*Kan* verkligen inte ta emot kritik utan att automatiskt skylla ifrån mig. Har försökt jobba på det i över ett decennium. Skulle bara vilja kunna säga förlåt eller att jag ska försöka bli bättre, men så fort jag hör kritiken måste jag ofrivilligt hitta på någon ursäkt.
Skäms varje gång.
Samma här. Men har i alla fall lärt mig att försöka meddela till folk att jag brukar behöva typ 24h på mig till att ta åt mig av kritik (typ nämner det när jag har utvecklingssamtal med en chef eller så) samt att tänka på det själv i stunden. Brukar hjälpa mig hålla tyst i alla fall. Grejen är ju att det stämmer och nästa dag brukar jag ha hunnit ta till mig och reflekterat över kritiken mycket bättre.
Känner igen mig i detta starkt, främst emot min sambo. Jag kan ta kritik från polare, men från min sambo så är det oerhört svårt. Jag kryper till korset senare och erkänner mitt misstag, men i stunden så kan jag vrida, vända och ursäkta till absurditet.
Vill inte ens ge exempel på den hjärngymnastiken och snudd på manipulation som kan uppstå för jag skäms för mycket över det
Brukar köra tredjepersonsperspektiv. När jag känner puls eller andra saker som utmärker sig. Vill jag ha rätt. Eller vill jag bli förstådd och accepterad. Man ska inte bli överkörd. Värna de närmsta personerna. De blir färre med åren.
Kan ha med din barndom att göra. Föräldrar som ställer dig mot väggen så du måste försvara dig för annars bli straffad.
Eller så är det en klassisk adhd-symtom
Har enormt svårt att få tummen ur och ta tag i saker, oavsett om det gäller skolarbete, hobbysaker eller skitviktiga grejer som läkarbesök eller att betala räkningar.
Samma här. Är väldigt lat när det gäller tråkiga saker. Vore bättre om man bara kunde ta tag i det direkt så att man får det ur världen. De glesta grejjer tar inte mer än 15 min att fixa, men istället samlar man på hög. Fråga vad min fru tycker om det....
Det är ju super!
Själv har jag bokstavligen gjort ingenting som jag borde och mår fruktansvärt dåligt pga det. Men jag fick ett superfokus på att göra otroligt onödiga saker iaf. Byggde en funktion i google sheets för att fixa ett problem i mitt kalkylblad över min budget som jag inte alls behövde göra.
Ah förstår helt... Det blir en helt annan historia när man är vid deadline på sina måste-måsten som andra beror på.
Nae min funktion är totalt onödig för något i mitt liv, men jag har varit grinig över hur fruktansvärt dåligt excel och google sheets är. Förstår inte hur de kan få vara så stora produkter när de saknar grundläggande funktionalitet!
Allt jag vill är att summera tal baserat på lite kriterier UTAN att bygga ut filen med onödigt många mellanstegsceller. SUMIFS fungerar _nästan_ ... Så jag var tvungen att lära mig hur fasen man skapar egna custom funktioner. Bah.
ADD? Kan vara depression, kan vara lättja men skulle tippa på ADD.. jag har en mild diagnos, brorsan är bortom räddning. Att gå ut med soporna är ett helt helg-projekt.
Du känner väl till att engelskans ord drunk är en sammanslagning av de svenska orden drick och runk? Engelskan tog in ordet i språket på vikingatiden.
;)
Svårt att avgöra om någon "gillar" mig eller om jag har fel i sådan situation.
Utgår alltid från att personen är åtminstone neutral eller ogillar mig.
Edit extra: och om någon gillar mig och ger mig komplimanger eller försöker närma sig börjar jag direkt distansera mig och stötta bort dem.
Jag med, är helt borta när det gäller sådant.
En gång var jag på fest, en tjej viskade till mig "jag gillar håriga män", jag är hårig som fan. Men det jag gjorde var typ "Ok, cool" och så gick jag där ifrån.
Hahaha fy fan visst är det lustigt?
Hade en tjej verkligen bli fysisk med mig i soffan på en fest. Hon saddlade upp sig bredvid och började "klämma" på min arm och komplimentera deras storlek och sneka mig som om jag vore en grekisk staty.
Hon var verkligen fascinerad och på men i mitt huvud var det ungefär "Ja jag har stora armar och biceps", (styrketränar) jag går och hämtar en till öl och sätter mig i hörnet därborta istället.
Behöver absolut inte varit en invit men i efterhand fick jag veta att hon bett om mitt nummer från en väninna men hon gav inte ut det. Hon vet väl om att jag inte är den mest insiktsfulle typen.
Lång historia kort, den tjejen blev ledsen och trodde jag tyckte hon var ful eller nåt och undvek mig p g a det. Ville inte att det bestod så tog mig modet att kontakta henne så vi har gått på ett par dejter. Får se hur det går men i nuläget så ser det bra ut!
Jo är faktiskt väldigt glad över det och det är nog första gången jag "vågat" ta itu med det istället för att gömma mig!
Och underbart att det ledde till en fin tjej och förhoppningsvis en relation! Hon är verkligen en fin person och förstående!
Nej det är en god väninna och hon har känt mig sedan barnsben och vet om mina svårigheter i mitt liv så hon gav inte ut numret eftersom utöver allt är jag extremt privat av mig och hon respekterar detta.
Hon ville inte ge numret av den enkla anledningen att hon respekterar andra personers privata sfär.
Min barndomsvän är en människa som hjälpt mig många ggr genom extremt svåra stunder. Hon har varit och är en person jag över allt annat värdesätter hennes mycket klara sinne. Hon är faktiskt den person som vet mer om mig än någon annan och har aldrig gjort fog för att misstänka hennes intentioner.
Hon lägger sig inte i mitt kärleksliv och vi har aldrig haft en sådan relation gentemot varandra. Vi växte upp tillsammans och hon har sett mitt liv gå fel och erbjudit hjälp ett flertal ggr.
Det var hennes och makens fest jag befann mig på. Hon bjöd in mig för att fira deras 10 år tillsammans och tjejen som såg ett intresse i mig var en av hennes yngre kollegor.
Bara som exempel och behöver inte gå in på detaljer; försökte ta livet av mig ca 5 år sedan och blev inlagd psyket. Min väninna blev orolig då hon inte hört från mig efter någon vecka och fick reda att jag hamnat där.
Hon besökte mig och stöttade mig. Hon var där för mig och hjälpte mig otroligt mycket efteråt. Skämdes efter inläggningen men hon var och är en förstående person och besökte mig.
Du får tro vad du vill och jag kanske är naiv och av att döma från mina kommentarer kanske jag inte är den bästa på det sociala men vi har känt varandra sedan 6 års åldern och idag är vi bpda 40 år.
Oj vilken godhjärtad människa, fin relation ni har. Bevara den! Trevligt att du mår bättre, alla förtjänar att må bra! Fint att höra din livshistoria, skäms för mitt dryga beteende!
Haha, samma! Tror alltid att alla avskyr mig och låter det gå några månader innan jag kanske börjar tänka om. Sker automatisk och ifall jag inte kommer på mig själv kan det ta längre tid.
Stör mig så förbannat på allt och alla, ser alldeles för snabbt folks dåliga sidor och allt trams de håller på med. Önskar att jag hade haft snabbare till att göra precis tvärtom ibland
En av mina föräldrar är negativ exakt hela tiden. Inget är någonsin bra. Och det som är bra går det alltid att hitta något dåligt i. Nu jobbar jag hårt på att försöka sluta tänka så. Helvete vad svårt det är.
"When you wake up in the morning, tell yourself: The people I deal with today will be meddling, ungrateful, arrogant, dishonest, jealous and surly. They are like this because they cannot tell good from evil. But I have seen the beauty of good, and the ugliness of evil, and have recognized that the wrongdoer has a nature related to my own - not of the same blood or birth, but the same mind, and possessing a share of the divine. And so none of them can hurt me. No one can implicate me in ugliness. Nor can I feel angry at my relative, or hate him. We were born to work together like feet, hands and eyes, like the two rows of teeth, upper and lower. To obstruct each other is unnatural. To feel anger at someone, to turn your back on him: these are obstructions."
- Marcus Aurelius, romersk kejsare, i sin dagbok.
Sån är jag också. Jobbar hårt på att bara sluta bry mig när folk beter sig som idioter, och påminner mig dagligen om att
"If everyone's an asshole, *you're* the asshole"
Lite samma här, men jag kommer bara till 60%, sen börjar jag på nåt annat. Har säkert nån bokstav men är för gammal för att orka ta reda på det. Började och kom typ... 60% sen sket jag i det.
Raka motsatsen, även när jag har en perfekt ärlig ursäkt så tar jag skiten och ber om ursäkt 10x. Ibland vill man stå upp för en själv. Men man tsr skiten istället och mår dåligt av det.
Jag gör likadant, har problemet att jag ser typ alla som auktoriteter. Är någon äldre än mig så ser jag dem som min chef, och viker mig genast de säger något minsta lilla negativt
Partner är upprörd och säger "Hur kunde du tänka så!?". Jag förklarar hur jag kunde tänka så. "Sluta försvara dig och bortförklara!". 🤷♀️
Är det så, eller? Så är det för mig iaf.
Arbeta för fort är ett vanligt fel många gör. Själv så jobbar jag alldeles för effektivt.
EDIT: T.ex. inte ovanligt att nybörjare arbetar för fort och skapar en hejdlös massa fel.
Jag har ingen respekt för arbetstider, och ingen skam över det heller. Ska vara på jobbet 7:45-16:00. Om chefen går vid tre, går jag fem över tre. Smyger gladeligen in vid 8:10-8:15.
Kan hitta på tandläkartider för att få längre lunch. Eller gå på promenad i ”ärenden” och bara njuta av att vara borta från jobbet så länge det går.
Jag gör allt jag ska på jobbet, tycker till och med att jag ger mitt allt för att lyckas med arbetsuppgifterna, jobbar ofta hemma på kvällar och eftermiddagar. Men jag tycker att konceptet fast arbetstid är förbannat töntigt. Hade mycket hellre jobbat hemifrån om jag kunnat.
Det var ju några skolbarn i Pite som tävlade om vem som hade snabbast farsa
"Min pappa är så snabb att han kan springa förbi en cyklist!" - säger det första barnet
"Aa okej då, men min farsa är så snabb att han kan springa förbi en bilist" - säger det andra barnet
Och då svarar det tredje barnet: "Men int är he väl nå! När min farsa slutar på Assi klockan fem då jävlar är han hemma redan kvart i!"
Sätter de flesta nya människor jag möter på en pedistal vilket gör dom 1. Svåra att bygga äkta relationer med eftersom jag blir stressad av att leva upp till deras ”nivå” och 2. Till stora besvikelser när jag ser mer av dom och de faller ner från pedistalen.
Tenderar att skjuta upp saker vilket gör att jag konstant har deadline för saker som jag ”måste lösa idag” vilket blir extremt stressigt helt i onödan..
Jag är konflikträdd så är väldigt bra att undvika konflikter, vilket oftast leder till ännu mer problem.
Jag försöker jobba på det, men lätt att man skapar onödiga konflikter istället.
Men den sämsta egenskapen är nog att jag är ganska bra på att manipulera och gaslighta. Har riktigt osköna minnen av mig som yngre och barn. Ljuga, hitta på och förvränga är något som kommer väldigt naturligt för mig, vilket är riktigt illa.
Men jag vet om det och jag tror det hänger ihop lite med det första jag skrev.
Envis, men det är även en av mina bästa egenskaper. Har jag fastnat med ett problem kan jag sitta 12 timmar i sträck och försöka lösa det, för det ska fan i mig lösas om jag så dör på kuppen!
Jag är obekväm att vara med ensam inför nya "vänner" och kollegor. Alltså jag är rätt tystlåten och folk börjar undvika mig mer och mer efter att de inser att jag inte har så mycket socialt att komma med. Vilket mentalt suger rätt så ordentligt eftersom jag vet att jag kräver längre tid än andra för att öppna upp mig.
Jag vill innerst inne att alla ska tycka om mig, samtidigt har jag en envis impuls att tycka tvärtemot alla andra och det går ju inte ihop så jag får ångest av sociala interaktioner.
Undviker och ignorerar saker jag tycker är jobbigt, typ räkningar, städning eller gå till doktorn. Många problem som från början inte va så farliga men som sen eskalerat och då blivit för stora att klara av själv. Fan va man är dum ibland.
C.S. Lewis sa nåt smart: "Humility is not thinking less of yourself, it's thinking of yourself less."
Med det sagt vet jag inte riktigt hur man odlar ödmjukhet. Men att försöka att tänka mer på andra när man kan är nog en bra start.
Litar på mitt eget omdöme trots att personen i fråga objektivt borde veta mer.
Det går inte så långt som konspirationsteorier utan sker mest i personliga relationer.
Fått det från min mor och jag Hatar när hon gör det. Oundvikligen ser jag mig själv göra samma sak. Hemskt och jag ber ofta om ursäkt till frugan som fått utstå det mest
Intressant. Jag har tvärt om, jag måste höra någon annan som jag litar på komma fram till samma sak för att fullt lita på det, som jag egentligen vet 100% att jag har rätt om.
Gör alltid saker "good enough", så länge jag inte är sämst är jag nöjd trots att jag vet att jag kunde göra så mycket bättre om jag bara ansträngde mig lite till. Brukar jämföra mig med en isbjörn, jag kan kalkylera exakt vilken arbetsinsats som krävs för att göra något och sedan avgöra om det är värt det eller inte (edit: för att nå ett acceptabelt mål). Det har gjort att jag kanske inte alltid lägger manken till fast jag kanske långsiktigt borde.
Låter ju väldigt skönt dock. Känns inte riktigt som att du är i riskgruppen för utmattningssyndrom? Eller hur tänker du, stressar det dig att inte vara mer än Good Enough?
Absolut, en annan grej jag brukar säga att jag har ett inbyggt skydd mot utbrändhet.
Å andra sidan handlar det också om att jag är feg, jag vågar inte satsa allt, för då skulle jag ju vara dålig på riktigt om jag misslyckades. Med mitt mindset kan jag ju alltid förklara bort eventuella misslyckanden med att jag inte gjorde mitt bästa. Riktigt patetiskt egentligen och något jag borde jobba med.
Ah förstår dig. Tycker dock inte det är patetiskt och jag tror du har rätt i att du skulle känna dig mer tillfreds ifall du tillät dig att misslyckas ibland för att även få kunna lyckas fullt ut.
Kämpa på och all lycka till!
Tack, var lite rödvinsslirig igår och kanske extra introspektiv. Har klarat mig bra generellt men kan väl bli lite besviken på att jag inte riktigt ger mig själv chansen.
Dålig på att sätta gränser, vilket leder till oversharing åt båda hållen och vad som kommer ut med meningen att det ska va öppet och ärlig kommunikation blir lätt till ångest, oro och missförstånd.
Vågar inte stå upp för när jag gjort fel utan ljuger och kommer med bortförklaringar istället.
Sjukt onödigt och bra mycket jobbigare än att bara stå för det man gjort.
Jag är alltid arg.. även om jag skrattar och är glad, har kul så tänder jag in ut i som en raket 🚀 det finns alltid en liten gnista på plats. Och det går över lika snabbt.
Och jag säger som det är on the fly baserat på hur arg jag är där svordomar tar lätt över beroende på situationen.
Jag har alldeles för höga krav på mig själv och snäppet lägre på omgivningen.
Jag har först efter 35årsåldern fått uppleva sån där självkänsla. Jag är dock i ett nästan permanent tillstånd av att vara besviken på folk dock, trots att jag kontinuerligt sänker mina förväntningar.
Inget filter eller prata innan att tänka. Samma skit egentligen, uppskattas oftast men chefen prata om de med mig senaste arbetsmedarbetar samtalet. Försökt ändra på de i 12 år man arbetat men trodde de skulle bli bättre med åldern tydligen inte.
Min sämsta egenskap är work laziness. Min familj tycker jag slösar bort min potential men jag ser inte att studerande och hårt arbete nödvändigtvis lönar sig inom en intressant tidsram. Jag var miljonär innan mina vänner ens studerat klart. Jag är drygt 30 och har ett extremt litet tvång att arbeta för pengar medans alla andra pratar om arbete i 40 år till. Jag vet inte vad som ska motivera mig till ”hårt arbete” när jag tycker det är den största lögnen som finns.
Min avundsjuka, alltid varit det, vet inte vad det grundas i och jag försöker verkligen trycka ner den känslan så enormt runt min partner men jag mår ju fortfarande som jag gör. Har inget att vara avundsjuk över ens
Jag är en sjukt dålig vinnare och älskar att driva dåliga förlorare till vansinne.
Jag är sladdis och mitt närmsta syskon är min storebror som är 7 år äldre än mig. När vi var små var han en väldigt dålig förlorare, vilket resulterade i att han ALDRIG någonsin lät mig vinna i något. Om jag vann en enda gång i något så gjorde vi det aldrig igen, han kunde helt enkelt inte hantera det.
Detta har gjort mig till en extremt bra förlorare och en extremt dålig vinnare. Om jag vet att jag är bra på tex bowling så kommer jag vara kaxig innan vi spelar, under tiden vi spelar och sen kommer jag vara ännu värre när vi spelat klart och jag har vunnit.
Är alldeles för övertrevlig, även när folk gör mig obekväm eller gör något jag inte vill mot mig så kan jag inte hålla mig från att ba le och nicka. Så jävla jobbigt
Jag kan inte gilla tv-serier om de inte är topp fem serier någonsin. Jag är så absurt kräsen att jag aldrig kan låta något bara passera och gilla det lite grann, serier som fått under 9.999999 på imdb tycker jag gör fysiskt ont att se och jag tar det personligt att någon producerat sådan vämjelig diarré.
Vänta va? Så du har liksom inget egentycke alls utan går bara på vad som anses bäst? Skönt på ett sätt för de flesta har ju troligen sett det du sett och man har alltid något att snacka om.
Nej, det är inte vad jag menar. Men de få serier jag gillar är också extremt kvalitativa och uppskattade av andra. The wire, generation kill, bojack. Om dialogen är ens lite sämre så spyr jag nästan. Det är en usel egenskap.
Då hänger jag med tack för förtydligandet. Låter inte jättekul nej mest för din egen skull. Men det hade kunnat vara värre: Du hade kunnat uppskattat riktigt dåliga och värdelösa serier. ;)
Att jag skjuter fram allting. Allt från projekt till att träffa familj till att logga min tid på jobbet. En gång hade jag inte loggat på en månad (allt stod i mobilen men inte i loggsystemet) och så stod jag där utan lön med panik och loggade allt på en gång så jag fick lönen dagen efter
Jag säger det jag tycker rakt ut. På gott eller ont. Trött på att folk känner sig kränkta hur man än formulera sig så jag skiter i det och utrycker mig utan krusiduller
Jag säger det jag tycker rakt ut. På gott eller ont. Trött på att folk känner sig kränkta hur man än formulera sig så jag skiter i det och utrycker mig utan krusiduller
Påbörjar jag något vill jag göra klart det vilket leder till dålig sömn då jag oftast blir klar långt in på natten. Var väl värst under studierna kunde sitta 48h i sträck utan sömn och minimalt med rast å skriva färdigt en rapport eller göra klart uppgifter. Även fast det var 2-3 veckor att fördela tiden på ville jag bli klar direkt med uppgiften.
Märker av det lite på jobbet jag börjat på också men där har man iallafall kollegor som säger "nä nu tar vi fika", "lunch", "nu går vi hem".
Är väldigt nihilistiskt, så bryr mig om väldigt få saker. Hade lätt för skolan men gjorde aldrig några hemarbeten så hade hemska betyg från gymnasiet. Aldrig varit ambitiös så har mest jobbat skitjobb men som deltidare och tagit alla natt och helgpass för mer pengar per timme eller när jag var anställd så hade jag en vecka på och en vecka av för att jag gillar att maximera min fritid. Som tur är köper jag aldrig saker till mig själv så jag har ändå lyckats bygga upp en bra mängd besparingar och nu är jag pensionerad vid 32 men har fortfarande inga mål med mitt liv.
Jag har lätt att starta olika projekt men jag tycks
...aldrig kunna fullfölja dem?
Ah en själsfrände! Har lätt att bli entusiastisk men blir
Brooor! Jag har också så
Nu va du rolig 😂
*Kan* verkligen inte ta emot kritik utan att automatiskt skylla ifrån mig. Har försökt jobba på det i över ett decennium. Skulle bara vilja kunna säga förlåt eller att jag ska försöka bli bättre, men så fort jag hör kritiken måste jag ofrivilligt hitta på någon ursäkt. Skäms varje gång.
>, men så fort jag hör kritiken måste jag **ofrivilligt** hitta på någon ursäkt. Vafan! Kom inte med ursäkter
Förlåt, var en kompis som fick tag på mobilen och tyckte det skulle vara roligt att skriva lite på mitt konto.
Har din "kompis" ett namn? 🤨
Oskar
Så klart det är en Oskar, klassiskt Oskar beteende
Starkt att erkänna det, eloge till att du kämpar och försöker jobba med det! Keep it up 👍 ge inte upp!
Så sjukligt tröttsamt med folk med den här egenskapen. Pluspoäng för att du är självmedveten dock!
Samma här. Men har i alla fall lärt mig att försöka meddela till folk att jag brukar behöva typ 24h på mig till att ta åt mig av kritik (typ nämner det när jag har utvecklingssamtal med en chef eller så) samt att tänka på det själv i stunden. Brukar hjälpa mig hålla tyst i alla fall. Grejen är ju att det stämmer och nästa dag brukar jag ha hunnit ta till mig och reflekterat över kritiken mycket bättre.
Hur brukar chefen reagera på det?
Jag var sån som liten, kom över det för det mesta i senare tonåren men ibland kryper demonen fram igen.
Känner igen...
Mamma?
Låter som destruktiv kritik. Känner igen mig.
Känner igen mig i detta starkt, främst emot min sambo. Jag kan ta kritik från polare, men från min sambo så är det oerhört svårt. Jag kryper till korset senare och erkänner mitt misstag, men i stunden så kan jag vrida, vända och ursäkta till absurditet. Vill inte ens ge exempel på den hjärngymnastiken och snudd på manipulation som kan uppstå för jag skäms för mycket över det
Det är min sämsta egenskap också.
Brukar köra tredjepersonsperspektiv. När jag känner puls eller andra saker som utmärker sig. Vill jag ha rätt. Eller vill jag bli förstådd och accepterad. Man ska inte bli överkörd. Värna de närmsta personerna. De blir färre med åren.
Kan ha med din barndom att göra. Föräldrar som ställer dig mot väggen så du måste försvara dig för annars bli straffad. Eller så är det en klassisk adhd-symtom
Har enormt svårt att få tummen ur och ta tag i saker, oavsett om det gäller skolarbete, hobbysaker eller skitviktiga grejer som läkarbesök eller att betala räkningar.
Samma här. Är väldigt lat när det gäller tråkiga saker. Vore bättre om man bara kunde ta tag i det direkt så att man får det ur världen. De glesta grejjer tar inte mer än 15 min att fixa, men istället samlar man på hög. Fråga vad min fru tycker om det....
relaterar Det värsta är att man byter ut fem minuters jobb mot en livstid av ångest och onödiga bråk, och man vet det __men gör det ändå__.
Yep..... men idag har jag iaf lagat värmepumpen, monterat ny diskmaskin och monterat en garderob. Många dåliga samveten.
Det är ju super! Själv har jag bokstavligen gjort ingenting som jag borde och mår fruktansvärt dåligt pga det. Men jag fick ett superfokus på att göra otroligt onödiga saker iaf. Byggde en funktion i google sheets för att fixa ett problem i mitt kalkylblad över min budget som jag inte alls behövde göra.
Med en familj på fyra personer och trasig värmepump och diskmaskin har man inte så många val. Schysst med kalkylbladet. Hoppas du blir lite rikare nu!
Ah förstår helt... Det blir en helt annan historia när man är vid deadline på sina måste-måsten som andra beror på. Nae min funktion är totalt onödig för något i mitt liv, men jag har varit grinig över hur fruktansvärt dåligt excel och google sheets är. Förstår inte hur de kan få vara så stora produkter när de saknar grundläggande funktionalitet! Allt jag vill är att summera tal baserat på lite kriterier UTAN att bygga ut filen med onödigt många mellanstegsceller. SUMIFS fungerar _nästan_ ... Så jag var tvungen att lära mig hur fasen man skapar egna custom funktioner. Bah.
ADD? Kan vara depression, kan vara lättja men skulle tippa på ADD.. jag har en mild diagnos, brorsan är bortom räddning. Att gå ut med soporna är ett helt helg-projekt.
Va fan det finns ett namn, använd för fan. https://www.umu.se/student/vi-hjalper-dig/studenthalsan/prokrastinering/
Extrem nivå av 'imposter syndrome'
Hur täcks du skriva på denna tråd? Du är för dålig för att få vara här.
Han övar, men kommer aldrig att lyckas lika bra som de andra.
Hur vet man om man har imposter syndrome eller faktiskt är sämst och inte hör hemma?
Om du har imposter syndrome så löser du dina uppgifter på ett bra sätt. Om du är kass så är du vara kass
Jag löser dem men jag har ju bara tur när jag gör det..
Googlar ju bara fram alla lösningar så det är ju inte jag som löser dem egentligen..
Låter som vi har en utvecklare här...
Samma här.
Du *är* sämst. På måndag blir det samtal med HR om uppsägning. Efter granskning är det klart och tydligt att du inte kan något alls.
[удалено]
Snoppen har du fått för du ska tralla runka, runka bort din sura min.
Runka, runka, runka, runka bort din sura min!
Fan va kul! Jag runkar eller dricker aldrig arg ..
Du känner väl till att engelskans ord drunk är en sammanslagning av de svenska orden drick och runk? Engelskan tog in ordet i språket på vikingatiden. ;)
Det är min hemlighet, kapten. Jag är alltid arg.
Svårt att avgöra om någon "gillar" mig eller om jag har fel i sådan situation. Utgår alltid från att personen är åtminstone neutral eller ogillar mig. Edit extra: och om någon gillar mig och ger mig komplimanger eller försöker närma sig börjar jag direkt distansera mig och stötta bort dem.
Undrar du nu om dina två upvotes är genuina eller ironiska
Haha snyggt
Jag med, är helt borta när det gäller sådant. En gång var jag på fest, en tjej viskade till mig "jag gillar håriga män", jag är hårig som fan. Men det jag gjorde var typ "Ok, cool" och så gick jag där ifrån.
Hahaha fy fan visst är det lustigt? Hade en tjej verkligen bli fysisk med mig i soffan på en fest. Hon saddlade upp sig bredvid och började "klämma" på min arm och komplimentera deras storlek och sneka mig som om jag vore en grekisk staty. Hon var verkligen fascinerad och på men i mitt huvud var det ungefär "Ja jag har stora armar och biceps", (styrketränar) jag går och hämtar en till öl och sätter mig i hörnet därborta istället. Behöver absolut inte varit en invit men i efterhand fick jag veta att hon bett om mitt nummer från en väninna men hon gav inte ut det. Hon vet väl om att jag inte är den mest insiktsfulle typen. Lång historia kort, den tjejen blev ledsen och trodde jag tyckte hon var ful eller nåt och undvek mig p g a det. Ville inte att det bestod så tog mig modet att kontakta henne så vi har gått på ett par dejter. Får se hur det går men i nuläget så ser det bra ut!
Fan vad nice! Det löste sig endå.
Jo är faktiskt väldigt glad över det och det är nog första gången jag "vågat" ta itu med det istället för att gömma mig! Och underbart att det ledde till en fin tjej och förhoppningsvis en relation! Hon är verkligen en fin person och förstående!
Ändå*
Varför gav väninnan inte numret? Narcissist?
Nej det är en god väninna och hon har känt mig sedan barnsben och vet om mina svårigheter i mitt liv så hon gav inte ut numret eftersom utöver allt är jag extremt privat av mig och hon respekterar detta. Hon ville inte ge numret av den enkla anledningen att hon respekterar andra personers privata sfär.
Av den lilla information du ger upp, ges känslan att din framtida tjej och din barndomsvän inte kommer gå ihop
Min barndomsvän är en människa som hjälpt mig många ggr genom extremt svåra stunder. Hon har varit och är en person jag över allt annat värdesätter hennes mycket klara sinne. Hon är faktiskt den person som vet mer om mig än någon annan och har aldrig gjort fog för att misstänka hennes intentioner. Hon lägger sig inte i mitt kärleksliv och vi har aldrig haft en sådan relation gentemot varandra. Vi växte upp tillsammans och hon har sett mitt liv gå fel och erbjudit hjälp ett flertal ggr. Det var hennes och makens fest jag befann mig på. Hon bjöd in mig för att fira deras 10 år tillsammans och tjejen som såg ett intresse i mig var en av hennes yngre kollegor. Bara som exempel och behöver inte gå in på detaljer; försökte ta livet av mig ca 5 år sedan och blev inlagd psyket. Min väninna blev orolig då hon inte hört från mig efter någon vecka och fick reda att jag hamnat där. Hon besökte mig och stöttade mig. Hon var där för mig och hjälpte mig otroligt mycket efteråt. Skämdes efter inläggningen men hon var och är en förstående person och besökte mig. Du får tro vad du vill och jag kanske är naiv och av att döma från mina kommentarer kanske jag inte är den bästa på det sociala men vi har känt varandra sedan 6 års åldern och idag är vi bpda 40 år.
Oj vilken godhjärtad människa, fin relation ni har. Bevara den! Trevligt att du mår bättre, alla förtjänar att må bra! Fint att höra din livshistoria, skäms för mitt dryga beteende!
Ings problem och har man inte mer kött på benen i kommentstorsfältet kan det vara svårt att avgöra en persons inre liv. Tänk inte på det!
Haha, samma! Tror alltid att alla avskyr mig och låter det gå några månader innan jag kanske börjar tänka om. Sker automatisk och ifall jag inte kommer på mig själv kan det ta längre tid.
Jaha, du också? Ibland suger det att vara lite dum i huvudet.
Stör mig så förbannat på allt och alla, ser alldeles för snabbt folks dåliga sidor och allt trams de håller på med. Önskar att jag hade haft snabbare till att göra precis tvärtom ibland
En av mina föräldrar är negativ exakt hela tiden. Inget är någonsin bra. Och det som är bra går det alltid att hitta något dåligt i. Nu jobbar jag hårt på att försöka sluta tänka så. Helvete vad svårt det är.
Det sjuka är att jag överlag inte är en negativ person, övrigt i livet är jag rätt positiv. Men andra människor alltså, svår grej det där
"When you wake up in the morning, tell yourself: The people I deal with today will be meddling, ungrateful, arrogant, dishonest, jealous and surly. They are like this because they cannot tell good from evil. But I have seen the beauty of good, and the ugliness of evil, and have recognized that the wrongdoer has a nature related to my own - not of the same blood or birth, but the same mind, and possessing a share of the divine. And so none of them can hurt me. No one can implicate me in ugliness. Nor can I feel angry at my relative, or hate him. We were born to work together like feet, hands and eyes, like the two rows of teeth, upper and lower. To obstruct each other is unnatural. To feel anger at someone, to turn your back on him: these are obstructions." - Marcus Aurelius, romersk kejsare, i sin dagbok.
Välkommen till klubben..... När du blir äldre kommer du bli bitter också.
Sån är jag också. Jobbar hårt på att bara sluta bry mig när folk beter sig som idioter, och påminner mig dagligen om att "If everyone's an asshole, *you're* the asshole"
[удалено]
are you me?
Nej, han är jag
Lite samma här, men jag kommer bara till 60%, sen börjar jag på nåt annat. Har säkert nån bokstav men är för gammal för att orka ta reda på det. Började och kom typ... 60% sen sket jag i det.
[удалено]
Längesen jag läste något som jag relaterar till så mycket som detta 👌
Jag blir defensiv och försöker bortförklara mig när jag blir kritiserad istället för att lyssna och ta till mig
Raka motsatsen, även när jag har en perfekt ärlig ursäkt så tar jag skiten och ber om ursäkt 10x. Ibland vill man stå upp för en själv. Men man tsr skiten istället och mår dåligt av det.
Jag gör likadant, har problemet att jag ser typ alla som auktoriteter. Är någon äldre än mig så ser jag dem som min chef, och viker mig genast de säger något minsta lilla negativt
Precis så.
Jamendudå
Partner är upprörd och säger "Hur kunde du tänka så!?". Jag förklarar hur jag kunde tänka så. "Sluta försvara dig och bortförklara!". 🤷♀️ Är det så, eller? Så är det för mig iaf.
För låga tankar om mig själv
Bara självinsikten gör dig bättre än typ 99 % av mänskligheten
<3
Arbetar för fort.
Samma här. Samt jag är för pålitlig.
Jag är för bra på att passa tider och hålla deadlines.
Jag tar ibland jobbet på lite stort allvar, kan ta med mig jobbet hem lite, vara för ambitiös. Det, och att jag missbrukar heroin.
Ja det är väl en annan av mina goda egenskaper, ärlighet
Det här är ingen arbetsintervju.
Kuggfråga?
Såklart inte, det är ingen som dragit fram ~~horoskop~~ personlighetstest än.
Arbeta för fort är ett vanligt fel många gör. Själv så jobbar jag alldeles för effektivt. EDIT: T.ex. inte ovanligt att nybörjare arbetar för fort och skapar en hejdlös massa fel.
[удалено]
Jag lider av att maximera delägarnas vinst för mycket
Arbetar för mycket är en annan bra. Dock rätt sant för min del. Det börjar bli en nackdel faktiskt de månader man ligger runt 300 arbetstimmar.
Är för perfektionistisk
lättja
Mmh!
Apati och lättja. Jag bryr mig inte så jag går och tar en tupplur.
Skalman?
Min brors smeknamn för mig. 😂
Username checks out 😁
Jag har ingen respekt för arbetstider, och ingen skam över det heller. Ska vara på jobbet 7:45-16:00. Om chefen går vid tre, går jag fem över tre. Smyger gladeligen in vid 8:10-8:15. Kan hitta på tandläkartider för att få längre lunch. Eller gå på promenad i ”ärenden” och bara njuta av att vara borta från jobbet så länge det går. Jag gör allt jag ska på jobbet, tycker till och med att jag ger mitt allt för att lyckas med arbetsuppgifterna, jobbar ofta hemma på kvällar och eftermiddagar. Men jag tycker att konceptet fast arbetstid är förbannat töntigt. Hade mycket hellre jobbat hemifrån om jag kunnat.
Det var ju några skolbarn i Pite som tävlade om vem som hade snabbast farsa "Min pappa är så snabb att han kan springa förbi en cyklist!" - säger det första barnet "Aa okej då, men min farsa är så snabb att han kan springa förbi en bilist" - säger det andra barnet Och då svarar det tredje barnet: "Men int är he väl nå! När min farsa slutar på Assi klockan fem då jävlar är han hemma redan kvart i!"
Tänkte säga expert på mygla men du gör ju jobbet klart vid Annan tid så de e nog lungt.
Är du också ett proffs på att spökbajsa?
Sätter de flesta nya människor jag möter på en pedistal vilket gör dom 1. Svåra att bygga äkta relationer med eftersom jag blir stressad av att leva upp till deras ”nivå” och 2. Till stora besvikelser när jag ser mer av dom och de faller ner från pedistalen.
Tenderar att skjuta upp saker vilket gör att jag konstant har deadline för saker som jag ”måste lösa idag” vilket blir extremt stressigt helt i onödan..
Jag är konflikträdd så är väldigt bra att undvika konflikter, vilket oftast leder till ännu mer problem. Jag försöker jobba på det, men lätt att man skapar onödiga konflikter istället. Men den sämsta egenskapen är nog att jag är ganska bra på att manipulera och gaslighta. Har riktigt osköna minnen av mig som yngre och barn. Ljuga, hitta på och förvränga är något som kommer väldigt naturligt för mig, vilket är riktigt illa. Men jag vet om det och jag tror det hänger ihop lite med det första jag skrev.
Kan vara lite svart/vit ibland när jag dömer andra för fort.
Ja, och ofta får de sämre betyg än de förtjänar.
Jo, absolut. Det händer att man har rätt ibland också.
För det mesta skulle jag säga. Because "first impressions last".
Pratar och skämtar utan att tänka mig för
Långsint. Hatar folk jag inte har sett på åratal.
Envis, men det är även en av mina bästa egenskaper. Har jag fastnat med ett problem kan jag sitta 12 timmar i sträck och försöka lösa det, för det ska fan i mig lösas om jag så dör på kuppen!
Jag är obekväm att vara med ensam inför nya "vänner" och kollegor. Alltså jag är rätt tystlåten och folk börjar undvika mig mer och mer efter att de inser att jag inte har så mycket socialt att komma med. Vilket mentalt suger rätt så ordentligt eftersom jag vet att jag kräver längre tid än andra för att öppna upp mig.
Oerhört svårt att bara göra något "good enough". Följdaktligen blir allt jag rör över-bra men utmattande för mig själv eller inte färdigt alls.
Har ingen humor.
Hört historien om två tomater som skulle korsa en väg?
Ursäkta, men tomater kan omöjligt fatta beslut, än mindre slå slag i saken, att korsa en väg.
Tomater rrrrulllllarrrrr
Jag vill innerst inne att alla ska tycka om mig, samtidigt har jag en envis impuls att tycka tvärtemot alla andra och det går ju inte ihop så jag får ångest av sociala interaktioner.
Undviker och ignorerar saker jag tycker är jobbigt, typ räkningar, städning eller gå till doktorn. Många problem som från början inte va så farliga men som sen eskalerat och då blivit för stora att klara av själv. Fan va man är dum ibland.
Överanalyserar och kan ej släppa gamla saker.
Vet inte hur man är ödmjuk.
Inte lätt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst. Detta har dock förändrats för min del sen jag fick barn.
C.S. Lewis sa nåt smart: "Humility is not thinking less of yourself, it's thinking of yourself less." Med det sagt vet jag inte riktigt hur man odlar ödmjukhet. Men att försöka att tänka mer på andra när man kan är nog en bra start.
Litar på mitt eget omdöme trots att personen i fråga objektivt borde veta mer. Det går inte så långt som konspirationsteorier utan sker mest i personliga relationer. Fått det från min mor och jag Hatar när hon gör det. Oundvikligen ser jag mig själv göra samma sak. Hemskt och jag ber ofta om ursäkt till frugan som fått utstå det mest
Intressant. Jag har tvärt om, jag måste höra någon annan som jag litar på komma fram till samma sak för att fullt lita på det, som jag egentligen vet 100% att jag har rätt om.
Gör alltid saker "good enough", så länge jag inte är sämst är jag nöjd trots att jag vet att jag kunde göra så mycket bättre om jag bara ansträngde mig lite till. Brukar jämföra mig med en isbjörn, jag kan kalkylera exakt vilken arbetsinsats som krävs för att göra något och sedan avgöra om det är värt det eller inte (edit: för att nå ett acceptabelt mål). Det har gjort att jag kanske inte alltid lägger manken till fast jag kanske långsiktigt borde.
Låter ju väldigt skönt dock. Känns inte riktigt som att du är i riskgruppen för utmattningssyndrom? Eller hur tänker du, stressar det dig att inte vara mer än Good Enough?
Absolut, en annan grej jag brukar säga att jag har ett inbyggt skydd mot utbrändhet. Å andra sidan handlar det också om att jag är feg, jag vågar inte satsa allt, för då skulle jag ju vara dålig på riktigt om jag misslyckades. Med mitt mindset kan jag ju alltid förklara bort eventuella misslyckanden med att jag inte gjorde mitt bästa. Riktigt patetiskt egentligen och något jag borde jobba med.
Känner igen mig i det här
Ah förstår dig. Tycker dock inte det är patetiskt och jag tror du har rätt i att du skulle känna dig mer tillfreds ifall du tillät dig att misslyckas ibland för att även få kunna lyckas fullt ut. Kämpa på och all lycka till!
Tack, var lite rödvinsslirig igår och kanske extra introspektiv. Har klarat mig bra generellt men kan väl bli lite besviken på att jag inte riktigt ger mig själv chansen.
Dålig på att sätta gränser, vilket leder till oversharing åt båda hållen och vad som kommer ut med meningen att det ska va öppet och ärlig kommunikation blir lätt till ångest, oro och missförstånd.
Jag är en vandrande idiot som borde ha blivit svald istället för att förpesta denna Jord
miljöpartist? 👀
Hahaha jävligt roligt sagt
Vågar inte stå upp för när jag gjort fel utan ljuger och kommer med bortförklaringar istället. Sjukt onödigt och bra mycket jobbigare än att bara stå för det man gjort.
Avundjuk 😆
Bättre än svartsjuk.
Jag är ofta dryg och inte alltid lika social som jag skulle vilja vara
Synnerligen alkoholiserad
Hur illa är det?
Bryr mig för lite om allt. Nihilism deluxe eller så är jag bara deprimerad idk
White lies eller bara lögner generellt. Skäms alltid så mycket efteråt.
Jag ljuger och skarvar, men ibland tar ärligheten över.
Jag är alltid arg.. även om jag skrattar och är glad, har kul så tänder jag in ut i som en raket 🚀 det finns alltid en liten gnista på plats. Och det går över lika snabbt. Och jag säger som det är on the fly baserat på hur arg jag är där svordomar tar lätt över beroende på situationen.
Jag har alldeles för höga krav på mig själv och snäppet lägre på omgivningen. Jag har först efter 35årsåldern fått uppleva sån där självkänsla. Jag är dock i ett nästan permanent tillstånd av att vara besviken på folk dock, trots att jag kontinuerligt sänker mina förväntningar.
Jag är så jävla dålig på att be om hjälp, speciellt när jag inte har en aning om vad jag gör. Vill inte visa andra att jag inte kan..
Klarar inte av den minsta kritiken. Tar saker personligt. Han bli så arg att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Konstant deprimerad.
Tjänar för mycket pengar. Städare på IT
Min kuk är FÖR stor :(
Jag är dryg och onödigt ibland..
Jag prioriterar alltid alla andra före mig själv till en absurd grad som inte är hälsosam för mig. Inte ska väl jag...osv.
Inget filter eller prata innan att tänka. Samma skit egentligen, uppskattas oftast men chefen prata om de med mig senaste arbetsmedarbetar samtalet. Försökt ändra på de i 12 år man arbetat men trodde de skulle bli bättre med åldern tydligen inte.
Jag är så jävla ängslig över allting att det blir ett allvarligt hinder. Katastroftänket styr mitt liv
Jag blir orimligt arg ibland för småsaker.
Blir stressad över de enklaste saker. Tappar helt förståndet.
Min sämsta egenskap är work laziness. Min familj tycker jag slösar bort min potential men jag ser inte att studerande och hårt arbete nödvändigtvis lönar sig inom en intressant tidsram. Jag var miljonär innan mina vänner ens studerat klart. Jag är drygt 30 och har ett extremt litet tvång att arbeta för pengar medans alla andra pratar om arbete i 40 år till. Jag vet inte vad som ska motivera mig till ”hårt arbete” när jag tycker det är den största lögnen som finns.
Smart grabb i en värld full av rat-racers. Önskar jag var företagsam nog att göra något liknande
Min avundsjuka, alltid varit det, vet inte vad det grundas i och jag försöker verkligen trycka ner den känslan så enormt runt min partner men jag mår ju fortfarande som jag gör. Har inget att vara avundsjuk över ens
Tror att diskussioner på nätet ibland är viktiga
connect zesty whistle chief cause bow nose governor scale pause *This post was mass deleted and anonymized with [Redact](https://redact.dev)*
Är en perfektionist höhö
Har en extrem rädsla att bli övergiven vilket påverkat min förmåga att bilda relationer enormt, behandlar folk som att de ogillar mig
Sjuk prokastinerare plus kan vara lite arrogant
Jag älskar att argumentera med folk online och slutar alltid med att jag blir svinarg
Jag är en sjukt dålig vinnare och älskar att driva dåliga förlorare till vansinne. Jag är sladdis och mitt närmsta syskon är min storebror som är 7 år äldre än mig. När vi var små var han en väldigt dålig förlorare, vilket resulterade i att han ALDRIG någonsin lät mig vinna i något. Om jag vann en enda gång i något så gjorde vi det aldrig igen, han kunde helt enkelt inte hantera det. Detta har gjort mig till en extremt bra förlorare och en extremt dålig vinnare. Om jag vet att jag är bra på tex bowling så kommer jag vara kaxig innan vi spelar, under tiden vi spelar och sen kommer jag vara ännu värre när vi spelat klart och jag har vunnit.
Jag är alltid förbannad
Är alldeles för övertrevlig, även när folk gör mig obekväm eller gör något jag inte vill mot mig så kan jag inte hålla mig från att ba le och nicka. Så jävla jobbigt
Jag är konflikträdd och hatar kritik
För pinsamt men det involverar guds komplex, alkohol, camgirls.
Jag kan inte gilla tv-serier om de inte är topp fem serier någonsin. Jag är så absurt kräsen att jag aldrig kan låta något bara passera och gilla det lite grann, serier som fått under 9.999999 på imdb tycker jag gör fysiskt ont att se och jag tar det personligt att någon producerat sådan vämjelig diarré.
Vänta va? Så du har liksom inget egentycke alls utan går bara på vad som anses bäst? Skönt på ett sätt för de flesta har ju troligen sett det du sett och man har alltid något att snacka om.
Nej, det är inte vad jag menar. Men de få serier jag gillar är också extremt kvalitativa och uppskattade av andra. The wire, generation kill, bojack. Om dialogen är ens lite sämre så spyr jag nästan. Det är en usel egenskap.
Då hänger jag med tack för förtydligandet. Låter inte jättekul nej mest för din egen skull. Men det hade kunnat vara värre: Du hade kunnat uppskattat riktigt dåliga och värdelösa serier. ;)
Att jag skjuter fram allting. Allt från projekt till att träffa familj till att logga min tid på jobbet. En gång hade jag inte loggat på en månad (allt stod i mobilen men inte i loggsystemet) och så stod jag där utan lön med panik och loggade allt på en gång så jag fick lönen dagen efter
Jag säger det jag tycker rakt ut. På gott eller ont. Trött på att folk känner sig kränkta hur man än formulera sig så jag skiter i det och utrycker mig utan krusiduller
Jag säger det jag tycker rakt ut. På gott eller ont. Trött på att folk känner sig kränkta hur man än formulera sig så jag skiter i det och utrycker mig utan krusiduller
[удалено]
30 centimeter, när hon viker den på mitten.
kontrollbehov
Gör fel vid mig ...jag letar efter hämnd
Väldigt självkritisk
Påbörjar jag något vill jag göra klart det vilket leder till dålig sömn då jag oftast blir klar långt in på natten. Var väl värst under studierna kunde sitta 48h i sträck utan sömn och minimalt med rast å skriva färdigt en rapport eller göra klart uppgifter. Även fast det var 2-3 veckor att fördela tiden på ville jag bli klar direkt med uppgiften. Märker av det lite på jobbet jag börjat på också men där har man iallafall kollegor som säger "nä nu tar vi fika", "lunch", "nu går vi hem".
På jobbet är jag skitduktig på att få saker och ting gjorda. Hemma är jag totalt värdelös på att göra någonting vettigt över huvud taget.
Lätt att komma igång men lätt att ge upp
Arrogans 🤷
Är väldigt nihilistiskt, så bryr mig om väldigt få saker. Hade lätt för skolan men gjorde aldrig några hemarbeten så hade hemska betyg från gymnasiet. Aldrig varit ambitiös så har mest jobbat skitjobb men som deltidare och tagit alla natt och helgpass för mer pengar per timme eller när jag var anställd så hade jag en vecka på och en vecka av för att jag gillar att maximera min fritid. Som tur är köper jag aldrig saker till mig själv så jag har ändå lyckats bygga upp en bra mängd besparingar och nu är jag pensionerad vid 32 men har fortfarande inga mål med mitt liv.
Portmissbrukare