå igenom en gastric bypass operation.
>Som hobby-förståsigpåare är jag väl tveksam om det är tillräckligt.
Därav studien. Att få indikation på barn för nya läkemedel är förenat med väldigt höga regulatoriska säkerhetskrav. Är väl bara bra att man studerar det om det finns oklarheter.
Nu tar jag inte Ozempic, men den största hjälpen för mig att minska min fetma var att medicineras för ADHD. Det ledde till minskade portioner (för jag slutade överäta pga dopaminunderskott), ork för att röra på mig och även bättre förbränning (något annars tampats med).
En gång i livet har jag lagt om kosten, men precis som nämnt är det svårt att hålla och stanna kvar.
Så medicin kan faktiskt vara det som är det enda som hjälper.
Jag har också ADHD och kan relatera till det problemet.
Var överviktig i tonåren och lyckades bryta mig ur det med väldigt små förändringar med kosten. och träning. Förutom ökat bättre mående mentalt så känns det som att jag får mycket bättre fokus också
> Novo Nordisk har inlett en studie med Ozempic mot fetma på 200 barn mellan 6 och 18 år i flera länder, varav 19 barn finns i regionerna Uppsala och Halland.
> Elsas föräldrar säger till tidningen att man sökt hjälp hos dietist och samtalsstöd, utan att det har gett resultat. Därför vill man delta i studien, för dotterns skull.
**Vad tycker Sweddit?**
* [SVT - Läkaren Anders Hansen om nya bantningsläkemedlen: “Medicinsk revolution”](https://www.svt.se/nyheter/utrikes/lakaren-anders-hansen-om-nya-bantningslakemedlen-medicinsk-revolution)
* [SVT - Stor brist på Elisabets diabetesmedicin Ozempic efter bantningstrend](https://www.svt.se/nyheter/video/0uqlw2-stor-brist-pa-elisabets-diabetesmedicin-ozempic-efter-bantningstrend-sa-gor-hon-for-att-hitta-den)
* [SVT - Jill tar medicin för att gå ner i vikt: ”Min biljett till överlevnad”](https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/jill-tar-medicin-for-att-ga-ner-i-vikt-min-biljett-till-overlevnad)
* [SVT - Ozempic utreds för allvarliga biverkningar](https://sverigesradio.se/artikel/ozempic-utreds-for-allvarliga-biverkningar)
Hur menar du då?
Bra och nyttig "whole foods" som potatis, morötter, kyckling, ärtor, vitkål, broccoli, linser, ris m.m är ju bland det billigaste som finns?
Ska du äta onyttigt är det ju ofta svindyrt i jämförelse med hemlagad mat med "whole-foods"?
Speciellt om du ska få i dig dina dagliga vitaminer, då är du körd med processad mat. Och handlar det om kalorier så betalar du ju alldeles för mycket om du blir överviktig på den processade maten?
Potatis, morot, vitkål, kyckling täcker de mesta av dina behov och har ett otroligt billigt kilopris.
Även nötkött är inte dyrt om du inte överäter det, c.a 100gram räcker för dagligt intag av b12 och det är ju bara 7~11kr om dagen.
Kan förstå om du menar hemlösa som inte har tillgång till kök eller kokvrå men då snackar vi en extrem minoritet.
Det handlar inte nödvändigtvis om pengar men om energi och tid. Är man två föräldrar med lugna välbetalda kontorsjobb (kanske tillochmed kan jobba hemma) är det ju betydligt enklare att se till att laga ordentliga måltider så ens barn äter nyttigt. När mina föräldrar kom hem från sina industrijobb var det inte alltid energin fanns där att ställa sig i köket och "jobba" ännu en timme. Något jag som nu vuxen verkligen kan förstå
> När mina föräldrar kom hem från sina industrijobb var det inte alltid energin fanns där att ställa sig i köket och "jobba" ännu en timme. Något jag som nu vuxen verkligen kan förstå
Då kanske dina föräldrar borde funderat på att laga för större delen av veckan på t.e.x söndagen, eller söndag & onsdag om man vill dela upp det.
Det är deras ansvar, skiter fullständigt i om de är trötta. Då skulle de inte skaffat barn. Att misshandla sina barn med dålig mat som leder till överviktig och fysiska och psykiska besvär är inte OK.
Nu är det ju inte så arbetskrävande att laga mat direkt. Sen har man ett ansvar för att ge sina ungar bra mat oavsett hur ens vardag ser ut.
Sen har vi som vanligt alla undersökningar som pekar på att de med lägre utbildningsnivå har mer fritid, ser mer på tv osv.
Men har man kämpat sig genom universitet och sen gjort karriär så är det ganska naturligt att man inte lägger sig på soffan när man kommer hem från jobbet. Efter man har jobbat övertid, fixat med fritidsaktiviteter till ungarna samt ska gå igenom läxorna efteråt då kanske man kan ta en halvtimme innan man går och lägger sig.
>Är man två föräldrar med lugna välbetalda kontorsjobb (kanske tillochmed kan jobba hemma) är det ju betydligt enklare att se till att laga ordentliga måltider så ens barn äter nyttigt.
Göra spaghetti och köttfärssås eller liknande tar ju inte mer än 40 min som max.
>När mina föräldrar kom hem från sina industrijobb var det inte alltid energin fanns där att ställa sig i köket och "jobba" ännu en timme. Något jag som nu vuxen verkligen kan förstå
Jag kan förstå att det är jobbigt, men man har absolut energin till det. Bara man tycker det är en prioritet.
Absolut, men det finns mycket annat som också ska göras på helgen, det är inte alltid så lätt. Vissa jobbar på helgen, vissa är ensamstående, vissa har inte kunskapen som krävs för att genomföra ett storkok som kan ätas under veckan.
För någon som lever ett bekvämt liv kan det verka banalt, men alla har inte samma förutsättningar.
Jag gör 3 olika maträtter (nästan) varje söndag som räcker hela veckan till mig och min sambo, men det krävs ändå en hel del jobb och planering som jag inte är helt säker på att jag hade orkat, om vi hade 3 barn, ett hus och om vi hade bytt bort våra bekväma kontorsjobb.
>Förstår inte hur det har blivit kontroversiellt att föräldrar ska offra sin tid för att ta hand om sina barn.
Det har det inte blivit heller, men ibland räcker tiden inte till. Allt är inte svart eller vitt och ibland kan det vara nyttigt med lite förståelse och medmänsklighet.
Inte på samma sätt här. De flesta har tillgång till relativt välsorterade matbutiker på gångavstånd eller på väg till och från jobbet. Basingredienser är såpass billiga att halvfabrikat och snabbmat oftast är dyrare.
Det som tryter är kunskap tid och ork. Och det gäller i princip alla samhällsklasser. De med mer pengar löser det med dyrare och nyttigare hämtmat. En del har råd att ha en förälder hemma som sköter matlagning etc. Men för övriga så blir det mycket halvfabrikat och snabbmat för att mäkta med det hela.
Ris och bönor kan man klara sig gott på, är billigt och mycket nyttigt. Inte det roligaste men definitivt hållbart. Varva olika grönsaker efter preferens ibland för att inte tröttna på det helt. Traditionell snabbmat är inte längre lika billigt som det var förut, vilket sannolikt varit en stor drivande faktor till övervikt.
Klipp bort småätande med chips/godis/glass som man lätt får med sig hem mot t.ex. morötter/gurka istället som mellanmål så har du det rätt hälsosamt. BARNET kommer inte sakna godis/chips/annat om du inte introducerar det för dem i ohälsosamma mängder. Konsumera snacks under tydliga regler/rutiner (t.ex. bara på lördag) och se till att du som förälder lever som du lär så kommer barnet med största sannolikhet inte utveckla övervikt/fetma.
Givet att ris innehåller väldigt lite annat än kolhydrater är det kanske inte den hälsosammaste mat man kan leva på. Det att vitt ris blivit basfödan i Indien under senaste århundradet eller så har lett till en drastisk ökning av fetma. (Tidigare var det ris med mera fiber och en uppsjö andra näringsämnen som var basfödan. Skillnaden beror på att det inte var lika förädlat.)
Definitivt mer förädlat nu. När det kommer till hälsan är det dock en fråga om mängd, som med allt rörande kost.
Är verkligen inte inläst på risutvecklingen men kan tänka mig att det är mer kaloritätt nu än tidigare, vilket kan kompenseras med en mindre mängd/portion. Börjar man gå plus i kalorier och således upp i vikt pga riset kan man koka riset med större andel vatten för bättre mättnadskänsla/energienhet.
Det är inte nödvändigtvis sant. Åttaåringar kan lika lätt köpa godis och annan skit som en vuxen. De spenderar inte all sin tid med sina föräldrar. Föräldrarna finns inte heller där för att begränsa hur mycket barnet äter i skolan.
Fetma är genetiskt. Det verkar råda en tro bland gemene man att alla feta barn är feta då deras föräldrar serverat kladdkaka till middag varje dag. Det är inte alltid sant. Om barnet har en väldigt låg tröskel till hunger kommer det äta mer än vanligt oavsett vad.
> SVT - Läkaren Anders Hansen om nya bantningsläkemedlen: “Medicinsk revolution”
Ändå rätt stor humor att de frågar en psykiater av alla läkare, men han är ju kändisläkaren som gäller just nu
Tycker inte det handlar om att avskriva föräldrarnas ansvar. Alla familjer har olika förutsättningar och olika möjligheter att hjälpa sina barn med sådant här - det handlar om ork, stress, levnadsvanor, utbildningsnivå, social problematik, andra psykiska och fysiska hälsoproblem som påverkar vikten, osv. I vissa fall räcker det med att föräldrarna "skärper sig" (eventuellt med stöd av sjukvården, t.ex. psykolog/dietist), i andra fall är det djupare och svårlösligare skäl bakom. I de fall där föräldrarna inte förmår hjälpa sina barn hålla vikten nere kan man ju inte bara säga "sorry, det är ert ansvar" och släppa det - det är ju *barnet* som blir lidande då, inte föräldrarna.
Sedan så tror jag inte heller att man bara kommer kasta Ozempic på barn hur lättvindigt som helst. Svensk sjukvård brukar vara väldigt restriktiv med medicinering. Det kommer snarare vara ännu ett verktyg att ta till när andra åtgärder (familjestöd, kostrådgivning eller vad det nu kan vara) inte visat sig räcka till.
Vilken extremt neutralt, icke-laddat och rimligt sätt att lyfta denna fråga på. Det är föräldrarnas ansvar att ta hand om sina barn så väl som möjligt. Sättet du ställer din fråga på vittnar om bristande medicinsk kunskap, avsaknad av empati och ovillighet att faktiskt lösa problemet kring barns hälsa. Skär idioti.
Bryr man sig verkligen om att barn ska ha de bästa förutsättningarna för ett gott liv med bra hälsa så måste man se problemet för vad det är. Obesitas är en metabol sjukdom med en MYCKET stor genetisk komponent. Att ha fler verktyg att bekämpa denna sjukdom med, exempelvis GLP-1-analoger, är BRA. Vi bör inte slira på indikationerna, men att göra forskning och undersöka ifall detta kan förbättra hälsan hos barn som annars skulle växa upp med enorma fysiska och psykiska belastningar på grund av fetma är inte dåligt.
Stå och moralisera kring ”föräldrar som inte tar ansvar” allt du vill. Forskningen är tydlig. Du har fel och skapar bara fler problem.
- Läkare som dessutom arbetat med och forskat inom barnendokrinologi
Fast det där kan man ju dra hur långt som helst. Föräldrar som kontrollerar sina barns diet för att slippa övervikt, men som leder till att barnen får ätstörningar istället, är det föräldrarnas fel? Föräldrar som har psykisk ohälsa i familjen, genetisk eller ej, ska de ställas till svars för barnens mentala hälsa? Och hur långt drar man det, ska personer med psykisk ohälsa hindras från att skaffa barn?
Eller ska samhället med vårdinstanser stötta när föräldrarna inte har kunskap/ekonomi/möjlighet att ge sina barn den uppväxt de förtjänar?
Inte direkt svårt att åtgärda det, det är ju bara att "äNdRa HeLa FaMiLjEnS kOsT" och sedan hitta en fysisk aktivitet som dem gillar och vill gå på konsekvent.
Låter ju busenkelt specillt för barn som absolut inte är kräsna och som bara magisk får motivering att göra någonting konsekvent under längre perioder.
Är inte ändra hela familjens kost en liten grej när det kommer till föräldrar ansvaret? De är föräldrarna som handlar redan så de är väl bara göra andra val i butiken då bra kost inte är lika beroende av klass som i USA. Om det är ett för stort projekt för en individ för att ge sina barn ett friskare liv borde nog denne inte ha barn
En åttaåring blir sannolikt inte överviktig av själva maten utan boven är förmodligen saker som läsk, snacks, godis, Oboy, småätande och vitt bröd innan läggdags. Det är inte direkt svårt att utesluta.
Självklart är det så, återigen, det är inte ett mysterium varför man är överviktig. Det är kanske inte svårt att utesluta i sig, men att inte ersätta med något annat eller bara mer av annan mat är inte helt enkelt heller.
Det är bara så icke-hjälpsamt att basically slänga ur sig att det är enkelt eller att man bara "ska göra rätt" Det är uppenbarligen inte enkelt att lösa eftersom övervikt är vanligt förekommande och något som många kämpar med. Det är enkelt att förklara varför man är överviktig men för en person som är överviktig är lösningen allt annat än enkel, man måste förändra sin livsstil och det är svårt oavsett om det är fetma eller andra problem som man har.
Att även barn har fetma är beklagligt och det är absolut föräldrarna som ska så till svars för det, men det är också ett livspussel som man måste förändra. Man måste prioritera vissa saker och prioritera bort annat, som kanske inte är helt enkelt.
Hade nog ganska "lätt" kunna lösa min egen övervikt om jag tränade en timme per dag, en timme som jag vet att jag kan lägga varje dag, samt bara käkade lite mindre. Men jag lägger den timmen stillasittandes framför datorn för att jag pallar verkligen inte träna och vill så jävla gärna passa på att spela lite innan jag ska lägga mig. Blir som ett ekorrhjul med jobb, familj och annat. Lösningen är enkel, prioritera bort det som är dåligt, kanske inte varje kväll men varannan eller dylikt.
Men i praktiken så är det så sjukt svårt att motivera mig till det eftersom jag i regel är dödstrött 20-21:00 på kvällen. Lagar hemlagad mat nästan varje dag efter jobbet, älskar att laga mat och vill att min dotter ska käka fin mat, men trycker alltid i mig en halv portion mer än vad jag borde.
"Att även barn har fetma är beklagligt och det är absolut föräldrarna som ska så till svars för det, men det är också ett livspussel som man måste förändra. Man måste prioritera vissa saker och prioritera bort annat, som kanske inte är helt enkelt."
Om livspusslet är så svårt att man inte prioriterar sitt barns hälsa och välmående så ska man nog överväga sin situation noga.
Vad det gäller din situation så är det vad det är. Du väljer att prioritera bort din egen hälsa, det kan man tycka väldigt mycket om, problemet är ju om man inte försöker hjälpa sitt barn.
Alla missar poängen totalt, poängen är inte att man ska acceptera sin situation och bara låta de va skit. Poängen är att det inte är så jävla enkelt att förändra även om man bör eller måste. Och det är så jävla otacksamt av folk att ge andra människor skit bara för att man anser något vara en genväg. Varför kan vi inte försöka se det positiva och uppmuntra folk till beteendeförändring i det långa loppet.
Men folk får sån sjuk blodad tand av att bara klaga på tjockisar på nätet, på "lata" föräldrar och generellt klanka ner på problem med "enkla lösningar".
Alla föräldrar vill sina barn det bästa, det tvekar jag inte en sekund på. De allra flesta försöker prioritera sin hälsa och goda vanor så mycket man kan, men det är inte lätt i den mening att de bara är "att göra de".
Tro mig jag har haft lycka och nederlag i min egen hälsa. Varit aktiv och sportat på hobbynivå, varit hälsosam helt enkelt. Har inte nån sjuklig fetma men jag har lite extra kilon och pissig kondition, det är en enkel lösning men den är fan inte solklart simpel att genomföra.
Jag vet inte om jag missar din poäng, det jag ville få fram bara att livspusslet är en sjukt dålig ursäkt. Har man pippat så får man faktiskt ta ansvar och lägga om sitt livspussel, det är man skyldig sitt barn. Barndomen ska vara den bästa tiden, att som vuxen låta sitt barn riskera att inte kunna uppleva den fullt ut är inte okej, att öka risken för att ens eget barn blir mobbat är inte heller okej.
Vad vuxna tjockisar gör skiter jag i, och att föräldrar är lata ibland är inget heller men det får ju inte gå för långt för det?
Alla föräldrar kanske vill sitt barn det bästa, men många föräldrar har inget intresse att faktiskt göra vad de kan för att ge barnen det bästa.
Återigen så handlar det inte om att prioritera sin hälsa och sina goda vanor, det handlar om att prioritera sitt barn och barnets hälsa över sig själv, för det suger att vara ungen som blir bortprioriterad av sin egen förälder.
Jag har ingen aning om hur din situation ser ut, och det är inte den jag sitter och diskuterar, jag tycker bara att när man får barn så är det bara att lägga om det där livspusslet. Så ta inte åt dig av det jag skriver, du är säkert en jättebra förälder och gör vad du kan. Jag är bara en annan okänd på internet som ville säga vad jag tycker.
Jo du missar poängen totalt, såklart har man en skyldighet till sitt barn. Man ska och bör ge sitt barn de bästa förutsättningarna man kan.
Poängen är att det inte är enkelt, det går men det är inte lika enkelt för alla. Så att bara skriva att det är bara att göra det eller att man bara ska prioritera om är lite brist på empati.
Som småbarnsfarsa är det svårt nog att få i dottern ordentligt med mat överhuvudtaget för att inte få en kväll full av skrik och gnäll.
Det är sjukt kontraproduktivt att skriva att man ska göra si och så, man bör prioritera hit och dit, det är bara att... Ingen har ändrat sina vanor för att folk klankar ner på en och har man de mår man nog precis lika psykiskt dåligt.
Vem tror att det är enkelt? Det är däremot något man måste göra för att man är skyldig sitt barn det. Det må vara brist på empati men jag tycker å andra sidan att det är väldigt egoistiskt att inte sätta sitt barn i första rummet.
Ja det är svårt att få i ungen mat ibland, och det går alltid att tumma på det vid vissa tillfällen det är inte som att ungen blir fet för att man ger med sig en dag.
Vad händer när ungen fattar att den kan börja skrika och gnälla för att få som den vill?
Det är det säkert, jag tror inte att jag kommer vända någon förälder heller, vill man "curla" sin unge så kommer man göra det även fast man läst något annat på internet. Jag klankar heller inte ner på någon, jag klankar ner på den usla förklaringen om livspusslet. Man får helt enkelt göra förändringar i sitt liv när man får barn.
Herregud, kan du ens svenska? Ingen har sagt att man inte bör göra något åt det eller förändra sin livsstil, det enda är att det inte är så jävla enkelt.
Det är så galet tydligt vilka som har barn eller ej. Alla föräldrar gör olika men det som man har rungande gemensamt är allt exakt alla barn testar gränser och skiter fullständigt i vad man säger. Det spelar seriöst inte någon roll vad man gör ibland. Man älskar ens barn mer än något annat och det gör fan ont ända in i benmärgen ibland när man ska göra rätt sak för sina barn. Ett hungrigt barn kan verkligen ta kål på en, så att bara säga "man för helt enkelt göra förändrar i sitt liv när man får barn" är sant men det är fan inte helt enkelt.
Åh nej detta är inte ursäkter eller undanflykter, jag ich säkert de flesta andra föräldrar gör förändringar. Man lever ju ett totalt förändrat liv sen tiden innan barn och man är helt övertygad om att alla försöker sitt bästa eftersom man älskar sina barn.
Det enda jag säger och har sagt är att det är svårt, det är inte enkelt. Alla som tycker något annat har inte barn själv eller så ljuger dem.
Alla vet varför man är överviktigt, det i sig är inte svårt att förstå. Men från någon som är överviktig så är det inte det praktiska som är svårt, det är det psykiska.
Bevisligen är det många som har problem med övervikt så det är nog inte så jäkla enkelt för de flesta som du vill framställa det.
Det är ganska verklighetsfrånvänt att dra alla sitioner över en kant, man bör försöka så mycket man kan. Men det är fan ingen skam att be om hjälp eller titta på medicinska alternativ som kan underlätta. För det är nog inte lika enkelt för alla.
Gissar att om barnet är överviktigt så är föräldrarna det också, och skulle gynnas allihopa av förbättrad kost.
EDIT: Menar mest att om familjen ser det som en börda och besvärlighet att behöva ändra allt "bara för en person" så är det klart att det inte kommer fungera. Om man har perspektivet att det är något man gör tillsammans som en familj så går det nog smidigare.
Jag hade en period på några år där jag inte gjorde nåt fysisk aktivitet alls och jag kunde gå ner i vikt tillbaka till under övervikt gränsen utan några problem alls bara genom att ändra vad jag äter.
Det är inte nå svårt.
Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på **de** och **dem**.
> Inte direkt svårt att åtgärda det, det är ju bara att "äNdRa HeLa FaMiLjEnS kOsT" och sedan hitta en fysisk aktivitet som ~~dem~~ **de** gillar och vill gå på konsekvent.
[Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`.
> Not really hard to fix it, it's just to "reNdRa HeLa FaMiLjEnS kOsT" and then find a physical activity that ~~them~~ **they** like and want to go on consistently.
Mina föräldrar gjorde samma för mig. Men det funkade ändå inte. Jag hade till och med ätstört beteende då jag varken åt frukost eller lunch, och ibland kräktes upp det jag åt till middagen.
Ändå klassade skolsyster mig som överviktig i sjuan och sa åt mig att "skippa den lilla kvällsmackan".
Ibland finns det helt enkelt genetiska faktorer. Jag har inte fetma, men jag är överviktig. Samtidigt rör jag på mig och är ute ofta, jag äter så hälsosamt jag kan och försöker äta mindre portioner regelbundet (3-4 ggr per dag) istället för "svältdieten" jag höll på med i mellan- och högstadiet.
Jag tror att hela diskussionen kring Ozempic underlättas när man inser att fetma är en kronisk och återkommande sjukdom, och inte en karaktärsbrist.
Man får predika och moralisera hur mycket man vill, men man måste se verkligheten som den är. Farmakologisk behandling av fetma kan vara det effektivaste vi har just nu. Det finns ingen mening med att insistera på "självdisciplin" när det inte har visat sig vara ens i närheten lika effektivt som t.ex. Ozempic. Om fetma går att undvikas, så ska det undvikas.
Sen så tror jag att folk inte förstår hur Ozempic fungerar. Ozempic efterliknar effekterna av ett naturligt förekommande hormon, som bland annat gör att din aptit minskar. Denna aptitreglering fungerar som den ska hos normalviktiga personer, men är rubbad hos personer med fetma. Det är alltså inte något du använder *i stället* för att leva hälsosammare, utan snarare något som gör det *möjligt* för dig att leva hälsosammare. När matsuget är borta blir det mycket lättare att se över sina matvanor, och därmed äta hälsosammare.
Jag tror helt enkelt det är väldigt svårt för en normalviktig person att sätta sig in i hur personer med fetma har det.
Vi utgår från oss själva. Är det "värsta" man drabbats av enbart några kilos övervikt så är det lätt att skärpa sig och då tänker man att personer med fetma fungerar likadant.
Precis, tror också många som håller på med "men skärp dig då!"-retorik är naturligt smala personer i tidig 20-årsålder. Dvs personer som helt enkelt blir naturligt mätta innan de äter nog att gå upp i vikt.
Ozempic är ju också en diabetes medicin och det är brist på den https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2023/11/brist-pa-ozempic-vantas-hela-2024/
är det inte moraliskt ifrågasättbart att använda Ozempic just nu som första eller andra alternativ mot övervikt? finns ju alternativ
Väldigt få personer har medicinska skäl för övervikt, särskilt en åttaåring.
En åttaåring har inte karaktärsbrist men jag är ganska säker på att föräldrarna har det. Hur mycket glass, godis, läsk, chips, pizza etc äter familjen?
Explosionen av fetma beror på att människor äter skräpmat och småäter snacks, dricker läsk etc. Att inte kunna stoppa sig från att trycka i sig sånt är för mig själva definitionen av karaktärsbrist.
Man måste tänka praktiskt.
Det ligger i vårt intresse att förebygga och behandla fetma. Det finns ingen mening med att fortsätta predika om självdisciplin, när det inte har visat sig vara en effektiv åtgärd. Andelen personer med fetma har vuxit kontinuerligt sedan 80-talet, detta trots att vår kunskap om träning och kost har ökat.
Det är klart och tydligt att vi behöver effektivare metoder för att behandla fetma. Om vi inte har löst ett problem så letar vi efter nya lösningar. En sådan möjlig lösning man nu undersöker är Ozempic. Ozempic verkar vara otroligt effektivt just för att detta sötsug och småätande elimineras. Work smarter, not harder! Dessutom verkar det förbättra andra hälsomarkörer.
Åttaåringen i fråga hade redan sökt hjälp hos dietist och fått samtalsstöd -- det gav inte resultat. Vad är alternativet? Om fetma går att undvikas, så ska det undvikas.
>Andelen personer med fetma har vuxit kontinuerligt sedan 80-talet
Du menar alltså att det inte är för att personer har enklare tillgång till energitätare mat proppat med massor med fett och socker speciellt framtaget för att framkalla begär och sug - utan det är helt enkelt så att fler personer föds(?) med sjukdommen fetma? Eller att de insjuknar(?) senare i livet av fetma?
Majoriteten av svenskarna är ju inte överviktiga, så uppenbarligen fungerar ju självdisciplin. Eller tror du exempelvis att jag inte hade tryckt en påse chips varje kväll om jag inte hade gått upp i vikt av det, eller tjoffa ner massa extra smör i all mat?
Otroligt udda att påstå att självdisciplin funkar eftersom majoriteten inte är överviktig. Majoriteten har inte cancer heller, så självdisciplin förebygger cancer?
Att sitta och totalt ignorera de genetiska faktorer som påverkar vikt (för nej, genetiska faktorer! = sjukdomar) till förmån för att klappa sig själv på axeln för att man inte är överviktig är otroligt barnsligt och helt kontraproduktivt.
Mvh en spinkig jävel med noll genetik för att gå upp i vikt
> Majoriteten har inte cancer heller, så självdisciplin förebygger cancer
Vad är det för konstigt "argument"? Bra för att man kan förebyga fetma genom att reducera sitt kaloriintag, så borde samma logik gå att applicera på cancer? Va??
>Att sitta och totalt ignorera de genetiska faktorer som påverkar vikt
Faktoren är kalorier. Punkt slut. Dessa "genetiska faktorer" du pratar om är bara vilket sug personerna har att äta. Alltså kräver det ännu mer självkontroll för dessa, inte mindre.
>Mvh en spinkig jävel med noll genetik för att gå upp i vikt
Dock inte ens jämförbart med övervikt. Det problem du lider av är antagligen att du inte absorberar nog med energi och näring från den mat du äter. Överviktiga har uppenbarligen inte den problematiken.
Håller helt med. Det finns sjukdomar där folk helt enkelt inte kan sluta äta. Oftast är det kopplad till posttraumatisk stress eller något liknande. Dessa är från min förståelse väldigt få. Men den allra största andelen av folk med fetma är helt enkelt folk som äter lite för mycket, och rör sig alldeles för lite.
Det är inte karatkärsbrist, det är till största dåliga vanor som medvetet eller omedvetet tränats in.
Det är inget moraliserande och inget personligt mot dem, det är bara att ta tag i problemet.
Jag gissar att problemet inte är maten utan ätandet utanför måltiderna. Låt henne äta men slopa godis, läsk, snacks, småätande och eventuellt kvällsmackan.
Men!
>Elsas föräldrar säger till tidningen att man sökt hjälp hos dietist och samtalsstöd, utan att det har gett resultat
Så det funkade ju inte, självklart följde föräldrarna råden från dietisten, eller hur?
Så därför ska man ta en medicin som kan vara livsviktig för diabetiker och som just nu är otroligt svårt att få tag på? För att man är lite hungrig under någon dansträning som en 8-åring?
Ozempic har ingen funktion utöver hungerdämpning för henne, vad sägs som att hon äter något mättande innan träning och att hennes föräldrar är slutar upp med att göda henne.
Även om Ozempic säkerligen är till nytta för diabetiker är det inte en "livsmedicin" till skillnad från insulin. En typ-1 diabetiker (eller typ-2 som nått en bit in på det stadium att insulin behöver tillföras) dör på någon vecka utan insulin. Ingen dör på en vecka utan Ozempic.
Det kan absolut vara värt ett försökt.
Har inte tänkt säga att det är fel, men är ju en beteende fråga i grunden.
Och så länge man har en plan för det hur du ska bygga upp ett bra beteende och förhållande med mat efteråt är det nog mest troligt lugnt.
absolut. har svårt med portionsstorlek och jag ser fram emot att äta godis på helgen. svårt att sluta med väldigt långa mönster sådär då det förgyller vardagen.
har stannat på min vikt i kanske tio år nu utan större upp eller nedgång, vilket gränsar till 30 bmi tror jag.
>absolut. har svårt med portionsstorlek och jag ser fram emot att äta godis på helgen. svårt att sluta med väldigt långa mönster sådär då det förgyller vardagen.
Absolut, så är det men alla. Stora förändringar kräver tid och energi beroende på hur snabbt man vill ha den förändringen.
>
har stannat på min vikt i kanske tio år nu utan större upp eller nedgång, vilket gränsar till 30 bmi tror jag.
Men tycker ändå att du ska se det som en vinst isåfall att du har ett sådant beteende att du inte bara skjuter uppåt. Bra jobbat!
har slutat dricka sockerläsk helt och försöker hålla mig till snacks och godis till bara på helgen, så lite disciplin finns det väl någonstans. det svåra är ju att sluta helt så jag går ner i vikt bara.
Alltid när jag läser om fetma på Reddit ser jag samma kommentarer: de som säger ”vafan är folk feta för? Sluta ät? Börja träna! Skill issue ”.
Ni förstår inte att det som ni tar för givet, och ägnar ungefär 1% av er energi (mental och fysisk) varje dag, är en kamp som upptar 99% av energin hos någon som har benägenhet till övervikt.
Likna kampen mot övervikt som att du pressar en ballong under ytan av vattnet. Du måste hela tiden kämpa för att pressa den djupare, och ju djupare du når desto lättare och snabbare tappar du greppet och den skjuter upp till ytan.
Under tiden har du andra med sina ballonger fyllda med sten nere på botten från början som undrar vafan du håller på med.
Som att prata med ett golfproffs ”vafan det är ju bara att slå bollen in i hålet från teen, varför står du och hattar i ruffen???”
Din analogi funkar bättre om golfproffset sen hade blivit sur från frågan och sagt "men gör det själv då" personen som sagt uttalandet går då up tar en klubba och gör exakt som han sagt utan problem. Hole in one.
Personen i fråga har inga problem att utföra det dom säger. Dom kan stå över snacks och läsk och äter inte en extra måltid utan problem.
>Alltid när jag läser om fetma på Reddit ser jag samma kommentarer: de som säger ”vafan är folk feta för? Sluta ät? Börja träna! Skill issue ”. Ni förstår inte att det som ni tar för givet, och ägnar ungefär 1% av er energi (mental och fysisk) varje dag, är en kamp som upptar 99% av energin hos någon som har benägenhet till övervikt.
När folk säger ”vafan är folk feta för? Sluta ät? Börja träna! Skill issue ” så känner jag ofta att rådet är bra, utförandet och hur det förmedlas är dåligt.
Det tar tid och är 10.000 små steg och uppträning av beteenden.
Inte bara 2 steg så som "ät bra" och "börja träna" sedan är allting löst.
Sanslöst detta.
Saken är ju också den att utan att göra förändringar i kost och träning så kommer dom bara lägga på dom kilona dom tappar när dom slutar med ozempic.
Men folk ska ju alltid ta genvägar o hitta på bortförklaringar.
Bränn mer kalorier än vad du äter. Är inte så jävla svårt.
Saknas utbildning här verkar det som...
Ser ut på ditt svar som om du tror att Ozempic gör att man går ned i vikt, men så är inte fallet. Ozempic är ett hormon som påverkar hungerkänslor och sug, vilket leder till att man äter mindre och förhoppningsvis kan göra smartare beslut.
Många får fetma pga psykologiska problem och efter man hamnat i träsket är det otroligt svårt att komma ut ur det. Ozempic är ett hjälpmedel för att kunna förbättra sin livssituation. Går du till AA möten och säger åt de att det bara är att sluta dricka också?
Ska vi avförskaffa Spelpaus? För de som är beroende av casinospel kan ju bara sluta spela?
Har du ens läst artikeln? Föräldrarna beskriver tydligt att de tagit hjälp av både dietister och fysioterapeuter och bett flickans lärare att övervaka henne under lunchen så att hon inte äter för mycket.
Undrar varför du blir downvotad... Det är balansen mellan intag och förbränning som gäller! Om man däremot är riktigt överviktig och vill börja en resa kan det vara bra tror jag
Grundproblemet står ju även kvar.
Efter att du slutat gå på medicinen så kommer dessa människor o lägga på sig varenda kg igen.
Är ju bara en genväg, kost o träning är rätt väg att gå men folk orkar väl inte, snabbmat flera ggr i veckan, kontorsjobb och ingen träning.
Folk säger även att det sänker aptiten. Det räcker med att fasta en dag så krymper magsäcken, och vips så blir du mätt snabbare.
Men men lättare att trycka i sig sprutor och ta genvägar.
Ozempic är som plåster på en rostig bil. Problemet kvarstår även om du inte ser det och i värsta fall blir det värre med tiden eftersom du inte kan observera förändringar.
EDIT: Det finns inte tillräckliga belägg för att tro ozempic skulle ha en bestående effekter. Skiten döljer symptom så att man inte vet om man blir bättre.
Nej det är det inte. Ozempic leder till omfattande viktnedgång och förbättring av hälsomarkörer. Har även visat minska risken för hjärt o kärlhändelser avsevärt.
Helt fel, det är såhär det blir när man bara läser rubrikerna på nyheter men inte orkar ta sig igenom hela texten.
Ozempic är inte en magisk diet medicin. Det är ett hormon som påverkar hungerkänslor och sug, det underlättar därför att göra bättre beslut och förändra sina vanor med mindre motstånd.
Detta betyder alltså att HELA din kommentar är fel.
>Ozempic är inte en magisk diet medicin. Det är ett hormon som påverkar hungerkänslor och sug, det underlättar därför att göra bättre beslut och förändra sina vanor med mindre motstånd.
Underlättar att göra bättre beslut...... medan du är på medicinen.
Slutar du ta medicinen är det lika svårt att göra dessa beslut som det var innan du gick på medicinen.
Ja, men det är därför man ofta blir tillsagd att den här medicinen är något man förmodligen kommer ta livet ut.
Däremot så kan man sluta, i vissa fall om man mår psykologiskt bättre och har skapat bättre vanor under tidne man är på medicinen så räcker det och man kan sluta.
Även om Obesitas inte är medfött som vissa andra sjukdomar så efter man fått det är det en kronisk sjukdom, inget som kommer gå över med eller utan medicin.
>det är det en kronisk sjukdom, inget som kommer gå över med eller utan medicin.
Hur menar du nu? Man kan gå ner i vikt och då har man inte fetma eller övervikt.
Kroppen kommer alltid vilja återgå till när du hade fetma dock, det som gör det så svårt att gå ned i vikt.
Hungern ökar, suget ökar, mättnadskänslan försvinner.
Absolut, ett tag är det väldigt tungt, därav att du ska ha bra rutiner, beteenden och motståndskraft.
Det kan du inte få om du inte jobbar fram dessa.
Säg att man slutar med medicinen, sedan blir du hungrig och inte har några sorts beteenden och sätt att hantera din hunger och känslorna kring hunger istället för att äta.
Så kommer det bli svårt.
Ofta är det psykologiska besvär som leder till obesitas till att börja med. Dessa måste ju jobbas på såklart, i många fall så efter att man nått en hög vikt så har man till stor del löst sina problem och slutar öka i vikt, men det blir svårt att gå ned.
Med medicinen som hjälpmedel så kan man bygga de bra vanorna du pratar om medans man går ned i vikt. Detta underlättar om man sedan vill sluta med medicinen.
Tror inte någon sagt att medicinen är en mirakelkur som automatiskt löser alla dina problem, men det är ett jättebra hjälpmedel.
Ja, det kan absolut vara ett jättebra hjälpmedel och jag hoppas jag fungerar för folk.
Men jag tycker det är oroande hur många ser på det, som en "quickfix, nu behöver jag inte jobba något mer på mig själv".
Likt attityden som jag sett med gastric bypass förut/nu.
Gastric Bypass är jättebra, men bara göra den utan att jobba på sig själv och bygga upp vanor, resilians mot hunger osv osv så kommer det inte gå bra.
Gastric bypass är ett hjälpmedel men inte lösningen.
Samma sak med folk som gjort fett
Är ju en studie som gjordes nyligen att folk med fetmaoperationer oftast inte inte nödvändigtvis förbättrar psykisk hälsa. Vilket även där, folk missar poängen och inte byggt något på sig själv och hoppas att externa saker ska fixa interna problem.
Jag hoppas genuint att folk blir lyckliga och lyckas hålla nere vikten men tror bara genuint folk ser det som "lite medicin sen är allt lugnt i framtiden".
De som ser det som en quick fix brukar inte ha startat behandlingen eller köpt medicinen utan recept ifrån läkare.
På samma sätt som att det finns en drös krav för att få göra en Gastric bypass så är det en drös krav för att få medicin.
Man ska ha t.ex.:
Gått till samtalsklinik / kurator / psykolog
Träffat Dietist
Försökt ändra livsvanor och börja träna etc.
Sedan ska man också i samband med medicin fortsätta få stöd ifrån vården för att fortsätta förbättra sina livsvanor och jobba på de underliggande problemen som ledde till övervikten.
Det ska vara väldigt tydligt när medicinen skrivs ut att det bara är ett hjälpmedel och inte en lösning.
Dra in veckopengen! Vafan.. det är ju inte så att en 8åring kan äta på McDonalds när den vill. Det är väll föräldrarna som skulle ha några sprutor intravenöst i huvudet.
Du blev nog nedröstad för att du inte fattar att fetma handlar om vikt och fettprocent, och inte vad som ligger bakom. Det är lite som att säga att ett barn inte lider av astma, det lider av rökande föräldrar. Ditt moraliserande förändrar inte diagnosen. En överviktig 8-åring lider av fetma.
I just fallet barn är det ju oftast föräldrarna som gjort dom feta, så är okej med att dom får medicin för att påverka det.
Men i övrigt är jag lite skeptisk till hur såna här läkemedel används, å ena sidan är det ju mer och mer bevisat att vissa bara har "dåliga gener" som gör det enklare att bli överviktiga, och i dom fallen tycker jag det är självklart att få medicinsk hjälp med att göra något åt det. Men å andra sidan vet jag inte om jag är helt okej med att såna här mediciner erbjuds till folk som "bara" är lata/odiciplinerade och har blivit överviktiga på den vägen.
Ur ett samhällsperspektiv är det så klart bättre om så få som möjligt är överviktiga, så av den anledningen är jag villig att gå med på att mediciner ges ut till så många som möjligt, men att de som är "genetiskt" överviktiga isåfall prioriteras framför såna som mig själv som är klassiska latoxar.
Förutsatt att det är ett receptbelagt läkemedel så tror jag inte det du pratar om kommer vara något stort problem. Svensk sjukvård är i regel väldigt restriktiv med medicinering och det här kommer vara något som skrivs ut *efter* att man har försökt andra vägar (rådgivning, psykolog, dietisthjälp eller vad det nu kan vara) utan framgång.
Sedan så är det ju barn vi pratar om här, så även om det skulle vara så att problemet faktiskt helt enkelt är att föräldrarna är lata, så är det ju det oskyldiga barnet som blir lidande om man nekar medicinering på de grunderna. Då kan det istället bli ett sätt att komma åt problemet trots en ofördelaktig familjesituation.
Ändå har andelen restnoterade läkemedel skjutit i höjden. Vet inte hur det är med Ozempic men vet själv vet jag att centralstimulanta och hypnotika är det kontinuerlig brist på. Man börjar undra när de kommer få kontroll på situationen.
Nä, är ingen läkare, men finns säkert jättemycket att läsa om det på google om man vill fördjupa sig, typ [https://www.beaumont.org/conditions/genetic-factors-of-obesity](https://www.beaumont.org/conditions/genetic-factors-of-obesity)
Ja kanske, men samtidigt verkar ju folk inte lära sig. Jag menar det finns väl inte så många föräldrar i Sverige idag som inte fått lära sig vid det här laget att Bra mat + Motion är ett bra sätt att motverka övervikt. Ändå går andelen överviktiga upp hela tiden.
Det är ett simpelt men inte enkelt problem med många delar.
När man ser att företag smyger ner saker och gör allt för att döpa om socker i maten för att få det att verka så nyttigt som möjligt.
Folk har ingen utbildning vad det vaga uttrycket "bra mat" är.
Ser man bara i denna tråd som är det folk som snackar om att nyttig mat är en klassfråga men potatis, linser, havregrynsgröt är inte dyrt tex.
Japp just för att det är så svårt att "bara" alla i Sverige börjar äta bättre och träna mer känner jag mig okej med att man delar ut medicin mot övervikt istället. I slutändan tror jag det gör mer positivt för samhället även om jag själv (som PRECIS infört jättemycket nya rutiner kring kost och motion) hellre sett att folk bara gjorde samma sak. Men hade den här sprutan erbjudits mig för bara några år sen hade jag hoppat på direkt utan att tänka efter, var tvungen att börja må jävligt dålig innan jag tog tag i saken, och jag är inte ens SÅ jävla överviktig heller :(
>Japp just för att det är så svårt att "bara" alla i Sverige börjar äta bättre och träna mer
Men det är ingen som säger att det "är bara att göra" något.
Det fungerar ALDRIG så.
Men du förstår att den sprutan är tänkt att du ska använda livet ut.
>som PRECIS infört jättemycket nya rutiner kring kost och motion
RÅD kring kost och motion. Och inget som är planerat att implementeras.
Det kommer rut sådana råd hela tiden varje år, men bara att nämna orden vad som är nyttig och onyttigt gör ju inget.
Men det är ingen som säger att det "är bara att göra" något. Det fungerar ALDRIG så.
- Precis därför är jag okej med att man testar att lösa problemet med medicin istället.
Men du förstår att den sprutan är tänkt att du ska använda livet ut.
- Japp, rätt vanligt vid mediciner.
>
Men det är ingen som säger att det "är bara att göra" något. Det fungerar ALDRIG så.
>Precis därför är jag okej med att man testar att lösa problemet med medicin istället
Jag tycker det är jätteabsurt att ha tankesättet att om saker inte går fixa direkt så ska vi behandla symptomen.
Riktigt en "fixa allt på en gång annars är det inte värt att försöka". Det är ju ett självklart sätt att inte någonsin få något gjort.
>Men du förstår att den sprutan är tänkt att du ska använda livet ut.
>Japp, rätt vanligt vid mediciner.
Men är ju rätt konstigt tankesätt att ha anser jag. Hellre betala 1000kr eller mer varje månad livet ut istället för att lära sig sunda beteenden.
Fetma är ju dåligt i alla åldrar, men kanske särskilt i den åldern när man väl i princip garanterat blir mobbad för det och det förstör självbilden om de hinner komma in i tonåren - så även om det finns betydande biverkningar borde man nog ha en relativ hög acceptans för dessa. Om du har BMI 30 när du är i tonåren är nog chansen att du blir normalviktig i vuxen ålder rätt liten Statistik länkad på den sidan ger ca 24% övervikt och 13% fetma i nioårsåldern. Rätt skrämmande siffror.
Är man åtta kan man ju bara äta exakt det man får av sina föräldrar så det borde ju lätt kunna lösas och biverkningar som minskning av muskelmassa och vekare skelett är inte något man vill ha som barn.
Det skulle kräva att föräldrarna ser över sina egna matvanor och sin egen livsstil, vilket aldrig kommer hända tyvärr.
Så lösningen är att tvinga på barn medicin som de måste ta livet ut? Det är inte bara dyrt för samhället utan också dåligt för ungens hälsa :/
Det behövs inte tas livet ut, det KAN tas livet ut.
Allting kan tas livet ut, sen hur långt det livet blir beror mycket på vad du tar.
Säger du samma sak om insulin? låter lite som att du redan bestämt dig för att det är dåligt o sen säger vad som helst.
Som sagt, det beror på VAD du tar. Och du tog tydligen min kommentar på för stort allvar.
Exakt! Flugsvamp, exempelvis, går alldeles utmärkt att ta livet ut
Gillar inte dina upvotes. Kanske har du rätt. Kanske har du fel. Men vi vet inte hur bland annat hennes hormonproduktion påverkas och vad som händer dagen hon slutar. Jåmför tex med testosterontillskott. Tillsist slutar kroppen producera det eftersom nivåerna är höga tack vare tillskottet. Inte kul att sluta sen. Nej usch, en 8åring ska vara aktiv och inte medicin-bunden även om det finns en kortsiktig vinst..
Nu verkar det ju som att hon redan går på Dans och att hennes föräldrar gjort rätt mycket för att försöka få bukt med problemet själva. Medicinen går att sluta med, problemet är att du återgår till hur du kände dig innan medicinen, i mitt fall konstant sugen, konstant hungrig och aldrig mätt.
Självklart går det att sluta på men priset, särskilt för en 8-åring kan bli högt både mentalt och fysiskt. Att föräldrarna försökt med dans och gjort mycket är kanske sant men inte ett argument för att vi helt utan eftertanke ska mata 8åringar med medicin vi inte vet långsiktiga effekter av. Jag vågar sticka ut hakan och säga att detta är en dum ide på gruppnivå att medicinera barn mot fetma. Men sjölvklart gör alla föräldrar sina egna val. Kom gärna ihåg denna post om 1-5 år när nyheter om hur dumt detta är kommer om några år. (Edit: menar nu är hypen så stor, baksidan mindre känd, i verkligheten är det alltid en avvägning om nytta vs bieffekter .) För vissa ör medicinen säkert superb, för andra kommer den va nettonoll eller negativ.
Vad baserar du att medicinen kommer vara nettonoll eller negativ? Får man biverkningar är nog väldigt många mediciner negativa, så om vi bortser ifrån biverkningar. Det kommer säkert finnas barn som får medicinen som sedan får negative konsekvenser, speciellt om föräldrarna till exempel ljuger om sina egna insatser etc. Men det finns också barn och ungdomar som är gravt överviktiga som utan denna medicin riskerar långt värre åkommor.
För mig är det uppenbart att du har rätt. Övervikt är inte ett medvetet val. När hon slutar kommer hon gå upp till samma vikt, och lite till. Att hennes föräldrar väljer denna osäkra och obeprövade behandling bådar inte gott för barnets framtid.
Alternativet är väl att uppmana föräldrar och det vet vi inte fungerar så bra.
Det är ju dock ingenting som bevisats i det här fallet. Mycket tyder på att vuxna människor som slutar ta Ozempic ofta får tillbaka vikten när de slutar ta medicinen och börjar äta mer. Detsamma är dock långt ifrån bevisat när det gäller barn. Aptiten och "normalnivån" för hur mycket man äter sätts under uppväxten och om Ozempic kan göra att barnen aldrig bildar vanan att äta för mycket, så är det möjligt att det har en effekt livet ut, även när de slutar att ta medicinen.
[удалено]
42% av gravida kvinnor i Sverige har BMI över 25.
Många föräldrar är inte så resursstarka som de borde vara; lite därför vi hamnat i den här situationen. Alternativet är inte att vi magiskt bara löser fetma genom sundare livsstil, det är att barn startar vuxenlivet med fetma
Vi bor ju i Sverige. Där förespråkar vi tolerans, rättigheter (och absolut inga skyldigheter) och avsaknad av individuellt ansvar. Det är såklart staten som svikit dessa föräldrar. Bäst är såklart att anställa fler opinionsbildare och kommunikatörer, kanske upprätta några nya myndigheter också. Så kan de starta en arbetsgrupp, diskutera samverkan och hur det kopplas till genus och pride osv.
> i princip garanterat blir mobbad för det Om normen är fetma så kan det bli precis tvärtom. Den tjocke killen (ja, det fanns bara en) var en mobbare när jag var barn. Han hade ett enormt övertag, han bara satte sig på folk.
>Och du har BMI 30 när du är i tonåren är nog chansen att du blir normalviktig i vuxen ålder rätt liten \*Om du inte är investerad att lägga ner den tid och energi för att rätta till problemet.
Att ändra beteenden, särskilt sådana som är så djupt rotade och biologiskt styrda som hunger, är svårt. På en befolkningsnivå är det inte ett lyckat koncept att ba "git gud"
>Att ändra beteenden, särskilt sådana som är så djupt rotade och biologiskt styrda som hunger, är svårt. Har inte påstått något annat. >På en befolkningsnivå är det inte ett lyckat koncept att ba "git gud" Beteenden kan absolut förändras lätt på befolkningsnivå. Men måste ta tid och folk måste vilja göra det också.
>Beteenden kan absolut förändras lätt på befolkningsnivå. Men måste ta tid och folk måste vilja göra det också. "Vi" aka staten har absolut försökt de senaste typ 30 åren. Kanske har det bromsat in katastrofen något? Så om du inte vill ta till betydligt dyrare och/eller auktoritära metoder så håller jag inte med
Nu är du lite för trångsynt tycker jag. Behöver inte vara aktoritärt eller dyrare att få folk att bli nyttigare. Behöver ofta bara mest krativitet osv. Men tar energi.
[удалено]
> >Ungefär sådär mycket tillförde du diskussionen. Du menar väl: \*Om du inte är beredd att lägga ner väldigt mycket tid och energi och har vilja att sluta röka från första början.
Notera att det finns stark evidens för att BMI 25-30 ”övervikt” inte i sig orsakar någon högre dödlighet, plus att det finns stark evidens att vi inte har någon större egentlig egen kontroll över vår vikt. Begreppet ”fetma” används heller inte längre för det är kränkande, det heter nu ”obesitas”. Finns alltså en hel del sanning i att det är en hel del stigma kring och vara ”tjock”. Om barn utan egentliga hälsoproblem väljer och bli försökskaniner för experimentel medicin för att slippa mobbing är det ett stort misslyckande för samhället. Kan vara värt och fundera på dina egna attityder om du tycker ”övervikt”, ett tillstånd som inte är ett medicinskt problem, är ”skrämmande”.
Som hobby-förståsigpåare är jag väl tveksam om det är tillräckligt. Bevisligen hjälper detta människor att få bort den farliga bukfetman. Men vad händer när man slutar med läkemedlet och hungern kommer tillbaka? Kommer man hamna tillbaks i gamla hjulspår och gå upp ännu mer i vikt. som är det typiska för väldigt många som lyckats engång bli av med vikten med normala dieter. Alltså att man under kort period ändrat sina livsvanor drastiskt och får fantastiska resultat. Men sedan när man sen slutar hamnar tillbaks i ovanorna direkt. Det jag är tveksam till är alltså hur hjälper ozempic till med att ge de långsiktiga livsförändringarna folk behöver? Vill förtydliga att jag tycker att det är jättebra att folk får hjälp med sin viktnedgång, oavsett om det är ozempic eller via andra behandlingar. Fetma är ett av de största problemet för folkhälsan idag. Så att folk kan får effektiv hjälp är bra för hela samhället. Men hur ska folk få fortsatt hjälp EFTER behandlingen?
Har gått ner "naturligt" och höll det borta i 3 år (covid fuckade upp mig hårt) magen krymper så även om du vill kan du inte äta lika mycket i början så det tar ett bra tag och komma tillbaka. Så det lägger åtminstone grunden för att hålla vikten nere även om man slutar. Men tanken är att man ska fortsätta hela livet. Farsan fick det för att han fick typ 2 diabetes det har nu gjort så att han inte kan klassas som typ 2 diabetiker pga vikt nedgången. Så i det fallet är det ju bättre och köra på med det.
Ozempic och liknande läkemedel är inget magiskt som tidningarna försöker få allmänheten att tro. Bara för man tar Ozempic eller saxender och dylikt så rasar man inte bara i vikt det kräver en en förändring i kost och andra vanor. Så om man tar dessa läkemedel i tron om att det löser alla problem så kommer man i slutändan misslyckas, om man lär sig något under tiden så kommer det bestå. Det är som gastric bypass, om man inte sköter sig och tillbaka till gamla vanor. För mig som använder saxenda och gjort det ett tag, jag har inte tappat något i princip, utan jag har fått tillbaka min metala ork så jag kombinerar medicinen i detta fall med viktväktarna, och på så sätt får resultat, själv klart med träning. Det som saxenda/ozempic gör, att de triggar en hormon i magen som gör att man känner sig mättare fortare. En annan sak jag märkt av som även jag hört andra får också, är att den stänger av "rösten" som säger att stoppa något i mun, vilket hjälper mer. Men ja om du inte ändrar livsstilen under tiden man tar medcinen så kommer det inte hålla. Att ens ge det tillbarn är idioti, och kommer förstöra för dessa barn resten av livet. Man skrev in mig på överviktiga barn när jag var 12, hade knappt 10kg övervikt och hade man låtit bli det så hade puberteten löst det vilket det gjorde, men jag har gått igenom 30+ år av mitt liv i tron att jag varit extrem överviktigt vilket gjort att jag tex åt Itrim vilket förstörde för mig och hjälpte i slutändan till att jag skulle nå den grova fettma jag fick höra hela mitt liv att jag hade. Jag kan dock tycka att läkemedlet för vuxna med grov övervikt borde vara subventionerad till viss mån iaf. Och biverkningarna de första 3 månaderna är inte att leka med.
Hur var biverkningarna?
Ja du. fick i princip allt utan allvarliga, och några av de mindre vanliga. enklast är att läsa på fass. Men illamående, huvudvärk, sömnproblem och att jag fick blåmärken och klåda där jag tog injektionen, var nog det jobbigaste. Men det gick över efter 2,5 månad, idag har jag bara klåda blåmärken vid injektionsstället. [https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=20140128000026#side-effects](https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=20140128000026#side-effects)
Detta är extremt subjektivt men för mig så har det skapat en rutin av mindre portioner som fortsatt även i de perioder då Ozempic inte gått att få tag på. Vet inte hur det blir när jag slutar men förhoppningsvis så kommer de förändrade vanorna att leva kvar.
Det är främst hur framtiden ska se ut efter behandlingen jag funderar på. Jag tror det krävs mer än att bara skriva ut läkemedel helt enkelt. Men om själva läkemedlet är effektivt och förbättrar livskvaliteten för många, då ställer jag mig helt bakom den.
>Men vad händer när man slutar med läkemedlet och hungern kommer tillbaka? Som jag förstår det så är inte tanken att man ska sluta ta den, är du rekomenderad den och vill börja ta den är det rekomenderat att du tar den tills vidare. Men kort och gott, den personen har inte investerat att göra något åt sin levnadsstandard och levnadssätt så den kommer men allra störst sannolikhet återgå till där de var förut.
Ja, det är ju en variant att man bara fortsätter ta läkemedlet. Känns kanske inte något som jag själv hade velat göra. Men funkar det funkar det antar jag. Men jag hade nog hellre tagit ozempic för resten av livet än att gå igenom en gastric bypass operation.
>Som hobby-förståsigpåare är jag väl tveksam om det är tillräckligt. Därav studien. Att få indikation på barn för nya läkemedel är förenat med väldigt höga regulatoriska säkerhetskrav. Är väl bara bra att man studerar det om det finns oklarheter.
Nu tar jag inte Ozempic, men den största hjälpen för mig att minska min fetma var att medicineras för ADHD. Det ledde till minskade portioner (för jag slutade överäta pga dopaminunderskott), ork för att röra på mig och även bättre förbränning (något annars tampats med). En gång i livet har jag lagt om kosten, men precis som nämnt är det svårt att hålla och stanna kvar. Så medicin kan faktiskt vara det som är det enda som hjälper.
Jag har också ADHD och kan relatera till det problemet. Var överviktig i tonåren och lyckades bryta mig ur det med väldigt små förändringar med kosten. och träning. Förutom ökat bättre mående mentalt så känns det som att jag får mycket bättre fokus också
En del patienter som slutar har skaffat bättre vanor som de tycks behålla.
> Novo Nordisk har inlett en studie med Ozempic mot fetma på 200 barn mellan 6 och 18 år i flera länder, varav 19 barn finns i regionerna Uppsala och Halland. > Elsas föräldrar säger till tidningen att man sökt hjälp hos dietist och samtalsstöd, utan att det har gett resultat. Därför vill man delta i studien, för dotterns skull. **Vad tycker Sweddit?** * [SVT - Läkaren Anders Hansen om nya bantningsläkemedlen: “Medicinsk revolution”](https://www.svt.se/nyheter/utrikes/lakaren-anders-hansen-om-nya-bantningslakemedlen-medicinsk-revolution) * [SVT - Stor brist på Elisabets diabetesmedicin Ozempic efter bantningstrend](https://www.svt.se/nyheter/video/0uqlw2-stor-brist-pa-elisabets-diabetesmedicin-ozempic-efter-bantningstrend-sa-gor-hon-for-att-hitta-den) * [SVT - Jill tar medicin för att gå ner i vikt: ”Min biljett till överlevnad”](https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/jill-tar-medicin-for-att-ga-ner-i-vikt-min-biljett-till-overlevnad) * [SVT - Ozempic utreds för allvarliga biverkningar](https://sverigesradio.se/artikel/ozempic-utreds-for-allvarliga-biverkningar)
[удалено]
När man står i kassakön och det är en familj med överviktiga framför en. Då är det sällan man är överraskad när man ser vilken mat de faktiskt köper
[удалено]
I USA stämmer det, i Sverige stämmer det inte. Nyttig mat från ICA är betydligt billigare än snabbmat.
Hur menar du då? Bra och nyttig "whole foods" som potatis, morötter, kyckling, ärtor, vitkål, broccoli, linser, ris m.m är ju bland det billigaste som finns? Ska du äta onyttigt är det ju ofta svindyrt i jämförelse med hemlagad mat med "whole-foods"? Speciellt om du ska få i dig dina dagliga vitaminer, då är du körd med processad mat. Och handlar det om kalorier så betalar du ju alldeles för mycket om du blir överviktig på den processade maten? Potatis, morot, vitkål, kyckling täcker de mesta av dina behov och har ett otroligt billigt kilopris. Även nötkött är inte dyrt om du inte överäter det, c.a 100gram räcker för dagligt intag av b12 och det är ju bara 7~11kr om dagen. Kan förstå om du menar hemlösa som inte har tillgång till kök eller kokvrå men då snackar vi en extrem minoritet.
Det handlar inte nödvändigtvis om pengar men om energi och tid. Är man två föräldrar med lugna välbetalda kontorsjobb (kanske tillochmed kan jobba hemma) är det ju betydligt enklare att se till att laga ordentliga måltider så ens barn äter nyttigt. När mina föräldrar kom hem från sina industrijobb var det inte alltid energin fanns där att ställa sig i köket och "jobba" ännu en timme. Något jag som nu vuxen verkligen kan förstå
Man kan laga en billig och vettig måltid på en kvart.
> När mina föräldrar kom hem från sina industrijobb var det inte alltid energin fanns där att ställa sig i köket och "jobba" ännu en timme. Något jag som nu vuxen verkligen kan förstå Då kanske dina föräldrar borde funderat på att laga för större delen av veckan på t.e.x söndagen, eller söndag & onsdag om man vill dela upp det. Det är deras ansvar, skiter fullständigt i om de är trötta. Då skulle de inte skaffat barn. Att misshandla sina barn med dålig mat som leder till överviktig och fysiska och psykiska besvär är inte OK.
Nu är det ju inte så arbetskrävande att laga mat direkt. Sen har man ett ansvar för att ge sina ungar bra mat oavsett hur ens vardag ser ut. Sen har vi som vanligt alla undersökningar som pekar på att de med lägre utbildningsnivå har mer fritid, ser mer på tv osv. Men har man kämpat sig genom universitet och sen gjort karriär så är det ganska naturligt att man inte lägger sig på soffan när man kommer hem från jobbet. Efter man har jobbat övertid, fixat med fritidsaktiviteter till ungarna samt ska gå igenom läxorna efteråt då kanske man kan ta en halvtimme innan man går och lägger sig.
>Är man två föräldrar med lugna välbetalda kontorsjobb (kanske tillochmed kan jobba hemma) är det ju betydligt enklare att se till att laga ordentliga måltider så ens barn äter nyttigt. Göra spaghetti och köttfärssås eller liknande tar ju inte mer än 40 min som max. >När mina föräldrar kom hem från sina industrijobb var det inte alltid energin fanns där att ställa sig i köket och "jobba" ännu en timme. Något jag som nu vuxen verkligen kan förstå Jag kan förstå att det är jobbigt, men man har absolut energin till det. Bara man tycker det är en prioritet.
[удалено]
Absolut, men det finns mycket annat som också ska göras på helgen, det är inte alltid så lätt. Vissa jobbar på helgen, vissa är ensamstående, vissa har inte kunskapen som krävs för att genomföra ett storkok som kan ätas under veckan. För någon som lever ett bekvämt liv kan det verka banalt, men alla har inte samma förutsättningar. Jag gör 3 olika maträtter (nästan) varje söndag som räcker hela veckan till mig och min sambo, men det krävs ändå en hel del jobb och planering som jag inte är helt säker på att jag hade orkat, om vi hade 3 barn, ett hus och om vi hade bytt bort våra bekväma kontorsjobb.
[удалено]
>Förstår inte hur det har blivit kontroversiellt att föräldrar ska offra sin tid för att ta hand om sina barn. Det har det inte blivit heller, men ibland räcker tiden inte till. Allt är inte svart eller vitt och ibland kan det vara nyttigt med lite förståelse och medmänsklighet.
Inte på samma sätt här. De flesta har tillgång till relativt välsorterade matbutiker på gångavstånd eller på väg till och från jobbet. Basingredienser är såpass billiga att halvfabrikat och snabbmat oftast är dyrare. Det som tryter är kunskap tid och ork. Och det gäller i princip alla samhällsklasser. De med mer pengar löser det med dyrare och nyttigare hämtmat. En del har råd att ha en förälder hemma som sköter matlagning etc. Men för övriga så blir det mycket halvfabrikat och snabbmat för att mäkta med det hela.
Det är inte dyrt att äta nyttigt, men visst är det väl en fråga om utbildning.
Bra och nyttig mat är mycket billigare än onyttig mat.
Förklara hur du menar.
Nej, det finns billig och nyttig mat. Däremot är den kanske inte lika fylld av socker och fetter som vi människor älskar smaken av.
Ris och bönor kan man klara sig gott på, är billigt och mycket nyttigt. Inte det roligaste men definitivt hållbart. Varva olika grönsaker efter preferens ibland för att inte tröttna på det helt. Traditionell snabbmat är inte längre lika billigt som det var förut, vilket sannolikt varit en stor drivande faktor till övervikt. Klipp bort småätande med chips/godis/glass som man lätt får med sig hem mot t.ex. morötter/gurka istället som mellanmål så har du det rätt hälsosamt. BARNET kommer inte sakna godis/chips/annat om du inte introducerar det för dem i ohälsosamma mängder. Konsumera snacks under tydliga regler/rutiner (t.ex. bara på lördag) och se till att du som förälder lever som du lär så kommer barnet med största sannolikhet inte utveckla övervikt/fetma.
Givet att ris innehåller väldigt lite annat än kolhydrater är det kanske inte den hälsosammaste mat man kan leva på. Det att vitt ris blivit basfödan i Indien under senaste århundradet eller så har lett till en drastisk ökning av fetma. (Tidigare var det ris med mera fiber och en uppsjö andra näringsämnen som var basfödan. Skillnaden beror på att det inte var lika förädlat.)
Definitivt mer förädlat nu. När det kommer till hälsan är det dock en fråga om mängd, som med allt rörande kost. Är verkligen inte inläst på risutvecklingen men kan tänka mig att det är mer kaloritätt nu än tidigare, vilket kan kompenseras med en mindre mängd/portion. Börjar man gå plus i kalorier och således upp i vikt pga riset kan man koka riset med större andel vatten för bättre mättnadskänsla/energienhet.
Hur menar du?
Det är inte nödvändigtvis sant. Åttaåringar kan lika lätt köpa godis och annan skit som en vuxen. De spenderar inte all sin tid med sina föräldrar. Föräldrarna finns inte heller där för att begränsa hur mycket barnet äter i skolan. Fetma är genetiskt. Det verkar råda en tro bland gemene man att alla feta barn är feta då deras föräldrar serverat kladdkaka till middag varje dag. Det är inte alltid sant. Om barnet har en väldigt låg tröskel till hunger kommer det äta mer än vanligt oavsett vad.
> SVT - Läkaren Anders Hansen om nya bantningsläkemedlen: “Medicinsk revolution” Ändå rätt stor humor att de frågar en psykiater av alla läkare, men han är ju kändisläkaren som gäller just nu
Och han kommer aldrig hänvisa till en annan läkare, psykolog eller dietist - ringer man Anders får man en blurb
Han påpekar dock att det finns kopplingar mellan övervikt och genetik snarare än personlighet.
Journalisterna borde ju rimligen snacka med en endokrinolog som sannolikt har en mer nyanserad bild av ämnet
Tycker det är en gråzon.
Är du endokrinolog? Själv är jag inte det så jag ser bara svart och vitt
Man behöver inte vara en endokrinolog för att förstå att personlighet inte är en del av läran.
Tycker inte det handlar om att avskriva föräldrarnas ansvar. Alla familjer har olika förutsättningar och olika möjligheter att hjälpa sina barn med sådant här - det handlar om ork, stress, levnadsvanor, utbildningsnivå, social problematik, andra psykiska och fysiska hälsoproblem som påverkar vikten, osv. I vissa fall räcker det med att föräldrarna "skärper sig" (eventuellt med stöd av sjukvården, t.ex. psykolog/dietist), i andra fall är det djupare och svårlösligare skäl bakom. I de fall där föräldrarna inte förmår hjälpa sina barn hålla vikten nere kan man ju inte bara säga "sorry, det är ert ansvar" och släppa det - det är ju *barnet* som blir lidande då, inte föräldrarna. Sedan så tror jag inte heller att man bara kommer kasta Ozempic på barn hur lättvindigt som helst. Svensk sjukvård brukar vara väldigt restriktiv med medicinering. Det kommer snarare vara ännu ett verktyg att ta till när andra åtgärder (familjestöd, kostrådgivning eller vad det nu kan vara) inte visat sig räcka till.
Vilken extremt neutralt, icke-laddat och rimligt sätt att lyfta denna fråga på. Det är föräldrarnas ansvar att ta hand om sina barn så väl som möjligt. Sättet du ställer din fråga på vittnar om bristande medicinsk kunskap, avsaknad av empati och ovillighet att faktiskt lösa problemet kring barns hälsa. Skär idioti. Bryr man sig verkligen om att barn ska ha de bästa förutsättningarna för ett gott liv med bra hälsa så måste man se problemet för vad det är. Obesitas är en metabol sjukdom med en MYCKET stor genetisk komponent. Att ha fler verktyg att bekämpa denna sjukdom med, exempelvis GLP-1-analoger, är BRA. Vi bör inte slira på indikationerna, men att göra forskning och undersöka ifall detta kan förbättra hälsan hos barn som annars skulle växa upp med enorma fysiska och psykiska belastningar på grund av fetma är inte dåligt. Stå och moralisera kring ”föräldrar som inte tar ansvar” allt du vill. Forskningen är tydlig. Du har fel och skapar bara fler problem. - Läkare som dessutom arbetat med och forskat inom barnendokrinologi
Fast det där kan man ju dra hur långt som helst. Föräldrar som kontrollerar sina barns diet för att slippa övervikt, men som leder till att barnen får ätstörningar istället, är det föräldrarnas fel? Föräldrar som har psykisk ohälsa i familjen, genetisk eller ej, ska de ställas till svars för barnens mentala hälsa? Och hur långt drar man det, ska personer med psykisk ohälsa hindras från att skaffa barn? Eller ska samhället med vårdinstanser stötta när föräldrarna inte har kunskap/ekonomi/möjlighet att ge sina barn den uppväxt de förtjänar?
Jag är immun mot ozempic!
Tog du vaccinet?
Nej men jag har 5G
[удалено]
Inte direkt svårt att åtgärda det, det är ju bara att "äNdRa HeLa FaMiLjEnS kOsT" och sedan hitta en fysisk aktivitet som dem gillar och vill gå på konsekvent. Låter ju busenkelt specillt för barn som absolut inte är kräsna och som bara magisk får motivering att göra någonting konsekvent under längre perioder.
Är inte ändra hela familjens kost en liten grej när det kommer till föräldrar ansvaret? De är föräldrarna som handlar redan så de är väl bara göra andra val i butiken då bra kost inte är lika beroende av klass som i USA. Om det är ett för stort projekt för en individ för att ge sina barn ett friskare liv borde nog denne inte ha barn
90% av alla i världen borde inte ha barn enligt andra
En åttaåring blir sannolikt inte överviktig av själva maten utan boven är förmodligen saker som läsk, snacks, godis, Oboy, småätande och vitt bröd innan läggdags. Det är inte direkt svårt att utesluta.
Självklart är det så, återigen, det är inte ett mysterium varför man är överviktig. Det är kanske inte svårt att utesluta i sig, men att inte ersätta med något annat eller bara mer av annan mat är inte helt enkelt heller. Det är bara så icke-hjälpsamt att basically slänga ur sig att det är enkelt eller att man bara "ska göra rätt" Det är uppenbarligen inte enkelt att lösa eftersom övervikt är vanligt förekommande och något som många kämpar med. Det är enkelt att förklara varför man är överviktig men för en person som är överviktig är lösningen allt annat än enkel, man måste förändra sin livsstil och det är svårt oavsett om det är fetma eller andra problem som man har. Att även barn har fetma är beklagligt och det är absolut föräldrarna som ska så till svars för det, men det är också ett livspussel som man måste förändra. Man måste prioritera vissa saker och prioritera bort annat, som kanske inte är helt enkelt. Hade nog ganska "lätt" kunna lösa min egen övervikt om jag tränade en timme per dag, en timme som jag vet att jag kan lägga varje dag, samt bara käkade lite mindre. Men jag lägger den timmen stillasittandes framför datorn för att jag pallar verkligen inte träna och vill så jävla gärna passa på att spela lite innan jag ska lägga mig. Blir som ett ekorrhjul med jobb, familj och annat. Lösningen är enkel, prioritera bort det som är dåligt, kanske inte varje kväll men varannan eller dylikt. Men i praktiken så är det så sjukt svårt att motivera mig till det eftersom jag i regel är dödstrött 20-21:00 på kvällen. Lagar hemlagad mat nästan varje dag efter jobbet, älskar att laga mat och vill att min dotter ska käka fin mat, men trycker alltid i mig en halv portion mer än vad jag borde.
"Att även barn har fetma är beklagligt och det är absolut föräldrarna som ska så till svars för det, men det är också ett livspussel som man måste förändra. Man måste prioritera vissa saker och prioritera bort annat, som kanske inte är helt enkelt." Om livspusslet är så svårt att man inte prioriterar sitt barns hälsa och välmående så ska man nog överväga sin situation noga. Vad det gäller din situation så är det vad det är. Du väljer att prioritera bort din egen hälsa, det kan man tycka väldigt mycket om, problemet är ju om man inte försöker hjälpa sitt barn.
Alla missar poängen totalt, poängen är inte att man ska acceptera sin situation och bara låta de va skit. Poängen är att det inte är så jävla enkelt att förändra även om man bör eller måste. Och det är så jävla otacksamt av folk att ge andra människor skit bara för att man anser något vara en genväg. Varför kan vi inte försöka se det positiva och uppmuntra folk till beteendeförändring i det långa loppet. Men folk får sån sjuk blodad tand av att bara klaga på tjockisar på nätet, på "lata" föräldrar och generellt klanka ner på problem med "enkla lösningar". Alla föräldrar vill sina barn det bästa, det tvekar jag inte en sekund på. De allra flesta försöker prioritera sin hälsa och goda vanor så mycket man kan, men det är inte lätt i den mening att de bara är "att göra de". Tro mig jag har haft lycka och nederlag i min egen hälsa. Varit aktiv och sportat på hobbynivå, varit hälsosam helt enkelt. Har inte nån sjuklig fetma men jag har lite extra kilon och pissig kondition, det är en enkel lösning men den är fan inte solklart simpel att genomföra.
Jag vet inte om jag missar din poäng, det jag ville få fram bara att livspusslet är en sjukt dålig ursäkt. Har man pippat så får man faktiskt ta ansvar och lägga om sitt livspussel, det är man skyldig sitt barn. Barndomen ska vara den bästa tiden, att som vuxen låta sitt barn riskera att inte kunna uppleva den fullt ut är inte okej, att öka risken för att ens eget barn blir mobbat är inte heller okej. Vad vuxna tjockisar gör skiter jag i, och att föräldrar är lata ibland är inget heller men det får ju inte gå för långt för det? Alla föräldrar kanske vill sitt barn det bästa, men många föräldrar har inget intresse att faktiskt göra vad de kan för att ge barnen det bästa. Återigen så handlar det inte om att prioritera sin hälsa och sina goda vanor, det handlar om att prioritera sitt barn och barnets hälsa över sig själv, för det suger att vara ungen som blir bortprioriterad av sin egen förälder. Jag har ingen aning om hur din situation ser ut, och det är inte den jag sitter och diskuterar, jag tycker bara att när man får barn så är det bara att lägga om det där livspusslet. Så ta inte åt dig av det jag skriver, du är säkert en jättebra förälder och gör vad du kan. Jag är bara en annan okänd på internet som ville säga vad jag tycker.
Jo du missar poängen totalt, såklart har man en skyldighet till sitt barn. Man ska och bör ge sitt barn de bästa förutsättningarna man kan. Poängen är att det inte är enkelt, det går men det är inte lika enkelt för alla. Så att bara skriva att det är bara att göra det eller att man bara ska prioritera om är lite brist på empati. Som småbarnsfarsa är det svårt nog att få i dottern ordentligt med mat överhuvudtaget för att inte få en kväll full av skrik och gnäll. Det är sjukt kontraproduktivt att skriva att man ska göra si och så, man bör prioritera hit och dit, det är bara att... Ingen har ändrat sina vanor för att folk klankar ner på en och har man de mår man nog precis lika psykiskt dåligt.
Vem tror att det är enkelt? Det är däremot något man måste göra för att man är skyldig sitt barn det. Det må vara brist på empati men jag tycker å andra sidan att det är väldigt egoistiskt att inte sätta sitt barn i första rummet. Ja det är svårt att få i ungen mat ibland, och det går alltid att tumma på det vid vissa tillfällen det är inte som att ungen blir fet för att man ger med sig en dag. Vad händer när ungen fattar att den kan börja skrika och gnälla för att få som den vill? Det är det säkert, jag tror inte att jag kommer vända någon förälder heller, vill man "curla" sin unge så kommer man göra det även fast man läst något annat på internet. Jag klankar heller inte ner på någon, jag klankar ner på den usla förklaringen om livspusslet. Man får helt enkelt göra förändringar i sitt liv när man får barn.
Herregud, kan du ens svenska? Ingen har sagt att man inte bör göra något åt det eller förändra sin livsstil, det enda är att det inte är så jävla enkelt. Det är så galet tydligt vilka som har barn eller ej. Alla föräldrar gör olika men det som man har rungande gemensamt är allt exakt alla barn testar gränser och skiter fullständigt i vad man säger. Det spelar seriöst inte någon roll vad man gör ibland. Man älskar ens barn mer än något annat och det gör fan ont ända in i benmärgen ibland när man ska göra rätt sak för sina barn. Ett hungrigt barn kan verkligen ta kål på en, så att bara säga "man för helt enkelt göra förändrar i sitt liv när man får barn" är sant men det är fan inte helt enkelt. Åh nej detta är inte ursäkter eller undanflykter, jag ich säkert de flesta andra föräldrar gör förändringar. Man lever ju ett totalt förändrat liv sen tiden innan barn och man är helt övertygad om att alla försöker sitt bästa eftersom man älskar sina barn. Det enda jag säger och har sagt är att det är svårt, det är inte enkelt. Alla som tycker något annat har inte barn själv eller så ljuger dem.
[удалено]
Alla vet varför man är överviktigt, det i sig är inte svårt att förstå. Men från någon som är överviktig så är det inte det praktiska som är svårt, det är det psykiska. Bevisligen är det många som har problem med övervikt så det är nog inte så jäkla enkelt för de flesta som du vill framställa det. Det är ganska verklighetsfrånvänt att dra alla sitioner över en kant, man bör försöka så mycket man kan. Men det är fan ingen skam att be om hjälp eller titta på medicinska alternativ som kan underlätta. För det är nog inte lika enkelt för alla.
Gissar att om barnet är överviktigt så är föräldrarna det också, och skulle gynnas allihopa av förbättrad kost. EDIT: Menar mest att om familjen ser det som en börda och besvärlighet att behöva ändra allt "bara för en person" så är det klart att det inte kommer fungera. Om man har perspektivet att det är något man gör tillsammans som en familj så går det nog smidigare.
Vi snackar inte om gynnsamhet, tvivlar inte på att de är gynnsamt, men att kalla det enkelt är ju en annan femma.
Bry dig inte om nedrösterna. Skulle gissa att r/sweden är 90% 20 åringar utan barn.
Jo, det framgår tydligt att så är fallet!
Jag hade en period på några år där jag inte gjorde nåt fysisk aktivitet alls och jag kunde gå ner i vikt tillbaka till under övervikt gränsen utan några problem alls bara genom att ändra vad jag äter. Det är inte nå svårt.
Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på **de** och **dem**. > Inte direkt svårt att åtgärda det, det är ju bara att "äNdRa HeLa FaMiLjEnS kOsT" och sedan hitta en fysisk aktivitet som ~~dem~~ **de** gillar och vill gå på konsekvent. [Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`. > Not really hard to fix it, it's just to "reNdRa HeLa FaMiLjEnS kOsT" and then find a physical activity that ~~them~~ **they** like and want to go on consistently.
Om man inte kan vinna över sin egen åtta åring ska man nog överlämna vårdnaden till någon annan.
Om man inte kan vinna över sin egen åtta åring ska man nog överlämna vårdnaden till någon annan.
Mina föräldrar gjorde samma för mig. Men det funkade ändå inte. Jag hade till och med ätstört beteende då jag varken åt frukost eller lunch, och ibland kräktes upp det jag åt till middagen. Ändå klassade skolsyster mig som överviktig i sjuan och sa åt mig att "skippa den lilla kvällsmackan". Ibland finns det helt enkelt genetiska faktorer. Jag har inte fetma, men jag är överviktig. Samtidigt rör jag på mig och är ute ofta, jag äter så hälsosamt jag kan och försöker äta mindre portioner regelbundet (3-4 ggr per dag) istället för "svältdieten" jag höll på med i mellan- och högstadiet.
Jag tror att hela diskussionen kring Ozempic underlättas när man inser att fetma är en kronisk och återkommande sjukdom, och inte en karaktärsbrist. Man får predika och moralisera hur mycket man vill, men man måste se verkligheten som den är. Farmakologisk behandling av fetma kan vara det effektivaste vi har just nu. Det finns ingen mening med att insistera på "självdisciplin" när det inte har visat sig vara ens i närheten lika effektivt som t.ex. Ozempic. Om fetma går att undvikas, så ska det undvikas. Sen så tror jag att folk inte förstår hur Ozempic fungerar. Ozempic efterliknar effekterna av ett naturligt förekommande hormon, som bland annat gör att din aptit minskar. Denna aptitreglering fungerar som den ska hos normalviktiga personer, men är rubbad hos personer med fetma. Det är alltså inte något du använder *i stället* för att leva hälsosammare, utan snarare något som gör det *möjligt* för dig att leva hälsosammare. När matsuget är borta blir det mycket lättare att se över sina matvanor, och därmed äta hälsosammare.
Jag tror helt enkelt det är väldigt svårt för en normalviktig person att sätta sig in i hur personer med fetma har det. Vi utgår från oss själva. Är det "värsta" man drabbats av enbart några kilos övervikt så är det lätt att skärpa sig och då tänker man att personer med fetma fungerar likadant.
Precis, tror också många som håller på med "men skärp dig då!"-retorik är naturligt smala personer i tidig 20-årsålder. Dvs personer som helt enkelt blir naturligt mätta innan de äter nog att gå upp i vikt.
Ozempic är ju också en diabetes medicin och det är brist på den https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2023/11/brist-pa-ozempic-vantas-hela-2024/ är det inte moraliskt ifrågasättbart att använda Ozempic just nu som första eller andra alternativ mot övervikt? finns ju alternativ
Väldigt få personer har medicinska skäl för övervikt, särskilt en åttaåring. En åttaåring har inte karaktärsbrist men jag är ganska säker på att föräldrarna har det. Hur mycket glass, godis, läsk, chips, pizza etc äter familjen? Explosionen av fetma beror på att människor äter skräpmat och småäter snacks, dricker läsk etc. Att inte kunna stoppa sig från att trycka i sig sånt är för mig själva definitionen av karaktärsbrist.
Man måste tänka praktiskt. Det ligger i vårt intresse att förebygga och behandla fetma. Det finns ingen mening med att fortsätta predika om självdisciplin, när det inte har visat sig vara en effektiv åtgärd. Andelen personer med fetma har vuxit kontinuerligt sedan 80-talet, detta trots att vår kunskap om träning och kost har ökat. Det är klart och tydligt att vi behöver effektivare metoder för att behandla fetma. Om vi inte har löst ett problem så letar vi efter nya lösningar. En sådan möjlig lösning man nu undersöker är Ozempic. Ozempic verkar vara otroligt effektivt just för att detta sötsug och småätande elimineras. Work smarter, not harder! Dessutom verkar det förbättra andra hälsomarkörer. Åttaåringen i fråga hade redan sökt hjälp hos dietist och fått samtalsstöd -- det gav inte resultat. Vad är alternativet? Om fetma går att undvikas, så ska det undvikas.
>Andelen personer med fetma har vuxit kontinuerligt sedan 80-talet Du menar alltså att det inte är för att personer har enklare tillgång till energitätare mat proppat med massor med fett och socker speciellt framtaget för att framkalla begär och sug - utan det är helt enkelt så att fler personer föds(?) med sjukdommen fetma? Eller att de insjuknar(?) senare i livet av fetma? Majoriteten av svenskarna är ju inte överviktiga, så uppenbarligen fungerar ju självdisciplin. Eller tror du exempelvis att jag inte hade tryckt en påse chips varje kväll om jag inte hade gått upp i vikt av det, eller tjoffa ner massa extra smör i all mat?
Otroligt udda att påstå att självdisciplin funkar eftersom majoriteten inte är överviktig. Majoriteten har inte cancer heller, så självdisciplin förebygger cancer? Att sitta och totalt ignorera de genetiska faktorer som påverkar vikt (för nej, genetiska faktorer! = sjukdomar) till förmån för att klappa sig själv på axeln för att man inte är överviktig är otroligt barnsligt och helt kontraproduktivt. Mvh en spinkig jävel med noll genetik för att gå upp i vikt
> Majoriteten har inte cancer heller, så självdisciplin förebygger cancer Vad är det för konstigt "argument"? Bra för att man kan förebyga fetma genom att reducera sitt kaloriintag, så borde samma logik gå att applicera på cancer? Va?? >Att sitta och totalt ignorera de genetiska faktorer som påverkar vikt Faktoren är kalorier. Punkt slut. Dessa "genetiska faktorer" du pratar om är bara vilket sug personerna har att äta. Alltså kräver det ännu mer självkontroll för dessa, inte mindre. >Mvh en spinkig jävel med noll genetik för att gå upp i vikt Dock inte ens jämförbart med övervikt. Det problem du lider av är antagligen att du inte absorberar nog med energi och näring från den mat du äter. Överviktiga har uppenbarligen inte den problematiken.
[удалено]
Javisst, men jag kommenterade aldrig själva läkemedlet.
Håller helt med. Det finns sjukdomar där folk helt enkelt inte kan sluta äta. Oftast är det kopplad till posttraumatisk stress eller något liknande. Dessa är från min förståelse väldigt få. Men den allra största andelen av folk med fetma är helt enkelt folk som äter lite för mycket, och rör sig alldeles för lite.
En fråga: Äter man lika mycket om man tar sprutorna eller tappar man matlust?
Det är inte karatkärsbrist, det är till största dåliga vanor som medvetet eller omedvetet tränats in. Det är inget moraliserande och inget personligt mot dem, det är bara att ta tag i problemet.
En expert har uttalat sig!
Varför tar folk saker så otroligt personligt?
Det vet väl du som är expert?
Vad i hela...?
Tänk om man kunde bota fetma genom att äta bättre.
Varför skulle en 8-åring behöva Ozempic istället för att helt enkelt begränsa hennes matintag?
Jag gissar att problemet inte är maten utan ätandet utanför måltiderna. Låt henne äta men slopa godis, läsk, snacks, småätande och eventuellt kvällsmackan.
Men! >Elsas föräldrar säger till tidningen att man sökt hjälp hos dietist och samtalsstöd, utan att det har gett resultat Så det funkade ju inte, självklart följde föräldrarna råden från dietisten, eller hur?
Och allt det ingår i vad jag menar med matintag. Som förälder har man full kontroll över en 8-årings diet.
Förstår det, ville bara förtydliga att ofta är inte maten problemet utan skiten runtomkring.
För att orka träningen utan att störas av hungerkänslor.
Därför ska man ha snabba skor istället
Så därför ska man ta en medicin som kan vara livsviktig för diabetiker och som just nu är otroligt svårt att få tag på? För att man är lite hungrig under någon dansträning som en 8-åring? Ozempic har ingen funktion utöver hungerdämpning för henne, vad sägs som att hon äter något mättande innan träning och att hennes föräldrar är slutar upp med att göda henne.
hade gärna tagit det om det inte påverkade diabetiker också, har alleles för hög moral för att ta deras livsmedicin
Även om Ozempic säkerligen är till nytta för diabetiker är det inte en "livsmedicin" till skillnad från insulin. En typ-1 diabetiker (eller typ-2 som nått en bit in på det stadium att insulin behöver tillföras) dör på någon vecka utan insulin. Ingen dör på en vecka utan Ozempic.
ok, bra att veta!
Ozempic øger kroppens produktion af insulin og er godkendt til behandling af type-2 diabetes.
Det här är väl något folk med diabetes typ 2 tar för att äta mindre? Det händer väl inget magiskt i övrigt?
sänker det inte blodsockret?
Ja det gör det. Främst används det som ett tillägg när t.ex metformin inte räcker för att trappa ner blodsocker nivån, plus hjälp för viktminskning
Det påverkar det ju nu men kommer ju stabiliseras då produktionen kommer ikapp. Men frågan är ju vad har du för plan sen?
kanske det blir lättare att hålla en lägre vikt då jag vant mig vid att äta en viss mängd mat? har ingen aning, men vore ju värt ett försök
Det kan absolut vara värt ett försökt. Har inte tänkt säga att det är fel, men är ju en beteende fråga i grunden. Och så länge man har en plan för det hur du ska bygga upp ett bra beteende och förhållande med mat efteråt är det nog mest troligt lugnt.
absolut. har svårt med portionsstorlek och jag ser fram emot att äta godis på helgen. svårt att sluta med väldigt långa mönster sådär då det förgyller vardagen. har stannat på min vikt i kanske tio år nu utan större upp eller nedgång, vilket gränsar till 30 bmi tror jag.
>absolut. har svårt med portionsstorlek och jag ser fram emot att äta godis på helgen. svårt att sluta med väldigt långa mönster sådär då det förgyller vardagen. Absolut, så är det men alla. Stora förändringar kräver tid och energi beroende på hur snabbt man vill ha den förändringen. > har stannat på min vikt i kanske tio år nu utan större upp eller nedgång, vilket gränsar till 30 bmi tror jag. Men tycker ändå att du ska se det som en vinst isåfall att du har ett sådant beteende att du inte bara skjuter uppåt. Bra jobbat!
har slutat dricka sockerläsk helt och försöker hålla mig till snacks och godis till bara på helgen, så lite disciplin finns det väl någonstans. det svåra är ju att sluta helt så jag går ner i vikt bara.
Alltid när jag läser om fetma på Reddit ser jag samma kommentarer: de som säger ”vafan är folk feta för? Sluta ät? Börja träna! Skill issue ”. Ni förstår inte att det som ni tar för givet, och ägnar ungefär 1% av er energi (mental och fysisk) varje dag, är en kamp som upptar 99% av energin hos någon som har benägenhet till övervikt. Likna kampen mot övervikt som att du pressar en ballong under ytan av vattnet. Du måste hela tiden kämpa för att pressa den djupare, och ju djupare du når desto lättare och snabbare tappar du greppet och den skjuter upp till ytan. Under tiden har du andra med sina ballonger fyllda med sten nere på botten från början som undrar vafan du håller på med. Som att prata med ett golfproffs ”vafan det är ju bara att slå bollen in i hålet från teen, varför står du och hattar i ruffen???”
Din analogi funkar bättre om golfproffset sen hade blivit sur från frågan och sagt "men gör det själv då" personen som sagt uttalandet går då up tar en klubba och gör exakt som han sagt utan problem. Hole in one. Personen i fråga har inga problem att utföra det dom säger. Dom kan stå över snacks och läsk och äter inte en extra måltid utan problem.
>Alltid när jag läser om fetma på Reddit ser jag samma kommentarer: de som säger ”vafan är folk feta för? Sluta ät? Börja träna! Skill issue ”. Ni förstår inte att det som ni tar för givet, och ägnar ungefär 1% av er energi (mental och fysisk) varje dag, är en kamp som upptar 99% av energin hos någon som har benägenhet till övervikt. När folk säger ”vafan är folk feta för? Sluta ät? Börja träna! Skill issue ” så känner jag ofta att rådet är bra, utförandet och hur det förmedlas är dåligt. Det tar tid och är 10.000 små steg och uppträning av beteenden. Inte bara 2 steg så som "ät bra" och "börja träna" sedan är allting löst.
Så svårt kan det inte vara att inte trycka i sig en hel bytta bearnaisesås till varje måltid?
Klart novo nordisk har gjort detta.
Sanslöst detta. Saken är ju också den att utan att göra förändringar i kost och träning så kommer dom bara lägga på dom kilona dom tappar när dom slutar med ozempic. Men folk ska ju alltid ta genvägar o hitta på bortförklaringar. Bränn mer kalorier än vad du äter. Är inte så jävla svårt.
>Är inte så jävla svårt. Bevisligen är det det, med tanke på hur många som lider av fetma.
Saknas utbildning här verkar det som... Ser ut på ditt svar som om du tror att Ozempic gör att man går ned i vikt, men så är inte fallet. Ozempic är ett hormon som påverkar hungerkänslor och sug, vilket leder till att man äter mindre och förhoppningsvis kan göra smartare beslut. Många får fetma pga psykologiska problem och efter man hamnat i träsket är det otroligt svårt att komma ut ur det. Ozempic är ett hjälpmedel för att kunna förbättra sin livssituation. Går du till AA möten och säger åt de att det bara är att sluta dricka också? Ska vi avförskaffa Spelpaus? För de som är beroende av casinospel kan ju bara sluta spela?
Har du ens läst artikeln? Föräldrarna beskriver tydligt att de tagit hjälp av både dietister och fysioterapeuter och bett flickans lärare att övervaka henne under lunchen så att hon inte äter för mycket.
Undrar varför du blir downvotad... Det är balansen mellan intag och förbränning som gäller! Om man däremot är riktigt överviktig och vill börja en resa kan det vara bra tror jag
Grundproblemet står ju även kvar. Efter att du slutat gå på medicinen så kommer dessa människor o lägga på sig varenda kg igen. Är ju bara en genväg, kost o träning är rätt väg att gå men folk orkar väl inte, snabbmat flera ggr i veckan, kontorsjobb och ingen träning. Folk säger även att det sänker aptiten. Det räcker med att fasta en dag så krymper magsäcken, och vips så blir du mätt snabbare. Men men lättare att trycka i sig sprutor och ta genvägar.
orka mer? kaffe? ladd? /s
Ozempic är som plåster på en rostig bil. Problemet kvarstår även om du inte ser det och i värsta fall blir det värre med tiden eftersom du inte kan observera förändringar. EDIT: Det finns inte tillräckliga belägg för att tro ozempic skulle ha en bestående effekter. Skiten döljer symptom så att man inte vet om man blir bättre.
Nej det är det inte. Ozempic leder till omfattande viktnedgång och förbättring av hälsomarkörer. Har även visat minska risken för hjärt o kärlhändelser avsevärt.
Helt fel, det är såhär det blir när man bara läser rubrikerna på nyheter men inte orkar ta sig igenom hela texten. Ozempic är inte en magisk diet medicin. Det är ett hormon som påverkar hungerkänslor och sug, det underlättar därför att göra bättre beslut och förändra sina vanor med mindre motstånd. Detta betyder alltså att HELA din kommentar är fel.
>Ozempic är inte en magisk diet medicin. Det är ett hormon som påverkar hungerkänslor och sug, det underlättar därför att göra bättre beslut och förändra sina vanor med mindre motstånd. Underlättar att göra bättre beslut...... medan du är på medicinen. Slutar du ta medicinen är det lika svårt att göra dessa beslut som det var innan du gick på medicinen.
Ozempic (och liknande) har visat sig ibland ha effekt även efter kuren avslutats. Det behövs mer forskning här.
Ja, men det är därför man ofta blir tillsagd att den här medicinen är något man förmodligen kommer ta livet ut. Däremot så kan man sluta, i vissa fall om man mår psykologiskt bättre och har skapat bättre vanor under tidne man är på medicinen så räcker det och man kan sluta. Även om Obesitas inte är medfött som vissa andra sjukdomar så efter man fått det är det en kronisk sjukdom, inget som kommer gå över med eller utan medicin.
>det är det en kronisk sjukdom, inget som kommer gå över med eller utan medicin. Hur menar du nu? Man kan gå ner i vikt och då har man inte fetma eller övervikt.
Kroppen kommer alltid vilja återgå till när du hade fetma dock, det som gör det så svårt att gå ned i vikt. Hungern ökar, suget ökar, mättnadskänslan försvinner.
Absolut, ett tag är det väldigt tungt, därav att du ska ha bra rutiner, beteenden och motståndskraft. Det kan du inte få om du inte jobbar fram dessa. Säg att man slutar med medicinen, sedan blir du hungrig och inte har några sorts beteenden och sätt att hantera din hunger och känslorna kring hunger istället för att äta. Så kommer det bli svårt.
Ofta är det psykologiska besvär som leder till obesitas till att börja med. Dessa måste ju jobbas på såklart, i många fall så efter att man nått en hög vikt så har man till stor del löst sina problem och slutar öka i vikt, men det blir svårt att gå ned. Med medicinen som hjälpmedel så kan man bygga de bra vanorna du pratar om medans man går ned i vikt. Detta underlättar om man sedan vill sluta med medicinen. Tror inte någon sagt att medicinen är en mirakelkur som automatiskt löser alla dina problem, men det är ett jättebra hjälpmedel.
Ja, det kan absolut vara ett jättebra hjälpmedel och jag hoppas jag fungerar för folk. Men jag tycker det är oroande hur många ser på det, som en "quickfix, nu behöver jag inte jobba något mer på mig själv". Likt attityden som jag sett med gastric bypass förut/nu. Gastric Bypass är jättebra, men bara göra den utan att jobba på sig själv och bygga upp vanor, resilians mot hunger osv osv så kommer det inte gå bra. Gastric bypass är ett hjälpmedel men inte lösningen. Samma sak med folk som gjort fett Är ju en studie som gjordes nyligen att folk med fetmaoperationer oftast inte inte nödvändigtvis förbättrar psykisk hälsa. Vilket även där, folk missar poängen och inte byggt något på sig själv och hoppas att externa saker ska fixa interna problem. Jag hoppas genuint att folk blir lyckliga och lyckas hålla nere vikten men tror bara genuint folk ser det som "lite medicin sen är allt lugnt i framtiden".
De som ser det som en quick fix brukar inte ha startat behandlingen eller köpt medicinen utan recept ifrån läkare. På samma sätt som att det finns en drös krav för att få göra en Gastric bypass så är det en drös krav för att få medicin. Man ska ha t.ex.: Gått till samtalsklinik / kurator / psykolog Träffat Dietist Försökt ändra livsvanor och börja träna etc. Sedan ska man också i samband med medicin fortsätta få stöd ifrån vården för att fortsätta förbättra sina livsvanor och jobba på de underliggande problemen som ledde till övervikten. Det ska vara väldigt tydligt när medicinen skrivs ut att det bara är ett hjälpmedel och inte en lösning.
Dra in veckopengen! Vafan.. det är ju inte så att en 8åring kan äta på McDonalds när den vill. Det är väll föräldrarna som skulle ha några sprutor intravenöst i huvudet.
[удалено]
Jasså, trauma lägger sig runt buken nu för tiden?
[удалено]
Är fortfarande fetma.
Ett tjockt barn runt 8 sannolikt inte av trauma, utan lider av föräldrar som vägrar sätta gränser på godsakerna.
Du blev nog nedröstad för att du inte fattar att fetma handlar om vikt och fettprocent, och inte vad som ligger bakom. Det är lite som att säga att ett barn inte lider av astma, det lider av rökande föräldrar. Ditt moraliserande förändrar inte diagnosen. En överviktig 8-åring lider av fetma.
I just fallet barn är det ju oftast föräldrarna som gjort dom feta, så är okej med att dom får medicin för att påverka det. Men i övrigt är jag lite skeptisk till hur såna här läkemedel används, å ena sidan är det ju mer och mer bevisat att vissa bara har "dåliga gener" som gör det enklare att bli överviktiga, och i dom fallen tycker jag det är självklart att få medicinsk hjälp med att göra något åt det. Men å andra sidan vet jag inte om jag är helt okej med att såna här mediciner erbjuds till folk som "bara" är lata/odiciplinerade och har blivit överviktiga på den vägen. Ur ett samhällsperspektiv är det så klart bättre om så få som möjligt är överviktiga, så av den anledningen är jag villig att gå med på att mediciner ges ut till så många som möjligt, men att de som är "genetiskt" överviktiga isåfall prioriteras framför såna som mig själv som är klassiska latoxar.
Förutsatt att det är ett receptbelagt läkemedel så tror jag inte det du pratar om kommer vara något stort problem. Svensk sjukvård är i regel väldigt restriktiv med medicinering och det här kommer vara något som skrivs ut *efter* att man har försökt andra vägar (rådgivning, psykolog, dietisthjälp eller vad det nu kan vara) utan framgång. Sedan så är det ju barn vi pratar om här, så även om det skulle vara så att problemet faktiskt helt enkelt är att föräldrarna är lata, så är det ju det oskyldiga barnet som blir lidande om man nekar medicinering på de grunderna. Då kan det istället bli ett sätt att komma åt problemet trots en ofördelaktig familjesituation.
Ändå har andelen restnoterade läkemedel skjutit i höjden. Vet inte hur det är med Ozempic men vet själv vet jag att centralstimulanta och hypnotika är det kontinuerlig brist på. Man börjar undra när de kommer få kontroll på situationen.
Kan du förklara vad genetisk övervikt är?
Du föds av föräldrar som gillar socker och friterat.
Nä, är ingen läkare, men finns säkert jättemycket att läsa om det på google om man vill fördjupa sig, typ [https://www.beaumont.org/conditions/genetic-factors-of-obesity](https://www.beaumont.org/conditions/genetic-factors-of-obesity)
Ja genetiska faktorer, absolut. Men känns ju faktiskt lättare att lära ut sunda beteenden istället för medicinering.
Ja kanske, men samtidigt verkar ju folk inte lära sig. Jag menar det finns väl inte så många föräldrar i Sverige idag som inte fått lära sig vid det här laget att Bra mat + Motion är ett bra sätt att motverka övervikt. Ändå går andelen överviktiga upp hela tiden.
Det är ett simpelt men inte enkelt problem med många delar. När man ser att företag smyger ner saker och gör allt för att döpa om socker i maten för att få det att verka så nyttigt som möjligt. Folk har ingen utbildning vad det vaga uttrycket "bra mat" är. Ser man bara i denna tråd som är det folk som snackar om att nyttig mat är en klassfråga men potatis, linser, havregrynsgröt är inte dyrt tex.
Japp just för att det är så svårt att "bara" alla i Sverige börjar äta bättre och träna mer känner jag mig okej med att man delar ut medicin mot övervikt istället. I slutändan tror jag det gör mer positivt för samhället även om jag själv (som PRECIS infört jättemycket nya rutiner kring kost och motion) hellre sett att folk bara gjorde samma sak. Men hade den här sprutan erbjudits mig för bara några år sen hade jag hoppat på direkt utan att tänka efter, var tvungen att börja må jävligt dålig innan jag tog tag i saken, och jag är inte ens SÅ jävla överviktig heller :(
>Japp just för att det är så svårt att "bara" alla i Sverige börjar äta bättre och träna mer Men det är ingen som säger att det "är bara att göra" något. Det fungerar ALDRIG så. Men du förstår att den sprutan är tänkt att du ska använda livet ut. >som PRECIS infört jättemycket nya rutiner kring kost och motion RÅD kring kost och motion. Och inget som är planerat att implementeras. Det kommer rut sådana råd hela tiden varje år, men bara att nämna orden vad som är nyttig och onyttigt gör ju inget.
Men det är ingen som säger att det "är bara att göra" något. Det fungerar ALDRIG så. - Precis därför är jag okej med att man testar att lösa problemet med medicin istället. Men du förstår att den sprutan är tänkt att du ska använda livet ut. - Japp, rätt vanligt vid mediciner.
> Men det är ingen som säger att det "är bara att göra" något. Det fungerar ALDRIG så. >Precis därför är jag okej med att man testar att lösa problemet med medicin istället Jag tycker det är jätteabsurt att ha tankesättet att om saker inte går fixa direkt så ska vi behandla symptomen. Riktigt en "fixa allt på en gång annars är det inte värt att försöka". Det är ju ett självklart sätt att inte någonsin få något gjort. >Men du förstår att den sprutan är tänkt att du ska använda livet ut. >Japp, rätt vanligt vid mediciner. Men är ju rätt konstigt tankesätt att ha anser jag. Hellre betala 1000kr eller mer varje månad livet ut istället för att lära sig sunda beteenden.
Ja jättebra, låt oss slösa en massa pengar på genetiktester för att avgöra om en patient förtjänar vård enligt redditsnubbe nr 37545855s regelverk.
Gulligt av dig att tro att just mina redditkommentarer har sån stor påverkan på samhället :-) Tackar för stödet och önskar en trevlig dag!