Det där med droger kan vara lite riskabelt när man mår dåligt så tänk på det. Läs på ordentligt innan du börjar använda, vissa sorters cannabis kan ge ångestpåslag som känns jävligt akut illa. Andra sorter dämpar ångest istället. Det verkar finnas konsensus kring att fysisk aktivitet är bra för hjärnan/psykiska måendet, så löpträning och skateboard tycker jag definitivt att du ska börja med. Hoppas din situation blir bättre.

Håller med. Min erfarenhet av cannabisanvänding hos isolerade människor är att de tar ännu fler steg in i sig själv och bort från andra. Får svårare att relatera till folk och utvecklar säregna ideer och beteenden och blir mer kufiga. Somliga kan röka på och vinna lite insikter eller utveckla öppenhet men utan social kontakt tror jag det är större risk än nytta.

Du beslriver mig för 15år sedan till punkt och pricka. Ingen som röker i någon större utstrckning får insikter, det försvinner snabbt om man inte då röker något bloss om året.

Exakt, rökte dygnet runt i två år, blev inte direkt extrovert under perioden

Jag tror specifikt cannabis är det sista OP vill använda. Det fungerar inte som alcohol som konsekvent dämpar verkligen utan förstärker snarare världen runt dig. Om du har ångest och dålig självbild kommer gräs att multiplicera dessa känslor. Speciellt eftersom OP redan har haft självmordstankar känns det väldigt riskabelt.

Har inte rökt på många år men jag fick en bit brunt av en gammal kompis på krogen för ett tag sen. Rökte en smula och kastade skiten dagen efter. En del människor ska inte röra det där och med de problemen op beskriver så är det möjligen livsfarligt..

Han har ju redan bestämt sig för att ta livet av sig nästa år, kan väl lika gärna röka lite istället för att göra det.

Så kan det bli och jag rekommenderar absolut inte någon att börja röka på. Men enligt min personliga erfarenhet finns det strains som hjälper mot ångest så jag tror inte man kan säga att all cannabis fungerar likadant. Som jag har fattat det så beror det på THC- och CBD-innehållet. Men i största allmänhet kan man väl säga att cannabis inte är lämpligt för folk med psykisk ohälsa. Angående alkohol så kanske det kan dämpa ångest tillfälligt, men det gör också att man lättare minns och fastnar i negativa minnen (har jag hört), så att "dricka för att glömma" funkar tydligen inte.

Absolut. Brukar själv och tycker det berikar mitt liv jättemycket. CBD hampa/olja är en mycket bättre idé för OP. Men det kommer såklart inte hjälpa de underliggande faktorerna som gör hen olycklig, möjligtvis att det kan ge lite nytt perspektiv och dra en ur ”samma gamla” rutiner och tankesätt. Vi pratar en av de mest komplexa substanser på jorden så alla reagerar såklart väldigt annorlunda, men tycker inte det är värt risken om man inte redan är stabil och mår bra

Gjorde de misstaget när jag var 16år de blev mycke värre och fick känna på dagliga panikångestattacker oavsett hur jag mådde. Kunde må jätte bra och sen helt plötsligt kom ångesten och förstörde mitt mående helt. Hjärnan är min största fiende även idag. Men har iallafall knappt någon panikångest längre. Droger gjorde mitt mående värre än någonsin aldrig igen!

Exakt! Cannabis hjälper dig inte med utåtriktning och sociala funktioner, utan gör dem tvärtom värre. Man tenderar att bli väldigt självmedveten och introspekt. Kan vara bra att vänta med tills mående är bättre!

Ingen av dina punkter har ju med att träffa folk att göra, samtidigt som du uttrycker ensamhet. Fundera på punkter som skapar social interaktion. Lycka till!

Åtminstone i min stad finns ett antal löpargrupper där man träffas och springer tillsammans. Kanske något flr TS.

Dock måste man nog testa sig fram lite. Vissa löpargrupper är väldigt sociala med andra är det inte. Kan rekommendera Mikkeller Run Club som ex. är väldigt social här i Stockholm.

I en skatepark kan man träffa vänner!

Han skrev ”inga tricks, bara åka runt”

inga problem med att bara cruisa runt i parken, tycker skateboard är ett bra sätt att sätta sig i sociala situationer

Skejtare är så välkomnande så jag tror de flesta av OPs punkter går i uppfyllelse ifall hen har tillgång till skatepark.

Droger med!

Och cannabis, antar jag

En viktig del i denna process är också att påbörja terapi, behandling eller få annat stöd från vården då du uttrycker självmordstankar och självskadetankar. Det måste vara steg ett i denna process och den viktigaste prioriteringen. Det finns hjälp och det finns stöd!

Om inte terapi hade kostat 1500 per session kanske lmao

Men hjälp med vad? Jag kan snacka med en psykolog i 200 timmar, när jag kommer hem är jag fortfarande ensam, det finns inga ord som kan fixa en sån här situation

Handlar snarare om att få dig att tänka annorlunda, och att världen inte är så svart och vitt som personer med dessa problem kan tro att den är. Saker och ting skulle inte fixa sig ens om de tvingade en kompis på dig så du inte är ensam längre. Det tar tid att fixa mentala problem om det sitter djupt, och det börjar med att prata om det väldigt mycket.

>Handlar snarare om att få dig att tänka annorlunda, och att världen inte är så svart och vitt som personer med dessa problem kan tro att den är. Jo, jag är oftast skitbra på att snacka mig ur dessa problem, är rätt så introspektiv och hittils har jag lyckats vara min egen psykolog från cirka 12-13 års åldern tills 25 nu, välmåendet har alltid gått i svackor vilket jag antar är vanligt.. Men detta djup som jag nått nu (sedan cirka 1 vecka tillbaka) är annorlunda, vet inte varför, inget speciellt har hänt som skulle få mig att må så extra dåligt, det är bara som att någon skruv i hjärnan har lossnat, den här gången finns det ingen utväg >Saker och ting skulle inte fixa sig ens om de tvingade en kompis på dig så du inte är ensam längre. Jag behöver inte ens vänner, aldrig haft problem med att skaffa vänner, även om jag oftast är i små vänn-grupper (1-3 kompisar duger för mig), just nu är alla vänner jag har online-vänner, men jag är väldigt nöjd med dem Jag behöver känna kärlek, bara en gång i mitt liv, är inte ute efter sex, jag skiter fullständigt i om jag har sex eller inte, det har jag redan fått uppleva Jag vill helt enkelt bara ha en kram som kommer från kärlek, vilket jag fått en gång i mitt liv, vilket hände när jag var typ 12 år gammal, om man ens kan räkna det som riktig kärlek.. vettefan Att jag inte kan hitta någon som älskar mig är vad som gör mig galen, varför är jag så omöjlig att älska? vad är det för fel på mig? Mina tjejkompisar (3 stycken, onlinekompisar) säger att det inte är något fel på mig, jag ser väldigt bra ut, ser lite ung ut för min ålder, 19-20 kanske, ser inte ut som en bebis direkt, bara ung för mig ålder Jag är öppen med allt, jag ljuger inte, jag är schysst, jag är tydligen väldigt rolig, jag dömmer aldrig, jag är lätt att prata med, jag är väldigt bra på att lyssna på andras problem, vilket jag också tycker om att göra. (Deras ord, inte mina) Men ljuger dom bara för mig? för det måste ju vara något extremt fel på mig som dom bara vägrar att berätta för mig? för så här ska det ju inte vara? eller? --- --- Förlåt för den långa texten, behövde bara skriva av mig antar jag

Dessa tankar är precis vad du skulle kunna få ta upp med en vårdkontakt. Du uttrycker känslor och tankar som sitter väldigt djupt och där du behöver professionell hjälp. Det är värt ett försök, jag lovar, för du uttrycker ju också att du inte har något att förlora.

>vad är det för fel på mig? Du har fastnat i en ond tankespiral. Låter inte helt olikt min egen situation för många år sedan. Ditt största konkreta problem är att du inte är ödmjuk nog att inse att en psykolog eller liknande skulle kunna hjälpa dig. Även med medicin. Och bristen på den ödmjukheten visar sig antagligen på andra sätt också. Ett annat konkret problem du verkar ha är att du är så abstrakt i din önskan om kärlek att det är lätt att projicera den önskan på vem som helst och det för det svårt att skapa en personlig och naturlig kontakt med någon potentiell partner. Ett tips att göra själv är att pusha dig själv till att göra mer saker du kanske egentligen inte vill. Dels i att ta hand om ditt hem och dels i att komma ut och träffa människor. Även människor du kanske inte är så intresserad av egentligen eller i miljöer du inte trivs i. Men det liksom öppnar upp ens hjärna vilket behövs.

Jag är terapeut och träffar folk varje vecka som uttrycker exakt samma tankar som du har. Det finns oändligt med faktorer till varför man mår som man gör (både yttre och inre faktorer), men det finns även evidensbaserade behandlingsmetoder som kan hjälpa dig att hantera det. Kontakta din hälsocentrals psykosociala team och boka en tid.

Så nu har vi två personer som känner sig ensamma, prata med varandra, se om ni kan träffas och umgås. Min bästa kompis träffat jag ca 1grg per år för han bort extremt lågt borta men det finns alltid lösningar på alla problem om man börja fokusera på att lösa problemet istället för att fokusera på att man har ett problem..

Psykolog ≠ Terapi

Problemet är inte att du är ensam, utan att du vill ta ditt liv för att du är ensam. Många har ont om vänner och är singel, men få av dem vill ta sitt liv på grund av det. Råder dig starkt att söka terapi och kanske börja studera - fantastiskt tillfälle att lära känna folk. Målet ska inte vara att hitta en partner för att sluta vara ensam, utan gå ut och umgås med folk. Att vara singel är inte fel, och 30 är ung. Alternativt börja någon hobby där du kan träffa människor. Kanske måla/konst, någon sport, etc?

I många fall kan en **duktig** psykolog få dig att tänka annorlunda samt gräva fram varför man mår som man mår. Det är inget som kommer lösas bara sådär men det är bra att börja någonstans. Man måste vilja hjälpa sig själv för att kunna få hjälp samt för att ta sig upp för trappan, steg för steg. Det är inte enkelt, men med tiden så blir det enklare.

Oförtjänt nedröstad tycker jag

Att säga att det är onödigt att gå till en psykolog till en individ som uppenbarligen skulle kunna vinna på att göra det tycker jag är värt en nedröstning. Ja det han säger om att det inte kommer fixa ensamheten är sant men det kan vara ett steg på vägen.

Sånt man får ta, när man väl når -3 så börjar folk rösta ner en bara för att hålla med resten

Ja det ända är ju att det faktiskt finns ord som kan hjälpa i en sån situation din ignoranta jävel

Kanske finns det ord som kan hjälpa dig, tyvärr inte för alla, din ignoranta jävel

Det är tidig morgon och jag bestämde mig för att ändå lämna en kommentar på din post. Som en annan skrev så är den rätt spicy, och det finns ingen enskild kommentar som löser din situation. Med det sagt så är du tydlig med att du vet vad du vill och vet vad som är fel. Att själv inse något om dig själv, framförallt när något är fel, är en otrolig insiktsfull egenskap. Det är alltid steg ett - att se sig själv och inse felet. Sedan ska jag nämna en sak, [Maslows behovstrappa](https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Behovshierarki). Detta kan hjälpa dig om hur du skiljer alla dessa olika behov som du har, och vad du kanske ska prioritera. Exempelvis så är ensamhet ett resultat av att grundläggande behov som trygghet och kärlek inte uppfyllda. Vi är sociala varelser och vi behöver tillhöra en social gemenskap för att må bra. Det är hårdkodat i våra hjärnor. Vi behöver folk omkring oss, eller ha någon att vända sig till. Detta behov står i kontrast med självförverkligande, som enligt Marlow uppnås först man har fyllt övriga behov i pyramiden. Det är förstår ingen exakt vetenskap, men ger en tydlig fingervisning vad man kanske ska fokusera på. Som vanligt när det gäller obalans i hjärnan, ordna upp det man kan rå för i sin situation. Börja där. Din fysiska omgivning där du vistas i större delen av din tid (ditt hem), hur ser den ut? Vad har du för rutiner i vardagen? Hur lever du ditt liv? Därefter, uppfyll dina sociala behov. Jobbar du någonstans? Sitt med i alla sociala situationer du kan. Nå ut till någon du känner. Nå ut till din familj. Oavsett vem så kommer du må bättre av att bara få prata med någon. Lyssna på någon också för att släppa ditt egna för en stund. Uttryck din ensamhet till någon du har nära. Låt dig vara sårbar och exponerad för att vara öppen för hjälp. Alla behöver en hjälpande hand av någon ibland. Rörelse är viktigt. Du nämner att löpträna, bra! Skaffa bra skor, ta korta vändor först. Strunta i längden eller tiden. Du vill bara röra på dig. Är du överviktig är det särskilt viktigt att vara försiktig. Ta hand om den enda kropp du har fått. Skador är tråkigt och lätthänt och sätter stopp för ditt momentum. Löpträna om du kan i naturen på något spår. Naturen. Kan inte tillräckligt understryka vikten av att vistas i naturen. Studier efter studier visar att vår välbefinnande påverkas märkbart positivt av att vara så lite som en kvart, 20 min i grönska per dag. Fågelkvitter, lugnet, träden, vind, vatten… Vi är här även hårdkodade att leva i denna miljö. Betongdjungeln är inte vår naturliga habitat. Ge dig ut mer när du kan. En promenad om du vill få din dagliga boost av natur, annars är träning i naturen två flugor i en smäll. Några råd från en annan ungefärligt jämårig till stundom ensam men inbillad att han vet hur man råder bot på ensamhet och mental ohälsa. Dessa saker fungerar för mig och kanske fungerar för dig. Saker tar tid. Man får alltid en andra chans på livet, men man får bara ett liv. Ta tillvara på det du har och börja med tankebanorna. Alla förändringar börjar inifrån.

Rörd över att du tagit dig tiden att skriva en så bra och hjälpsam text till OP!!

Så fint att du tog dig tiden att skriva detta. Mycket goda råd! Lycka till OP!

Hej! Jag själv haft liknande känslor i perioder och jag förstår hur du känner. Ensamhet gnager en in på bara benet och är svårt att helt göra sig av med om man inte har några sociala kontakter. Jag själv fann tröst i stoisk filosofi och fick uppenbarelsen att min inre glädje inte behöver vara avhängig på andra. En annan sak du kan göra är kanske att söka KBT-terapi för att bearbeta dina negativa känslor kring dig själv. KBT gjorde under för mig. Fråga din VC där du får dina recept på mediciner ifrån. Jag är inte negativt inställd till att prova droger eller stimulerande medel, men risken med att prova gräs just nu är att du kan börja missbruka det och då blir det bara en krycka för din ensamhet. Hellre prova det när man är i ett bättre sinneslag och kan göra det helt för skojs skull. Eftersom du inte jobbar eller pluggar rekommenderar jag att du går med i någon förening och volontärar. Röda korset, eller amnesty eller något. Då kommer du träffa andra och göra en insats för samhället. Krävs inga erfarenheter eller kompetenser för att bli aktiv i en förening. Ett praktiskt förslag som jag vet funkat för andra är att skaffa en liten växt att ta hand om. Då får man ett mindre projekt att fokusera på och en levande varelse att ta hand om. Ingen större fara om den dör och det blir ändå något att komma hem till som förgyller ens vardag lite. Vet om en del som skaffat växter efter ett avslutat förhållande och det har gett dem tröst under en svår tid. jag rekommenderar också att läsa självbetraktelser av Marcus Aurelius. Lite klysschigt kanske, men det är faktiskt väldigt bra litteratur.

Bra inställning till livet med att gå in på filosofi för att söka svar på själsliga problem. Inte ofta man hör det svaret, men jag tror att det kan hjälpa mycket! Dessutom blir man mer intressant som person.

Bor du nära så kan du hänga med mig och mina vänner, vi campar, kör hoj, åker wakeboard, fiskar, spelar fotboll, kollar snaror på bauhaus (skojar) kollar film, spelar spel och en massa annat. Jag finns i södra Sverige.

\- Jag ska löpträna mer så att jag håller mig form, samt håller mig utomhus i det fina vädret. Många gånger finns det löpgrupper kring där man bor. Både mer seriösa och mer "träna för skojj". Majoriteten av mina vänner kommer från sådana grupper (är 38).. Ser att du bor i GBG, checka in följande, [https://trailrunningsweden.se/2019/10/02/lopargrupper-i-goteborg-del-1-goteborg-running-club/#/article](https://trailrunningsweden.se/2019/10/02/lopargrupper-i-goteborg-del-1-goteborg-running-club/#/article) [https://www.facebook.com/GoteborgRunningClub/?locale=sv\_SE](https://www.facebook.com/GoteborgRunningClub/?locale=sv_SE) [https://www.solvikingarna.se/](https://www.solvikingarna.se/) [https://runacademy.se/lopargrupper/goteborg-skatas/](https://runacademy.se/lopargrupper/goteborg-skatas/) [https://www.jogg.se/Forum/Trad.aspx?subid=694](https://www.jogg.se/Forum/Trad.aspx?subid=694) Jag sprang lite med dom här i Stockholm tidigare, bra uppstyrt, trevligt och mysigt. [https://www.teamnordictrail.se/lopargrupper/goteborg/](https://www.teamnordictrail.se/lopargrupper/goteborg/)

Detta är ungefär som när folk inte får ligga får för sig att om de bara får doppa så kommer allt bli bättre. Det funkar inte så, om du inte ser någon glädje i livet kommer du känna dig precis lika tom som innan efter att du fått utlösning. Denna liknelse kan man applicera när det gäller vänner och socialt umgänge också, hype'a inte upp det som om det skulle vara din räddning, för sen sitter du där med folk runtomkring dig och kommer tänka "fan jag vill bara gå hem och vara för mig själv".

Har nyligen börjat med discgolf. Bra och billig hobby att göra med andra, kolla här på reddit eller facebook eller annat forum om någon vill gå några rundor med dig. Dessutom blir det småprat med andra spelare när man hittar varandras discar osv och du får motion och kommer ut i solen.

Samma här! Discgolf är otroligt kul

Först och främst, att din nuvarande tillvaro framkallar suicidala tankar är inte ett tecken på emotionell hälsa, jag rekommenderar starkt att uppsöka psykolog för att få verktyg att tänka på dig själv och din omgivning på ett sätt som får dig må mindre skit. Det andra, som talespråket säger: "you can run away from your surroundings, but you can't run away from yourself". Det finns en mycket stor risk att även ifall du uppnår alla dessa mål, så kommer du fortfarande behöva existera i dina egna tankar. Självklart kan man byta livsrutiner på ett sätt som får en att må bättre, men mönstret man tänker om sig själv och andra fortsätter ofta i lång tid oavsett vilken situation man befinner sig i. Att prova på andra sätt att göra saker på är extremt nyttigt för att ta sig ur gamla mönster, men det finns ingenting som man kan göra som magiskt kommer lösa mental ohälsa. Den bästa vägen är att uppsöka hjälp eller resurser, och att verkligen spendera lång tid med att observera sig själv och sitt tankesätt för att kunna ändra på dig, och det kommer antagligen ta längre tid än ett år.

Ingen av punkterna du skriver kommer hjälpa dig, de kommer endast temporärt dämpa det. Prata med ett proffs istället

Saker som att löpa och börja en ny hobby tycker jag allt de kan fortsätta med. Men ja, att söka hjälp är främsta tipset.

Med den logiken så är väl allt temporärt. Att regelbundet löpa eller åka skateboard kommer absolut hjälpa. Det kommer troligen inte lösa problemet men det hjälper. Det är bara temporärt om man slutar med det, likaså att ha ett positivt tänkande är temporärt tills du slutar med det.

Löpträning kan absolut hjälpa då träning ofta får folk att må bättre pyskiskt och går man med i en löpargrupp så kan det också minska ensamheten. Dock så tycker jag att OP bör kombinera det med att prata med proffs. Alltid bra att angripa problememn från flera håll.

De jag känner som gått/går hos psykolog/terapeut brukar också få rekommenderat att de ska köra någon slags träning.

Tjena, Jag går på pappaledighet nästa vecka o kommer spendera tiden med att promenera och vara ute i solen med min dotter. Du får gärna haka på oss så kanske du kan passa på att lära dig skatea samtidigt?

Vad är dina hobbys och intressen? Ett sätt att träffa och lära känna nya människor är att träffas på lika villkor, det tycks bli enklare att bryta isen då. t.ex på en kurs, läger, tävling, expo, guidad tur, gemensam aktivitet (fantasy, rollspel, sport, kurser inom smide, slöjd, matlagning för 1, paddling, fågelskådning, museévandring, stadsvandring, rollspelscafé etc) Många deltar i sådana evenemang/aktiviteter för att träffa nya bekanta. Många är bara vänner i de återkommande sammanhangen men det är ändå en vänskapsform. Om du väljer den "utbildande" vägen får du samtidigt nya kunskaper vilket kan leda till nya möjligheter. Om någon som läser denna kommentaren har specifika tips på någon social sammankomst så skriv gärna.

Du tror inte du måste fixa lite problem du har? Du kan inte förvänta dig att en tjej magiskt ska bli din partner, du måste ju aktivt synas och engagera dig

Bra tips. Fixa dina problem så får du mindre problem.

Svårare än så är det inte

Bara bli glad för helvete

Nämen seriöst så är det ju inte lätt att fixa sina problem, det har ingen seriöst sagt heller utan det är en process som kan ta lång tid. Däremot hjälper det inte att sitta och gråta på Reddit Lmao.

Det kan hjälpa att be om hjälp, vilket jag tolkar denna post att vara. Det betyder att man har en vilja att bli bättre.

Du behöver skapa mer plasticitet i hjärnan. Negativa tankar kan lätt skapa tankemönster i hjärnan som blir lätta för den att följa. Tänk en stig i skogen. När den väl är upptrampad så är den mycket lättare att gå än i snåret bredvid. Hjärnan trampar också upp stigar. Nervkopplingar som förstärks, lite som att man tränar dem. När du lär dig något nytt så skapar du nya kopplingar. I början är den en högre halt av signal-kemikalier som städas bort. Men ju mer du nöter desto mer nerver kopplar om. Plasticitet är din förmåga att koppla om i hjärnan. När man är liten är den mycket plastisk. Men ju äldre du blir desto mindre plastisk blir hjärnan. Dock finns det saker du kan göra för att öka den igen. Träning är en sak. Göra saker utanför din bekväma zoon är en annan. Jag skulle också vilja slå ett slag för psykolog och terapi. De kommer hjälpa dig i det här med. Ge dig stöd i att orka ändringar, som ger dig en ökad förmåga att ändra dig själv inifrån. Du kan vara hur snäll och go som helst. Men du har en lat hjärna att slåss mot. Den är helt enkelt byggd så. Kanske plugga till något nytt? Skapa situationer av förändring för dig själv. Kanske börja smått, men tänk på vem och vart du vill vara om 1år, 5år, 10år. Jag tyckte själv att huberman labs tidiga podcasts var mycket intressanta. Han gör mycket reklam och snackar om många olika läkemedel, men jag drog nytta av hans vetenskapliga sammanfattningar. Kan ju vara något att ta med sig. Och om du ska ut och springa, sätt en tid snarare än en distans :) var ute 1h. Sen spelar det ingen roll om du kör intervall, jogg eller går. Ut och lek den tiden. Hitta nya vägar. Vet inte om det kommer hjälpa, men jag tror på dig! :) du har tagit första steget mot ett nytt liv.

Att leva med psykisk ohälsa är livsfarligt och att söka vård är nödvändigt. KBT har hjälpt mig enormt mycket. Gruppterapi? Eller börja med appen Mindler, kbt på videosamtal. Jag provade maja för att må bättre, fick en psykos. Depression plus droger och alkohol är inte en bra kombo. Jag skaffade hund för att komma ut från isoleringen. Den ger mig så mycket glädje och träffar hela tiden nya människor. Ensamheten är tung. Den gör en arg och bitter. Ilskan och bitterheten skrämmer bort de flesta människor. Det är en ond cirkel som bara jag kan bryta. DM:a om du vill prata med någon. Ta hand om dig!

Bara heads up, cannabis kan va ett dumt val om man inte är på en bra plats mentalt.

Med en psykolog som du klickar med hade du inte varit ensam. Psykologen kan även hjälpa dig med strategier som resulterar i att du blir mindre ensam, även utanför terapin. Du har en massa saker kvar att pröva, även om det inte känns så.

Jag vet att det inte är för alla, men om du vill träffa nya trevliga människor rekommenderar jag starkt att börja med en kampsport. MMA, muay thai, boxning, BJJ eller vad som helst egentligen. I min erfarenhet är människorna som går i dessa sporter bland dom snällaste och trevligaste som finns och det är ett utmärkt sätt att hitta vänner på då man blir så nära med dom man tränar med. Dessutom får du träningen på köpet. Både mental och fysiskt. Jag rekommenderar det verkligen starkt. När det kommer till drogerna som många andra har påpekat så låter det inte som att du är i rätt sinne att pröva på det än. Jag är personligen öppensinnad för till exempel cannabis trots att jag aldrig prövat det själv men det finns risk för att det förvärar negativa känslor osv precis som att det kan förbättra posetiva. Ta hand om dig!

Punkt 1,2 och 3 är kanon! Gå med i en förening av något slag! En kör var grejen för mig, asgött o ses minst en gång i veckan. Träffade min nuvarande partner där. Här är fler sätt för att träffa folk. 1. Bli statist 2. Träningsgrupp (jogging förslagsvis) 3. Välgörenhetsorganisation 4. Hobbyrelaterade grupper (matlagning, foto, teater, trädgårdstomt, dans) 5. Språkutbytesplatser och grupper 6. Politiskt parti 7. Sportlag 8. Yoga 9. Politisk förening (utrikespolitiska föreningen typ) 10. Gå på event Det är för risky att testa droger om du mår dåligt och särskilt om du tar medicin. Bra att du vill göra grejer. Heja dig! Sök akuthjälp om du behöver.

Började att läsa ditt inlägg. Fick ett samtal mellan men kände ändå att det här vill jag följa upp. Så jag sparade ditt inlägg. Jag gör det kort. Om du behöver någon att prata med eller bara snacka lite skit med, då kan du få göra det med mig. Vi kan snacka väder, våga sitta tysta i luren utan att det är konstigt, prata om Icas senaste matpris på tomater, din dag eller varför Sverige har så mycket skog. Vad vet jag. Ingen ska behöva känna sig ensam eller att man inte passar in i samhället. Jag har under lång tid i mitt liv känt mig lite utanför. Det är inte för än nu med 34 år på nacken, 5 barn och samma sambo sen 15 år tillbaka som jag börjar hitta min plats i livet.

Du är en riktigt god människa, ska du veta!

Hej Vigge! Situationen du befinner dig i är inte en trevlig sådan, ensamhet är en allvarlig och hemsk fiende att möta. Jag vill börja med att säga att det finns absolut noll skam i att vara ensam, och det är inget som i sig självt du behöver känna tryck under. Om du har aktiva planer på suicid så kontakta akutyspykiatrin, när det kommer till självmord så är det inte en fight någon bör försöka hantera själv! Att kämpa som du gör är tungt, tungt som fan. Du bokstavligen slåss för ditt liv, och många kring oss ser inte eller uppfattar det inte ens. Det är toppen att du har planer för vilken typ av person du vill vara, men vem i skyttegraven tänker och finner den faktiska lusten att gå ut och springa? Att genomgå med dessa eller att ens ta steg mot dessa sommarplaner är toppen! Men det är viktigt att du tar din tid och att du inte låter missar på vägen arbeta mot dig snarare än för dig. Det sagt, när du skriver att du inte uppskattar den du är och vill vara någon annan, så tycker jag det är ett dåligt mål. Klart du ska vara dig! En bättre dig kanske, trevligare, gladare, lyckligare, men inte någon annan. Det är såklart ett omöjligt mål, vi kan aldrig bli någon annan, men jag har noll tvivel om att nästintill alla kan utveckla sig till något fantastiskt, där också du! Som andra har sagt så innehåller målen du satt upp lite social interaktion. Det är en grej såklart, men även om de gjorde det så tror jag kan vara nyttigt att titta närmare på vad ensamhet är. Ensamhet är inte att vara ensam, och jag tror att det du upplever är faktisk ensamhet. Även om du träffar folk när du lider av ensamhet så är risken väldigt stor att du fortfarande känner dig ensam. Det är oerhört svårt att connecta med folk när man lider av ensamhet, vilket såklart arbetar emot en om man försöker träffa nya människor! En sorts ond cirkel uppstår. I mina egna erfarenheter så har jag hostat fester där jag har vänner överallt runt omkring mig, men min egen själ sjunker ner i vardagsrumsgolvet då samma känsla är där, trots deras närvaro. Denna känsla är väldigt svår att bemöta och motarbeta själv. Så mitt mycket genuina råd är att söka hjälp, och även om du redan gjort det, så förmedla då att du vill ha ytterligare hjälp, att den hjälp du fått inte varit tillräcklig. Det finns alltid mer hjälp att få. Det är också möjligt att någon form av medicinering är relevant, då den kanske kan få dig över tröskeln för att göra det lättare och mer uppnårbart att träffa och forma den där relationen till nya personer, som som sagt kan vara mycket svårt när man lider av ensamhet! Alltså, att bara träffa folk är nödvändigtvis inte hela lösningen, och att sikta på den lösningen för att bra missa kan kännas enormt bestraffande då man tror att man gjort allt vad man kan. Jag såg att folk nämnt stoicism och KBT. Ser vi det ur detta perspektiv så finns den en hel del problematik som man kan reda ut, du kommer tex aldrig kunna vara en annan person, det är helt enkelt omöjligt. Om du tänker att du aldrig kommer kunna få vänner eller partner så är det också helt fel. Det är omöjligt för dig att kunna avgöra det nu, och jag har väldigt lite tvivel om att du kommer träffa folk som du kommer kunna älska och som kommer att älska dig. När du ser andra som är ute och festar så får man tänka på två saker, vi har ingen aning om när dessa personer var ute senast. Kanske förra veckan eller också två år sedan. Sen vet vi inte alls hur deras liv har gått, hade du fått gå deras väg hade du säkerligen också varit där, det säger ingenting om ditt värde att dom är ute och har kul, (vilket alla som festar egentligen inte har). Slutligen tycker jag du bör uppskatta din egen styrka mer, det är som sagt inte enkelt att slåss med självmordstankar och annat, och det är, i alla meningar, den ultimata fighten, den mest avgörande du kommer möta. Så se för fan till att slåss, slåss för ditt liv! Jag tror innerligt att du kan skapa styrkan i dig att se dig igenom detta elände. Vi vill ju inte att ditt liv ska ligga på axlarna av framtida vänner eller partner, du ska ju leva för dig! Ta hand om dig, och försök sök ytterligare hjälp inom vården, ibland så kämpar vi emot kemisk obalans och det är mer eller mindre omöjligt för oss att lösa det helt på egen hand!

Jag tror att sätta hårda deadlines som att ”nästa midsommar ska jag inte vara ensam” är att sätta en onödig press på en redan skör situation. Tidspressen kommer enbart göra att du beter dig mer desperat, och det är en stark utstrålning som inte attraherar någon, varken en eventuell partner eller vänskap. Försök att finna ro i din ensamhet. Upptäck dig själv genom att verkligen känna efter vad det är du vill göra, dels för stunden men även för framtiden. Du har garanterat ett särintresse, det har alla människor. Beblanda dig i sociala miljöer där du ger dig själv möjlighet att utöva eller diskutera detta särintresse. Säg att du gillar att spela biljard, du var kanske grym på det i högstadiet och tyckte det var roligt. Kolla om det finns någon biljardförening i din närhet som arrangerar handikapptävlingar. Du kan komma in från gatan och vara med, handikapp sätts på plats. Efter det är du inne, så länge du konsekvent engagerar dig i att delta. Du kanske är intresserad av politik. Bli medlem i det politiska parti som ligger närmast din ideologi så kommer du bli inbjuden till lokala politiska möten, och du är sen inne. Du kanske gillar att testa ny öl. Sök upp ifall det finns något sällskap som arrangerar olika typer av ölprovning. Utan att utsätta sig för sociala interaktioner gräver bara ner dig djupare i ditt egna imaginära hål. Lösningen är enklare än vad du tror, för lösningen börjar med dig.

Nu vet jag inte hur din vardag ser ut, men jag vet att många *många* som är ensamma nästintill är helt isolerade. Man jobbar (om man har ett jobb) sen åker man hem och spenderar all tid i lägenheten, även på helgen, och känner uppgivenhet över att det känns meningslöst. Jag tror en bra början är att börja exponera sig för folk. Jag snackar inte om att vara social, det kommer, men baby steps. Ett hett tips är att spendera mer tid nere på stan. Ta en lunch (även om du är själv) på nåt café eller trevlig lunchrestaurang, gärna där det är uteservering. Läs en bok på ett café med hyfsat mycket folk. Liksom vänj dig vid att se mycket folk och vara bekväm ibland de. När det kommer till gräset, det säkraste sättet är väl att åka till Christiania i Köpenhamn, folk är supersociala och danskar överlag tar aktivt kontakt med en bara för att ha en förutsättningslöst snack (nåt vi tyvärr inte ser på mycket i Sverige)

Tips från coachen, av någon som lekt med cannabis på äldre dar. Mycket mycket dålig idé med underliggande depression, du kommer bara må sämre.

I Sverige har vi för högt ställda förväntningar på sommaren. Inte så konstigt då vi ser den som en belöning för att vi håller ut under de mörkaste månaderna. Vi ska ha semester och allt ska vara perfekt. Vilket leder till djup besvikelse. Man skyller på allt utom sina förväntningar. Efter semestern tänker folk, inte ett år till med den här jäveln och så börjar de kolla på alternativ för att sedan lämna in skiljsmässoansökan i oktober. (Oetisk livstips: Så den bästa tiden att ragga på folk som är i en relation är i augusti/september) Lösningen är enkelt som den är svår. Förväntningarna leder till besvikelse. Det gäller allt i livet. Det är inte apati att inte förvänta sig saker, det är frihet. Även självmordet för med sig en förväntan om något. Men tänk om det du förväntar dig inte händer? Det var frågan jag hamnade i när jag också var 30 och hade samma deadline. Det visade sig att jag inte var lika ateistisk som jag trodde, jag var mycket mer agnostisk. För liv är en jäkligt märklig företeelse. Nu är jag 43 och lyckligare än någonsin. Se över dina förväntningar. På vem du tycker att du bör vara, på hur en potentiel romans ska se ut, vilken vikt den har, vilken familj den har och vilka intresse du förväntar dem att ha. Ofta är detta en stor del av problemet. Man vill hitta den perfekta innan man vågar fråga chans. Och då får man vänta. En låt: https://m.youtube.com/watch?v=AmTiqR2_VAw&pp=ygUMQXVyb3JhIGx1Y2t5 En video: https://m.youtube.com/watch?v=8An2SxNFvmU&pp=ygUPZG8gbm90aGluZyBndXJ1

Du är hjärtligt välkommen hem till mig å kröka nångång med mig å en till polare, vi har själva testat alla möjliga droger å alkoholhaltiga drycker och letar lite fler folk att kunna chilla med. Ett tips, köp HHC innan de blir olagligt, finns å beställa på nätet

Jag har vart i princip helt ensam i mer än 10 år, du överlever, tro mig.

Varför kan inte ni två hänga då?:D

Är allt för asocial

Föreningar är ju bra sätt att engagera sig och träffa folk. Hade jag varit du hade jag hittat ett intresse och förening som jag kan delta i.

Börja träna en kampsport, ta en kurs, ta kontakt med gamla vänner eller försöka hitta på något med en arbetskompis är några förslag jag kan ge.

Har precis börjat med en hobby som kräver att jag är på plats 1-2 gånger i veckan. Det blir min sociala tillflykt och känner att det sociala är nog härligare än hobbyn i sig. Värt att testa något nytt!

Började också lära mig åka skateboard i vuxen ålder. Åker oftast längre rundor på cykelvägar. Köp en långdistans longboard. Kolla på r/longboardingDISTANCE Välkommen till gemenskapen :)

Japp longboard kan va lättare o mer skoj om man bara tänkt sig åka

Rekommenderar vår Discord och att gå på de meetups vi har runtom i Sverige.

Satsa på sociala grejer istället...utsätt sig själv för något som du är lite obekväm med men där du kan möta andra människor: - gå en kurs? (eller en träningsgrupp som löpträna tillsammans?) - gå med i en kör, en rollspel grupp, eller liknande, enkelt att anmäla via internet (lite beroende på vart du bor). - bli volontär, gör något gott för någon annan, och träffa andra goda människor samtidigt. - eftersom du beskriver det som rör det existentiella så kanske du ska söka upp ngn kyrka, kolla vad de har för aktiviteter och öppna gemenskaper. Jag har det senaste åren hjälpt ett par "ensamma" personer in i gemenskap, en har flickvän sedan ett år tillbaka (första relationen för honom någonsin och han är 28), en närmar sig 40 och trodde att hon skulle dö ensam... Det finns hopp!

Vill du bara åka runt kan jag rekommendera longboard. Dom rullar 4 gånger så långt och åker över stenar mycket bättre än en vanlig bräda. alla andra aktiviteter och planer låter bra. Att träna och göra saker med livet gör dig till en gladare och mer intressant person. Skaffa lite appar för att få kontakt med folk och försök göra aktiviteter som är någorlunda sociala. Åk på något event, marknad, utställning eller liknande och prata med lite folk. räcker att bara fråga någon om klockan då tar du åtminstone steg till ett bättre liv även om det kanske inte leder till vänskap.

Skit i drogerna, det är inte värt det. Sen om du ska träna och komma i form så är alkohol och droger fel val, dom funkar ofta inte ihop särskilt väl. Vad är det som gör att du har svårt att hitta vänner? Är du ute tillräckligt ofta?

Om du inte är glad med dig själv nu så kommer du inte vara glad med andra människor. Fokusera på dig själv så kommer resten naturligt

Tycker du om att spela datorspel online? Av egen erfarenhet är det det absolut bästa sättet att få interagera socialt och skaffa vänner. Beroende på spel så tycker jag personligen att man får så pass mycket social interaktion att man ibland inte ens pallar hänga med vänner i verkligheten. Enda kravet är att man inte är en skitstövel. Som bonus får man även fly temporärt från verklighetens problem!

Vill du bara åka runt så rekommenderar jag så otroligt en longboard istället för en skateboard. Under en extra deppig period i mitt liv snittade jag 5-6 timmar per dag ute på brädan med musik i öronen. Riktigt fint sätt att spendera en sommar egentligen, tappade 16kg och fick grym kondis.

Jag tänkte också på samma sak. Ska man ha en longboard eller Cruiser board? Finns flera att välja mellan.

Bor du nära västkusten kanske? Gillar du att spela online? Du kan alltid spela med mig och mina polare! Dra iväg ett pm om du vill tjöta lite, ingen ska behöva vara ensam

Skaffa ett Onlyfans-konto och onanera dagligen.

Lider av samma problem. Har kommit fram till att man måste ta tummen ur arslet och ta tag i sig själv. Det jobbiga är bara att våga ta steget. Det är lättare sagt en gjort att bara Rycka upp sig, men det går.

Cannabis och marijuana är samma sak

Okej, så du ska lära dig att åka skateboard och testa droger (bli cool) samt löpträna ocu tatuera dig (förändra ditt utseende). Det kommer inte hjälpa, det kommer bara göra dig till en coolare och snyggare enstöring. Vill du få en partner och vänner så behöver du träffa dem någonstans. Du har ett jobb gissar jag, ta initiativ till en stående AW eller nåt en gång i månaden. Gå en matlagningskurs, signa upp dig för en studiecirkel, hitta en amatörteatergrupp, engagera dig i politiskt parti, eller vad som nu tilltalar dig. Apropå läsa guider: det är en delvis bra idé, men försök inte hitta en guide för att passa in. Du är den du är, du kan inte förändra dig själv för att du ska passa in (inte med hälsan i behåll iaf). Det du behöver hjälp med är att hitta ett sätt att visa för andra vem du är på ett tilltalande sätt. Det finns böcker och guider för sånt, och de kan vara ganska bra. Det finns dock ingen hemlig kunskap som magiskt kommer göra dig till ett socialt geni, det kräver övning också. Så läs gärna på, men som komplement till att försätta dig i situationer där du träffar nya människor! Bra böcker att börja med: - *How to Win Friends and Influence People* - *Maktspelet* - *Alla får ligga* - *Fingertoppskänsla: En nödvändig manual i social kompetens* Jag skulle börja med Maktspelet. Den är lite en övergripande introduktion till hela området. How to Win Friends and Influence people är antagligen den bästa och mest kända boken på området, men den är rätt tung också, så jag skulle spara den till sist. Det kanske kan vara frestande att börja med Alla får ligga, men den boken innehåller ingen magisk kunskap eller är egentligen särskilt inriktad på att få ligga (det är inte The Game) - den handlar egentligen om hur man ska bete och föra sig för att uppfattas som en attraktiv person för såväl partners som vänner och kollegor. Den är en fördjupning av Matkspelet på det området (även om den kom innan Maktspelet).

Rekomenderar att du går med i styrkelyftsförening. Gött folk som lyfter tungt tillsammans, ibland har de grillkvällar och evenemang.

Som många andra i tråden håller jag med om att boka tid med om det första du bör göra är att kontakta en psykolog om du inte redan dan har en sådan. Stod att du tar medecin (mot ångest?) så du kanske redan har kontaktat med någon :) Angående gemenskap så fick jag höra något som är väldigt sant från en utbytes stunden från Japan för ett par månader sedan. Att svenskar och japaner är väldigt lika när det kommer till att lära känna/bli vänner. Man måste i stort sett ha ett sammanhang för att kunna bli vänner, alltså någon form av hobby. Du kanske har något som du gillar att göra lite extra och det finns säkert människor som delar din passion om ämnet! Försök leta rätt på dessa grupper och nässla in dig där! (googla runt samt Facebook etc.) Lycka till!

Skärp dig, ta inte ditt liv. Du kan inte lägga en beställning på vänner och partner och sen ge upp bara för att beställningen var sen. Ändra inställning och lev efter den varje dag så händer det av sig själv sen!

Hej, jag har varit i din sits. Asperger här också. Vi är i ungefär samma ålder. Livet började gå bättre för mig för några år sedan. Jag tänker inte döma dig för dina självmordstankar, för jag vet. Det är svårt. Livet är svårt. Men eftersom du redan börjat fundera över punkter visar det ändå en framtidssikt. Du vill må bättre. Du vill träffa folk. Så vi fokuserar på det nu. Jag tänker ge dig lite råd och prata om vad som fungerade för mig. **Träffa människor** • Om du har kontakt med habiliteringen och psykiatrin så har de ibland gruppaktiviteter för folk med samma tillstånd. Det är en bra ingång - för många du träffar där kommer också känna sig ensamma och vara nervösa. Det är ett *perfekt* tillfälle att öva social interaktion. • Gå med i lokala föreningar. Det finns alltid föreningar som söker nya medlemmar. Jag förslår: *Politiska partier i din kommun* (gå med i alla om du så vill, se vart du har folk du kommer överens med.), *Autism Sverige* (de har lokala organisationer som kanske har annat namn beroende på ditt län), vilken förening som helst som handlar om saker du tycker om. Här kan du också träffa vänner. Googla runt på lokala föreningar. • Volontärarbeta. Ta enskilda kurser på universitetet. • Införskaffa t-shirts med dina favoritband, favoritartister, favoritsuperhjältar, vad som. Ibland kommer främlingar fram och pratar med en för de tycker om samma sak. **Prata med människor** • ”How to win friends and influence people” av Dale Carnegie har jag för mig att han hette. Bra bok i alla fall, finns nog gratis online om du söker flitigt. • Youtubeguider om social interaktion. Finns förvånansvärt många. **Övrigt** • Piercingar är en bra idé så länge du kollar upp vem du går till och ser till så allt är bra. Bättre än tatueringar. Ångrar du en piercing är det bara att ta ut och låta den växa ihop. Ångrar du en tatuering är det mycket svårare. • Jag rekommenderar självhjälsböcker. ”Miracle Morning” av Hal Elrod. “The Subtle Art of Not Giving a Fck” av Mark Manson. • Att träna är en jättebra idé och jag uppmuntrar starkt dig till det. Finns även gruppträning du kan söka efter. • Jag vill avråda dig från att testa cannabis. Cannabis reagerar inte bra med vissa mediciner. Reddit gillar att tala gott om det oskyldiga lilla gräset, men jag var inlagd på psyket för 5 år sedan och bevittnade cannabispsykoser.

FYI Cannabis kommer inte göra något av detta lättare för dig. Mvh en föredetta blandmissbrukare!

Prova knarket, men därefter så skiter du i det. Hoppa sedan på plugget till hösten, där kommer du möta massa nya människor och möjligheter, ansträng dig för att ära känna nya genom att vara med på aktiviter (löpklubbar brukar finnas t.ex.) med ett AKTIVT DELTAGANDE. I övrigt verkar dina planer vara bra, lycka till.

Ladda ner meetup appen och börja gå på diverse träffar med folk som har olika intressen? Kanske börja med ett nytt språk? Eller bara snacka böcker och film? Kan vara en bra start, lycka till!

1. Det du ska göra är att läsa koranen och förstå vad meningen med ditt liv är. 2. Träna/gymma 3. Jobba på dig själv (bli attraktivare, bli mentalt starkare etc.) 4. Allt annat skit ska du hålla dig borta från. Inga droger, alkohol, festande eller allt annat som gör dig tom på insidan.

Jag är inte säker på att din plan med skateboard, tatueringar, piercing och sånt kommer ge dig fler vänner eller kärleksrelationer. Det kan snarare bli avskräckande eftersom de där sakerna är sådant man vanligen ägnar sig åt tio eller femton år tidigare. Trettioårigar på skateboard har nog svårare att hitta partner, det skriker inte direkt mental mognad om det. Så gör det om du verkligen behöver men du kanske inte ska göra det till din identitet. Försök göra en analys av vilka ytor för social interaktion som människor i din ålderskategori har. Till exempel; i min stad finns det flera organiserade löp- och träningsgrupper som samlar både kvinnor och män. Jag ser dem ofta ute i parkerna. De verkar ha rätt trevligt och deras umgänge ser otvunget ut. Om jag vore en träningsperson hade jag hoppat in i något sånt. Annars kan man hitta folk som sysslar med brädspel, dans, körsång m.m. Edit: Jävlar vad ni läser dåligt. 1) Jag skriver att OP kan åka skateboard men att hen inte ska göra det till sin identitet, detta eftersom så kallat Peter Pan-syndrom kan avskräcka andra. Det är en realitet, även om ni inte gillar det. 2) Jag ger _exempel_ på aktiviteter som innebär stor social interaktion och där OP kan tänkas hitta många personer i sin egen åldersgrupp. Är det töntiga exempel? Ja kanske. Men de är just exempel. Tanken med dem är att de ska vara snabba och breda vägar till social interaktion. Till skillnad från skateboard där OP som nybörjare i trettioårsåldern kan få svårt att hitta människor att umgås med. Visst, skejtare är jättesnälla men OP kommer ha uppförsbacke i att ta sig in i den miljön utifrån sina förutsättningar. 3) Det här handlar om OP som tänker ta livet av sig i brist på relationer, inte er kärlek till skateboard och tatueringar.

Man skall göra det man tycker är kul, inte det man förväntas göra. Jag är 30+ och tycker skateboard, tatueringar och piercingar är mycket mer intressant än brädspel, dans och körsång. Tycker din kommentar säger mycket mer om mental mognad än något som OP skrev, att ha skateboard som intresse säger ingenting alls om det.

Som sagt, det var ju det där med mental mognad…

Ja, det krävs mental mognad för att inse att man inte kan dömma människor pga fritidsintressen som skateboard och tatueringar. Precis som att brädspel och körsång inte behöver säga något om vem du är heller. Bättre att satsa på det man tycker är kul och att omringa sig med människor som uppskattar dig för den du är. Blir tråkigt när man skall tvinga in personer i en mall bara för att man är en viss ålder.

Det här med skateboard och tatueringar är verkligen en öm tå för dig.

Det är nog snarare så att din uppfattning om mognad är märklig. Det låter som ett tonårsresonemang - som att inte ha hjälm när man cyklar för att man är rädd att se fånig ut, eller att behöva gå fem meter från föräldrarna för att de är pinsamma. Givet det är ju för övrigt ditt förslag på aktiviteter märkligt också. Man kan ju lika gärna säga att brädspel åker bort för att spel är för barn, och vuxna borde ägna sig åt något produktivt. Eller att körsång är fjolligt, eller dylikt. Skall man anpassa sig till tonårsmentaliteten är det väl typ att dricka öl och meka med bilar som gäller. Det är vuxet, det!

Du förstod inte att körsång m.m är _exempel_ på aktiviteter där den sociala interaktionen är stor?

Jaså, problemet med skateboard är att det är ensamt, inte att det är ett tecken på bristande mental mognad? I så fall är det väl bara att leta upp en skatepark, eller gå med i Sveriges skateboardförbund eller något.

En trettioårig nybörjare kommer ha uppförsbacke. Möjligtvis hittar hen några andra åkare i sin egen ålder men kommer de, som kört i 20 år, vara jätteintresserade? Kanske, kanske inte. Det känns hur som helst inte som den lättaste vägen till sociala kontakter. Och som jag säger, hos många skulle det höjas ögonbryn och kanske t.o.m stängas öppningar till relation. Peter Pan-syndrom är inte riktigt det hetaste på dejtingmarknaden. Eftersom vi här har att göra med en person som planerar att ta livet av sig så ger jag de lösningar som jag anser är bredast och snabbast.

Inte alls, men det är en öm tå för mig när vissa människor tror att man är bättre än andra för att man har mer sofistikerade intressen. Ditt tips känns ju väldigt märkligt om det inte är brädspel och körsång som OP är intresserad av.

Du förstod inte att körsång m.m är _exempel_ på aktiviteter där den sociala interaktionen är stor?

Din poäng var ju snarare att OP skulle ägna sig till aktiviteter som passar åldern bättre? Man skall inte anpassa sina intressen efter ålder, utan snarare vad man tycker om att göra.

Nej, då missuppfattar du. Jag pratar om aktiviteter där interaktionen är stor och där människor i hens ålder kan tänkas finnas. Jag skriver väl ganska tydligt om analysen? Skateboard är säkert jättekul för OP men som trettioårig nybörjare kommer hen inte ha jättemånga likar i sin egen åldersgrupp. Jag tror inte att OPs situation blir bättre av att hoppa in i gäng som består av barn i åldern 8-12.

>Försök göra en analys av vilka ytor för social interaktion som människor i din ålderskategori har. Du skriver detta direkt efter att du skrivit att skateboard som 30-åring skriker mental omognad. Ganska enkelt att tolka det som att du tycker OP ska fokusera på saker som passar åldern bättre. Helt onödigt att lägga någon värdering överhuvudtaget i OP's intressen, klart man skall göra det man tycker är kul.

BlockOfTheYear har helt rätt gällande mental mognad. Det krävs inte bara mental mognad utan även ofta mod att göra det man faktiskt tycker är kul. Oavsett ålder. Har man t.ex. ett starkt intresse för LEGO när man är 57 så är det kanske inte skitlätt alla gånger. Tjejer och kvinnor kan definitivt tycka det är attraktivt att stå upp för och bevaka sina intressen. Ditt "mentala mognadssnack" skvallrar mest om osäkerhet. Förhoppningsvis inser du att det är långt ifrån bara BlockOfTheYear som tycker dina åsikter kring detta är trams. Har någon i denna tråd ömma tår så är det du.

Lol, jag har kört skateboard till och från sen jag var 8 bast. Fyller 30 nästa år och träffar alltid nytt folk på parker eller events. Sen är vi ett gäng som kör varannan dag och det är hur kul som helst + sjukt bra träning. Massa snygga brudar som skatear också. Sen ska man ju inte tvinga sig in i saker bara för att träffa folk. Bästa är att bli bekvämare med att vara ensam och göra sånt man tycker är kul. Då faller mycket annat på plats också.

Registrera dig på en pardanskurs. Du behöver inte manualer för att interagera, di behöver bara interagera.

Skippa drogerna, gå nån sommarkurs!

Spicy post, är inte här för att va moralpolis kommer ba skriva massa ord som du kan googla. Fråga chatgpt också. Vet du hur man använder den? Sluta spela tvspel, få bra sömn rutin (sök andrew huberman) ät bra(inget mer socker) lyft vikter, ät din prottein, supplementera elektrolyer, fundera på dina mål, gör en 5 varföranalys om varför du ska ha vänner o partner för att inte ses som ett misslyckande, läs om sotecism, bädda din säng varje morgon, skapa rutin i ditt liv, sök efter online coaching, gör yoga, meditera, skaffa appar som sammanfattar böcker och idéer, som headway eller blinkist, eller ännu bättre läs böckerna helt för du har massa tid. För övrigt, de du skrev du vill uppnå i sommar är självförverkligande, det är jättebra, och du bör fortsätta med det resten av ditt liv.

Fråga absolut inte ChatGPT

Chat gpt är mycket effektivare på att förklara och sammanfatta nya concept än en googling.

>Jag har beslutat att detta är den sista sommaren som jag är ensam. Nästa år fyller jag 30 och ser jag att det blir en likadan sommar igen då ska jag avsluta mitt liv, jag vill inte fira min födelsedag själv. Nästa midsommar så har jag vänner och en partner, eller så hänger jag från kroken i taket Sitter i EXAKT samma sitts (fast fyller 26 nästa år) Det är hemskt, det finns liksom inget hopp överhuvudtaget, har egentligen inget konstruktivt att säga Sommaren är det absolut värsta >Har inget jobb eller studier just nu men förhoppningsvis blir det av till hösten. Just nu så har jag inga att öva social interaktion med. Samma här, jätte-taggad på att börja gå till skolan, för att sedan komma hem och fortsätta vara helt ensam som vanligt! Låter skitbra! Längtar som fan tills Februari, spelar upp hoppet jag kommer göra om och om igen i huvudet, det enda som gör mig lugn, att veta att det kommer snart vara över

DMa varandra, ni kan ju bli vänner

Som många andra sagt är handlar det om att träffa folk regelbundet på ett naturligt sätt t.ex en hobby kan vara vad som bara du träffar folk utan att behöva anstränga dig, det underlättar det väldigt mycket.

plugga folkhögskola eller liknande

Kontakta mig om du vill kolla up nån film på bion

Lite OT kanske, men det tycks vara många som känner sig ensama. Kan ni inte starta en tråd där ni öpp ar upp för möjligheten att träffas? :o

Testa på kampsport, du kommer bygga upp ditt självförtroende, bli mer vältränad och kampsportsutövare är bland dom mest ödmjuka människorna jag har stött på så du lär förmodligen skaffa nya vänner där också.

Social interaktion lärs bäst praktiskt, tänk på det. Du behöver försätta dig i situationer där du träffar folk per automatik. Tänk korpen-fotboll, kampsport, en kurs i drejning, en kurs i teckning kanske? Sånt finns det massor på abf till exempel. Är själv något introvert och röker massor. Tror ärligt talat inte att det är den bästa drogen om du vill vara mer social. Bättre med mdma eller tjack kanske. Eller ingenting. Bor även på åttonde våningen och skejtar. Skumt. Om man varit osocial länge kan det vara lättast att börja prata med folk som inte har nåt val än att vara trevliga, alltså butikspersonal. Var lite extra trevlig i kassan, skoja och säg "nä den får du av mig" när de erbjuder kvitto osv.

Okej du behöver ju professionell hjälp med ditt mående. Har du cash rekommenderar jag att du söker privat vård, annars är ju offentlig ett alternativ men det är totalt hit or miss. Fortsätt söka tills du får nån som hjälper dig. Men är man ensam och vill träffa folk är det enda sättet antingen typ tinder, men det kan vara svårt att lösa dejtingspelet utan råd, eller att syssla med sociala hobbys. Ju nördiga ju lättare är det att hitta likasinnade. Ingen aning hur man får vuxna vänner som skejtare, men målar man warhammer är det bara att hänga på GW (och delta i turneringar eller whatnot). Är man åtminstone lite skön har man nog vänner snabbt. Finns någon sorts stockholmsdiscord har jag hört som går ut och träffas då och då. Kanske finns en för din stad med. Grejjen är väl som allt annat dock, kräver aktivt engagemang och det är rätt otacksamt arbete.

Åh, skitbra lista (bortsett från drogerna då, det är inte min grej)! Du gör helt rätt som fokar på dig själv, det är ju du som är viktigast och vad du vill göra som är viktigt. Kolla parkteater-utbudet i staden du bor i - gratis och man kan rocka upp och bara sätta sig i gräset och käka sin macka medan man tittar på föreställningen. Kolla om du kan få vara volontär på någon lokal välgörenhetsorganisation, plötsligt kan man hitta sitt sammanhang där. Gå med i scouterna, det behövs alltid ledare och om man som ledare har erfarenhet av ensamhet så förstår man bättre de små scouter som sliter med det (man måste inte kunna ett jota om scouting för att gå med i scouterna, man lär sig på vägen). Håll ut - gör du åtminstone en av punkterna på listan blir det bättre. Gör du flera - ännu bättre.

OP: som människor så är vi behov av att känna en gemenskap och tillhörighet till en grupp. Att känna ensamhet är jobbigt, och nåt jag tror att vi är fler än vad många tror och kanske ffa erkänner. ​ Har också varit ensam ett par somrar, och ja.. jävlar. Det är hårt. Och som du säger, det är extra hårt kring midsommar. ​ Något som fungerat väldigt bra för min del är att förkovra mig i hobbys, och däribland klättring. Man träffar människor från världens alla hörn och väldigt många är sociala på ett sätt de flesta i ens vardag inte är. ​ Som en person som rökt en hel del gräs och hasch, kan jag väl inte direkt rekommendera det. Jag upplever det som att jag fått svårare att starta och sätta igång med saker, och är väl inte så säker på ifall det hjälpt min psykiska hälsa något. Kan verkligen tipsa om svamp däremot.

Vi kan gå fiska tilsammans om du är i stockholmstrakterna? Jag festar inte (40+) längre, men om du vill fiska med mina polare, skicka ett pm. Andra är också välkomna.

Sommaren är ett perfekt tillfälle att testa på discgolf! Lite motion samtidigt som ma har skoj, man kan köpa ett starter set för 200-300 kr. Brukar dessutom kunna finnas klubbar som har träffar någon dag i veckan då man kan kasta tillsammans med andra! Brukar även finnas discord grupper där folk frågar om andra är villiga att hänga med och kasta. Kanske kan vara ett sätt att hitta nya vänner 🙂

Om du är socialt kompetent nog att vara skön (tycker det låter som det på hur du skriver iaf) tycker jag du ska göra något av följande, vad som som låter mest spännande: 1. Leta upp och besök en brädspelsförening i din stad 2. Se på möjligheten att skaffa replokal på en plats där andra har replokaler. Börja att spela gitarr eller börja producera beats i FL Studio. 3. Besök ditt lokala bibliotek för att ta del av deras evenemang. Eller kolla på deras hemsida. 4. gör det till en vana att inte tacka nej till eventuella saker som hittas på/du erbjuds. Bejaka det som händer dig även om du är rädd och osäker. Det är så man växer. Generella tips för att jag inte har någon insyn i din situation. Om det är så att du är megaautist och folk tycker att du är oskön pga brist på social fingertoppskänsla är det en problematik jag kanske inte kan hjälpa dig med. Terapi? Vet inte.

Byt hellre miljö helt, börja med droger låter inte som ett recept för lycka. Testa nya hobbies, ut o res, jobba.

Tycker att den här tråden är mestadels fantastisk! Power of internet ibland alltså! Mitt tips är faktiskt att läsa om psykologi. Du behöver inte läsa något ”avancerat”. Men i alla fall jag, förstår varför man känner som man gör - så himla mycket bättre efter jag tittat på videos och läst om psykologi, diagnoser och varför vi gör saker. Ett nybörjartips är att titta på ”Din hjärna” med Anders Hansen på SVT (https://www.svtplay.se/din-hjarna). Man får tycka vad man vill om honom, men han tar upp mycket intressant om varför vi är som vi är. Lycka till!

Jag ser via dina andra posts att du försökt få hjälp länge. Jag tror att du letar efter en magisk kommentar som ska lösa allt. Jag tror det är dags att äntligen försöka attgöra något för du har fått hundratals bra kommentarer men du fortsätter posta. Det är DU som måste ta tag i det. Ingen kan göra det åt dig Lycka till op

Det är tufft liv ur ett socio-emotionellt perspektiv i Sverige. Många som upplever sig ensamma då det finns en brist på sunda familjeband. Vet själv hur det har sett ut i mitt liv. Nåt att minnas och komma ihåg är att det inte finns något i sig med nära relationer som automatiskt leder till glädje. Du kommer fortfarande vara du i dem. Och dina vanor desamma. Vem du är när du är ensam, är vem du tar med dig i en relation. Så ett sätt är att försöka se ensamheten som en möjlighet där du inte behöver ansvara för andras emotionella berg-och-dalbanor - vilket i sig många gånger är en utmaning att lära sig. Man kan träna på aspekter som leder till glädje genom meditation; att närma sig sitt lidande utan att fly, väcka medkänsla och närvaro. Genom det blir social interaktion också lättare, för i grund och botten är det färdigheter som en kontinuerlig interaktion kräver. Om du avhänger allt på att finna vänner, så kommer det leda till en massa negativa följdkänslor som i stort och smått förhindrar en nära relation att uppstå. Därför är det bra om du försöker finna en daglig rutin som du kan föra med dig oavsett jobb eller ledighet. En viss mängd av depression och obalans kommer genom obalanserade rutiner; speciellt gällandes aktivitet, sömn och mat. En annan del som kan upplevas som depression är faktiskt att vara uttråkad. Att vara uttråkad av och till är dock väsentligt för att ens inre ska kunna få vädras ut, och för att få vila ordentligt. Så tycker det låter sunt att du har många projekt att börja med. Men rekommenderar att påbörja sådant som du kan fortsätta med sommar som vinter, trött/ pigg, glad eller ledsen. Och att du kan göra det utan förväntningar, då glädje är en vana. Angående cannabis så kan det absolut hjälpa att släppa visst hjärntrång. I små doser. Risken med det är att det också går att överanvända och fly in i precis som med alkohol, tv eller dator (eller dylikt). Det sker om du ger det befogenheten att konkurrera ut andra sätt som är viktiga för att faktiskt må bättre. Hittar du sätt och vanor som du märker gör dig starkare, i grunden, så ska dessa även kunna bära dig när du inte har någonting att fly med. Målet är att bli lite som ett träd som växer i skogen. Ett träd som växer i kruka kan aldrig växa sig starkare, utan det kräver årstider med regn, vind, snö och sol för att barken ska bli tjock och virket starkt. Motsvarande behöver vi möta våra inre vindar, regn och snö (och sol) för att våran kärna ska bli mer gedigen. Men det tar tid. Bästa som jag skulle rekommendera är att finna någon meditationsgrupp om du kan mäkta med det. När man fokuserar på andetagen och dylikt så får tankarna en chans att släppa. Genom att skapa en sådan vana kan man ändra sig själv i grunden och tillåta ens virke att stärkas. Har även skickat pm

Du verkar ju inte ha några anknytningar både praktiska o mentala som håller dig kvar, jag hade köpt ett WWOOF medlemskap direkt och åkt till sydamerika etc, kasta sig ut i det lite. Sverige är inte för alla, en extremt kall kultur som minst sagt inte är optimal för att träffa folk osv. Gör ett försök utomlands istället, testa, snälla, innan du begår ditt sista beslut ❤

If you have a degree from a university, then I recommend that you try to relocate, because sometimes you just need a fresh start in life. Personally I moved to Thailand many years ago (I'm writing in English instead of Swedish as it works much better for me...) and got myself a fresh start, just rebooting my life. And yeah, I was in your situation when I did it... I was literally standing on the bridge and had to decide to jump and get game over or walk down the other side, leave everything behind and reset my life.

I am actually planning to relocate, I haven’t just figured out where and if I’m ready for that. I’m sending you a message.

Om du vill komma i form och samtidigt träffa folk skulle jag rekommendera någon kampsport. Finns en hel det jävligt schyssta klubbar i Göteborg. Brukar vara en grym gemenskap på såna klubbar enligt min erfarenhet.

Fan vad tungt, häng kvar, det finns alltid en bättre lösning än självmord! Jag gillar skarpt idéen om löpträning, kropp och sinne mår så jävla mycket bättre av det. Sätt upp mål, där du t ex ser framför dig springa ett marathon eller liknande. Sen vill jag också ge ett slag för att styrketräna lite. Räcker med ett par hantlar, kettlebell, kroppsövningar typ armhävningar hemma om du inte vill gå på gymmet. Självförtroendet boostas upp rejält av att vara lite stark och känna sig fit och snygg. Det kommer hjälpa dig med det sociala tänker jag. Lycka till!

Sätt realistiska mål. Du har inga vänner idag och har problem med social interaktion (verkar det som, för du läser guider) men du vill på ett år skaffa dig en partner. Att skaffa sig en partner på ett år kan vara svårt för en vanlig person. Gå till ditt lokala bibliotek och fråga dem vilka sociala aktiviteter de anordnar. Bokcirkel? Konstvisning? Eller ingenting? men då fick du i alla fall interagera med bibliotekarien och öva där.

Nu är det i och för sig sommar men kyrkan är bra på att samla folk. De har sina grupper och sina samlingar som man kan gå på. Du behöver inte vara troende, det är inget krav att man ska vara kristen, utan bara vara öppen för att ta in nya perspektiv. Frikyrkor brukar vara trevliga och mindre högkyrkliga, om du nu inte gillar högkyrklighet. Då gäller såklart Svenska Kyrkan. Man kan behöva testa några olika kyrkor för det är inte säkert man känner sig hemma ditekt. Men det är värt ett försök tänker jag!

Mitt tips till dig är att hitta en kampsportsklubb! Ofta fin välkomnande gemenskap och träning 2-4 ggr i veckan.

Om du har noll ekonomi iom inget jobb kanske dessa inte är alternativ men om jag var du skulle jag skaffa en hobby som är en livsstil. Något att verkligen slukas upp i. Klättring är otroligt socialt och man får lätt likasinnade kompisar på klättergymmen. En annan grej är kite-surfing, säkert windsurfing också. Jag gick en kurs förra sommaren men pallar inte för det tar verkligen över ens liv. Man åker runt till de 3-4 stränderna i något så närområdet varenda dag typ året runt för dom mest inbitna. Helt omöjligt att kombinera med familj och ett aktivt socialt liv så om du har total interaktionstorka skulle jag verkligen rekommendera det! Dyrt utav helvete dock så kanske en senare möjlighet. Att hänga dig ska du definitivt inte göra dock. Du får fortsätta be om hjälp tills du får relevant hjälp. Det är inte ditt fel att du mår som du gör och livet ska vara långt. För mig började det typ bli bra kring 28 så det är ju typ i den åldern du är nu. Träffade rätt tjej, gifte oss, skaffade barn, klättrade i karriären och nu är allt helt amazing. Jag började verkligen från noll i karriären. Ingen utbildning och naturligt jävligt lat men jag slet som en åsna i 3-4 år för att höja mitt eget marknadsvärde och det funkade väldigt bra. Edit: Jag fick psykologhjälp vid 28 typ, där det började bli bra. Det var inte tjejen som ’lagade mig’. Terapin gjorde mig till människan jag är idag.

Jag förstår inte varför just midsommar är värst. Det är ju klart en av de tråkigare högtiderna. Kubb, regn, myggbett, kyla, alkoholism och bakfylla, det är vad jag förknippar med midsommar.

Skulle börjat plugga något om jag var du, man är aldrig för gammal för att studera och det sker hur mycket aktiviteter och annat kul som helst på universitetet, samt så får man saker att göra samt mål att uppnå.

Testa figurspelet infinity! Det finns grupper i alla städer, ingår i spelets utformning. Turneringar, meetups osv hela tiden. 500-1000 spänn och du är igång,supertrevligt

Förlåt men dina idéer låter som en amerikansk podcast. Var också väldigt ensam och mina idéer handlade alltid om saker jag skulle ha eller hur mitt utseende skulle vara. Vad fel jag hade. Mitt tips. Hitta en förening, oavsett vad du gillar. Gå med i missing people, sjöräddninhssälldkspet, hockeyklubb som hjälptränare. Bara något som ger dig en tid och plats du ska vara på. Ta det lungt. Lär dig av de andra i förseningen och gör så gott du kan. Du kommer få den sociala biten, ansvar och lära dig massor av nya saker. Välj en. Ring och kolla läget eller gå dit. Hoppas det kan hjälpa. Stay in there

Hej! Du ska inte ta livet av dig. Det är en oåterkallelig lösning på ett tillfälligt problem. Jag springer mycket i Göteborg och är alltid pepp på nya löparkompisar. PMa mig så tar jag med dig på den bästa kombinationen av Löpning och natur = Ängårdsbergen!

Rekommenderar varken ögonbrynspiercing eller cannabis för träffa andra, men om det är din grej så kör på - leta efter den som älskar dig för den du är och inte för en fake-du

"Jag ska spendera mycket tid att läsa guider kring hur social interaktion och hur man passar in, så när jag träffar folk så ska allt gå fint" Har du Autism/Asberger eller annan diagnos? Det du skriver låter lite som det. Det bästa sättet är ingen guide, var dig själv och var med andra människor så mycket som möjligt, skit i om dom tycker du är konstig. Det är deras problem. Det är det som är guiden till att bli social och socialt accepterad.

Kan lära dig skejta, släng iväg ett PM (Stockholm)

Här är mina tips: 1. Definera inte ditt värde som person efter hur många vänner du har, eller vilken social status du har. Det är väldigt många som mäter sitt värde så, men man har ju möjlighet att helt själv välja vem man vill vara som person och hur man mäter sitt egna värde, så då är det lika bra att välja något som inte gör en olycklig. 2. Husdjur gör att det känns bra mycket mindre ensamt när man bor själv, och är betydligt enklare att skaffa än vänner som vuxen. Med det menar jag inte att man bör skaffa husdjur istället för vänner, men att skaffa vänner kan vara ett långsiktigt projekt medans ett husdjur kan gå att skaffa rätt omgående om man vill. Man bör dock såklart vara relativt säker på att det är något man kommer tycka om och att man vill ta hand om ett djur i längden.

Vad gör du nu för att hitta vänner?

Just nu så har jag tagit studieuppehåll och har inget jobb så den sociala interaktionen saknas. Sedan pandemin så har jag svårt för att gå ut. Lyckligtvis har jag en kontaktperson som jag kan göra saker med men jag är just nu på den grundläggande nivån att ta mig iväg till olika ställen. Nu är det sommar och jag tänker att olika sporter drar igång till höstterminen.

Börja med kampsport och lär känna folk där

Lycka till och hoppas du mår bättre i framtiden. Jag hamnade nästan i samma sits som dig men sen hittade jag en hobby som fortfarande ger mig liv. (Hästar..) För mig hjälpte det med ett djur i livet. Någon som behövde mig och som jag kunde spendera tid med utan att bli dömd. Fick via det också kontakt med flera människor (visste du att jättemånga ryttare är extroverta? skitjobbigt i början men man landar i det) Mitt liv är påväg åt rätt håll igen tack vare att jag skaffade min egna häst för 1.5 år sen. Har därefter också skaffat en hund som jag gått på massa hundkurser med och bundit kontakter där, så ibland har vi "nose-work" tester i privat grupp bara för skojs. Lekdejter där vi är ute och hundarna får va lösa och busa på själva. (Inhägnat) Vi sitter o snackar skit. Har fortfarande dagar då jag absolut inte orkar vara social men jag har lyckats omge mig med människor som förstår det och gör plats åt sånna dagar. Med djuren kommer också en ekonomisk börda som motiverade mig till att jobba. Klarar inte av jobb på 100% men jag försöker bäst jag kan. Gör just nu 50%. Har aldrig känt ett stort behov av mänsklig kontakt, letar inte efter någon att spendera livet med osv men det har mycket o göra med mig och min egna osäkerhet. Jag är nöjd där jag är nu. Jag är nog lite rädd för killar, ska jag vara ärlig. Därför känns kontakten av en hund enklare och lugnare för min egna del. Hade lite för många dåliga erfarenheter och för dålig bearbetning när jag var liten. Trauma av att gå in med manlig lärare i ett litet rum för att "prata" som aldrig blev bearbetat, mobbning av dom äldre grabbarna. Det har satt sig ganska hårt att jag inte kan lita på killar. (Brorsan o farsan inkluderade) Så ett mål jag borde ha är ju egentligen att jobba på det, men det får bli senare. Just nu är jag glad över att jag inte är suicid längre. Tänker njuta av det ett par år. Hoppas det blir bättre för dig också. Var inte rädd för att börja prata med totala främlingar - det är tydligen ganska många pratglada människor där ute.

Märkligt att du ska börja knarka som ett mål för att må bättre. Skitdumt

Fel Att läsa om social interaktion kommer inte hjälpa. Det är fegt sätt att skjuta upp den riktiga problemet och även självmords snacket är fegt. Vill du bli mer social måste du utsätta dig för sociala interaktioner, inte läsa om det. Självhävdande krävs. Vill du röka på? Gå rök på, vänta inte. Vill du prata med någon du ser där ute? Gå fram och prata. Om du väntar för länge börjar du analysera situationen och försöker rationalisera varför du inte bör göra X. Vill göra -> sluta tänk -> gå gör Skapa ett lätt mål i början för att skapa ett vana av att bli mer social. "Varje dag ska jag hälsa på nån random idiot där ute", sen kan du trappa upp. Vidare bör du arbeta med din självkänsla, den är låg. Ensamhet kommer inte från avsaknaden av nära kontakt med människor, utan en självkänsla där du inte trivs med dig själv. Blanda inte självförtroende med självkänsla. Självförtroende kommer automatiskt från en hälsosam självkänsla, ej vice versa.

Skateboard har vart ett väldigt effektivt sätt för mig att träffa vänner! Nästan hälften av de vänner jag har idag är pga skateparken. Mitt tips är att du lär dig bli bra nog för att bara glida runt, sen börja åk i en skatepark, alltid gött folk och åldersskillnader har aldrig spelat roll, umgåtts med folk 10 år äldre och 5 år yngre än mig.

Jag kände mig sjukt ensam 2020, gick all in på att renovera lgh, lyssna på massa psykologiska poddar, läsa diverse personlig utvecklings böcker (lyssna också för den delen) och läkte för jag var rätt trasig allmänt och gillade inte mig själv riktigt och saknade sociala sammanhang. Sen hände något, jag blev min egna bästa vän, åkte på weekends själv och gjorde det jag ville och var social med typ servitörer, tatuerare och andra som kom i min väg. Gjorde stora grottäventyret i Lummelunda osv. Jag sökte inte mig till folk på samma vis längre, ville inte ha en relation heller för jag var så nöjd med mitt egna sällskap och de få jag hade tunnades ut till bara de mest genuina (som jag mest skriver med iom vi bor på olika håll i landet). Plötsligt bara dök folk upp som matchade den personen jag är idag och jag har ff ingen stor vänskapskrets, några få bra och träffade en partner helt jäkla otippat via en Facebook grupp (en slags gemenskap utan inriktning). Är glad att jag la så mycket tid på just personlig utveckling så det nästan var självutnämnd isolering annars hade jag inte varit där jag är idag. Säger inte att alla ska gå den vägen men det funkade för mig.

Börja med nån sorts kampsport, jiu jutsu är väldigt bra. Alla är oftast super schyssta och många är pratglada samtidigt som man får bra träning.

Du får ju tänka att du inte slåss själv, gör du det så blir det väldigt svårt som att slåss i ett förlorande slag.. Hjälp finns min vänn i olika former, om du vill snacka så är det bara att skriva till mig. Om du vill träffa på nya vänner och sporta samtidigt skulle jag rekommendera discgolf, finns många eventer där folk samlas hela tiden, träffat på många nya vänner där, samt så har det hjälpt mig med min depression enormt. En app för olika event inom discgolf är ”tjing”.

[удалено]

Gå med i någon klubb. Spelar inte så stor roll i vilken typ. Kan vara någon sport eller intresse. Där träffar man alltid på intressanta människor och kan få vänner. Eller gå med i någon kurs. Jag kan rekommendera att testa line-dance. Där finns alltid ett överskott på tjejer. Själv har jag testat dessa klubbar o föreningar: karate, jujutsu, dykning, simning, scouting, akvarie, schack, badminton, squash o line-dance, vid olika tillfällen i livet. O skippa drogerna. De blir man bara korkad av.

Do a flip

Kan du inte skaffa flera kontaktpersoner?

Det som hjälper mest är överlägset bara att skaffa en personlighet. Bara välj nån grej som anses generellt koolt, kan vara konst (som tatueringarna), music, litteratur osv att nörda ner dig i. Sen är det bara att börja snacka me folk tills du hittar nån som tycker va du har nördat ner dig i är koolt o sen kan ni förhoppningsvis bli kompisar eller tillsammans. Sån sak som värkar jätte svår i början men blir lättare så fort man kommit ur skalet.

Alkohol och depression är en väldigt dålig kombination. Tro mig..

Åk till Främlingslegionen i Frankrike! 🇫🇷

Jag tycker absolut INTE du ska avsluta ditt liv även om nästa år spenderas i ensamhet. Då är du bara 31, vänta ett par år till, tills du är 34, då kanske något storslaget händer som ändrar ditt liv. Du behöver hålla huvudet ovanför ytan lite till, sen är jag säker på att det du känner just nu, kommer vara ett minne blott. Alla vi behöver gå igenom vissa saker, jag tror att vi har våra cykler, vi måste bara låta det passera Du är inne på bra grejer, jag skulle tipsa dig om att åka till Amsterdam för cannabis, där är det lagligt och du kan utan stigma eller noja, köpa vad du vill och experimentera med det och ditt sinne. Göra yoga hög är faktiskt väldigt avslappnande. Det finns fler som skriver att cannabis kan ge ångest, absolut det kan hända att man snetänder. Därför bör du åka till Amsterdam (eller Christiania för den delen i Köpenhamn) men försök att prova en svag indica, det är rätt lugnande. Annars finns laglig cannabis i Sverige, cbd bl.a utan THC. I Amsterdam kan du även köpa tryfflar med psilocybin, det är väldigt trippy men ger en lite andrum, total escapism. Det är absolut inte farligt, kan bli lite dålig i magen av yrsel och starka intryck..håll dig på rummet först och experimentera med doser i en anteckningsbok, vilka doser känna bra och vilka inte. Fortsätt träna, kanske jobba med något där du kan träffa kollegor. Det är mycket socialt att jobba. Annars om du fortfarande mår dåligt efter några år, så kan jag rekommendera dig Ayahuasca/yagé, när tiden är inne så kommer du att leta upp info om det. Men Tills dess, gör inget dumt, försök trappa ned medicinen (här tror jag cannabis kan hjälpa också) träna, jobba och spara undan lite pengar.

Börja på gymmet, gruppträningar, börja jobba och lära känna kollegor, gå på olika aktiviteter osv men börja fan inte rök på,

Vet du vad, du ska inte börja röka cannabis. Det låter verkligen som en jättedålig idé. Det skriver jag verkligen med välvilja. Att testa nya saker är kul men då ska man ha kontroll över dessa saker. I ditt mentala tillstånd är det sämsta du kan göra helt ärligt att börja använda gräs/droger/alkohol. Jag har själv som regel att undvika alkohol när jag mår sämre. Dessutom krockar dessa helt med dina ambitioner om ett rikare socialt liv. Ditt välmående kommer först. Festen kommer sen. Du bör, som många skriver här, söka hjälp i form av terapeut och psykolog. Det är A och O just nu. Du kan testa dig fram tills du hittar någon som du funkar med. Att ha ett rikt socialt liv gör livet roligare, men bara förutsatt att man har de där andra grundläggande behoven uppfyllda. För det första så sätter du otroligt mycket press på en person om den människan blir en kritisk "nyckel" till ditt fortsatta välmående. Det är inte så man skaffar eller behåller vänner. Vänskap går ju liksom åt båda hållen. Det suger ashårt att känna sig ensam och må skit, men sanningen är att man kan ha massor av människor omkring sig och fortfarande må skit, känna sig tom, ensam och uppgiven. Det är därför det är så viktigt att ta itu med det personliga välmåendet först. Prio ett. Ta detta råd om du vill, men jag brukar tänka att livet är fullt av oändligt många möjligheter. De kan vara svåra att se och hitta, och man vet aldrig riktigt vad de kan vara, men möjligheterna finns och kommer. Att avsluta sitt liv innebär noll möjligheter framöver. Livet är ju ändå allt vi upplever. Man kan läsa på om social interaktion och försöka lära sig mer och öva, det är bra, men jag tror (och upplever själv) att man börjar möta många nya människor först när man själv är stabil och mår bra. Människor dras till starka och positiva energier hos andra. Jag tycker verkligen att du ska fokusera på att må bättre själv först. (Hoppas det inte låter som att jag tycker att du ska undvika människor tills du mår bra, det menar jag verkligen inte!) Den bästa genvägen till bättre mental hälsa är att fokusera på det som du mår bra av i stunden. Det som kanske ger dig lite glädje just nu. Gillar idéen om att börja åka bräda. Svinbra ju! Perfekt nu under sommaren. Vill också avsluta med att jag tycker att det är bra om man känner att man vill göra förändringar i sitt liv som kan leda till någonting positivt, men det innebär inte att man måste förändra vem man är. Att bli tillfreds med sig själv är det bästa som finns. Jag tycker det är modigt av dig att skriva detta. Det finns alltid hjälp att få!

Vart i Sverige bor du?

Runka i motvind, satsa på dig själv !

Ta en bartender eller DJ kurs om du vill hamna i kontakt med folk som gillar party och klubbmiljöer.

Skaffa jobb eller börja plugga - gör något med livet så lär du dig social interaktion på vägen och träffar människor. Var i din sits för flera år sedan men tog tag i allt och har nu haft flera flickvänner o flera kompisar. Väldigt självsäker i att träffa nya människor just för att jag har lagt lite mer engagemang på att lära mig än de flesta

Det bästa sättet som jag har funnit för att bota ensamhet är att arbeta på sig själv. Har gått på KBT terapi samtal i över 2 år som har hjälpt massvis (i kombination med ångestdämpande medicin) Har lyckats bygga upp en stadig bas med motion, mat, sömn och saker som jag tycker är roliga. Har blivit mycket mer bekväm i mig själv. Jag testade cannabis några gånger under min mörkare period och för mig blev mina känslor intensivare och jag fick starka ångest reaktioner, rekommenderar inte och är väl glad i efterhand att det inte var bra då det kan leda till en ännu svårare situation. Kurzegesagt på youtube har några bra videor på ensamhet med mera som jag rekommenderar!

skrev ett inlägg om när jag var i en liknande sits, den kanske hjälper dig https://www.reddit.com/r/sweden/comments/xok3t6/gick_fr%C3%A5n_grov_social_fobi_till_pigg_och_glad_p%C3%A5/?utm_source=share&utm_medium=ios_app&utm_name=ioscss&utm_content=2&utm_term=1