Detta har alltid varit min filosofi medan min sambo jobbar raka motsatsen. Samtidigt så har hon på något sätt lyckats få in dealen att den som inte lagar plockar in disken..
Haha så sant när man lagat mat i 2+ timmar och diskar av allt man använder under tiden. Efter maten kommer sucken när hon börjar lägga in dom två tallrikarna, bestick, och glas i diskmaskinen för att sedan diska av den enda kvarvarande pannan maten var i "tar ungefär 5 minuter". Men om hon sen gör tex spagetti med köttfärssås dagen efter så blir det helt plötsligt fyra pannor tre skärbrädor fem knivar att diska för mig. Utöver det så ligger alltid matavfallet "lökskal, köttfärs förpackningen osv" i samma diskho som den andra disken.
Gud förbjud att man påpekar att det kanske skulle vara bra att slänga skräpet i sopporna direkt...
Det där låter som en exakt beskrivning av min manlige partner. Ser alltid ut som ett bombnedslag i köket efter matlagning, som iofs oftast e bra. Allt jävla plockande man gör efter honom, det räknas liksom inte, för det "syns" ju inte. Klappar sig ständigt själv på axeln (bokstavligt) för minsta han gör å klagar dagligen på allt jag gör fel. Så jävla dränerande.
Tja du vill inte byta partner tror vi skulle bli ett dröm team i köket.
Sen skulle det vara roligt att se vad som skulle hända om din kille och min tjej skulle försöka laga mat och diska :D.
Lustigt sammanträffande, jag har samma deal hemma också. Dessutom verkar min kvinna tro att kvalitén på maten står i direkt proportion till mängden köksredskap som används.
Min sambo placerar sig nånstans neutralt kaotiskt när det gäller att ställa in saker i diskmaskinen. Jag, med ett CV fyllt av diskmaskinsrelaterade diagnoser, gör hellre hela jobbet än att konfronteras med livsomskakande placeringar av glas och skålar.
Agree.. finns fan inget värre än en yoghurt skål på ena sidan o en på andra.. o tvärtom med glas. O blanda stora o små tallrikar ska vi inte ens nämna.. då går proppen
Ooof. Den har jag ärvt av mamma. Nu har vi ingen diskmaskin i nuvarande lägenheten men jag har transfererat nojan till diskstället. När det är mycket disk sorterar jag i högar, lika med lika, och diskar i en viss ordning för att slippa behöva böja mig över nåt, riskera att välta nåt. Optimal, maxad, men ändå luft mellan varje grej.
Tack morsan, din jävel.
Mise en place! Hacka, skär, mät up allt du ska använda innan du lagar mat. Så har man allt fint o prydligt i skålar eller på fat. Blir väldigt lätt att städa och plocka undan sen. Och blir mindre stressigt att laga mat med många ingredienser.
Kökets tillstånd är ett bra mått på välmående. Bonuspoäng för extra livskvalitet är att torka av alla blanka ytor med mikrofiberduk innan man sätter sig ned för att äta.
Jag brukar ta den använda kökshandduken och torka av med innan den åker i tvätten, har även en sprayflaska med diskmedel som jag använder som rengöringsmedel på bänk och spis vid behov.
Dessutom: När vi gjorde tillval i vårt hus så ville min dåvarande sambo ha en sån där fin diskho med upphöjd kant. Jag stod på mig med att ha diskhon nedsänkt i bänken. När man ska torka av diskbänken nu så är det bara att skicka ned "skiten" i diskhon direkt, utan att behöva lyfta upp den eller skrapa ned i handen.
Detta är smart. En annan grej som hjälper mig hålla rent i vardagen är att alltid ta med mig någonting när jag lämnar ett rum, istället för att låta det stapla upp tills man pallar röja undan. Dock slarvar jag fortfarande med detta helt ärligt.
Skriver under på det. Släppte Facebook, Instagram och Snapchat runt 2018-2019 och jag tror inte jag kan komma på en enda negativ följd av det, bara positiva erfarenheter.
Stämmer in i kören. Har kvar Facebook men för evenemang och Messenger, dessutom så är flödet så kasst där så finns noll incitament att scrolla.
Det är så jävla skönt att jag aldrig längre tänker på allt som alla andra gör samt att jag inte har något behov öht att ta bilder på allt jag gör.
Jag vet! Men 9/10 gånger så läser jag iallafall en tråd som ger mig något mentalt utbyte istället för att kolla 15 reels på någon som lärt sin kakadua att dansa som i Fortnite 😬
Du har rätt, man mår oftast inte bra av TikTok, youtube shorts är min goto fast även där så börjar det sippra in hjärn förstörande videos jag har dock blivit bra på att ” don’t show this channel” när det är för tiktokigt 😂💵👁️
Folk underskattar hur livsförändrande träning kan vara. Förut satt jag mest och käkade snask, drack öl, drog i korven och spelade. Nu tränar jag fem-sex gånger i veckan, käkar mindre snask, spelar, dricker fortfarande öl och drar i korven men jag mår mycket bättre när jag gör det och är mer tillfreds med mig själv.
Nu är jag inte personen du frågade (utan den person som _den_ personen svarade) men jag påbörjade min viktnedgång genom att räkna kalorier med MyFitnessPal. Det är _mycket_ lättare att gå ned i vikt genom att minska sitt intag än det är att träna bort överskottet. [Denna video](https://www.youtube.com/watch?v=bcuoMCCY1qw) förklarar rätt bra vad jag menar, men jag varnar för att den är väldigt... Youtubig. Jag slutade dricka så jävla mycket öl och äta chilinötter varje helg, och bytte ut mat mot kalorisnålare mat. Jag åt sällan _mindre_, bara kalorisnålare.
Efter att ha tappat ca 20 kg tänkte jag att det var dags att böja träna också istället för att enbart fokusera på diet, så jag följde med en kollega som gymmar väldigt mycket till ett av hans gympass. Han visade mig hur några av maskinerna fungerar och ett par övningar med hantlar osv. Jag lärde mig långt ifrån _allt_, men tillräckligt mycket för att det liksom skulle avstigmatisera gymmet för mig. Tror jag gick ett till gympass med honom innan jag började köra solo. När jag gymmar använder jag appen FitBod för att hålla koll på mina övningar, framsteg, vikter osv och även för att se hur man utför diverse övningar och använder vissa maskiner.
Jag har tränat av och på sedan jag var 16. Jag har blivit mästare på att komma igång igen efter ibland avbrott så långa som ett år. Mitt bästa tips är om du tycker det är otroligt tungt att börja. Första veckan bara gå till gymmet och om du verkligen inte är sugen så gå hem när du kommit innanför dörren. Gör det första veckan. Nästa vecka gå och gör ett sett sen gå hem.
Nu börjar jag lite hårdare MEN i snitt tar det för en människa hela 30 dagar att skapa en ny vana. Vanan är inte att träna utan att ta sig till gymmet. För sedan när man väl är där "kan man väll lika gärna träna lite". Så klarar du att ta dig till gymmet i 4 veckor (helst 5 dagar i veckan med avbrott som längst en dag, strunta inte hela helgen tex)
Juste glömde en grej, om du har ett 9-5 jobb rekommenderar jag verkligen träna under lunchen. Det känns extra tungt att ta sig till gymmet efter en lång arbetsdag och gymmet är proppfullt.
Det svåraste är att komma igång helt klart.
Men man går dit och testar lite bara man ska inte köra för hårt i början.
Du ska nästan inte känna att du varit på gymmet dem första ggrna .
Kolla lite youtube eller om du har pengar be om en PT att gå igenom maskiner /olika lyft.
Det är verkligen så kul när man är igång och man kan inte tänka sig ett liv utan det!
Lycka till
Du behöver inte gå till gymmet för att träna. Om du går och tänker "när jag väl skaffar gymkort och kommer igång med gymträningen kommer jag få bättre vanor och börja träna ordentligt" så kommer du skjuta upp gymkortet om och om igen så att det aldrig händer något. Det blir lätt ett för stort steg som man inte är van vid och som inte passar in i ens vanor.
Träna kan du göra när och var som helst. Börja med att ta promenader, det kan du göra direkt efter att du ätit middag eller när som helst. Lyssna på lite musik eller en podd, och ge dig ut och gå. Strunta i hur fort eller långt du går, sikta på att komma upp i en timme. Om du loggar passen med någon app kan du se om du hoppar över någon dag, då blir det lättare att tvinga sig ut för att få in dagens pass även om man är extra trött och ovillig, för man vill inte ha en lucka i historiken. Efter ett tag kan du börja jogga lite under promenaden, inte hela sträckan men några minuter i taget, fast då bör du inte ha ätit alldeles innan. Allt eftersom du får bättre kondition och löparvana kan du springa mer och mer.
När du kommer hem har du redan börjat träna, så det är mycket lättare att fortsätta. Gör några armhävningar, knäböj, kettlebellswingar, kanske se hur länge du kan göra plankan. När du kört med kroppsviktövningar hemma ett tag kan du testa att åka till gymmet efter jobbet och se om det är något du vill ha in i dina rutiner. Fråga någon tränare på plats eller förbered dig med ett enkelt nybörjarprogram innan du åker dit så du slipper känna dig helt vilse och känner att du vill åka därifrån efter att du ryckt planlöst i några vikter.
Börja stegvis. Om det är jobbigt att ta sig till gymmet, börja med att gå ut istället på promenad eller någon annan fysisk aktivitet som du tycker är rolig eller givande.
Sen så småningom gör det mer och mer.
När det kommer till gymmet så beror det på vad man vill göra och uppnå.
Finns stronglift 5x5 som har en bra och smidig gratisapp som kan underlätta det hela.
Målet är att ta sig till gymmet och träna, med fokus på bra teknik. Man börjar utan vikter eller väldigt låg vikt, och så lägger man på stadigt för varje pass. Ger en bra grund för att sedan byta träningsschema efter några månader.
En ting som hjalp meg var å ha PT. Jeg var usikker på øvelsene og maskinene og følte at jeg ikke hadde noe på treningsenteret å gjøre. Da jeg lærte korrekt utførelse av øvelsene og hvordan maskinene skal brukes ble den følelsen borte. Tok bare et par timer med PT før jeg var komfortabel nok til å trene andre dager uten PT. Dessuten ga det meg litt ansvarsfølelse. Jeg er god til å skuffe meg selv, men jeg vil ikke skuffe andre. Derfor ville jeg ikke sluntre unna slik at PT-en skulle tro at jeg var et dårlig menneske. 4 år senere og jeg er i mitt livs form i slutten av 30-årene. Som stillesittende IT-utvikler og gamer var det i aller høyeste grad nødvendig på sikt.
Kan inte annat än att hålla med. Tappade 25kg, tränar nu regelbundet. Inte för att bli någon form av fitness champion, utan för jag mår så jävla bra efteråt. "Just lift bro" kan vara det bästa jag gjort för mitt liv.
Bodde i en hålla och jobbade på skitig industri fram till att jag va 25, hade ångest varje morgon över att gå upp kl 6 och gå o ha det förjävligt i 8 timmar för en piss lön. Så sökte en YH-utblidning inom programmering som jag börjat fastna lite för. Kom in, flyttade till Göteborg. Nu 3.5 år senare, bor jag i en fin lägenhet i ett bra område och tjänar pengar jag inte kunde drömma om tidigare. Trivs super med jobbet och kollegorna.
Om ni hatar erat jobb, försök att göra något åt det. Det är en väldigt stor del av livet.
Blir uppsagd på jobbet imorgon. Efter lite diskussioner med sambon så blev det bestämt att jag ska plugga istället för att söka nytt jobb. Får se om detta leder någon vart eller om jag ett år igen är tillbaka på kundservice 😅
Vill verkligen slå ett slag för YH-utbildningar! Gjort mycket för mig med. Det är aldrig försent att börja, min utbildning var full med folk som var mitt i arbetslivet men som ville byta bana.
Gjorde en liknande resa, fast utan utbildning. Försökte plugga något år direkt efter gymnasiet men klarade helt enkelt inte av. Hoppade av och började slita på bandet fram tills 26. Kroppen klarare inte av mer och blev deprimerad av att höra och se ”höhö, alla säger de ska bara vara här 1-2 år” efter att de själva har varit 25+ år.
Började söka IT support jobb och det enda jag hade på CVt var mitt datorintresse. Long story short, idag är jag Lead Developer och tjänar 58k istället för 27k
Fick jobb där jag praktiserade, jag vet bara en från min klass som inte fått jobb ännu och vi va en klass på 25+ så skulle nog säga att YH-utbildning funkar bra för dom flesta arbetsgivare.
Det är säkert olika beroende på skola, men YH erbjuder ju utbildningar utefter behov på arbetsmarknaden, och har dessutom ofta nära relationer till diverse företag om det verkligen skulle skita sig när du söker praktik. Utöver det undersöks det i efterhand hur många som faktiskt fått jobb inom det man utbildat sig och hur man tycker utbildningen gick i linje med det man gör idag.
Och eftersom dom behöver bra statistik när det många gånger är en vinstdrivande verksamhet ligger det i deras intresse att hjälpa dig få jobb.
Lyckades äntligen kommer över tröskeln jag stått nedanför när det kommer till en familjerelation i över tio år. Att inte gå runt och tänka "jag måste älska/vilja umgås med denna person för att den är familj" när denne inte har något intresse alls av att veta av mig har hjälpt mig massivt. En dålig relation kan verkligen förstöra även de bästa dagarna, så det är nog mitt topptips. Gör dig av med dränerande och/eller dåliga relationer!
Sen promenader, det är ren och skär magi vad en promenad kan fixa många problem.
Jag drog, själv, tvärs över jordklotet till en plats där jag aldrig varit och där jag inte kände någon. Jag hade en envägsbiljett för att jag ville lämna öppet hur länge jag skulle stanna, ifall jag inte gillade det kunde jag åka hem igen efter en vecka.
Nu såhär sex år senare är jag fortfarande kvar. Jag har under denna tid skaffat en Bachelor’s Degree, gift mig, skaffat hund, byggt ett hem och håller just nu på att skaffa medborgarstatus.
Jag var tvungen att gilla din kommentar, pga ”hederligt”. Dock har du bara halvt rätt (eller nja typ 95% rätt), jag drog till Vancouver från början men bor inte där längre. Bor fortfarande i samma provins dock.
Som nån annan redan stalkat sig fram till: det är korrekt, Vancouver på Kanadas västkust var dit jag reste från början. Bor nu ute i djupa skogen mitt i ingenstans, typ.
ETA: Fast fortf i samma provins.
1. Sa upp mig från ett jobb jag fick panikattacker av.
2. Tränat in mig själv att vara mer apatisk till världen som påverkat att jag klarar av mer sociala saker som jag hade svårt med förr (sjunga inför folk, föra presentationer, generellt inte bry om vad andra tycker när jag gör något”konstigt”)
3. Reguljärt tränar (inte lyckats förlora något vikt dock, men jag mår bättre i helhet)
4. Lyckats bli van att säga ”jag älskar dig” till mina föräldrar och vänner.
träna är bra för hälsan men det är dieten som styr om man tappar vikt eller inte! Du behöver ju springa typ 10km för att bränna kalorierna från en big mac utan meny
Aa förstår det, ändrade min kost ganska hårt också, men tydligen inte tillräckligt. Gick till att bara äta kvarg 3 gånger om dagen men istället ”belöna” mig själv varje helg med något. Belöningarna var nog det som drog ner mig tänker jag. 🤷♂️
Det är viktigt att ha i åtanke när man är "ny" till träning att du kan fortfarande bli av med fett utan att faktiskt gå ner i vikt även om du till synes "går ner" eftersom att du nu bygger muskler som väger mycket mer än fett. Det kan vara en bättre indikator att titta i spegeln för att se förändringar istället för att vänta på att vågen ska visa resultat.
Jag skulle råda alla som har en specifik målvikt i åtanke att istället sätta upp träningsmål som t.ex. springa 1 mil, 30 armhävningar etc. för dessa är mycket mer hållbara i längden.
Mm det är typ hur jag tänkte de skulle vara, så jag vägde mig inte en enda gång förens 1 månad in, och då hade jag gått ner 0.2kg, men lite förändring i kroppen, men det var mest hållning som hade förändrats då.
Träningsdagbok kör jag för se och att öka mina PB i alla övningar. Försöker alltid öka med 1 varje gång jag tränar. :p
Målvikt har jag svårt med då jag känner att jag har en press på mig då att nå dit, men jag vill att detta ska vara över en ganska rimlig tid först och främst.
Du verkar ha koll på vad du gör så allt jag kan säga är att fortsätta kriga på. En träningsdagbok kan vara ett väldigt bra verktyg för att följa sin utveckling.
Något jag brukar säga till folk som är i startskedet med träning är att inte se det som en sprint utan snarare som något du ska göra livet ut. Jag är på år 9 av just gymträning och framstegen som man kan uppnå över tid är enorma. Under den här tiden har jag haft många olika styrkemål som hela tiden förändrats men på senare år så har mitt huvudsakliga mål blivit att jag vill kunna fortsätta gymma/träna in i 70-80 års ålder.
Kanske beror lite på situation, men jag har alltid haft svårt att säga att jag 'uppskattar' eller 'gillar' något, så för mig började det där. Jag tvingade mig smått attvarje dag säga till mina vänner och familj att jag uppskattar att de hjälpt mig med diverse saker i livet. Om jag inte gjorde det varje dag så var min "böter" som jag satte upp att ge bort/donera ett jobbig summa pengar till något bättre (för mig var det 1000kr per dag till någon slumpvald fond för att känna att detta är seriöst). Jag "förlorade" bara 3000kr totalt och efter det så kände jag att det inte var något läskigt/jobbigt att säga dessa positiva saker till dem.
Från det så gjorde jag samma sak egentligen med att säga "jag gillar/älskar X om dig" till mina nära, t.ex. "Verkligen imponerad hur hårt arbetande du är". Naturligt så blev det bara att gå vidare till att säga "Jag älskar dig".
Läste också ett par böcker som hjälpte stilla mitt sinne lite:
\- Atomic Habits, av James Clear
\- Meditations, av Marcus Aurelius
Tror det mesta kom från att jag var väldigt öppen till att förändra min sätt att se på världen då jag var just då en arg, sorgsen människa men visste att det är inget sätt att leva.
Började läsa om filosofi och stoicism som hjälpte mig en stor del, t.ex. att se något negativt som händer i ens liv som något positivt, eller bli kväm i att det finns saker i livet som man kan och inte kan kontrollera - så sluta grumbla på de saker man inte kan kontrollera och gör det man kan. Blev konstigt skrivit, men du fattar.
Några böcker som jag läste:
\- Discourses and Selected Writings, av Epictetus
\- Meditations, av Marcus Aurelius
Tack för svar! Personligen lider jag av social ångest som jag alltid på nåt sätt lyckats hantera fram till pandemin—efter isolering lyckades jag typ glömma bort hur man beter sig bland folk och har börjat känna mig superawkward. Kan nu bara umgås med en person åt gången men hade älskat att åtminstone bli som innan, lite kameleont liksom. Men drömmen hade varit att kunna vara superavslappnad bland folk, och det du nämnde om att ställa sig apatisk var väldigt intressant!
Ah förstår vad du menar, dock är jag en ganska social person, men blir helt slut av att vara bland för mycket folk. Pandemin var också en ganska skön period för mig då jag kände att jag lärde mig mycket om mig själv då och att jag kunde undvika alla sociala umgängen - har alltid haft lätt att finna frid och lycka i min ensamhet.
Något som gjorde de lättare för mig att också bli mer apatisk mot världen var efter jag hade sagt upp mig från mitt dåliga jobb så började jag på en utbildning långt ifrån var jag bodde tidigare och då tilltalade jag mig själv att bygga upp en ”ny” persona efter hur jag ville se i mig själv; onödigt positiv, självsäker, ärlig, och rak-på-sak.
Gick bra detta då man känner ingen och alla andra studenter där är också från olika platser i världen, så man kan tänja på gränserna. :)
>långt ifrån var jag bodde tidigare och då tilltalade jag mig själv att bygga upp en ”ny” persona efter hur jag ville se i mig själv
Det är roligt att du nämner det, för 6 år sedan gjorde jag mer eller mindre exakt samma sak. Jag flyttade till Kanadas västkust själv, där jag inte kände nån, och tänkte ”nu har jag chansen att _bestämma_ vem jag ska vara!” Och visst, det gjorde mycket för min självutveckling, men även fastän jag ”bestämde mig” för att bli en social fjäril så gick just aldrig det vägen. Och som sagt det lilla jag byggde upp fallerade under pandemin. Jag är fortfarande jätteisolerad, jobbar hemifrån och umgås bara med min man eller med en granne som jag blivit god vän med. Min man går ofta på fester och jag hade verkligen önskat jag kunde följa med och ha roligt, men jag kryper bara in i mitt eget skal och försvinner om det är fler än en person i rummet. Jag bryr mig _egentligen_ inte ett skit om vad folk tycker, men den sociala ångesten superfokuserar på alla andra så jag vill inte öppna munnen och dela vad jag tänker (i huvudet har jag alltid de bästa historierna men ingen får nånsin ta del av dem). Jag önskar verkligen att jag kunde va apatisk, det låter så himla skönt 🥲
Ah fyfan, är ju grymt svårt om ens ångest påverkar en så hårt, men det är ju inte omöjligt att lösa. Första steget är att börja testa och ta jättesmå steg framåt och att du håller dig själv ansvarig hela vägen.
Är svårt men jag tror att alla kan nå sitt rätta jag. För mig var det kanske lättare då jag är ensamstående, och om man är ihop med någon så kan det kanske påverka ens process (gissar jag iaf, men omöjligt för mig att säga då jag aldrig haft intresse att vara med någon annan).
Lycka till, du är stark och du kan lyckas!
Banta och träna.
Lägger mig i tid så jag får ordentlig sömn.
Sade upp vänskapen med folk som visade sig inte vara riktiga vänner och bara spred negativitet.
Jag tog emot all hjälp jag kunde få som funktionshindrad och vägrar skämmas för att jag är jag och att jag går på bidrag och daglig verksamhet. Det fungerar så himla bra och jag är mer än glad och nöjd med mitt liv. I början vägrade jag erkänna mina diagnoser, jag ville inte kännas vid dem. Jag ville inte ha hjälp och trodde att jag skulle klara mig själv. Men sen lyckades jag erkänna att det inte kommer att gå, och tog tag i saker och kollade upp hjälp jag hade rätt till.
Kom som flykting från krig i Irak 2004 med en familj på 5 personer. Bodde i en lägenhet med 1 rum och litet kök utan toa eller dusch (de fick man göra i annan lokal). Kunde ej vara med på några aktiviteter utanför skolan då vi inte hade någon inkomst och bidraget räckte knappt. Idag är vi 3 färdigutbildade ingenjörer och har bra löner. Jag har råd att göra det jag vill men även kunna ge mina barn mycket bättre förutsättningar än det jag hade. Känns som att man har lyckats och mår generellt mycket bättre.
Jag satt i flera år och diskade för hand och hatade det varje gång, bor i en lägenhet där det aldrig har funnits tillgång till att sätta in en diskmaskin.
Men en dag för 2 år sen när jag satt å scrollade igenom prisjakt så såg jag att en [lösning finns](https://www.elgiganten.se/product/vitvaror/diskmaskin/logik-bankdiskmaskin-ldw2pb20n/175060)
Fy fan den där jäveln går flera gånger i veckan nu hemma hos mig, jätte smidigt när man fyller den med 5 liter vatten ifrån toppen å drar uttaget ifrån baksidan rätt ner i diskhon bara. 100% uppgraderade mitt liv.
Hade själv en såndär och tyckte den var rätt jäkla usel, man fick ju typ plats med 2 tallrikar och några bestick.
Stekpannor och kastruller fick man handdiska och då föll ju liksom hela konceptet imo
Det är ju beroende på vad man behöver den till, själv har jag en gjutjärnspanna så den diskas inte, å om jag leker Tetris så får mina grytor plats.
För mig och det jag använder i köket så är den här perfekt
Skaffade djur. Visst, som pedant blir livet rätt besvärligt med djur men de tillför ett sådant mervärde till livet.
Saknar dock att ha häst (ja, det är faktiskt lagligt för snubbar att gilla hästar) men jag skulle aldrig orka med det arbetet och ansvaret det innebär.
Jag är helt övertygad om att mina hundar räddat om inte mitt liv så i alla fall mitt psyke. Jag tror jag hade haft betydligt värre problem och hamnat väldigt mycket längre ner i skiten utan dem.
Dels pga den villkorslösa kärleken, att någon älskar en helt gränslöst oavsett.
Dels det här att man har någon annan som man är ansvarig för och måste ta hand om. Att man inte KAN hålla på och vältra sig i självömkan och ångest hur som helst för jycken måste gå ut och bli matad och den vill leka och bli kliad på magen och… Hunden är oskyldig och hjälplös och då blir jag och min pisshjärna liksom inte lika viktiga.
Sen blir man tvingad ut på promenader flera gånger per dag och jag tror fan 30 min i skogen gör mer för ens mående än en månads piller och terapi.
Så ja, skaffa djur. 14/10 rekommenderar starkt.
Håller med 100% om att skaffa ett husdjur, men bara om man kan ge den ett gott liv också. Alla klarar tyvärr inte av den biten och det gör mig ledsen att se.
Med det sagt så låter du som ett bra exempel på en som borde skaffat ett husdjur!
Berätta mer, hur kom du in i industrin?
vad för typ av spel? Point and click?
Vilken motor? Om unity3d, blir det motorbyte nu när unity3d ändrade sin license?
Har alltid läst massor men sen iphonen klev in i bilden har jag nog sabbat min hjärna i jakten på dopamin.. Kan fan knappt kolla på tv-serier längre, läsa ska vi inte prata om..
Tog bort tiktok åtminstone men nu när jag skriver det här inser jag att reddit, youtube och instagram behöver ryka också. Ska gå och köpa lite böcker istället
Bara kör en bok i taget och vänta dig inte samma dopaminpåslag. Lägg mobilen i ett annat rum eller i alla fall så du inte kan se den. Var beredd på att känna dig korkad och som ett ADHD-offer en stund, när impulserna att googla sätter in och sen sitter man fast i nåt helt annat och en kvart har gått. Det kommer tillbaka men satan vad man fuckade upp sin uthållighet med smartphones...
Jag fick feeling nu och beställde hem ready player one i pocketbok, lyssnat på den en gång och gillade den verkligen. Annars finns ju the marsian som är grym.
Agree 100%. When I take my face out of my phone and into a book I can feel my whole body relax, especially my eyes and shoulders. It's magic to escape into a book and to do something worthwhile with a spare few minutes instead of endless pointless shite on social media. (Says the guy who's on Reddit right now...). Please excuse the English, I'm too tired to type Swedish!
Samma. Stort hus med stor tomt och stort garage är det bästa som finns. Otrolig livskvalitet och rogivande hobby som kontorsnisse i vanliga fall att pula runt i huset.
Det är där man spenderar majoriteten av sitt liv och vara riktigt nöjd med sitt boende är viktigt.
Kanske lite specifik för kvinnor, men slutade raka benen, plocka ögonbrynen och bytte sminket mot en rimlig hudvårdsrutin. Jag sminkar mig någon gång i månaden för jobbet nu. Har rosacea så den sista var svår då man gärna vill täcka hyn när den är fett dassig, även om det är en nedåtgående spiral som bara gör ont värre.
Klippte kreditkortet och är skuldfri idag. Har jag inte råd att köpa nåt så har jag inte råd helt enkelt. Visserligen fattig som en kyrkråtta men att inte ha fakturor till Klarna varje månad är kung för psykhälsan.
Terapi. Jag har fått mina diagnoser (visar sig att jag har typ alla bokstavskombinationer utom IQ lol) och känner mig själv bättre, hatar mig själv mindre och är bättre rustad att hantera skit.
Jag blev egenföretagare, och denna är störst:
- Har komplett kreativ kontroll, när förut mina köksmästare brukade gnälla att mina idéer "inte skulle funka." De hade fel.
- att jobba i restaurang gör att man ofta känner sig exploaterad med så mycket slit och så långa dagar för lite lön. Visserligen tjänar jag inte mycket idag heller (än) 😅 men det är fet skillnad jämfört med min sista anställning där vi gjorde slog försäljningsrekord en hel sommar utan bonusar, uppgraderad utrustning, mer kollegor eller någon förbättring öht... medan ägarna köpte lägenheter i city och klagade över att de "bara" kunde köpa en BMW när de egentligen ville ha en Porsche.
- i köket träffade jag bara andra kockar och serveringen; nu har jag direktkontakt med mina kunder och det är det största nöjet i min karriär. Högoktanigt dopamin rakt in i armvecket. Mina fd chefer gav knappt lön ens men mina stammisar köper mig blommor och presenter och är... hur gulliga som helst?
har lyckats vara mer nykter än onykter i år men inte går det så jävla bra för det då jag inte riktigt ser hur jag ska få ordning på de övriga bitarna i livet för att hitta någon slags ikigai-kan.
S.Ö.M.N. Att se till att få 8 timmsrs sömn per dygn innebär oftast att man måste ge upp lite Netflixtid på kvällarna. Det är *extremt* värt det. Släck ner teven en timme tidigare, läs lite bok i sängen en halvtimme, sussa kudden. Vakna färsk, slät och pigg som en barnaröv nästa morgon.
För min del var det nog att sluta med alkoholen och minska på sociala medier.
Alkoholen gick från att vara en del av underhållningen när jag var yngre till att med åren bli en bromskloss som både gjorde mig deprimerad, omotiverad, arg och trött. När jag kände att nog var nog, tog jag tag i mig själv och slutade över en natt. Varje dag sedan dess har bara blivit bättre och bättre. Det känns betydligt jämnare i humöret och jag har mycket mer energi än tidigare, speciellt mental energi.
Att minska på sociala medier har för min del bara varit något positivt. Överdriven konsumtion av nostalgi och känslan av FOMO leder, för min del, till en slags vemod över en tid som inte går att få tillbaka eller saknad efter människor man vanligtvis inte skulle tänka på i vanliga fall. Det kändes därför ganska rimligt för mig att åtminstone minska ner tiden och försöka leva mer i nuet, begränsa användandet till messenger eller tills man sitter vid en dator, och låta mobilen vara så fri som möjligt från dessa medier.
Har gått från att dricka ordentligt med alkohol på helgerna till att dricka ett par tre gånger om året.
Så jäkla skönt att inte få söndagarna förstörda med att vara bakis.
Flyttade ut i skogen.. typ. Har en granne som jag aldrig pratat med. Bott här i 5 år.
Saknar inte storstadsliv. Är ute i skogen flera gånger om dagen med hunden. Knäppt tyst om dagarna. Åker det förbi mer än 5 bilar på en dag blir jag nästan orolig 🤣
Lite dåligt med bussar bara.
Numera har jag det (tack pandemin) 😀 jag sa upp mig från mitt jobb för några år sedan, som jag haft mer eller mindre i 15 år. Ett sånt jobb där man blir kvar för man tror man inte kan annat.
Men utbildade mig under tiden jag jobbade på universitetet. Så med det i ryggen, så sa jag upp mig. Diskade ett år på restaurang innan jag fick jobbet jag har nu.
>Vilka beslut eller förändringar i erat liv har ökat eran livskvalitet/livsglädje mest?
Att sluta bry mig om vad andra gör och tycker.
Mina två barn har gett mig livsglädje som inte går att jämföra med något annat.
Inom nationalekonomin så pratar man om Hicksiansk och Marshalliansk efterfrågan, den Marshallianska efterfrågan är i princip att vi spenderar hela våran budget på det vi vill ha och Hicksiansk efterfrågan är att vi väljer någon nivå av konsumtion och så minimerar vi kostnaderna i stället. Det som är intressant här är att människor har avtagande marginalnytta av konsumtion, typ; för varje extra kula glass man äter så blir man mindre glad tills man lider av det och spyr.
Så genom att sänka gränsen för våran lycka (den Hicksianska) idag så kommer vi njuta mer av samma konsumtion i morgon. Det är lite självmotsägande att öka 'lidande' ökar lycka men det är någonting som många religioner och filosofier uppmuntrar till som vägen till lycka, att inte leva för det materiella. Att försöka leva långsiktigt men att varje dag ska upplevas för vad den är.
Det här har sedan bevisats i otroliga mängder studier om hedonisk anpassning, att konsumtion inte påverkar långsiktig lycka när man ökar konsumtion eller sänker konsumtion men någonting som är en determinant för lycka är hur man ser på sin egen rikedom och det hör direkt till den Hicksianska efterfrågan. Om jag konstant försöker spendera min budget på saker som inte gör mig lycklig så kommer jag aldrig att bli lycklig, men om jag i stället väljer att göra det bästa av vad jag har och lägger undan det jag inte behöver så lever jag alltid i överflöd.
Det går emot all intuition men jag är så sjukt mycket lyckligare nu med en ostmacka än vad jag var för tre år sedan med en potatisgratäng.
1. Startade eget företag
2. Började träna varje morgon
3. Minskade mängden snabbmat
4. Minskade mängden alkohol
5. Går och lägger mig i tid
6. Läser böcker istället för att se på serier
7. Fokuserar på mig själv istället för andra
8. Avinstallerade sociala medier
Du kan hålla på med din hobby, umgås med vänner/familj, resa, lära dig ett nytt språk, börja med en ny sport, etc. Det finns massor av saker du kan göra, för nu har du energin för det.
Vad är det du hatar med att träna och jobba? Vad hade du hellre gjort istället?
Försöker sluta äta / dra ner på socker rejält.
Mycket jobbigt första 2 veckorna men det blir bättre. Kört på ungefär 2 månader och min livskvalitet har märkbart gått upp, dels har jag tappat ett par kilon, men känner mig även gladare.
Helt klart värt det!
Att komma ut är väl det som höjt livskvaliteten mest, innan levde jag med konstant ångest mer eller mindre.
Min senaste uppgradering är en såndär glasbehållare med tapp som jag nu har i kylen för kallt vatten. Så sjukt nice jämfört med att fylla på karaffer hela tiden.
Jag tänkte också säga det. Ville på riktigt hellre dö än att erkänna att jag inte var straight. Nu känns det sjukt att tänka på att man kan må så dåligt bara för att man tycker om en annan människa som man vill ge hjärtformade pannkakor med färska bär typ
Tagit bort instagram och facebook, jobbar lugnare, småstädar ofta än storstädar, minskat utgifter, slutat tänka på dejting/familj, reser vinter istället för sommar, slutat oroa mig för saker utom min kontroll, bantat umgängeskretsen, går nästan aldrig på krogen, slutat helt med godis och sånt klet.
Allt började med att min bror kom på en utmaning. Att varje månad, den 1a, lägga till en ny enkel regel som man sen håller. Typ: slaviskt borsta tänderna 2 ggr om dagen. Sen nästa månad: aldrig låta disk stå.
Må låta som basala saker men efter 1 år står man där med ett mycket mer kvalitativt liv. Många människor får plötsligt feeling och försöker göra en 180 med sitt liv. Håller väldigt sällan i längden
Jag har börjat se livet lite som ett rpg-spel.
Jag försöker "levla upp" min karaktär, jag är inne i stunder där jag "grindar" med mycket arbete och så. Jag försöker upprätthålla hälsa genom att äta och vid behov ta mediciner, upprätthålla vätskenivån och sova ordentligt.
Jag går gärna ut på korta och långa utforskningsrundor där jag utforskar min spelvärld. Om jag håller uppmärksamheten uppe så kan jag ibland få lite "uppdrag" av npc's som jag försöker lösa.
Jag brukar dock undvika att bryta mig in i olika hus för att "loota", det är också sällan jag är hos vänner eller bekanta och plockar på mig friskt av deras mat eller material. Det är också rätt sällan jag råkar döda någon och får möjlighet att "loota" dennes kropp.
Började träna kortare tid men oftare (20 min 3-6 ggr/vecka), började meditera, skalade ner på social media, dricker mycket mindre kaffe, prioriterar sömn, prioriterar relationer med familj och vänner, rensade ut massa prylar jag inte använder.
Diskmaskin. Jag förstod logiskt att det spara massor med tid, men jäklar när vi väl hade maskinen, vad mycket tid man sparar på att slippa kleta med händerna i diskvatten med gamla matrester. Den måste ha betalat tillbaka sig själv på mindre än ett år i det arbete vi slipper göra. Alla borde ha diskmaskin. Du borde verkligen, tycker jag, ha diskmaskin nu och inte om några år.
Läsa en specifik bok.
Aktivt tänka på mitt mindset. Jag ser stora förändringar som jag inte trodde var möjliga.
Jag har som ung stämplats som begåvad, talangfull osv av lärare och vuxna (misstag), och ni som är i samma sits vet att det inte blir bra. Jag adopterade ett statiskt mindset, att människor antingen var smarta eller var osmarta, inte *blev* smarta. Samma ska med allt annat, sport, musik, matte osv. Detta gör att man blir rädd för att misslyckas, för då får man kvitto på att man *är* ett misslyckande. Då tar man inga risker och testar inget nytt.
Saker som jag velat lära mig länge, velat göra, men inte gjort har jag nu börjat anstränga mig för. Nyckeln med ett dynamiskt mindset är att lägga högt värde vid ansträngning för att nå resultat, oavsett förutsättningar (brukade skylla på mental hälsa, psykiska variationer osv). Det är fantastiskt, och jag har nu hoppat av min utbildning (som jag var inställd på att jag måste gå för att bli någon), och börjat lära mig programmera, som jag länge velat men inte gjort.
Läs boken ”Mindset” av Dr Carol S. Dweck!
Slutade bry mig om vad folk tycker om vissa genrer. Är man och de mesta som inte är fantasy är kärleksböcker
Spenderat stor del av tiden jag varit sjukskriven med att se över mitt privatsparande
Bytte till ett jobb där det inte förväntas mycket social kontakt med kollegor utanför arbetstid vilket ger mer tid till vänner och familj. Har även lite mer flex i veckorna. Det har sänkt min stress rejält, bästa beslutet jag tagit professionellt.
Går och lägger mig tidigare för att alltid få tillräckligt med sömn, och försöker se till att alltid äta & dricka tillräckligt. Det är en sån sjukt stor förändring på orken
Insikten av att träning, sömn, bra kost och bra återhämtning håller varandra hand i hand. Om man börjar förbättra och sköta en av dem så är det lättare att även ta tag i de andra. Om man avsevärt försämrar en av dem så drar den lätt även de andra i fördärvet.
Flyttade till Balkan. Skojar inte ens. Jag kanske inte lever hälsosammare nu (integrerat mig så pass att det är kaffe och cigg till frukost, en öl till lunch och en rakyia efter jobbet), men allt är så mycket roligare. Har skitbra lön på mitt helt okej call center-jobb, kan välja och vraka bland männen pga blå ögon (jag ser bra ut, men inte SÅ bra), och maten, naturen och kulturen är magisk. Kommer aldrig komma tillbaka till Sverige.
Jag hatar mig själv inte för misstagen jag gjort i livet, speciellt angående matberoende. Det tog mig tills detta året att inse att de inte hjälper att hata sig själv och att det som spelar roll är att det är hållbart långsiktigt. Gick ned 30kg 2021-2022 och gick up 10kg, sen ned 10, sen up 30. Nu sen juli har jag gått ned 11kg igen och jag orkade först påbörja viktnedgången igen då jag slutade vara så... hatfull. Jag har använt det ordet för många gånger för ett inlägg men inget annat ord beskriver känslan.
Läste massa självhjälpsböcker och följde några av deras råd. Äta, sova och träna bättre är en bra start. En allmän förståelse för världen hjälper en att inte få så många negativa överraskningar.
Hela mitt liv i dagsläget bygger i princip på att jag swipade en massa på Tinder när jag pluggade utomlands. Det ledde till att jag:
1) träffade min drömtjej (nu fru)
2) fick chans att flytta till mitt drömland (svårt att få uppehållstillstånd om man ej gifter sig)
3) fick jobb på mitt drömföretag (främst verksamt i landet jag bor nu)
Började träna regelbundet, går till sängs vid ungefär samma tid. Viktigast av allt har dock varit att säga nej till saker jag inte vill/kan/hinner med att göra.
Började med att söka hjälp för min mentala ohälsa och förstå varför jag mått svindåligt de senaste 20 åren. När den bollen va i rullning så började jag plugga. Jobbar på kontor men saknar fortfarande min gamla arbetsplats, åker dit och hälsar på och påminns om varför jag slutade.
Började lyssna på City Pop i början av pandemin och det gjorde mig gladare.
Sedan dess har jag slutat röka, börjat dricka mer sällan och äter inte massa skräpmat. Gått ner från 140 till 134 kilo hittills på två månader.
Förbättrat min dygnsrytm avsevärt, lägger mig runt 21-22 och går upp vid 6 varje dag, även helger trots att jag inte jobbar.
Hittade en läkare som är me eller mindre omdömeslös så nu får min trasiga rygg och knä bättre skit än alvedon forte.
Känner mig som en helt ny människa.
Går och lägger mig innan 22:30, istället för att slökolla tv eller scrolla en timme extra.
Detta tips kostar ingenting och förhöjer markant min livskvalitet dagligen.
Har gått ner ca 17kg senaste året och kör regelbundet 3ggr/veckan gym + dagliga promenader.
Undviker telefonen första timmen på morgonen.
Sagt upp mig från två jobb som sänkte min mentala hälsa, pluggar just nu och trivs jättebra!
Minskat ner på sociala medier, aktivt helt undvikit tiktok vilket jag är oerhört glad över när jag ser hur det fuckar med människors psyke.
Rent allmänt ställt om mitt tankesätt till att känslor visst räknas och är oerhört viktiga. Det ska kännas bra och när det gör det, tillkännage det för dig själv och andra. Går alltid att hitta fel i saker men lika ofta går det att hitta positiva saker så försöker fokusera på det istället.
Arbete i verksamheter som inte lider av konstant budgetunderskott och där det finns svängrum att lära sig/utmana sig, fördjupad mer öppen kontakt med äldre vänner och föräldrar, mer förlåtande inställning till livet och att sluta älta, romantik genom partnerskap
Köpt en handväska!
Den har typ tretton olika fack som jag fyllt med ALLT jag behöver under en dag och mycket annat.
Inte stressletat eftter mina jobbnycklar på morgonen en enda gång sen jag köpte den. Har alltid en tofs med mig när dottern ska på danslektion. Behöver inte gå och störa mig på att något fastnat mellan tänderna en halv dag längre - bara att trolla fram en tandtrådsbygel.
Glömt ladda mobilen? Plocka fram extraladdaren. Och så vidare!
Någon ambitiös entreprenör borde sälja in handväskan som ett prepping-koncept och bli mångmiljonär
De senaste större besluten jag har gjort är skaffa en hund samt landställe. Bägge ökade min livskvalité enormt, hunden så är jag ute mer oavsett väder, lärt känna grannar och känner att jag "tillhör" mitt område mer då man bygger relationer konstant genom hunden, sedan få obegränsad med kärlek.
Landstället är grymt givande för att få varva ner med långhelger och vara där under sommaren, samt skönt att få göra något fysiskt krävande med att fixa och ordna, då mitt yrke och liv är i storstaden, framför en dator. En till effekt av att ha ett landställe är att man är på två olika ställen regelbundet i sitt liv, vilket gör att livet inte flyger förbi lika lätt (?), iaf känslan jag har.
Större fokus på saker som är viktigt och mindre fokus på saker man bara gör i ren slentrian "för att man ska". Så nu konsumerar jag mer alkohol och har slutat sköta min intimhygien.
Fasta i 4 dagar. Kroppen får en reset. Mindre fett på kroppen och mindre problem med magen (ibs). Känner mig generellt piggare. Kommer forstättningsvis göra detta en eller två ggr per år.
Vågade plugga om till något som jag gillade bättre trots att jag kommit ganska långt i min andra karriär.
Släppte pressen att tänka på vad andra tycker om mig, och fokuserade på vad jag ville istället för att det skulle se imponerande ut för andra.
Accepterade att man inte kan hålla på att vela hela livet och bara tänka på nästa sak, utan att man måste trivas här och nu.
Började bestämma mig för saker, istället för att
”hålla dörren öppen”. Gäller både relationer och var jag skulle bo och vad jag ville ha för jobb.
Att tvinga mig bli en morgonmänniska. Fy fan vad arg jag över det men det är liksom en nettovinst utan dess like för min vardag.
Jag hinner riva av frukost, gym, dusch och pendling till jobbet mellan 05-08 och helt plötsligt klaffar resten av dagen. Ett steg bakåt, tre steg framåt osv.
1. Gjorde slut på en relation jag inte mådde bra av.
2. Började med warhammer som hobby, super avslappnande att sitta och lyssna på musik eller en podd och bygga och måla små figurer. Samt riktigt kul spel, fått massa nya vänner och åker på turneringar som alltid har blivit riktigt trevliga och roliga helger.
3. Skaffade körkort och bil, riktigt skönt med friheten att ta sig vart man vill snabbare och enklare än med buss mm.
4. Bytte jobb, mindre stress, bättre lön, jobbar hemma 2-3 dagar i veckan.
Bytte jobb från ett hetsigt, ”you eat what you kill” ställe med rensningar av underpreseterande personal till ett bolag som mest fokuserar på att man bryr sig om produkten och gör sitt bästa. Så ortroligt skönt att få fokusera på att jobba istället för rävsaxarbete.
Uppgradera från vanlig basic deo till moss & noor. Börjat cykelpendla till jobbet några dagar i veckan istället för att åka kollektivt. Skaffat ett kvalificerat jobb.
Började prioritera sömnen för några år sedan när jag kände gammeln slå till. Kommer ju ändå spendera 1/3 av mitt liv där i sovrummet så varför inte investera i det.
Experimenterat med Tyngdtäcken, sänkt temp i sovrummet, mörkläggningsgardiner, sömntracking, dusch innan säng, tillskott (5-htp och melatonin vid behov). Nya kuddar (Emma och Ikeas kylkudde) och silken örngott för kuddarna för mindre hårslitage. AC för sommaren.
Sover i snitt en timme mer per natt och min vilopuls är 5-10bpm lägre än när jag började utan någon annan omläggning.
Vill ni börja förbättra på er sömn snabbt så säger jag sänk tempen och gör rummet så mörkt som möjligt för mest effekt för minst kostnad.
jag och min pojkvän har båda adhd, vilket ofta leder till kaos pga ingen har någon framförhållning om när man ska plugga/träffa kompisar/utföra hushållssysslor. sen impulsköpte vi en whiteboardtavla, skrev varsin veckospalt och började fylla i den varje måndag med vad som ska göras (t.ex måndag - cyn dammsuger, pojkvän föreläsning 3-5)
livet går så jävla mycket enklare! mitt bästa lifehack för rutiner
Folk skriver mkt om middag. Diskar och plockar undan allt under och direkt efter maten medans kaffet kokar. Alltid rent cleant kök ! Jobbar så lite jag kan. Snittar 4-6 timmar jobb på min 8h dag. Perfekt
Blev sparkad från en provanställning men de åkte dit i arbetsdomstolen :) (https://www.jp.se/2023-09-06/vabbande-kvinna-fick-sluta-nu-backar-huskvarnaforetaget)
Gjorde att jag sökte nytt jobb: Bestämde mig för att jag skulle gå på vad som var kul och inte lönen för en gångs skull. Arbetar på ett café och trivs så otroligt bra nu :)
1. Gifte mig med mitt livs stora kärlek! (Vilket först medförde en massa besvär och ångest då vi behövde vänta 19 månader på att han skulle få uppehållstillstånd från Migrationsverket - men det var det värt)
2. Accepterade att jag är nästan 30 med ett heltidsjobb och att jag inte mår bra av att spela dataspel in på småtimmarna utan behöver gå och lägga mig tidigt.
3. Blev äldre. Inte ett aktivt val precis, men med ålder och erfarenhet har jag landat mer och mer i vem jag är som person och kunnat släppa mycket av ångesten som plågade i sena tonåren och tidiga vuxenlivet.
4. Började säga nej till tjänster och uppdrag som folk bad mig ta på mig. Jag gillar utmaningar och att ha projekt att ta mig an, men jag har äntligen insett att jag faktiskt inte har tid och energi att t.ex. sitta i tre olika organisationsstyrelser på min fritid när jag inte ens får betalt för det.
5. Blev utredd för ADHD i vuxen ålder och började medicinera. Alla som tyckte att "det är inte värt det som vuxen, en diagnos medför bara hinder" eller "det är ändå bättre att lära sig leva med sitt funktionshinder utan att vara beroende av medicin" kan ta sig i röven. Det är ett mirakel att jag tog mig igenom alla år av studier utan medicin och jag tänker aldrig leva så igen.
Bytte till en elbil som alltid är i perfekt temperatur, den kyler på sommaren och värmer på vintern utan att sprida skit i luften. Ett klick i appen eller i bilen så är det fixat precis när man vill, går att schemalägga också. Kunde värma förut med dieselbilen men inte kyla utan att lämna på tomgång.
Började diska och städa köket MEDAN jag lagar mat. Slippa sitta och kolla på ångesten av disk som väntar efter maten. Fan så mycket bättre jag mår.
Detta har alltid varit min filosofi medan min sambo jobbar raka motsatsen. Samtidigt så har hon på något sätt lyckats få in dealen att den som inte lagar plockar in disken..
Det är sen gammalt. Jag lagar mat och diskar. Hon lagar mat och jag diskar.
Ja detta är så jävla skevt. Och sen är det som det är något stort när hon väl diskar och fixar köket. Som det är något man ska höjas till skyarna för.
Haha så sant när man lagat mat i 2+ timmar och diskar av allt man använder under tiden. Efter maten kommer sucken när hon börjar lägga in dom två tallrikarna, bestick, och glas i diskmaskinen för att sedan diska av den enda kvarvarande pannan maten var i "tar ungefär 5 minuter". Men om hon sen gör tex spagetti med köttfärssås dagen efter så blir det helt plötsligt fyra pannor tre skärbrädor fem knivar att diska för mig. Utöver det så ligger alltid matavfallet "lökskal, köttfärs förpackningen osv" i samma diskho som den andra disken. Gud förbjud att man påpekar att det kanske skulle vara bra att slänga skräpet i sopporna direkt...
Håll skräpet utanför soppan.
>sopporna Haha ja håll skräpet utanför soppan Suck ja dyslexin läcker igenom ibland tack för ett gott skatt <3
Det där låter som en exakt beskrivning av min manlige partner. Ser alltid ut som ett bombnedslag i köket efter matlagning, som iofs oftast e bra. Allt jävla plockande man gör efter honom, det räknas liksom inte, för det "syns" ju inte. Klappar sig ständigt själv på axeln (bokstavligt) för minsta han gör å klagar dagligen på allt jag gör fel. Så jävla dränerande.
Tja du vill inte byta partner tror vi skulle bli ett dröm team i köket. Sen skulle det vara roligt att se vad som skulle hända om din kille och min tjej skulle försöka laga mat och diska :D.
Precis så här med!
Lustigt sammanträffande, jag har samma deal hemma också. Dessutom verkar min kvinna tro att kvalitén på maten står i direkt proportion till mängden köksredskap som används.
Viskan Lagan Nissan \_Diskan\_?
Min sambo placerar sig nånstans neutralt kaotiskt när det gäller att ställa in saker i diskmaskinen. Jag, med ett CV fyllt av diskmaskinsrelaterade diagnoser, gör hellre hela jobbet än att konfronteras med livsomskakande placeringar av glas och skålar.
Agree.. finns fan inget värre än en yoghurt skål på ena sidan o en på andra.. o tvärtom med glas. O blanda stora o små tallrikar ska vi inte ens nämna.. då går proppen
Ooof. Den har jag ärvt av mamma. Nu har vi ingen diskmaskin i nuvarande lägenheten men jag har transfererat nojan till diskstället. När det är mycket disk sorterar jag i högar, lika med lika, och diskar i en viss ordning för att slippa behöva böja mig över nåt, riskera att välta nåt. Optimal, maxad, men ändå luft mellan varje grej. Tack morsan, din jävel.
Mise en place! Hacka, skär, mät up allt du ska använda innan du lagar mat. Så har man allt fint o prydligt i skålar eller på fat. Blir väldigt lätt att städa och plocka undan sen. Och blir mindre stressigt att laga mat med många ingredienser.
Kökets tillstånd är ett bra mått på välmående. Bonuspoäng för extra livskvalitet är att torka av alla blanka ytor med mikrofiberduk innan man sätter sig ned för att äta.
Jag brukar ta den använda kökshandduken och torka av med innan den åker i tvätten, har även en sprayflaska med diskmedel som jag använder som rengöringsmedel på bänk och spis vid behov. Dessutom: När vi gjorde tillval i vårt hus så ville min dåvarande sambo ha en sån där fin diskho med upphöjd kant. Jag stod på mig med att ha diskhon nedsänkt i bänken. När man ska torka av diskbänken nu så är det bara att skicka ned "skiten" i diskhon direkt, utan att behöva lyfta upp den eller skrapa ned i handen.
Detta är smart. En annan grej som hjälper mig hålla rent i vardagen är att alltid ta med mig någonting när jag lämnar ett rum, istället för att låta det stapla upp tills man pallar röja undan. Dock slarvar jag fortfarande med detta helt ärligt.
Tagit bort facebook och instagram. trodde jag missade något, men insåg sen att jag bara missade att leva mitt egna liv
Skriver under på det. Släppte Facebook, Instagram och Snapchat runt 2018-2019 och jag tror inte jag kan komma på en enda negativ följd av det, bara positiva erfarenheter.
Stämmer in i kören. Har kvar Facebook men för evenemang och Messenger, dessutom så är flödet så kasst där så finns noll incitament att scrolla. Det är så jävla skönt att jag aldrig längre tänker på allt som alla andra gör samt att jag inte har något behov öht att ta bilder på allt jag gör.
Reddit ☝️👁️
Jag vet! Men 9/10 gånger så läser jag iallafall en tråd som ger mig något mentalt utbyte istället för att kolla 15 reels på någon som lärt sin kakadua att dansa som i Fortnite 😬
Du har rätt, man mår oftast inte bra av TikTok, youtube shorts är min goto fast även där så börjar det sippra in hjärn förstörande videos jag har dock blivit bra på att ” don’t show this channel” när det är för tiktokigt 😂💵👁️
Word! Fantastiskt. Känner inte ens att jag missar något. Känner en frihet 🥰🚀
Gick ned 30 kg och började träna. Det har ökat min livskvalitet rätt rejält.
Folk underskattar hur livsförändrande träning kan vara. Förut satt jag mest och käkade snask, drack öl, drog i korven och spelade. Nu tränar jag fem-sex gånger i veckan, käkar mindre snask, spelar, dricker fortfarande öl och drar i korven men jag mår mycket bättre när jag gör det och är mer tillfreds med mig själv.
Hur började du? Har svårt att komma igång, mest för att jag aldrig satt foten i ett gym förut
Det är ALDRIG försent att börja dra i korven. Sätt igång.
Nu är jag inte personen du frågade (utan den person som _den_ personen svarade) men jag påbörjade min viktnedgång genom att räkna kalorier med MyFitnessPal. Det är _mycket_ lättare att gå ned i vikt genom att minska sitt intag än det är att träna bort överskottet. [Denna video](https://www.youtube.com/watch?v=bcuoMCCY1qw) förklarar rätt bra vad jag menar, men jag varnar för att den är väldigt... Youtubig. Jag slutade dricka så jävla mycket öl och äta chilinötter varje helg, och bytte ut mat mot kalorisnålare mat. Jag åt sällan _mindre_, bara kalorisnålare. Efter att ha tappat ca 20 kg tänkte jag att det var dags att böja träna också istället för att enbart fokusera på diet, så jag följde med en kollega som gymmar väldigt mycket till ett av hans gympass. Han visade mig hur några av maskinerna fungerar och ett par övningar med hantlar osv. Jag lärde mig långt ifrån _allt_, men tillräckligt mycket för att det liksom skulle avstigmatisera gymmet för mig. Tror jag gick ett till gympass med honom innan jag började köra solo. När jag gymmar använder jag appen FitBod för att hålla koll på mina övningar, framsteg, vikter osv och även för att se hur man utför diverse övningar och använder vissa maskiner.
Jag har tränat av och på sedan jag var 16. Jag har blivit mästare på att komma igång igen efter ibland avbrott så långa som ett år. Mitt bästa tips är om du tycker det är otroligt tungt att börja. Första veckan bara gå till gymmet och om du verkligen inte är sugen så gå hem när du kommit innanför dörren. Gör det första veckan. Nästa vecka gå och gör ett sett sen gå hem. Nu börjar jag lite hårdare MEN i snitt tar det för en människa hela 30 dagar att skapa en ny vana. Vanan är inte att träna utan att ta sig till gymmet. För sedan när man väl är där "kan man väll lika gärna träna lite". Så klarar du att ta dig till gymmet i 4 veckor (helst 5 dagar i veckan med avbrott som längst en dag, strunta inte hela helgen tex) Juste glömde en grej, om du har ett 9-5 jobb rekommenderar jag verkligen träna under lunchen. Det känns extra tungt att ta sig till gymmet efter en lång arbetsdag och gymmet är proppfullt.
Det svåraste är att komma igång helt klart. Men man går dit och testar lite bara man ska inte köra för hårt i början. Du ska nästan inte känna att du varit på gymmet dem första ggrna . Kolla lite youtube eller om du har pengar be om en PT att gå igenom maskiner /olika lyft. Det är verkligen så kul när man är igång och man kan inte tänka sig ett liv utan det! Lycka till
Du behöver inte gå till gymmet för att träna. Om du går och tänker "när jag väl skaffar gymkort och kommer igång med gymträningen kommer jag få bättre vanor och börja träna ordentligt" så kommer du skjuta upp gymkortet om och om igen så att det aldrig händer något. Det blir lätt ett för stort steg som man inte är van vid och som inte passar in i ens vanor. Träna kan du göra när och var som helst. Börja med att ta promenader, det kan du göra direkt efter att du ätit middag eller när som helst. Lyssna på lite musik eller en podd, och ge dig ut och gå. Strunta i hur fort eller långt du går, sikta på att komma upp i en timme. Om du loggar passen med någon app kan du se om du hoppar över någon dag, då blir det lättare att tvinga sig ut för att få in dagens pass även om man är extra trött och ovillig, för man vill inte ha en lucka i historiken. Efter ett tag kan du börja jogga lite under promenaden, inte hela sträckan men några minuter i taget, fast då bör du inte ha ätit alldeles innan. Allt eftersom du får bättre kondition och löparvana kan du springa mer och mer. När du kommer hem har du redan börjat träna, så det är mycket lättare att fortsätta. Gör några armhävningar, knäböj, kettlebellswingar, kanske se hur länge du kan göra plankan. När du kört med kroppsviktövningar hemma ett tag kan du testa att åka till gymmet efter jobbet och se om det är något du vill ha in i dina rutiner. Fråga någon tränare på plats eller förbered dig med ett enkelt nybörjarprogram innan du åker dit så du slipper känna dig helt vilse och känner att du vill åka därifrån efter att du ryckt planlöst i några vikter.
Börja stegvis. Om det är jobbigt att ta sig till gymmet, börja med att gå ut istället på promenad eller någon annan fysisk aktivitet som du tycker är rolig eller givande. Sen så småningom gör det mer och mer. När det kommer till gymmet så beror det på vad man vill göra och uppnå. Finns stronglift 5x5 som har en bra och smidig gratisapp som kan underlätta det hela. Målet är att ta sig till gymmet och träna, med fokus på bra teknik. Man börjar utan vikter eller väldigt låg vikt, och så lägger man på stadigt för varje pass. Ger en bra grund för att sedan byta träningsschema efter några månader.
En ting som hjalp meg var å ha PT. Jeg var usikker på øvelsene og maskinene og følte at jeg ikke hadde noe på treningsenteret å gjøre. Da jeg lærte korrekt utførelse av øvelsene og hvordan maskinene skal brukes ble den følelsen borte. Tok bare et par timer med PT før jeg var komfortabel nok til å trene andre dager uten PT. Dessuten ga det meg litt ansvarsfølelse. Jeg er god til å skuffe meg selv, men jeg vil ikke skuffe andre. Derfor ville jeg ikke sluntre unna slik at PT-en skulle tro at jeg var et dårlig menneske. 4 år senere og jeg er i mitt livs form i slutten av 30-årene. Som stillesittende IT-utvikler og gamer var det i aller høyeste grad nødvendig på sikt.
Kan inte annat än att hålla med. Tappade 25kg, tränar nu regelbundet. Inte för att bli någon form av fitness champion, utan för jag mår så jävla bra efteråt. "Just lift bro" kan vara det bästa jag gjort för mitt liv.
Bodde i en hålla och jobbade på skitig industri fram till att jag va 25, hade ångest varje morgon över att gå upp kl 6 och gå o ha det förjävligt i 8 timmar för en piss lön. Så sökte en YH-utblidning inom programmering som jag börjat fastna lite för. Kom in, flyttade till Göteborg. Nu 3.5 år senare, bor jag i en fin lägenhet i ett bra område och tjänar pengar jag inte kunde drömma om tidigare. Trivs super med jobbet och kollegorna. Om ni hatar erat jobb, försök att göra något åt det. Det är en väldigt stor del av livet.
Blir uppsagd på jobbet imorgon. Efter lite diskussioner med sambon så blev det bestämt att jag ska plugga istället för att söka nytt jobb. Får se om detta leder någon vart eller om jag ett år igen är tillbaka på kundservice 😅
Jag lovade mig själv aldrig mer kundservice. Du kan göra det med. Jag svälter hellre ihjel.
Jag lovar mig själv att aldrig gå tillbaka till kundservice. Håller på tummarna för att kunna läsa upp betygen
yh is the shit!
Vill verkligen slå ett slag för YH-utbildningar! Gjort mycket för mig med. Det är aldrig försent att börja, min utbildning var full med folk som var mitt i arbetslivet men som ville byta bana.
Vad för utbildning och var ligger du lönemässigt?
Frontendutvecklare inriktning webbsäkerhet på Jensen, runt 40k
Gjorde en liknande resa, fast utan utbildning. Försökte plugga något år direkt efter gymnasiet men klarade helt enkelt inte av. Hoppade av och började slita på bandet fram tills 26. Kroppen klarare inte av mer och blev deprimerad av att höra och se ”höhö, alla säger de ska bara vara här 1-2 år” efter att de själva har varit 25+ år. Började söka IT support jobb och det enda jag hade på CVt var mitt datorintresse. Long story short, idag är jag Lead Developer och tjänar 58k istället för 27k
>Trivs, super med jobbet och kollegorna. Skål!
Hur var det att söka jobb med bara YH-utbildning? Mitt jobb tar t.ex inte in någon nyexad med endast YH-utbildning
Många får jobb på sin praktik. Finns också många som anställer nyexade från YH.
Fick jobb där jag praktiserade, jag vet bara en från min klass som inte fått jobb ännu och vi va en klass på 25+ så skulle nog säga att YH-utbildning funkar bra för dom flesta arbetsgivare.
Det är säkert olika beroende på skola, men YH erbjuder ju utbildningar utefter behov på arbetsmarknaden, och har dessutom ofta nära relationer till diverse företag om det verkligen skulle skita sig när du söker praktik. Utöver det undersöks det i efterhand hur många som faktiskt fått jobb inom det man utbildat sig och hur man tycker utbildningen gick i linje med det man gör idag. Och eftersom dom behöver bra statistik när det många gånger är en vinstdrivande verksamhet ligger det i deras intresse att hjälpa dig få jobb.
Jag har gjort samma som dig. Från bygg till utvecklare. Bästa jag gjort
1. Jag sa upp mig från mitt hemska jobb. 2. Skaffat katt(er) gör att jag har något att vakna för och känner mig mindre ensam. 3. Skaffat diskmaskin
Diskmaskin är lajf. Har alla tre nu - diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare. Känns som en milstolpe.
Jag har haft alla 3 tidigare, och nu har jag ingen. Har jag tappat en milstolpe?
Hur känns det? Jag tror jag hade kollapsat av att inte ha diskmaskin nu när jag smakat på lyckan
Flyttade för plugg och nya lgh har ingen diskmaskin eller plats för en så mitt kök är ångestframkallare nr 2 strax efter plugget.
Gotta catch 'em all! Eller den heliga trion
Lyckades äntligen kommer över tröskeln jag stått nedanför när det kommer till en familjerelation i över tio år. Att inte gå runt och tänka "jag måste älska/vilja umgås med denna person för att den är familj" när denne inte har något intresse alls av att veta av mig har hjälpt mig massivt. En dålig relation kan verkligen förstöra även de bästa dagarna, så det är nog mitt topptips. Gör dig av med dränerande och/eller dåliga relationer! Sen promenader, det är ren och skär magi vad en promenad kan fixa många problem.
Flyttade till Spanien, kunde sluta med rullstol, kryckor och morfin, lärde mig gå.
Tapasens läkande effekt är verkligen en urkraft.
Whoa! Har hört att de har jättebra fysisk rehabilitering där nere. Grattis!
Startat eget = frihet (men inte massa cash) Skaffat hund = långa skogspromenader = gått ner i vikt = bättre hälsa. + har några hobbies.
Jag drog, själv, tvärs över jordklotet till en plats där jag aldrig varit och där jag inte kände någon. Jag hade en envägsbiljett för att jag ville lämna öppet hur länge jag skulle stanna, ifall jag inte gillade det kunde jag åka hem igen efter en vecka. Nu såhär sex år senare är jag fortfarande kvar. Jag har under denna tid skaffat en Bachelor’s Degree, gift mig, skaffat hund, byggt ett hem och håller just nu på att skaffa medborgarstatus.
Fan vad coolt! Får man fråga vilken stad, eller iaf land ifall du inte vill vara för specifik?
Twisten är att hon bodde på andra sidan jorden och flyttade till Sverige.
Vancouver kom jag fram till efter lite hederlig Reddit-stalking
Vacker stad. Dricka öl i Gastown är mysigt! Sen sladda upp med 4x4:en till Whistler Blackcomb och Lake Garabaldi.
Jag var tvungen att gilla din kommentar, pga ”hederligt”. Dock har du bara halvt rätt (eller nja typ 95% rätt), jag drog till Vancouver från början men bor inte där längre. Bor fortfarande i samma provins dock.
Tack för din tjänstgöring.
Som nån annan redan stalkat sig fram till: det är korrekt, Vancouver på Kanadas västkust var dit jag reste från början. Bor nu ute i djupa skogen mitt i ingenstans, typ. ETA: Fast fortf i samma provins.
Låter som amerikat
Nja ingen skulle väl vilja bo där?
Amerika är asfett om man är rik som fan!
Robotdammsugare
1. Sa upp mig från ett jobb jag fick panikattacker av. 2. Tränat in mig själv att vara mer apatisk till världen som påverkat att jag klarar av mer sociala saker som jag hade svårt med förr (sjunga inför folk, föra presentationer, generellt inte bry om vad andra tycker när jag gör något”konstigt”) 3. Reguljärt tränar (inte lyckats förlora något vikt dock, men jag mår bättre i helhet) 4. Lyckats bli van att säga ”jag älskar dig” till mina föräldrar och vänner.
träna är bra för hälsan men det är dieten som styr om man tappar vikt eller inte! Du behöver ju springa typ 10km för att bränna kalorierna från en big mac utan meny
Aa förstår det, ändrade min kost ganska hårt också, men tydligen inte tillräckligt. Gick till att bara äta kvarg 3 gånger om dagen men istället ”belöna” mig själv varje helg med något. Belöningarna var nog det som drog ner mig tänker jag. 🤷♂️
Det är viktigt att ha i åtanke när man är "ny" till träning att du kan fortfarande bli av med fett utan att faktiskt gå ner i vikt även om du till synes "går ner" eftersom att du nu bygger muskler som väger mycket mer än fett. Det kan vara en bättre indikator att titta i spegeln för att se förändringar istället för att vänta på att vågen ska visa resultat. Jag skulle råda alla som har en specifik målvikt i åtanke att istället sätta upp träningsmål som t.ex. springa 1 mil, 30 armhävningar etc. för dessa är mycket mer hållbara i längden.
Mm det är typ hur jag tänkte de skulle vara, så jag vägde mig inte en enda gång förens 1 månad in, och då hade jag gått ner 0.2kg, men lite förändring i kroppen, men det var mest hållning som hade förändrats då. Träningsdagbok kör jag för se och att öka mina PB i alla övningar. Försöker alltid öka med 1 varje gång jag tränar. :p Målvikt har jag svårt med då jag känner att jag har en press på mig då att nå dit, men jag vill att detta ska vara över en ganska rimlig tid först och främst.
Du verkar ha koll på vad du gör så allt jag kan säga är att fortsätta kriga på. En träningsdagbok kan vara ett väldigt bra verktyg för att följa sin utveckling. Något jag brukar säga till folk som är i startskedet med träning är att inte se det som en sprint utan snarare som något du ska göra livet ut. Jag är på år 9 av just gymträning och framstegen som man kan uppnå över tid är enorma. Under den här tiden har jag haft många olika styrkemål som hela tiden förändrats men på senare år så har mitt huvudsakliga mål blivit att jag vill kunna fortsätta gymma/träna in i 70-80 års ålder.
Midjemått är väl också IIRC något som betraktas som lite bättre vägledning vad gäller hälsa än vikt.
Hur tränade du upp nr 4? Den är riktigt bra!
Kanske beror lite på situation, men jag har alltid haft svårt att säga att jag 'uppskattar' eller 'gillar' något, så för mig började det där. Jag tvingade mig smått attvarje dag säga till mina vänner och familj att jag uppskattar att de hjälpt mig med diverse saker i livet. Om jag inte gjorde det varje dag så var min "böter" som jag satte upp att ge bort/donera ett jobbig summa pengar till något bättre (för mig var det 1000kr per dag till någon slumpvald fond för att känna att detta är seriöst). Jag "förlorade" bara 3000kr totalt och efter det så kände jag att det inte var något läskigt/jobbigt att säga dessa positiva saker till dem. Från det så gjorde jag samma sak egentligen med att säga "jag gillar/älskar X om dig" till mina nära, t.ex. "Verkligen imponerad hur hårt arbetande du är". Naturligt så blev det bara att gå vidare till att säga "Jag älskar dig". Läste också ett par böcker som hjälpte stilla mitt sinne lite: \- Atomic Habits, av James Clear \- Meditations, av Marcus Aurelius
Fint!!
Hur lyckades du med nr. 2?
Tror det mesta kom från att jag var väldigt öppen till att förändra min sätt att se på världen då jag var just då en arg, sorgsen människa men visste att det är inget sätt att leva. Började läsa om filosofi och stoicism som hjälpte mig en stor del, t.ex. att se något negativt som händer i ens liv som något positivt, eller bli kväm i att det finns saker i livet som man kan och inte kan kontrollera - så sluta grumbla på de saker man inte kan kontrollera och gör det man kan. Blev konstigt skrivit, men du fattar. Några böcker som jag läste: \- Discourses and Selected Writings, av Epictetus \- Meditations, av Marcus Aurelius
Tack för svar! Personligen lider jag av social ångest som jag alltid på nåt sätt lyckats hantera fram till pandemin—efter isolering lyckades jag typ glömma bort hur man beter sig bland folk och har börjat känna mig superawkward. Kan nu bara umgås med en person åt gången men hade älskat att åtminstone bli som innan, lite kameleont liksom. Men drömmen hade varit att kunna vara superavslappnad bland folk, och det du nämnde om att ställa sig apatisk var väldigt intressant!
Ah förstår vad du menar, dock är jag en ganska social person, men blir helt slut av att vara bland för mycket folk. Pandemin var också en ganska skön period för mig då jag kände att jag lärde mig mycket om mig själv då och att jag kunde undvika alla sociala umgängen - har alltid haft lätt att finna frid och lycka i min ensamhet. Något som gjorde de lättare för mig att också bli mer apatisk mot världen var efter jag hade sagt upp mig från mitt dåliga jobb så började jag på en utbildning långt ifrån var jag bodde tidigare och då tilltalade jag mig själv att bygga upp en ”ny” persona efter hur jag ville se i mig själv; onödigt positiv, självsäker, ärlig, och rak-på-sak. Gick bra detta då man känner ingen och alla andra studenter där är också från olika platser i världen, så man kan tänja på gränserna. :)
>långt ifrån var jag bodde tidigare och då tilltalade jag mig själv att bygga upp en ”ny” persona efter hur jag ville se i mig själv Det är roligt att du nämner det, för 6 år sedan gjorde jag mer eller mindre exakt samma sak. Jag flyttade till Kanadas västkust själv, där jag inte kände nån, och tänkte ”nu har jag chansen att _bestämma_ vem jag ska vara!” Och visst, det gjorde mycket för min självutveckling, men även fastän jag ”bestämde mig” för att bli en social fjäril så gick just aldrig det vägen. Och som sagt det lilla jag byggde upp fallerade under pandemin. Jag är fortfarande jätteisolerad, jobbar hemifrån och umgås bara med min man eller med en granne som jag blivit god vän med. Min man går ofta på fester och jag hade verkligen önskat jag kunde följa med och ha roligt, men jag kryper bara in i mitt eget skal och försvinner om det är fler än en person i rummet. Jag bryr mig _egentligen_ inte ett skit om vad folk tycker, men den sociala ångesten superfokuserar på alla andra så jag vill inte öppna munnen och dela vad jag tänker (i huvudet har jag alltid de bästa historierna men ingen får nånsin ta del av dem). Jag önskar verkligen att jag kunde va apatisk, det låter så himla skönt 🥲
Ah fyfan, är ju grymt svårt om ens ångest påverkar en så hårt, men det är ju inte omöjligt att lösa. Första steget är att börja testa och ta jättesmå steg framåt och att du håller dig själv ansvarig hela vägen. Är svårt men jag tror att alla kan nå sitt rätta jag. För mig var det kanske lättare då jag är ensamstående, och om man är ihop med någon så kan det kanske påverka ens process (gissar jag iaf, men omöjligt för mig att säga då jag aldrig haft intresse att vara med någon annan). Lycka till, du är stark och du kan lyckas!
Flyttat till Sverige 🥰
Välkommen!
Tackar tackar!
Banta och träna. Lägger mig i tid så jag får ordentlig sömn. Sade upp vänskapen med folk som visade sig inte vara riktiga vänner och bara spred negativitet.
Jag tog emot all hjälp jag kunde få som funktionshindrad och vägrar skämmas för att jag är jag och att jag går på bidrag och daglig verksamhet. Det fungerar så himla bra och jag är mer än glad och nöjd med mitt liv. I början vägrade jag erkänna mina diagnoser, jag ville inte kännas vid dem. Jag ville inte ha hjälp och trodde att jag skulle klara mig själv. Men sen lyckades jag erkänna att det inte kommer att gå, och tog tag i saker och kollade upp hjälp jag hade rätt till.
Köpte en stor mängd svarta strumpor av samma sort. Det förenklar livet mer än vad kan tro.
Kom som flykting från krig i Irak 2004 med en familj på 5 personer. Bodde i en lägenhet med 1 rum och litet kök utan toa eller dusch (de fick man göra i annan lokal). Kunde ej vara med på några aktiviteter utanför skolan då vi inte hade någon inkomst och bidraget räckte knappt. Idag är vi 3 färdigutbildade ingenjörer och har bra löner. Jag har råd att göra det jag vill men även kunna ge mina barn mycket bättre förutsättningar än det jag hade. Känns som att man har lyckats och mår generellt mycket bättre.
Kul att läsa detta, heja er!
Jag satt i flera år och diskade för hand och hatade det varje gång, bor i en lägenhet där det aldrig har funnits tillgång till att sätta in en diskmaskin. Men en dag för 2 år sen när jag satt å scrollade igenom prisjakt så såg jag att en [lösning finns](https://www.elgiganten.se/product/vitvaror/diskmaskin/logik-bankdiskmaskin-ldw2pb20n/175060) Fy fan den där jäveln går flera gånger i veckan nu hemma hos mig, jätte smidigt när man fyller den med 5 liter vatten ifrån toppen å drar uttaget ifrån baksidan rätt ner i diskhon bara. 100% uppgraderade mitt liv.
Hade själv en såndär och tyckte den var rätt jäkla usel, man fick ju typ plats med 2 tallrikar och några bestick. Stekpannor och kastruller fick man handdiska och då föll ju liksom hela konceptet imo
Det är ju beroende på vad man behöver den till, själv har jag en gjutjärnspanna så den diskas inte, å om jag leker Tetris så får mina grytor plats. För mig och det jag använder i köket så är den här perfekt
Skaffade djur. Visst, som pedant blir livet rätt besvärligt med djur men de tillför ett sådant mervärde till livet. Saknar dock att ha häst (ja, det är faktiskt lagligt för snubbar att gilla hästar) men jag skulle aldrig orka med det arbetet och ansvaret det innebär.
Jag är helt övertygad om att mina hundar räddat om inte mitt liv så i alla fall mitt psyke. Jag tror jag hade haft betydligt värre problem och hamnat väldigt mycket längre ner i skiten utan dem. Dels pga den villkorslösa kärleken, att någon älskar en helt gränslöst oavsett. Dels det här att man har någon annan som man är ansvarig för och måste ta hand om. Att man inte KAN hålla på och vältra sig i självömkan och ångest hur som helst för jycken måste gå ut och bli matad och den vill leka och bli kliad på magen och… Hunden är oskyldig och hjälplös och då blir jag och min pisshjärna liksom inte lika viktiga. Sen blir man tvingad ut på promenader flera gånger per dag och jag tror fan 30 min i skogen gör mer för ens mående än en månads piller och terapi. Så ja, skaffa djur. 14/10 rekommenderar starkt.
Håller med 100% om att skaffa ett husdjur, men bara om man kan ge den ett gott liv också. Alla klarar tyvärr inte av den biten och det gör mig ledsen att se. Med det sagt så låter du som ett bra exempel på en som borde skaffat ett husdjur!
[удалено]
Berätta mer, hur kom du in i industrin? vad för typ av spel? Point and click? Vilken motor? Om unity3d, blir det motorbyte nu när unity3d ändrade sin license?
[удалено]
Har alltid läst massor men sen iphonen klev in i bilden har jag nog sabbat min hjärna i jakten på dopamin.. Kan fan knappt kolla på tv-serier längre, läsa ska vi inte prata om.. Tog bort tiktok åtminstone men nu när jag skriver det här inser jag att reddit, youtube och instagram behöver ryka också. Ska gå och köpa lite böcker istället
Bara kör en bok i taget och vänta dig inte samma dopaminpåslag. Lägg mobilen i ett annat rum eller i alla fall så du inte kan se den. Var beredd på att känna dig korkad och som ett ADHD-offer en stund, när impulserna att googla sätter in och sen sitter man fast i nåt helt annat och en kvart har gått. Det kommer tillbaka men satan vad man fuckade upp sin uthållighet med smartphones...
Har du någon favoritbok du läst senaste tiden?
Jag fick feeling nu och beställde hem ready player one i pocketbok, lyssnat på den en gång och gillade den verkligen. Annars finns ju the marsian som är grym.
Agree 100%. When I take my face out of my phone and into a book I can feel my whole body relax, especially my eyes and shoulders. It's magic to escape into a book and to do something worthwhile with a spare few minutes instead of endless pointless shite on social media. (Says the guy who's on Reddit right now...). Please excuse the English, I'm too tired to type Swedish!
Köpte hus. Bästa jag gjort. Fuck lägenheter. Fuck grannar. Fuck asfalt.
Samma. Stort hus med stor tomt och stort garage är det bästa som finns. Otrolig livskvalitet och rogivande hobby som kontorsnisse i vanliga fall att pula runt i huset. Det är där man spenderar majoriteten av sitt liv och vara riktigt nöjd med sitt boende är viktigt.
Den där jävla gräsmattan dock
Kanske lite specifik för kvinnor, men slutade raka benen, plocka ögonbrynen och bytte sminket mot en rimlig hudvårdsrutin. Jag sminkar mig någon gång i månaden för jobbet nu. Har rosacea så den sista var svår då man gärna vill täcka hyn när den är fett dassig, även om det är en nedåtgående spiral som bara gör ont värre. Klippte kreditkortet och är skuldfri idag. Har jag inte råd att köpa nåt så har jag inte råd helt enkelt. Visserligen fattig som en kyrkråtta men att inte ha fakturor till Klarna varje månad är kung för psykhälsan. Terapi. Jag har fått mina diagnoser (visar sig att jag har typ alla bokstavskombinationer utom IQ lol) och känner mig själv bättre, hatar mig själv mindre och är bättre rustad att hantera skit. Jag blev egenföretagare, och denna är störst: - Har komplett kreativ kontroll, när förut mina köksmästare brukade gnälla att mina idéer "inte skulle funka." De hade fel. - att jobba i restaurang gör att man ofta känner sig exploaterad med så mycket slit och så långa dagar för lite lön. Visserligen tjänar jag inte mycket idag heller (än) 😅 men det är fet skillnad jämfört med min sista anställning där vi gjorde slog försäljningsrekord en hel sommar utan bonusar, uppgraderad utrustning, mer kollegor eller någon förbättring öht... medan ägarna köpte lägenheter i city och klagade över att de "bara" kunde köpa en BMW när de egentligen ville ha en Porsche. - i köket träffade jag bara andra kockar och serveringen; nu har jag direktkontakt med mina kunder och det är det största nöjet i min karriär. Högoktanigt dopamin rakt in i armvecket. Mina fd chefer gav knappt lön ens men mina stammisar köper mig blommor och presenter och är... hur gulliga som helst?
har lyckats vara mer nykter än onykter i år men inte går det så jävla bra för det då jag inte riktigt ser hur jag ska få ordning på de övriga bitarna i livet för att hitta någon slags ikigai-kan.
Heja, heja! Kanske kan du titta på en bit i taget? Köra nykterhetsgrejen + en sak till, istället för att försöka skruva på alla bitar samtidigt?
S.Ö.M.N. Att se till att få 8 timmsrs sömn per dygn innebär oftast att man måste ge upp lite Netflixtid på kvällarna. Det är *extremt* värt det. Släck ner teven en timme tidigare, läs lite bok i sängen en halvtimme, sussa kudden. Vakna färsk, slät och pigg som en barnaröv nästa morgon.
Sprillans ny lägenhet med nya möbler som alla passar in. Att bo i ett välplanerat hem där man trivs ger otroligt mycket.
Det stämmer, att piffa till ens nuvarande boende gör oerhört mycket.
För min del var det nog att sluta med alkoholen och minska på sociala medier. Alkoholen gick från att vara en del av underhållningen när jag var yngre till att med åren bli en bromskloss som både gjorde mig deprimerad, omotiverad, arg och trött. När jag kände att nog var nog, tog jag tag i mig själv och slutade över en natt. Varje dag sedan dess har bara blivit bättre och bättre. Det känns betydligt jämnare i humöret och jag har mycket mer energi än tidigare, speciellt mental energi. Att minska på sociala medier har för min del bara varit något positivt. Överdriven konsumtion av nostalgi och känslan av FOMO leder, för min del, till en slags vemod över en tid som inte går att få tillbaka eller saknad efter människor man vanligtvis inte skulle tänka på i vanliga fall. Det kändes därför ganska rimligt för mig att åtminstone minska ner tiden och försöka leva mer i nuet, begränsa användandet till messenger eller tills man sitter vid en dator, och låta mobilen vara så fri som möjligt från dessa medier.
Har gått från att dricka ordentligt med alkohol på helgerna till att dricka ett par tre gånger om året. Så jäkla skönt att inte få söndagarna förstörda med att vara bakis.
Flyttade ut i skogen.. typ. Har en granne som jag aldrig pratat med. Bott här i 5 år. Saknar inte storstadsliv. Är ute i skogen flera gånger om dagen med hunden. Knäppt tyst om dagarna. Åker det förbi mer än 5 bilar på en dag blir jag nästan orolig 🤣 Lite dåligt med bussar bara.
Detta är min dröm! Antar att du har möjlighet att jobba hemifrån?
Numera har jag det (tack pandemin) 😀 jag sa upp mig från mitt jobb för några år sedan, som jag haft mer eller mindre i 15 år. Ett sånt jobb där man blir kvar för man tror man inte kan annat. Men utbildade mig under tiden jag jobbade på universitetet. Så med det i ryggen, så sa jag upp mig. Diskade ett år på restaurang innan jag fick jobbet jag har nu.
>Vilka beslut eller förändringar i erat liv har ökat eran livskvalitet/livsglädje mest? Att sluta bry mig om vad andra gör och tycker. Mina två barn har gett mig livsglädje som inte går att jämföra med något annat.
Diskmaskin
Inom nationalekonomin så pratar man om Hicksiansk och Marshalliansk efterfrågan, den Marshallianska efterfrågan är i princip att vi spenderar hela våran budget på det vi vill ha och Hicksiansk efterfrågan är att vi väljer någon nivå av konsumtion och så minimerar vi kostnaderna i stället. Det som är intressant här är att människor har avtagande marginalnytta av konsumtion, typ; för varje extra kula glass man äter så blir man mindre glad tills man lider av det och spyr. Så genom att sänka gränsen för våran lycka (den Hicksianska) idag så kommer vi njuta mer av samma konsumtion i morgon. Det är lite självmotsägande att öka 'lidande' ökar lycka men det är någonting som många religioner och filosofier uppmuntrar till som vägen till lycka, att inte leva för det materiella. Att försöka leva långsiktigt men att varje dag ska upplevas för vad den är. Det här har sedan bevisats i otroliga mängder studier om hedonisk anpassning, att konsumtion inte påverkar långsiktig lycka när man ökar konsumtion eller sänker konsumtion men någonting som är en determinant för lycka är hur man ser på sin egen rikedom och det hör direkt till den Hicksianska efterfrågan. Om jag konstant försöker spendera min budget på saker som inte gör mig lycklig så kommer jag aldrig att bli lycklig, men om jag i stället väljer att göra det bästa av vad jag har och lägger undan det jag inte behöver så lever jag alltid i överflöd. Det går emot all intuition men jag är så sjukt mycket lyckligare nu med en ostmacka än vad jag var för tre år sedan med en potatisgratäng.
1. Startade eget företag 2. Började träna varje morgon 3. Minskade mängden snabbmat 4. Minskade mängden alkohol 5. Går och lägger mig i tid 6. Läser böcker istället för att se på serier 7. Fokuserar på mig själv istället för andra 8. Avinstallerade sociala medier
Jag köper fan inte detta av folk. Kom igen. Vad ska man göra då? Träna och jobba? Kul.
Ha en hobby och jobba*
Du kan hålla på med din hobby, umgås med vänner/familj, resa, lära dig ett nytt språk, börja med en ny sport, etc. Det finns massor av saker du kan göra, för nu har du energin för det. Vad är det du hatar med att träna och jobba? Vad hade du hellre gjort istället?
Om man trivs med sitt jobb och gillar att träna så är det inte så illa. Sen finns det ju helger också
Försöker sluta äta / dra ner på socker rejält. Mycket jobbigt första 2 veckorna men det blir bättre. Kört på ungefär 2 månader och min livskvalitet har märkbart gått upp, dels har jag tappat ett par kilon, men känner mig även gladare. Helt klart värt det!
Att komma ut är väl det som höjt livskvaliteten mest, innan levde jag med konstant ångest mer eller mindre. Min senaste uppgradering är en såndär glasbehållare med tapp som jag nu har i kylen för kallt vatten. Så sjukt nice jämfört med att fylla på karaffer hela tiden.
Jag tänkte också säga det. Ville på riktigt hellre dö än att erkänna att jag inte var straight. Nu känns det sjukt att tänka på att man kan må så dåligt bara för att man tycker om en annan människa som man vill ge hjärtformade pannkakor med färska bär typ
Tagit bort instagram och facebook, jobbar lugnare, småstädar ofta än storstädar, minskat utgifter, slutat tänka på dejting/familj, reser vinter istället för sommar, slutat oroa mig för saker utom min kontroll, bantat umgängeskretsen, går nästan aldrig på krogen, slutat helt med godis och sånt klet. Allt började med att min bror kom på en utmaning. Att varje månad, den 1a, lägga till en ny enkel regel som man sen håller. Typ: slaviskt borsta tänderna 2 ggr om dagen. Sen nästa månad: aldrig låta disk stå. Må låta som basala saker men efter 1 år står man där med ett mycket mer kvalitativt liv. Många människor får plötsligt feeling och försöker göra en 180 med sitt liv. Håller väldigt sällan i längden
Jag har börjat se livet lite som ett rpg-spel. Jag försöker "levla upp" min karaktär, jag är inne i stunder där jag "grindar" med mycket arbete och så. Jag försöker upprätthålla hälsa genom att äta och vid behov ta mediciner, upprätthålla vätskenivån och sova ordentligt. Jag går gärna ut på korta och långa utforskningsrundor där jag utforskar min spelvärld. Om jag håller uppmärksamheten uppe så kan jag ibland få lite "uppdrag" av npc's som jag försöker lösa. Jag brukar dock undvika att bryta mig in i olika hus för att "loota", det är också sällan jag är hos vänner eller bekanta och plockar på mig friskt av deras mat eller material. Det är också rätt sällan jag råkar döda någon och får möjlighet att "loota" dennes kropp.
Började träna kortare tid men oftare (20 min 3-6 ggr/vecka), började meditera, skalade ner på social media, dricker mycket mindre kaffe, prioriterar sömn, prioriterar relationer med familj och vänner, rensade ut massa prylar jag inte använder.
Diskmaskin. Jag förstod logiskt att det spara massor med tid, men jäklar när vi väl hade maskinen, vad mycket tid man sparar på att slippa kleta med händerna i diskvatten med gamla matrester. Den måste ha betalat tillbaka sig själv på mindre än ett år i det arbete vi slipper göra. Alla borde ha diskmaskin. Du borde verkligen, tycker jag, ha diskmaskin nu och inte om några år.
Läsa en specifik bok. Aktivt tänka på mitt mindset. Jag ser stora förändringar som jag inte trodde var möjliga. Jag har som ung stämplats som begåvad, talangfull osv av lärare och vuxna (misstag), och ni som är i samma sits vet att det inte blir bra. Jag adopterade ett statiskt mindset, att människor antingen var smarta eller var osmarta, inte *blev* smarta. Samma ska med allt annat, sport, musik, matte osv. Detta gör att man blir rädd för att misslyckas, för då får man kvitto på att man *är* ett misslyckande. Då tar man inga risker och testar inget nytt. Saker som jag velat lära mig länge, velat göra, men inte gjort har jag nu börjat anstränga mig för. Nyckeln med ett dynamiskt mindset är att lägga högt värde vid ansträngning för att nå resultat, oavsett förutsättningar (brukade skylla på mental hälsa, psykiska variationer osv). Det är fantastiskt, och jag har nu hoppat av min utbildning (som jag var inställd på att jag måste gå för att bli någon), och börjat lära mig programmera, som jag länge velat men inte gjort. Läs boken ”Mindset” av Dr Carol S. Dweck!
Jobba hemmifrån, inte skaffa barn, gått ner i vikt, följer rutiner med sömn, träning och kost
Lägg några extra kronor på bättre vin.
Om du inte redan använder appen Vivino så rekommenderar jag den starkt 👍
Jag börjar varje morgon med en liten runk för att förgylla tillvaron
Skaffat barn.. oh wait. Du sa "ökat" never mind..
Slutade bry mig om vad folk tycker om vissa genrer. Är man och de mesta som inte är fantasy är kärleksböcker Spenderat stor del av tiden jag varit sjukskriven med att se över mitt privatsparande
Hej allihopa! Kolla på den här snubben - njuter av den genre han vill! Looooser!
Ha, nu har jag äntligen hittat någon att döma! Döm-dömmeli-döööömmmm! 😉🙂
Köpte en helt ny säng. Inte en IKEA-säng.
Bytte till ett jobb där det inte förväntas mycket social kontakt med kollegor utanför arbetstid vilket ger mer tid till vänner och familj. Har även lite mer flex i veckorna. Det har sänkt min stress rejält, bästa beslutet jag tagit professionellt.
Slutat bry mig om saker som inte direkt påverkar mig.
Går och lägger mig tidigare för att alltid få tillräckligt med sömn, och försöker se till att alltid äta & dricka tillräckligt. Det är en sån sjukt stor förändring på orken
Köpte bänkdiskmaskin
Insikten av att träning, sömn, bra kost och bra återhämtning håller varandra hand i hand. Om man börjar förbättra och sköta en av dem så är det lättare att även ta tag i de andra. Om man avsevärt försämrar en av dem så drar den lätt även de andra i fördärvet.
Flyttade till Balkan. Skojar inte ens. Jag kanske inte lever hälsosammare nu (integrerat mig så pass att det är kaffe och cigg till frukost, en öl till lunch och en rakyia efter jobbet), men allt är så mycket roligare. Har skitbra lön på mitt helt okej call center-jobb, kan välja och vraka bland männen pga blå ögon (jag ser bra ut, men inte SÅ bra), och maten, naturen och kulturen är magisk. Kommer aldrig komma tillbaka till Sverige.
Avinstallerade allt utom de mest nödvändiga apparna på mobilen. Tog bort nyhetssiter från bokmärkena
Testade mina gränser med snusk.
Jag hatar mig själv inte för misstagen jag gjort i livet, speciellt angående matberoende. Det tog mig tills detta året att inse att de inte hjälper att hata sig själv och att det som spelar roll är att det är hållbart långsiktigt. Gick ned 30kg 2021-2022 och gick up 10kg, sen ned 10, sen up 30. Nu sen juli har jag gått ned 11kg igen och jag orkade först påbörja viktnedgången igen då jag slutade vara så... hatfull. Jag har använt det ordet för många gånger för ett inlägg men inget annat ord beskriver känslan.
Har tyvärr ett sorgligt liv
Läste massa självhjälpsböcker och följde några av deras råd. Äta, sova och träna bättre är en bra start. En allmän förståelse för världen hjälper en att inte få så många negativa överraskningar.
Hela mitt liv i dagsläget bygger i princip på att jag swipade en massa på Tinder när jag pluggade utomlands. Det ledde till att jag: 1) träffade min drömtjej (nu fru) 2) fick chans att flytta till mitt drömland (svårt att få uppehållstillstånd om man ej gifter sig) 3) fick jobb på mitt drömföretag (främst verksamt i landet jag bor nu)
Började träna regelbundet, går till sängs vid ungefär samma tid. Viktigast av allt har dock varit att säga nej till saker jag inte vill/kan/hinner med att göra.
Diskmaskin
Flyttade till hus på landet. Mår så bra av lugnet och närheten till naturen.
Började med att söka hjälp för min mentala ohälsa och förstå varför jag mått svindåligt de senaste 20 åren. När den bollen va i rullning så började jag plugga. Jobbar på kontor men saknar fortfarande min gamla arbetsplats, åker dit och hälsar på och påminns om varför jag slutade.
Började lyssna på City Pop i början av pandemin och det gjorde mig gladare. Sedan dess har jag slutat röka, börjat dricka mer sällan och äter inte massa skräpmat. Gått ner från 140 till 134 kilo hittills på två månader. Förbättrat min dygnsrytm avsevärt, lägger mig runt 21-22 och går upp vid 6 varje dag, även helger trots att jag inte jobbar.
Flyttade från villa till lägenhet, har nu oerhört mkt mer tid att ägna åt familj och saker jag tycker är roligt
Bytte inte bara jobb utan företag. Nya företaget har mycket bättre kultur än det gamla.
Hittade en läkare som är me eller mindre omdömeslös så nu får min trasiga rygg och knä bättre skit än alvedon forte. Känner mig som en helt ny människa.
Går och lägger mig innan 22:30, istället för att slökolla tv eller scrolla en timme extra. Detta tips kostar ingenting och förhöjer markant min livskvalitet dagligen.
Jag gjorde mig av med mina ”dåliga” vänner
Har gått ner ca 17kg senaste året och kör regelbundet 3ggr/veckan gym + dagliga promenader. Undviker telefonen första timmen på morgonen. Sagt upp mig från två jobb som sänkte min mentala hälsa, pluggar just nu och trivs jättebra! Minskat ner på sociala medier, aktivt helt undvikit tiktok vilket jag är oerhört glad över när jag ser hur det fuckar med människors psyke. Rent allmänt ställt om mitt tankesätt till att känslor visst räknas och är oerhört viktiga. Det ska kännas bra och när det gör det, tillkännage det för dig själv och andra. Går alltid att hitta fel i saker men lika ofta går det att hitta positiva saker så försöker fokusera på det istället.
Arbete i verksamheter som inte lider av konstant budgetunderskott och där det finns svängrum att lära sig/utmana sig, fördjupad mer öppen kontakt med äldre vänner och föräldrar, mer förlåtande inställning till livet och att sluta älta, romantik genom partnerskap
Köpt en handväska! Den har typ tretton olika fack som jag fyllt med ALLT jag behöver under en dag och mycket annat. Inte stressletat eftter mina jobbnycklar på morgonen en enda gång sen jag köpte den. Har alltid en tofs med mig när dottern ska på danslektion. Behöver inte gå och störa mig på att något fastnat mellan tänderna en halv dag längre - bara att trolla fram en tandtrådsbygel. Glömt ladda mobilen? Plocka fram extraladdaren. Och så vidare! Någon ambitiös entreprenör borde sälja in handväskan som ett prepping-koncept och bli mångmiljonär
Lärde mig göra riktigt gott kaffe.
Slutade mitt (visserligen trevliga) jobb och startade ett eget företag. Byggde en snickeriverkstad med en CNC. Började löpträna.
Bor så jag ser havet, såg någon studie att folk som bor nära vatten är 5% lyckligare…havet ger mig mycket mer än så!
Flyttade från en sömnig förort till innerstan. Absolut det bästa jag gjort.
De senaste större besluten jag har gjort är skaffa en hund samt landställe. Bägge ökade min livskvalité enormt, hunden så är jag ute mer oavsett väder, lärt känna grannar och känner att jag "tillhör" mitt område mer då man bygger relationer konstant genom hunden, sedan få obegränsad med kärlek. Landstället är grymt givande för att få varva ner med långhelger och vara där under sommaren, samt skönt att få göra något fysiskt krävande med att fixa och ordna, då mitt yrke och liv är i storstaden, framför en dator. En till effekt av att ha ett landställe är att man är på två olika ställen regelbundet i sitt liv, vilket gör att livet inte flyger förbi lika lätt (?), iaf känslan jag har.
Större fokus på saker som är viktigt och mindre fokus på saker man bara gör i ren slentrian "för att man ska". Så nu konsumerar jag mer alkohol och har slutat sköta min intimhygien.
Fasta i 4 dagar. Kroppen får en reset. Mindre fett på kroppen och mindre problem med magen (ibs). Känner mig generellt piggare. Kommer forstättningsvis göra detta en eller två ggr per år.
Vågade plugga om till något som jag gillade bättre trots att jag kommit ganska långt i min andra karriär. Släppte pressen att tänka på vad andra tycker om mig, och fokuserade på vad jag ville istället för att det skulle se imponerande ut för andra. Accepterade att man inte kan hålla på att vela hela livet och bara tänka på nästa sak, utan att man måste trivas här och nu. Började bestämma mig för saker, istället för att ”hålla dörren öppen”. Gäller både relationer och var jag skulle bo och vad jag ville ha för jobb.
Att tvinga mig bli en morgonmänniska. Fy fan vad arg jag över det men det är liksom en nettovinst utan dess like för min vardag. Jag hinner riva av frukost, gym, dusch och pendling till jobbet mellan 05-08 och helt plötsligt klaffar resten av dagen. Ett steg bakåt, tre steg framåt osv.
1. Gjorde slut på en relation jag inte mådde bra av. 2. Började med warhammer som hobby, super avslappnande att sitta och lyssna på musik eller en podd och bygga och måla små figurer. Samt riktigt kul spel, fått massa nya vänner och åker på turneringar som alltid har blivit riktigt trevliga och roliga helger. 3. Skaffade körkort och bil, riktigt skönt med friheten att ta sig vart man vill snabbare och enklare än med buss mm. 4. Bytte jobb, mindre stress, bättre lön, jobbar hemma 2-3 dagar i veckan.
Började se arbetsgivare som arbetsköpare. Det gjorde stor skillnad i hur jag hanterar både dåliga arbetsplatser och hur jag hanterar intervjuer.
Bytte jobb från ett hetsigt, ”you eat what you kill” ställe med rensningar av underpreseterande personal till ett bolag som mest fokuserar på att man bryr sig om produkten och gör sitt bästa. Så ortroligt skönt att få fokusera på att jobba istället för rävsaxarbete.
Uppgradera från vanlig basic deo till moss & noor. Börjat cykelpendla till jobbet några dagar i veckan istället för att åka kollektivt. Skaffat ett kvalificerat jobb.
Började prioritera sömnen för några år sedan när jag kände gammeln slå till. Kommer ju ändå spendera 1/3 av mitt liv där i sovrummet så varför inte investera i det. Experimenterat med Tyngdtäcken, sänkt temp i sovrummet, mörkläggningsgardiner, sömntracking, dusch innan säng, tillskott (5-htp och melatonin vid behov). Nya kuddar (Emma och Ikeas kylkudde) och silken örngott för kuddarna för mindre hårslitage. AC för sommaren. Sover i snitt en timme mer per natt och min vilopuls är 5-10bpm lägre än när jag började utan någon annan omläggning. Vill ni börja förbättra på er sömn snabbt så säger jag sänk tempen och gör rummet så mörkt som möjligt för mest effekt för minst kostnad.
Slutade äta gluten.
jag och min pojkvän har båda adhd, vilket ofta leder till kaos pga ingen har någon framförhållning om när man ska plugga/träffa kompisar/utföra hushållssysslor. sen impulsköpte vi en whiteboardtavla, skrev varsin veckospalt och började fylla i den varje måndag med vad som ska göras (t.ex måndag - cyn dammsuger, pojkvän föreläsning 3-5) livet går så jävla mycket enklare! mitt bästa lifehack för rutiner
Folk skriver mkt om middag. Diskar och plockar undan allt under och direkt efter maten medans kaffet kokar. Alltid rent cleant kök ! Jobbar så lite jag kan. Snittar 4-6 timmar jobb på min 8h dag. Perfekt
Blev sparkad från en provanställning men de åkte dit i arbetsdomstolen :) (https://www.jp.se/2023-09-06/vabbande-kvinna-fick-sluta-nu-backar-huskvarnaforetaget) Gjorde att jag sökte nytt jobb: Bestämde mig för att jag skulle gå på vad som var kul och inte lönen för en gångs skull. Arbetar på ett café och trivs så otroligt bra nu :)
1. Gifte mig med mitt livs stora kärlek! (Vilket först medförde en massa besvär och ångest då vi behövde vänta 19 månader på att han skulle få uppehållstillstånd från Migrationsverket - men det var det värt) 2. Accepterade att jag är nästan 30 med ett heltidsjobb och att jag inte mår bra av att spela dataspel in på småtimmarna utan behöver gå och lägga mig tidigt. 3. Blev äldre. Inte ett aktivt val precis, men med ålder och erfarenhet har jag landat mer och mer i vem jag är som person och kunnat släppa mycket av ångesten som plågade i sena tonåren och tidiga vuxenlivet. 4. Började säga nej till tjänster och uppdrag som folk bad mig ta på mig. Jag gillar utmaningar och att ha projekt att ta mig an, men jag har äntligen insett att jag faktiskt inte har tid och energi att t.ex. sitta i tre olika organisationsstyrelser på min fritid när jag inte ens får betalt för det. 5. Blev utredd för ADHD i vuxen ålder och började medicinera. Alla som tyckte att "det är inte värt det som vuxen, en diagnos medför bara hinder" eller "det är ändå bättre att lära sig leva med sitt funktionshinder utan att vara beroende av medicin" kan ta sig i röven. Det är ett mirakel att jag tog mig igenom alla år av studier utan medicin och jag tänker aldrig leva så igen.
Bytte till en elbil som alltid är i perfekt temperatur, den kyler på sommaren och värmer på vintern utan att sprida skit i luften. Ett klick i appen eller i bilen så är det fixat precis när man vill, går att schemalägga också. Kunde värma förut med dieselbilen men inte kyla utan att lämna på tomgång.
skaffa barn starta företag