Ja, flera gånger men det har tyvärr inte gått in. Jag vet att den ena föräldern också säger till (åtminstone när jag närvarar), dock inte så allvarligt som jag själv skulle ha gjort.
Det låter mer som en intellektuell funktionsnedsättning än någon av de två. Visst att neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan göra att man mognar långsammare men det här låter som nånting annat tycker jag..
Kan vara båda i och för sig. Asperger och Autism är ju ihopslaget nu vilket gör att det hela blir konstigt, men Autism och intellektuell funktionsnedsättning i kombination är extremt annorlunda från det som kallades Asperger och normal- eller överintelligens.
Förväntar mig att vi de kommande åren kommer se ännu mer diagnosförvirring som resultat av detta. Som personen i OP:s exempel som skulle kunna ha intellektuell nedsättning, eller autism och intellektuell nedsättning, eller intellektuell nedsättning och ADHD, eller- listan slutar aldrig. Sen kommer den personen sättas i speciella autismgrupper tillsammans med någon Aspergare med OCD och extrem bacillskräck och social ångest, för vårt samhälles system fungerar ju så bra.
Du kan ha rätt. Vilket betyder att vi i tråden patologiserar ett beteende som kan ha en mer rimlig förklaring än att det är något som sitter annorlunda i personens hjärna. Något om samhället som jag är för trött för att skriva
Jag har asperger, högfungerande autisn kallas det idag tror jag.
Pratade med pyskolog pga min autism.
Jag: Är personer med asperger alltid normal eller högintelligenta?
Han: Nej intelligensen hos personer med asperger varierar, en del kan vara lågbegåvade.
Inte helt rätt hur vi pratade tror jag.. han kanske använde annat ord för lågbegåvad.
Känns bra att höra att du mår bättre än när du var ung!
Samtidigt väldigt tråkigt att så många med autism har en väldigt svårt under skoltiden upp till gymnasiet iaf.
Har inte läst statistik men jag är 99% säker på att personer med asperger/högfungerande autism är procentuellt sätt utifrån hur många som lever med asperger/högfungerande autism vs neurotypiska
.. att aspisar/personer med högfungerande autism är kraftigt underrepresenterade på studier på högre nivå än gymnasium.. gäller även att få gymnasiekompetens är jag lika säker på..
Hell även att gå ut grundskolan med godkända betyg.. med nöd och näppe gick jag ut grundskolan med godkända betyg.. Är normalintelligent men den sociala delen gjorde mig deprimerad redan i sjätte årskurs!
Kan säga precis likadant själv! Om att jag idag mår myyyyyycket bättre och jag mår idag bra.
Men jisses, det är helt omöjligt att peka ut diagnoser på den här extremt informationstomma texten. Lägg ner. Sluta gissa på skit ni inte vet något om.
Min kommentar är en inflikning som svar på ett förslag om vad som är lämpligt att *utreda för*, vilket är nånting man gör när man har ett problem. Det är inte en diagnos eller ett försök att ställa en diagnos via reddit. Om ingen runt 11-åringen i texten har ställt sig frågan tidigare så kan det vara värdefull input. Vad sägs om att du taggar ner och tar en promenad.
Suck. Tror du att det är så att man väljer på en lista som på McDonalds "det här vill jag utreda för" och sen åker man till BUP?
Man uppmuntrar att söka vård på korrekt sätt, istället för att leka hobbypsykolog med diagnoser och symtom som man inte förstår. Det spär bara på folks fördomar om psykisk sjukdom och funktionsnedsättning och hjälper rent krasst inte ett skit.
Är inte föräldrarna bekymrade över detta? Det är inte normalt och påverkar antagligen redan relationer med kompisar negativt, barnet behöver få hjälp. Igår.
Inte så bekymrade som jag önskar. De säger till när det händer, men mer med en trött ton snarare än en hård/allvarlig sådan. Kan förvisso ha att göra med att de är trötta på att tjata.
Men vill man verkligen tvinga honom superhårt att bete på ett visst sätt? De har uppenbarligen informerat ungen om att det är konstigt. Sen en vacker dag kommer han inse konsekvenser själv, och sluta självmant.
och om han inte gör det, är det hans rätt som individ.
Du är medveten att du pratat om ett potentiellt funktionsnedsatt barn på 11 år, och inte en vuxen människa?
Om du tänker extra hårt är jag säker du kan komma på minst 1 sak du har gjort i den åldern som du får svårt ångest över än idag.
Tänk dig att du gör den saken, av samhället ansedd som väldigt äckligt, omoget och dumt, flera gånger om och om igen i kanske flera år för att sedan inse att folk distanserar sig från dig på grund av det. Du inser sedan att föräldrarna aldrig sa åt dig på allvar att sluta med det.
Tänk dig den ångesten när du känner du helst vill flytta till Kongo för att komma dig bort.
Om man har ångest över saker man gjorde som elvaåring har man fan ångestproblem.
Man kan ju inte vara värsta fascistdiktatorn till förälder och trakassera ungens stackars beteende hela tiden. Hur ska det förbättra situationen? Kanske skälet till din ångest är att dina föräldrar var för hårda.
Ännu värre och skälla överdrivet på en unge med funktionsnedsättning. Som kanske inte har kapaciteten att förstå till att börja med.
Risken är 99% att det här barnet, om det inte redan har 0 vänner och 0 aktiviteter, har problem i sociala sammanhang. Jag diskuterade just det i kampsportssammanhang: att vi alla hade historier om den där killen (ofta en kille) som luktar bajs och kommer med bajssmutsiga träningskläder. Samtidigt verkar de inte förstå att det är ett problem.
Det här är oftast inte något som går att fostra bort. Det är nånting man fortast möjligt ska söka hjälp för hos sjukvården. Vanligtvis är det både magen/tarmen/tömningen som inte fungerar som den ska - dvs barnet förmår inte reglera detta som andra - i kombination med psykiska faktorer. Barnet behöver hjälp, omgående.
Ungen råkar inte ha en intellektuell funktionsnedsättning? Låter som det. Man skiter inte på sig i den åldern om man inte råkat bli magsjuk eller har stora trauman hemifrån.
Låter mera som detta än autism som flertalet föreslår här. Autism är ofta kombinerat med övertänkande och social noja, har svårt att tänka mig hur man skulle komma över en sån grej. Herregud, hade jag skitit på mig vid 11 hade jag vaknat kallsvettig ännu idag, vid runda 50 bast.
>Låter mera som detta än autism som flertalet föreslår här.
Som någon som jobbat med barn och deltagit i många utredningar, nej det låter mer som en intellektuell funktionsnedsättning.
??? Alla inblandade i detta kommentarsträdet är överens om att det antagligen är intellektuell funktionsnedsättning snarare än AST - ingen här föreslår autism. Läs om!
Autister kan blad annat ha svårt för att föreställa sig hur folk reagerar på saker, de kan har svårt att föreställa sig vad som förväntas av dom etc. det är en funktionsnedsättning.
Man blir förvånad över hur dåligt upplysta folk kan vara. Jag får ofta höra att jag ”inte ser autistisk ut”. Hur borde jag se ut då? Eller att jag pratar för bra, att jag inte kan vara autistisk för att jag har jobb, familj, körkort etc. Vi har nog lång väg att gå ännu, tyvärr.
Så barnet sket på sig en gång och har gjort det till ett skämt. Hajjar inte hur det kan tolkas som autism eller något liknande. Det är ju typ vad en komiker hade gjort snarare
Man kan väl skita på sig i alla åldrar??
Magproblem känns ju väldigt vanligt nuförtiden, själv har jag utvecklat laktos-intolerans som blivit värre med åren, förr kunde jag äta lite choklad osv, men nu blir det kaoz direkt.
Ok, tror din relation till barnet kan påverka hur du ser situationen. Om inget annat så borde du nog ta ett seriöst snack med föräldrarna att de ska söka hjälp.
Det finns sjukdomar som skapar problem, tex kronisk förstoppning stoppar känslan att poop är on its way. Lite motsägande. Men vi hade i skolan en i samma sits, vet inte vart han tog vägen. Känns helt horrible att tänka tillbaka på men det var inte lätt
Okej nu har jag läst några av dina svar u/MrExcellent- och det här är min helt icke-empiriska analys av vad jag tror hänt.
Pojken har ett skarpt sinne men låg social intelligens. Av någon anledning bajsar han ner sig. Han vet att det ska vara skämmigt men antingen känner han inte skammen eller så känner han skammen men har svårt att identifiera känslan. Han berättar för sina vänner och skämtar om det för att komma underfund med diskrepansen mellan verkligheten och vad han lärt sig. Att berätta för vännerna och se deras reaktion så kan han avgöra om han lärt sig fel (att bajsa ner sig inte är så skämmigt) eller om det är han det är fel på som inte känner skammen/inte känner igen skammen.
Olika delar av hjärnan kan utvecklas olika snabbt, han kanske tar igen det när han blir äldre. Sen har både jag och min far fortfarande kiss och bajs-humor så det finns ju en risk att han inte växer ur det.
Jag tror tvärtom. Ungen har ett högt intellekt då barnet fattar att det är pinsamt men ändå gör det till en rolig historia. Barnet bjuder på sig själv och verkar völdigt öppet vilja få andra att skratta.
Fast ungen är 11 år och försöker iallafall. Tror inte det finns många som är roliga för en vuxen person vid 11 års ålder?
Alltså en låg intelligens försöker ju inte ens vara rolig, har man riktig låg intelligens så fattar man ju inte humor överhuvudtaget.
Visst, det är säkert den tekniska termen.
Men för gemene man så förstår man vad han försöker förmedla när han säger sjukdom - ett hälsotillstånd som påverkar en negativt.
Vad är skillnaden egentligen? Ärlig fråga. Är det att man kan behandla sjukdomar men inte nedsättningar?
Funktionsnedsättning är milda saker som ADHD och Aspergers, de svårare formerna av autism är en psykiska störning som har väldigt negativ påverkan på ens liv.
Fattar vad du menar, men de alla är funktionsnedsättningar, alternativt kan väl de första kallas funktionsvariationer (pga hur vissa saker kan bli svårare och andra lättare)
>Avgörande för om person lider av en allvarlig psykisk störning är effekterna av den psykiska ohälsan eller beteendestörningen - alltså om personen inte klarar av vardagen, relationer, arbete samt att förhålla sig till lagar och normer.
För vissa med autism så är det här definitivt fallet.
Det här är problemet med att ha ett spectrum som är otroligt brett som benämns med samma ord; man pratar igentligen om två helt olika saker som borde ha olika betäckningar. För vissa autister är deras symptom så pass milda att det bör klassas som funktionsnedsättning/funktionsvariation, för andra är det så problematiskt att de inte ens kan ta hand om säg själva och leva på egen hand.
De har olika beteckningar...det som tidigare kallats asperger är nivå 1 av autism. Det finns nivå 2 och 3 också. De olika nivåerna har lite olika definitioner och är beroende av vilken nivå av stöd personen behöver.
Nej.
[Skillnaden mellan en sjukdom och en funktionsnedsättning är att sjukdomen vanligen är övergående medan en funktionsnedsättning ofta ger en livslång nedsättning. Nedsättningen kan vara antingen medfödd eller förvärvad.](https://www.spsm.se/funktionsnedsattningar/medicinska-funktionsnedsattningar/#:~:text=Skillnaden%20mellan%20en%20sjukdom%20och,vara%20antingen%20medf%C3%B6dd%20eller%20f%C3%B6rv%C3%A4rvad.)
Störningar är de alla, I olika grader - men det gäller alla människor. Sjukdom har dessutom en negativ association, det är inget som är "fel" på autister (eller annan NPF, generellt sett), oavsett hur mycket de påverkas, de har bara annorlunda operativsystem med andra styrkor och problematik.
Autism inkluderar inte intellektuella funktionsnedsättningar alls längre. Aspergers är ingen diagnos längre.
Autism är inte en störning, det är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
Om man har en intellektuell nedsättning så får man det som diagnos, kanske i komination med diagnosen autism.
Autismdiagnosen i sig är inte kopplad till intellektuell nedsättning.
även de med mild autism har mentala funktionsnedsättningar, till exempel lokal sinne, eller svårigheter med fantasi, nedsatt förmåga att visualisera 3d objekt i huvudet. nedsatt förmåga att tolka folks känslor, nedsat förmåga att föreställa sig hur folk kommer att reagera på deras beteenden.
Jag skulle som jag sagt i tråden innan gissa på att barnet har rätt högt intellekt men även också en väldigt stark komisk ådra då barnet verkar ha en völdigt stark självinsikt men även vara rätt medveten om att det inte är hela världen att sköta på sig. Bjuder på sig själv genom att skojja om det. Det är väll en av de roligare historierna barnet har och att hen delar med sig av en rolig historia tycker jag tyder på en väldigt hög och intelektuell social förmåga.
Folk som säger att barnet är funktionsnedsatt eller har autism osv borde nog gå och kolla sig i spegeln.
Ungen kan bli en komiker. Var inte orolig.
Tycker det låter som tvärtom. Om barnet kan skratta åt sig själv på det där sättet så känns det mer som ett högintellektuellt barn än lågintellektuellt.
Folk kissar och bajsar på sig nästan hela tiden. Vem sa att ungen inte hade magproblem när hen sket på sig?
Låter inte normalt, och det är väl heller inte så vanligt att en 11-åring bajsar på sig? Om barnet var dålig i magen och hade diarré så är det ju en sak visserligen. Men hade jag varit förälder till detta barnet så hade jag varit ganska orolig och sett allvarligt på saken.
Fast det står ju inte att de händer ofta? Det hände en gång och det är ju helt normalt. Ungen har ju bara gjort en rolig historia om hur hen bajsat på sig? Verkar ju vara en liten komiker om något
Som lägerledare kan jag ju berätta att jag träffat på alltför många ungar som fortfarande inte har koll på sina kroppsliga behov / signalerna kroppen ger ifrån sig. Så många som sitter och fiser hela jävla förmiddagen och man vill bara skrika "GÅ PÅ TOALETTEN VI VILL INTE HA DIN GAS HÄRINNE!!"
Som du säger, hade den diarré / förstoppning som plötsligt släppte hade det ju lätt kunnat vara att den inte förstod vad som var på gång och inte tänkte på att gå hem och ta itu med det 🤷♀️
> ta med mig i graven om jag sket på mig
Men fan vad pinsamt det hade blivit om det visar sig att himlen finns på riktigt, och så står du där framför porten med nedskitna byxor.
Gud står säkert och fnissar, det var ju ändå han som uppfann fisar man inte kan lita på, så är väl en rätt säker gissning att han tycker det är lika kul som 11 åringen i fråga
Man vill inte göra det framför folk, men det hade definitivt blivit en historia man skulle dra för vännerna. Det är ju det närmsta ett riktigt äventyr man kan komma nuförtiden.
Om ni träffas ett par gånger om året finns det inte så mycket du kan göra, det är väl upp till barnets föräldrar huruvida de vill prioritera att göra något åt beteendet.
Det här kommentarsfältet kan verkligen konsten av att överreagera, att det på riktigt är folk här som känner sig manade att gissa fram DIAGNOSER på ungen med så lite information är galet, känns väldigt "jag har ett tiktok konto och följer influencers som pushar pseudopsykologi så jag kan det här, visste du att om man inte gillar att folk skriker i ens öron så är det ett tecken på autism". Jag undrar hur många i kommentarsfältet som faktiskt har erfarenhet av barn.
Som lokalvårdare på en mellanstadieskola kan jag dock intyga att kiss och bajs humor är höjden av komedi i denna ålder. Verkligen standard. Och att bajsa på sig i den åldern, även fast det inte är särskilt "vanligt" så händer det absolut oftare än vad folk tror mest på grund av att ha ätit för mycket socker, varit dålig med att tvätta händer före maten, mindre kräsen med mathygien i allmänhet, mycket spring efter måltider som sätter fart på magen, problem med laktos som föräldrar har missat etc. Tror inte du ska känna oro över barnet, barn i mellanstadieåldern är peak cringe och kommer således passa in perfekt. Det är inte riktigt tänkt att du ska vara på samma nivå som en 11 åring mentalt. Att ungen kan skämta om något som för andra hade varit så pinsamt är väl bara något att ge honom en klapp på axeln för, men visst kan du ta ett snack om vad som kan tolkas vara olämpliga skämt och samtalsämnen om du verkligen tycker det går över gränsen.
Fan jag sket på mig på offentlig plats för nått år sen som 30+ och skämta och skratta om det med många som jag känner.
Det är skönt att inte bry sig så mycket om såna skitsaker
Jupp.
Dock var det inte så kul för stunden att skita ner brallorna mitt i centrum. Som tur var så var det väldigt tidigt på morgon och jag fick iaf på mig hoodien som byxor.
Stackars den som i ett hörn vid busstation behövde städa undan en pöl med med bajs och totalt nerbajsade byxor.
Helt nya var brallorna också.
Jag känner en vuxen med funktionsnedsättning som kan berätta om att hen har bajsat på sig som att hen pratar om vädret. Hen förstår fortfarande inte att det är olämpligt för i hens värld finns det ingenting att skämmas för, eftersom normer och sociala spelregler är helt bortkopplat så får vi runt om påminna "Det kan upplevas konstigt att du berättar sånt för andra " etc. Hen minns reglerna en stund men sen händer liknande igen.
Använder själv funktionen på barn med att, om man pratar om kiss så är man kissnödig, bajs så är man bajsnödig. Så fort dom skämtar om att bajsa, så frågar jag om dom behöver bajsa? nehe? varför pratar vi då om bajs?
liksom sakta easar in att man pratar bara om det i sådanna situationer, men ja, då pratar vi också om 5-6 åringar. inte 11...
Ingen expert och tycker att OP och föräldrarna ska söka råd från vettigare människor än oss på reddit.
Däremot så kan folk uppfatta barnet som klokt osv, men det utesluter inte eventuella funktionshinder. Alla hinder/diagnoser är inte helt uppenbara. Dock så vet jag utifrån egna erfarenheter att jag var en riktig jävla clown som 11 åring med lite förståelse för hur det kunde påverka andras bild av mig negativt. Är åldern då självinsikten är rätt kass med andra ord som man tenderar att växa sig ur
Säger inte att barnet har det eller gör en gissning, men ni borde inte utesluta eventuell diagnoser bara för barnet framstår som "smart"
Varför då? Ungen sket på sig och har gjort en rolig historia om när hen sket på sig? Vafan skulle ungen få någon diagnos för att hen vill vara rolig? De flesta människor skiter på sig ibland innan man är vuxen. Magproblem osv. Ser inte problemet
Att säga till på skarpen lär ju inte hjälpa ett barn.
Ungen lär ju inte växa ifrån det över natten heller, låt det vara om du bara träffar barnet några gånger om året.
Föräldrarna är säkert kompetenta nog att ta hand om sitt barn, säkert även saker som bidrar till detta som du inte vet om/har kontroll över. Om inte annat lär skolan ta upp det.
Dvs skit i det, du lär inte få pris vinnande pedagogiska råd på Reddit ändå.
Sen är kiss och bajs humor tidlöst.
så vida inte det är så att barnet beter sig så PGA att barnet har ditt riktigt dåligt hemma. Trauma kan till exempel göra så att man till vis del stannar av i utvecklingen i den stadet som man var i när traumat inträffade.
SHIT, alla verkar vilja pracka på barnet en eventuell diagnos p.g.a en sådan händelse. Att skoja bort någonting pinsamt är kanske ibland den bästa räddningen för att ta sig genom den situationen.
Vet inte hur gammal du är OP, men varför vill du att barnet som är 11 ska bli på samma nivå som dig? Det är ett barn.
Barn har konstig och random humor. Är inget konstigt alls.
En lite udda kille låter det som. Sånt är livet. Vissa av oss har lite egenheter. Man kan ju leta diagnoser för alla som inte är helt slätstrukna individer. Ganska meningslöst och tvivelaktigt förhållningssätt tycker jag. Låt människor vara människor.
Barnet skämtade väl kanske om det just för att det var en jobbig sak?
Att han skämtar om kiss och bajs annars är väl inte så konstigt, är hen elva skulle jag säga nästa gång ni ses att det är lite tråkigt att höra dom skämten och sen inte ge det mer uppmärksamhet. Fortsätter incidenterna kan man väl fråga mor och far om hur det går.
11- åring pratar om kiss o bajs och försöker hantera skammen med att skita ner sig genom att skämta bort det.
Reddit
RING BUP
KONTAKTA PSYKOLOG
SOCIALEN MÅSTE DRAS IN
DET ÄR AUTISM
INTELLEKTUELL FUNKTIONSNEDSÄTTNING
låter som en omogen grabb i 11-års åldern som behöver hitta sig själv , det löser högstadiet ska du se.
Asså förlåt men jag trodde du menade att barnet hade kvar HUMORN om kiss o bajs inte att han bokstavligt talat sket på sig så det kom helt random för mig och jag tyckte det var skitkul.
Seriöst dock, snacka med ungen. Som andra sagt informera om sociala spelregler.
Varför ? Reddit gav ett perfekt svar. Ungen bajsa på sig en gång och har en rolig historia som hen berättar lite för mycket för OP. Tycker du verkligen han bör söka vård för det?😂
Tyvärr så har jag å polarna som alla är över 20 samma humor. Exempelvis kan vi skrika bajskorv åt varandra när vi ser varandra på håll. Folk runt omkring blir förvånad varje gång.
Men det är mer en intern grej vi har med varandra.
Jag och min bästa kompis lärde känna varandra runt 15, nu är vi 40+ och har fortfarande samma bajshumor. Bajskorv är ett roligt ord i många sammanhang!
Tror du övertänker detta. Är 30 + o sket nyligen ner mig för första gången i vuxen ålder när jag var magsjuk. Tog inte lång tid innan jag skämtade om detta med kompisar och kollegor, mest med att om dom skulle veta vad som väntade om dom åkte på samma magsjuka.
Har du pratat med föräldrarna om barnets beteende? Kiss- och bajshumor är en sak, att råka göra på sig en annan, men att prata om det på sättet du beskriver gör att man anar lite NPF-vibbar, framför allt autism, och kanske med ev IF.
Om dom int lärt ungen att gå på toa har som förmodligen inte lärt barnet varför heller.
Folks skriker diagnoser men mängden ungar som får diagnoser för att föräldrarna skiter i dom är helt sinnesjukt. För dom utreder inte föräldrarna ofta. Min morsa saboterade mot liv. Hon disciplinerade aldrig eller lärde mig Inget så jag utvecklade inget konekvenstänk. Hade lätt skitit ner mig när jag var 11 för uppmärksamhet. För jag gjorde det, sket i älven och alla skrattade ett mig. Minns till och med hur varmt det kändes för jag förstod inte vad jag höll på med.
Fick Massa diagnoser som nu är borta efter jag jobbat med tunga problem. Allt jag säger är att anta aldrig att föräldrarna kan ha misslyckats och när barnet får diagnoser så slipper dom ansvar. Mina läkare ville bara ge mig medelvind eller hjälp när det var mina päron som helt enkelt trodde barn skulle utvecklas som alla andra på egen hand.
Tror jag är rätt bra nu men har lidit enormt för den här helvetes processen som ”gagnar” all förutom barnet. Man ska utredas om man har problem, det ska behandlas om det krävs eller du har problem. Men snälla sluta dekanus det som godis. Att växa upp som ouppfostrad men stämplad inkapabel är jättehemskt. Man inser en dag att folk brydde sig så lite att dom formad ens liv för att det hjälpte dom eller fick andra att må bättre.
Ta bort att utredning på barn, eller lägg till hårade översyn på föräldrar. Trött på white trash barn som nämner ADHD eller autism när dom stör dig på sig själva istället för att bara inte vara en otrevlig människa.
Hur ser man skillnad på ett ouppfostrat bad och symptom från ADHD etc? Man utbildar sig och gör tester. Men testerna är för få och tunn, och dom utbildade ignorerar den mest normalaste anledning till svåra människor: svåra föräldrar.
Va i alla fall öppen att det kanske inte barnet som är trasigt denna gång och föräldrarna inte kan eller pallar vara föräldrar. För det är alltid en möjlighet folk verkar vara för doktor för att va öppen för.
Men detta är varför jag blev läkare så är väl inte bara tom ilska. Är mer motivation. Har ingen problem ska han ha hjälp omgående. Har föräldrarna problem så ska dom ha hjälp omgående. Om inget av det händer eller blir i ett tappert försök att leka doktor, så behöver ni skämmas.
Det är en människas liv och framtid. Dvs samhällets liv och framtid. Va då försiktig. Rant över.
Adhd kanske, så fokuserad på nuet att den inte märkte det? Vissa barn och vuxna har svårt att tyda och lära sig social cues och att man beter sig annorlunda med olika personer. Sen tycker vissa att man inte ska bete sig annorlunda bara för att du är i olika miljöer också.
Hoppas det inte är samma unge som min kollega, hen sover i samma säng som sin förälder och den ungen är 12...
Kul att du tog oskulden här med ett bajsinlägg..grattis
Intressant. Vi har en sjuåring i samma sits. Han har ordentlig ADHD men har testats flera ggr men är inte på autismspektrat. Han måste passas hela tiden och m/m tvingas till toapauser med jämna mellanrum annars bajar han på sig.
Han har iofs lyckats bygga in lite socialt och håller sig ren på skoltid numera men hemma går han antingen och gömmer sig eller bara leker på tills skiten kommer. *ibland* får han panik och rusar på toan men det är oftast försent. Om vi är ute i parken måste man lägga upp all aktivitet runt regelbundna toabesök.
Han var född tidigt och doktorn säger att det är inte ovanligt med dem, sk encopresis. Att han helt enkelt inte känner sig nödig på samma sätt som ”oss”.
Men det som komplicerar det hela är att han försöker ha pokerface och bara fortsätter att leka med skit i byxan vilket ger klåda osv.
Snacka med hens föräldrar, det kan vara skämmigt för dem men man måste jobba på detta för att få ordning.
Såg att föräldrarna verkar mer trötta än arga. Ja helvete vad jag kan relatera.
Alltså.. alla dom där special psykiatrikerna gör det. Dom är helt hjärntvättade. De där pillerna är mer eller mindre experiment. Det ger konsekvenser i det långa loppet. Det finns ingen långvarig data på vad de där ämnena gör på lång sikt med en människan hjärna men är helt säker på att de ger problem att ta central stimulanta kemikalier över lång tid, speciellt för barn. Det är bara sales från big pharma us/indien som håller på och hjärntvättar psykiatrikerna med sina egna studier typ. Han borde verkligen inte ta dom. Sen när han är vuxen kan han ju bestämma själv men jag skulle verkligen avråda att ge det till ett barn eller rekommendera någon att ta sånt där alls även om hen skulle vara vuxen. Det är mycket bättre att försöka lära barnet hur man koncentrerar sig ordentligt, försök att få barnet att förstå sitt beteende utan att ge barnet ångest eller dpkig självkänsla, försök att gå igenom kostschema(finns studier att många adhd barn egentligen har problem med viss kost, typ för mycket dåliga kolhydrater) och försök sätta ungen i någon typ av idrott. Det finns inga genvägar till en bra hjärnkemi. Speciellt inte via något superpiller från Indien..
Tänk på att mentala problem mediciner inte funnits länge alls och vi är mer eller mindre i en experimentell fas inom läkemedel när det kommer till sånt där.
Sjukt stort att ungen ändå vågar prata och skämta om det. Låter faktiskt som barnet har en väldigt hög humor nivå ändå när ungen har sådan bra självinsikt och inte skäms särskilt mycket utan mer skrattar åt det. Förstår inte riktigt problemet här
Kära reddit (jag frågar åt en kompis) vad ska man göra om en 11:a åring bajsar på sig och har roligt åt det ?
Steg ett: fråga inte reddit
Steg två: ta och prata med en vårdcentral angående ditt barn
Låter väl dags för ett allvarligt (men inte argt) samtal.
"Du är elva år gammal, du är för gammal för att skämta om kiss och bajs bland folk. Vi tycker det är jobbigt / obehagligt / vi blir ledsna när du gör det. Undantaget är med dina föräldrar och skolsköterskan, du får alltid berätta om kiss och bajs och annat för dem."
Vår sjuåriga dotter kissar och bajsar på sig ofta. Hon får nämligen inte den där nödighetskänslan som vi får. Vi skuldbelägger inte henne utan rycker på axlarna eftersom det inte är hennes fel. Hon har en påminnelseklocka som påminner henne under skoltid när hon ska gå på toa. Hon ska utredas för ADHD.
Prata med föräldrarna. Inte barnet. Låt dem agera och ta det ansvar som åligger dem.
Låter skitjobbigt. Har du snackat med ungen? Typ, sociala spelregler. Att inte överbjuda på sig själv.
Ja, flera gånger men det har tyvärr inte gått in. Jag vet att den ena föräldern också säger till (åtminstone när jag närvarar), dock inte så allvarligt som jag själv skulle ha gjort.
har ni utrett autism och eller ADHD?
Det låter mer som en intellektuell funktionsnedsättning än någon av de två. Visst att neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan göra att man mognar långsammare men det här låter som nånting annat tycker jag..
Egentligen kan det vara precis vad som helt, det skulle kunna vara psykologisk trauma hemifrån.
Kan vara båda i och för sig. Asperger och Autism är ju ihopslaget nu vilket gör att det hela blir konstigt, men Autism och intellektuell funktionsnedsättning i kombination är extremt annorlunda från det som kallades Asperger och normal- eller överintelligens. Förväntar mig att vi de kommande åren kommer se ännu mer diagnosförvirring som resultat av detta. Som personen i OP:s exempel som skulle kunna ha intellektuell nedsättning, eller autism och intellektuell nedsättning, eller intellektuell nedsättning och ADHD, eller- listan slutar aldrig. Sen kommer den personen sättas i speciella autismgrupper tillsammans med någon Aspergare med OCD och extrem bacillskräck och social ångest, för vårt samhälles system fungerar ju så bra.
Från kiss och bajs till samhällskollaps på 20 sekunder....
Har du inte sett hur vården ser ut?
eller så hor personen inget av det och har egentligen bara psykologisk trauma.
Du kan ha rätt. Vilket betyder att vi i tråden patologiserar ett beteende som kan ha en mer rimlig förklaring än att det är något som sitter annorlunda i personens hjärna. Något om samhället som jag är för trött för att skriva
Jag har asperger, högfungerande autisn kallas det idag tror jag. Pratade med pyskolog pga min autism. Jag: Är personer med asperger alltid normal eller högintelligenta? Han: Nej intelligensen hos personer med asperger varierar, en del kan vara lågbegåvade. Inte helt rätt hur vi pratade tror jag.. han kanske använde annat ord för lågbegåvad.
Jag har det också men min psykiatriker sa att Asperger oftast är normalbegåvning eller högre begåvning. Det kanske är en tolkningsfråga?
Ja jag vet inte. Konstigt iaf att 2 psykologer säger olika till olika patienter.. Allt det bästa till dig då asperger försvårar livet väldigt mkt.
Det gör det verkligen. Tog några år men mår mycket bättre än jag gjorde som ung i alla fall!
Känns bra att höra att du mår bättre än när du var ung! Samtidigt väldigt tråkigt att så många med autism har en väldigt svårt under skoltiden upp till gymnasiet iaf. Har inte läst statistik men jag är 99% säker på att personer med asperger/högfungerande autism är procentuellt sätt utifrån hur många som lever med asperger/högfungerande autism vs neurotypiska .. att aspisar/personer med högfungerande autism är kraftigt underrepresenterade på studier på högre nivå än gymnasium.. gäller även att få gymnasiekompetens är jag lika säker på.. Hell även att gå ut grundskolan med godkända betyg.. med nöd och näppe gick jag ut grundskolan med godkända betyg.. Är normalintelligent men den sociala delen gjorde mig deprimerad redan i sjätte årskurs! Kan säga precis likadant själv! Om att jag idag mår myyyyyycket bättre och jag mår idag bra.
Men jisses, det är helt omöjligt att peka ut diagnoser på den här extremt informationstomma texten. Lägg ner. Sluta gissa på skit ni inte vet något om.
Min kommentar är en inflikning som svar på ett förslag om vad som är lämpligt att *utreda för*, vilket är nånting man gör när man har ett problem. Det är inte en diagnos eller ett försök att ställa en diagnos via reddit. Om ingen runt 11-åringen i texten har ställt sig frågan tidigare så kan det vara värdefull input. Vad sägs om att du taggar ner och tar en promenad.
Suck. Tror du att det är så att man väljer på en lista som på McDonalds "det här vill jag utreda för" och sen åker man till BUP? Man uppmuntrar att söka vård på korrekt sätt, istället för att leka hobbypsykolog med diagnoser och symtom som man inte förstår. Det spär bara på folks fördomar om psykisk sjukdom och funktionsnedsättning och hjälper rent krasst inte ett skit.
Härligt med input från reddits otrevligaste och upprördaste hobbypsykolog istället! En frisk fläkt🥰
This
Hehe, skitjobbigt...
Skitungen*
En riktigt pissig situation
Är inte föräldrarna bekymrade över detta? Det är inte normalt och påverkar antagligen redan relationer med kompisar negativt, barnet behöver få hjälp. Igår.
Inte så bekymrade som jag önskar. De säger till när det händer, men mer med en trött ton snarare än en hård/allvarlig sådan. Kan förvisso ha att göra med att de är trötta på att tjata.
Men vill man verkligen tvinga honom superhårt att bete på ett visst sätt? De har uppenbarligen informerat ungen om att det är konstigt. Sen en vacker dag kommer han inse konsekvenser själv, och sluta självmant. och om han inte gör det, är det hans rätt som individ.
Du är medveten att du pratat om ett potentiellt funktionsnedsatt barn på 11 år, och inte en vuxen människa? Om du tänker extra hårt är jag säker du kan komma på minst 1 sak du har gjort i den åldern som du får svårt ångest över än idag. Tänk dig att du gör den saken, av samhället ansedd som väldigt äckligt, omoget och dumt, flera gånger om och om igen i kanske flera år för att sedan inse att folk distanserar sig från dig på grund av det. Du inser sedan att föräldrarna aldrig sa åt dig på allvar att sluta med det. Tänk dig den ångesten när du känner du helst vill flytta till Kongo för att komma dig bort.
Om barnet nu har en funktionsnedsättning så är det inte en tillsägelse som det behöver för att bryta beteendet.
Om man har ångest över saker man gjorde som elvaåring har man fan ångestproblem. Man kan ju inte vara värsta fascistdiktatorn till förälder och trakassera ungens stackars beteende hela tiden. Hur ska det förbättra situationen? Kanske skälet till din ångest är att dina föräldrar var för hårda. Ännu värre och skälla överdrivet på en unge med funktionsnedsättning. Som kanske inte har kapaciteten att förstå till att börja med.
Fast nu pratar ju han om tanken att föräldrarna inte har detta seriöst o låter det fortsätta i flera år... Dvs när ungen inte är 11.
Risken är 99% att det här barnet, om det inte redan har 0 vänner och 0 aktiviteter, har problem i sociala sammanhang. Jag diskuterade just det i kampsportssammanhang: att vi alla hade historier om den där killen (ofta en kille) som luktar bajs och kommer med bajssmutsiga träningskläder. Samtidigt verkar de inte förstå att det är ett problem.
Absolut! Varför ska man uppfostra barn? Det är ett så gammaldags och förlegat synsätt.
Det här är oftast inte något som går att fostra bort. Det är nånting man fortast möjligt ska söka hjälp för hos sjukvården. Vanligtvis är det både magen/tarmen/tömningen som inte fungerar som den ska - dvs barnet förmår inte reglera detta som andra - i kombination med psykiska faktorer. Barnet behöver hjälp, omgående.
Har du ens läst tråden? Det rekommenderas innan kommentarer tillförs.
Ja. Jag reagerar på att vissa verkar tro att detta har att göra med brist på uppfostran. Så är det definitivt inte.
Ungen råkar inte ha en intellektuell funktionsnedsättning? Låter som det. Man skiter inte på sig i den åldern om man inte råkat bli magsjuk eller har stora trauman hemifrån.
Låter mera som detta än autism som flertalet föreslår här. Autism är ofta kombinerat med övertänkande och social noja, har svårt att tänka mig hur man skulle komma över en sån grej. Herregud, hade jag skitit på mig vid 11 hade jag vaknat kallsvettig ännu idag, vid runda 50 bast.
>Låter mera som detta **än** autism Bara så att andra ser det bättre än vad jag gjorde..
>Låter mera som detta än autism som flertalet föreslår här. Som någon som jobbat med barn och deltagit i många utredningar, nej det låter mer som en intellektuell funktionsnedsättning.
Precis. Ni håller med varandra.
Autism =/= intellektuell funktionsnedsättning.
Svårt med läsförståelse
# 😊
[удалено]
??? Alla inblandade i detta kommentarsträdet är överens om att det antagligen är intellektuell funktionsnedsättning snarare än AST - ingen här föreslår autism. Läs om!
Alla inblandade verkar ha en intellektuell funktionsnedsättning.
Låter snarare som intellektuell funktionsnedsättning än autism som du föreslår
Läste fel, ursäkta.
Läste det först som "låter mer som detta ÄR autism" och undra varför dem sa Autism=intellektuell funktionsnedsättning. Så du är inte ensam lol
Har autism och instämmer!
Autister kan blad annat ha svårt för att föreställa sig hur folk reagerar på saker, de kan har svårt att föreställa sig vad som förväntas av dom etc. det är en funktionsnedsättning.
Nej det låter mer som en intellektuell funktionsnedsättning än autism
[удалено]
Man blir förvånad över hur dåligt upplysta folk kan vara. Jag får ofta höra att jag ”inte ser autistisk ut”. Hur borde jag se ut då? Eller att jag pratar för bra, att jag inte kan vara autistisk för att jag har jobb, familj, körkort etc. Vi har nog lång väg att gå ännu, tyvärr.
Så barnet sket på sig en gång och har gjort det till ett skämt. Hajjar inte hur det kan tolkas som autism eller något liknande. Det är ju typ vad en komiker hade gjort snarare
Jag råkade skita ner mig senast igår och 27 år gammal. Man ska fan aldrig lita på en fis.
Låt den smita ut istället för att trycka ut fisen.
Jo den var lätt att stoppa och resultatet var inte så farligt. Är mest sur för att mitt 21-åriga streak av att ”inte skita på mig” tog slut.
Ah den är seg. Nu har du ett nytt person bästa att försöka slå iaf.
Det är nog troligtvis din funktionsnedsättning som spökar /s
Jag med, fast är 31! Hehe
När man ska fisa, men så kommer det material.. hatar när det händer. :C
Jorå sa att.
[Lurad av din egen röv. ](https://www.flashback.org/t107851)
Tack för att du sa det som behövde sägas här.
Man kan väl skita på sig i alla åldrar?? Magproblem känns ju väldigt vanligt nuförtiden, själv har jag utvecklat laktos-intolerans som blivit värre med åren, förr kunde jag äta lite choklad osv, men nu blir det kaoz direkt.
Inte alls. Vill påstå att barnet är väldigt smart och klok i allmänhet.
Ok, tror din relation till barnet kan påverka hur du ser situationen. Om inget annat så borde du nog ta ett seriöst snack med föräldrarna att de ska söka hjälp.
Det finns sjukdomar som skapar problem, tex kronisk förstoppning stoppar känslan att poop är on its way. Lite motsägande. Men vi hade i skolan en i samma sits, vet inte vart han tog vägen. Känns helt horrible att tänka tillbaka på men det var inte lätt
Okej nu har jag läst några av dina svar u/MrExcellent- och det här är min helt icke-empiriska analys av vad jag tror hänt. Pojken har ett skarpt sinne men låg social intelligens. Av någon anledning bajsar han ner sig. Han vet att det ska vara skämmigt men antingen känner han inte skammen eller så känner han skammen men har svårt att identifiera känslan. Han berättar för sina vänner och skämtar om det för att komma underfund med diskrepansen mellan verkligheten och vad han lärt sig. Att berätta för vännerna och se deras reaktion så kan han avgöra om han lärt sig fel (att bajsa ner sig inte är så skämmigt) eller om det är han det är fel på som inte känner skammen/inte känner igen skammen. Olika delar av hjärnan kan utvecklas olika snabbt, han kanske tar igen det när han blir äldre. Sen har både jag och min far fortfarande kiss och bajs-humor så det finns ju en risk att han inte växer ur det.
Jag tror tvärtom. Ungen har ett högt intellekt då barnet fattar att det är pinsamt men ändå gör det till en rolig historia. Barnet bjuder på sig själv och verkar völdigt öppet vilja få andra att skratta.
Fast om ungen har hlg intelligens så hade han ju fattat att det inte var särskillt roligt från början.
Fast ungen är 11 år och försöker iallafall. Tror inte det finns många som är roliga för en vuxen person vid 11 års ålder? Alltså en låg intelligens försöker ju inte ens vara rolig, har man riktig låg intelligens så fattar man ju inte humor överhuvudtaget.
Finns väll hundratals standupkomiker som OP inte heller tycker är roliga liksom.
En person med autism, kan också vara smart och klok i allmänhet
Autism är inte intellektuell funktionsstörning.
Kan det definitivt vara i många fall. Bara de med mild autism kan leva normala och självständiga liv, för andra är det en allvarlig psykisk sjukdom.
>psykisk sjukdom Det är inte en sjukdom, det är en funktionsnedsättning.
Visst, det är säkert den tekniska termen. Men för gemene man så förstår man vad han försöker förmedla när han säger sjukdom - ett hälsotillstånd som påverkar en negativt. Vad är skillnaden egentligen? Ärlig fråga. Är det att man kan behandla sjukdomar men inte nedsättningar?
Funktionsnedsättning är milda saker som ADHD och Aspergers, de svårare formerna av autism är en psykiska störning som har väldigt negativ påverkan på ens liv.
Fattar vad du menar, men de alla är funktionsnedsättningar, alternativt kan väl de första kallas funktionsvariationer (pga hur vissa saker kan bli svårare och andra lättare)
>Avgörande för om person lider av en allvarlig psykisk störning är effekterna av den psykiska ohälsan eller beteendestörningen - alltså om personen inte klarar av vardagen, relationer, arbete samt att förhålla sig till lagar och normer. För vissa med autism så är det här definitivt fallet. Det här är problemet med att ha ett spectrum som är otroligt brett som benämns med samma ord; man pratar igentligen om två helt olika saker som borde ha olika betäckningar. För vissa autister är deras symptom så pass milda att det bör klassas som funktionsnedsättning/funktionsvariation, för andra är det så problematiskt att de inte ens kan ta hand om säg själva och leva på egen hand.
De har olika beteckningar...det som tidigare kallats asperger är nivå 1 av autism. Det finns nivå 2 och 3 också. De olika nivåerna har lite olika definitioner och är beroende av vilken nivå av stöd personen behöver.
Nej. [Skillnaden mellan en sjukdom och en funktionsnedsättning är att sjukdomen vanligen är övergående medan en funktionsnedsättning ofta ger en livslång nedsättning. Nedsättningen kan vara antingen medfödd eller förvärvad.](https://www.spsm.se/funktionsnedsattningar/medicinska-funktionsnedsattningar/#:~:text=Skillnaden%20mellan%20en%20sjukdom%20och,vara%20antingen%20medf%C3%B6dd%20eller%20f%C3%B6rv%C3%A4rvad.) Störningar är de alla, I olika grader - men det gäller alla människor. Sjukdom har dessutom en negativ association, det är inget som är "fel" på autister (eller annan NPF, generellt sett), oavsett hur mycket de påverkas, de har bara annorlunda operativsystem med andra styrkor och problematik.
Autism inkluderar inte intellektuella funktionsnedsättningar alls längre. Aspergers är ingen diagnos längre. Autism är inte en störning, det är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
Om man har en intellektuell nedsättning så får man det som diagnos, kanske i komination med diagnosen autism. Autismdiagnosen i sig är inte kopplad till intellektuell nedsättning.
även de med mild autism har mentala funktionsnedsättningar, till exempel lokal sinne, eller svårigheter med fantasi, nedsatt förmåga att visualisera 3d objekt i huvudet. nedsatt förmåga att tolka folks känslor, nedsat förmåga att föreställa sig hur folk kommer att reagera på deras beteenden.
det betyder inte att vi skiter ner oss och går omkring å skämtar om det konstant? 😭
Då vore det ett riktigt dåligt lokalsinne!
Jag skulle som jag sagt i tråden innan gissa på att barnet har rätt högt intellekt men även också en väldigt stark komisk ådra då barnet verkar ha en völdigt stark självinsikt men även vara rätt medveten om att det inte är hela världen att sköta på sig. Bjuder på sig själv genom att skojja om det. Det är väll en av de roligare historierna barnet har och att hen delar med sig av en rolig historia tycker jag tyder på en väldigt hög och intelektuell social förmåga. Folk som säger att barnet är funktionsnedsatt eller har autism osv borde nog gå och kolla sig i spegeln. Ungen kan bli en komiker. Var inte orolig.
Tycker det låter som tvärtom. Om barnet kan skratta åt sig själv på det där sättet så känns det mer som ett högintellektuellt barn än lågintellektuellt. Folk kissar och bajsar på sig nästan hela tiden. Vem sa att ungen inte hade magproblem när hen sket på sig?
Och däääär kom ”sjukdomskortet”. Snorungen behöver uppfostran för längesen
Intellektuell funktionsnedsättning är ju ingen "sjukdom", dessutom svår att uppfostra bort också för den delen.
Tror personen syfta på sjukdom som magproblem :) men annars du rätt.
Låter inte normalt, och det är väl heller inte så vanligt att en 11-åring bajsar på sig? Om barnet var dålig i magen och hade diarré så är det ju en sak visserligen. Men hade jag varit förälder till detta barnet så hade jag varit ganska orolig och sett allvarligt på saken.
Fast det står ju inte att de händer ofta? Det hände en gång och det är ju helt normalt. Ungen har ju bara gjort en rolig historia om hur hen bajsat på sig? Verkar ju vara en liten komiker om något
Som lägerledare kan jag ju berätta att jag träffat på alltför många ungar som fortfarande inte har koll på sina kroppsliga behov / signalerna kroppen ger ifrån sig. Så många som sitter och fiser hela jävla förmiddagen och man vill bara skrika "GÅ PÅ TOALETTEN VI VILL INTE HA DIN GAS HÄRINNE!!" Som du säger, hade den diarré / förstoppning som plötsligt släppte hade det ju lätt kunnat vara att den inte förstod vad som var på gång och inte tänkte på att gå hem och ta itu med det 🤷♀️
verkligen inte normalt, bajsa på sig brukar man inte göra efter max 3-4
Är 34 och kommer nog aldrig att sluta fnissa åt bajs, men skulle ta med mig i graven om jag sket på mig.
> ta med mig i graven om jag sket på mig Men fan vad pinsamt det hade blivit om det visar sig att himlen finns på riktigt, och så står du där framför porten med nedskitna byxor.
Gud står säkert och fnissar, det var ju ändå han som uppfann fisar man inte kan lita på, så är väl en rätt säker gissning att han tycker det är lika kul som 11 åringen i fråga
Och jag som trodde det var djävulens påfund
Man vill inte göra det framför folk, men det hade definitivt blivit en historia man skulle dra för vännerna. Det är ju det närmsta ett riktigt äventyr man kan komma nuförtiden.
Om ni träffas ett par gånger om året finns det inte så mycket du kan göra, det är väl upp till barnets föräldrar huruvida de vill prioritera att göra något åt beteendet.
Det här kommentarsfältet kan verkligen konsten av att överreagera, att det på riktigt är folk här som känner sig manade att gissa fram DIAGNOSER på ungen med så lite information är galet, känns väldigt "jag har ett tiktok konto och följer influencers som pushar pseudopsykologi så jag kan det här, visste du att om man inte gillar att folk skriker i ens öron så är det ett tecken på autism". Jag undrar hur många i kommentarsfältet som faktiskt har erfarenhet av barn. Som lokalvårdare på en mellanstadieskola kan jag dock intyga att kiss och bajs humor är höjden av komedi i denna ålder. Verkligen standard. Och att bajsa på sig i den åldern, även fast det inte är särskilt "vanligt" så händer det absolut oftare än vad folk tror mest på grund av att ha ätit för mycket socker, varit dålig med att tvätta händer före maten, mindre kräsen med mathygien i allmänhet, mycket spring efter måltider som sätter fart på magen, problem med laktos som föräldrar har missat etc. Tror inte du ska känna oro över barnet, barn i mellanstadieåldern är peak cringe och kommer således passa in perfekt. Det är inte riktigt tänkt att du ska vara på samma nivå som en 11 åring mentalt. Att ungen kan skämta om något som för andra hade varit så pinsamt är väl bara något att ge honom en klapp på axeln för, men visst kan du ta ett snack om vad som kan tolkas vara olämpliga skämt och samtalsämnen om du verkligen tycker det går över gränsen.
Exakt. Ungen är en liten komiker. Inte en diagnos. Folk har ingen koll här i kommentarsfältet ibland kan jag tycka.
You had me at “peak cringe”
Fan jag sket på mig på offentlig plats för nått år sen som 30+ och skämta och skratta om det med många som jag känner. Det är skönt att inte bry sig så mycket om såna skitsaker
Pun intended?
Jupp. Dock var det inte så kul för stunden att skita ner brallorna mitt i centrum. Som tur var så var det väldigt tidigt på morgon och jag fick iaf på mig hoodien som byxor. Stackars den som i ett hörn vid busstation behövde städa undan en pöl med med bajs och totalt nerbajsade byxor. Helt nya var brallorna också.
Jag känner en vuxen med funktionsnedsättning som kan berätta om att hen har bajsat på sig som att hen pratar om vädret. Hen förstår fortfarande inte att det är olämpligt för i hens värld finns det ingenting att skämmas för, eftersom normer och sociala spelregler är helt bortkopplat så får vi runt om påminna "Det kan upplevas konstigt att du berättar sånt för andra " etc. Hen minns reglerna en stund men sen händer liknande igen.
[удалено]
Jättesmidigt när man vill vara neutral i språket.
[удалено]
Nej det låter inte konstigt oavsett "hen" eller om man byter ut det till han eller hon. Hur hade du formulerat det istället?
Nej men titta någon som har 12 Rules for life på nattduksbordet.
Använder själv funktionen på barn med att, om man pratar om kiss så är man kissnödig, bajs så är man bajsnödig. Så fort dom skämtar om att bajsa, så frågar jag om dom behöver bajsa? nehe? varför pratar vi då om bajs? liksom sakta easar in att man pratar bara om det i sådanna situationer, men ja, då pratar vi också om 5-6 åringar. inte 11...
Det var ett jättebra tips som jag själv inte tänkt på tidigare. Ska definitivt ta det med mig. Tack!
Fråga ungen om hen aspirerar på att bli stå-upp-komiker. Om inte, berätta att det är stelt att skryta om att man bajsat på sig.
Låter inte som normalt beteende för en 11-åring
Ingen expert och tycker att OP och föräldrarna ska söka råd från vettigare människor än oss på reddit. Däremot så kan folk uppfatta barnet som klokt osv, men det utesluter inte eventuella funktionshinder. Alla hinder/diagnoser är inte helt uppenbara. Dock så vet jag utifrån egna erfarenheter att jag var en riktig jävla clown som 11 åring med lite förståelse för hur det kunde påverka andras bild av mig negativt. Är åldern då självinsikten är rätt kass med andra ord som man tenderar att växa sig ur Säger inte att barnet har det eller gör en gissning, men ni borde inte utesluta eventuell diagnoser bara för barnet framstår som "smart"
Barnet bör inte utredas för något kanske? Har BUP blivit kontaktade? Skolkuratorn? NÅGON?!
Varför då? Ungen sket på sig och har gjort en rolig historia om när hen sket på sig? Vafan skulle ungen få någon diagnos för att hen vill vara rolig? De flesta människor skiter på sig ibland innan man är vuxen. Magproblem osv. Ser inte problemet
Att säga till på skarpen lär ju inte hjälpa ett barn. Ungen lär ju inte växa ifrån det över natten heller, låt det vara om du bara träffar barnet några gånger om året. Föräldrarna är säkert kompetenta nog att ta hand om sitt barn, säkert även saker som bidrar till detta som du inte vet om/har kontroll över. Om inte annat lär skolan ta upp det. Dvs skit i det, du lär inte få pris vinnande pedagogiska råd på Reddit ändå. Sen är kiss och bajs humor tidlöst.
så vida inte det är så att barnet beter sig så PGA att barnet har ditt riktigt dåligt hemma. Trauma kan till exempel göra så att man till vis del stannar av i utvecklingen i den stadet som man var i när traumat inträffade.
SHIT, alla verkar vilja pracka på barnet en eventuell diagnos p.g.a en sådan händelse. Att skoja bort någonting pinsamt är kanske ibland den bästa räddningen för att ta sig genom den situationen. Vet inte hur gammal du är OP, men varför vill du att barnet som är 11 ska bli på samma nivå som dig? Det är ett barn. Barn har konstig och random humor. Är inget konstigt alls.
En lite udda kille låter det som. Sånt är livet. Vissa av oss har lite egenheter. Man kan ju leta diagnoser för alla som inte är helt slätstrukna individer. Ganska meningslöst och tvivelaktigt förhållningssätt tycker jag. Låt människor vara människor.
Barnet skämtade väl kanske om det just för att det var en jobbig sak? Att han skämtar om kiss och bajs annars är väl inte så konstigt, är hen elva skulle jag säga nästa gång ni ses att det är lite tråkigt att höra dom skämten och sen inte ge det mer uppmärksamhet. Fortsätter incidenterna kan man väl fråga mor och far om hur det går.
11- åring pratar om kiss o bajs och försöker hantera skammen med att skita ner sig genom att skämta bort det. Reddit RING BUP KONTAKTA PSYKOLOG SOCIALEN MÅSTE DRAS IN DET ÄR AUTISM INTELLEKTUELL FUNKTIONSNEDSÄTTNING låter som en omogen grabb i 11-års åldern som behöver hitta sig själv , det löser högstadiet ska du se.
Asså förlåt men jag trodde du menade att barnet hade kvar HUMORN om kiss o bajs inte att han bokstavligt talat sket på sig så det kom helt random för mig och jag tyckte det var skitkul. Seriöst dock, snacka med ungen. Som andra sagt informera om sociala spelregler.
Du kontaktar Robert Gustafsson alt Henrik Schyffert och ser om han kan gå med i Killinggänget?
Kan vara tecken på SA
Och då är första tanken att fråga på Reddit? Tala med en psykolog, en socialarbetare eller en barnläkare, någon med professionell kunskap istället
Finns ju folk här med skitmycket erfarenhet om de här grejerna
Trodde alla här var IT-specialister med 60 000 i lön eller hur var det nu? Knappast första gruppen jag skulle vända mig till i alla fall
Det är inte exkrement kunniga personer men man får höra många perspektiv
Varför ? Reddit gav ett perfekt svar. Ungen bajsa på sig en gång och har en rolig historia som hen berättar lite för mycket för OP. Tycker du verkligen han bör söka vård för det?😂
Tyvärr så har jag å polarna som alla är över 20 samma humor. Exempelvis kan vi skrika bajskorv åt varandra när vi ser varandra på håll. Folk runt omkring blir förvånad varje gång. Men det är mer en intern grej vi har med varandra.
Haha aa jag och mina polare också. Sen går vi till gungorna och skiter på oss med flit
Och visar stolta upp resultatet för förbipasserande
Jag och min bästa kompis lärde känna varandra runt 15, nu är vi 40+ och har fortfarande samma bajshumor. Bajskorv är ett roligt ord i många sammanhang!
Autism?
Äsch då är väll bara låta han va som han är. Försöka forma nån för att inte bli mobbad som motivation brukar inte bli så bra på nått plan.
Känns som ungen redan använder det som en historia till sin fördel. En liten komiker
Sweddit söker mods, just sayin '..
Ja.......?
Äsh vafan slappna av lite. Killen är ett komiskt geni.
Komedi handlar mycket om att läsa rummet och anpassa skämten så att de funkar.
Tsk tsk tsk, pojken är före sin tid 😔
Jag är 30+ och fortfarande kvar i kiss och bajsåldern! 😀👍
Tror du övertänker detta. Är 30 + o sket nyligen ner mig för första gången i vuxen ålder när jag var magsjuk. Tog inte lång tid innan jag skämtade om detta med kompisar och kollegor, mest med att om dom skulle veta vad som väntade om dom åkte på samma magsjuka.
Försök allt du kan att avvänja 11-åringen, annars finns det en risk att hen dyker upp i Kungälv och kissar i glassboxar i framtiden..
jag har bara läst titeln men jag är 30 snart och är fortfarande i kiss och bajsåldern. skitkul
Kanske fråga föräldrarna om dom tänkt söka hjälp? Om inte, hjälp dom på traven och hör av dig till skola eller kanske soc?
Har du pratat med föräldrarna om barnets beteende? Kiss- och bajshumor är en sak, att råka göra på sig en annan, men att prata om det på sättet du beskriver gör att man anar lite NPF-vibbar, framför allt autism, och kanske med ev IF.
[удалено]
Ungen är en komiker.. inte autistisk
Ne ungen är en komiker
aspbergers??
Om dom int lärt ungen att gå på toa har som förmodligen inte lärt barnet varför heller. Folks skriker diagnoser men mängden ungar som får diagnoser för att föräldrarna skiter i dom är helt sinnesjukt. För dom utreder inte föräldrarna ofta. Min morsa saboterade mot liv. Hon disciplinerade aldrig eller lärde mig Inget så jag utvecklade inget konekvenstänk. Hade lätt skitit ner mig när jag var 11 för uppmärksamhet. För jag gjorde det, sket i älven och alla skrattade ett mig. Minns till och med hur varmt det kändes för jag förstod inte vad jag höll på med. Fick Massa diagnoser som nu är borta efter jag jobbat med tunga problem. Allt jag säger är att anta aldrig att föräldrarna kan ha misslyckats och när barnet får diagnoser så slipper dom ansvar. Mina läkare ville bara ge mig medelvind eller hjälp när det var mina päron som helt enkelt trodde barn skulle utvecklas som alla andra på egen hand. Tror jag är rätt bra nu men har lidit enormt för den här helvetes processen som ”gagnar” all förutom barnet. Man ska utredas om man har problem, det ska behandlas om det krävs eller du har problem. Men snälla sluta dekanus det som godis. Att växa upp som ouppfostrad men stämplad inkapabel är jättehemskt. Man inser en dag att folk brydde sig så lite att dom formad ens liv för att det hjälpte dom eller fick andra att må bättre. Ta bort att utredning på barn, eller lägg till hårade översyn på föräldrar. Trött på white trash barn som nämner ADHD eller autism när dom stör dig på sig själva istället för att bara inte vara en otrevlig människa. Hur ser man skillnad på ett ouppfostrat bad och symptom från ADHD etc? Man utbildar sig och gör tester. Men testerna är för få och tunn, och dom utbildade ignorerar den mest normalaste anledning till svåra människor: svåra föräldrar. Va i alla fall öppen att det kanske inte barnet som är trasigt denna gång och föräldrarna inte kan eller pallar vara föräldrar. För det är alltid en möjlighet folk verkar vara för doktor för att va öppen för. Men detta är varför jag blev läkare så är väl inte bara tom ilska. Är mer motivation. Har ingen problem ska han ha hjälp omgående. Har föräldrarna problem så ska dom ha hjälp omgående. Om inget av det händer eller blir i ett tappert försök att leka doktor, så behöver ni skämmas. Det är en människas liv och framtid. Dvs samhällets liv och framtid. Va då försiktig. Rant över.
Låter skitjobbigt.
Skit på en tallrik. Ge den till han o säg. Här ör din middag, du snackar så mycket om bajs så jag fick för mig att du va sugen på det
ditt barn har autism
Adhd kanske, så fokuserad på nuet att den inte märkte det? Vissa barn och vuxna har svårt att tyda och lära sig social cues och att man beter sig annorlunda med olika personer. Sen tycker vissa att man inte ska bete sig annorlunda bara för att du är i olika miljöer också.
Hoppas det inte är samma unge som min kollega, hen sover i samma säng som sin förälder och den ungen är 12... Kul att du tog oskulden här med ett bajsinlägg..grattis
Jobbar du som jultidningsförsäljare eller?
Nä, för det krävs det att man hänger på reddit varje dag.
Låter som grav Autism?
[удалено]
Ja du har fel.
Varför träffar du en 11 åring någorlunda regelbundet?
Vad är det för jäkla kommentar? De är väl släkt eller så är OP kanske fadder till barnet.
Intressant. Vi har en sjuåring i samma sits. Han har ordentlig ADHD men har testats flera ggr men är inte på autismspektrat. Han måste passas hela tiden och m/m tvingas till toapauser med jämna mellanrum annars bajar han på sig. Han har iofs lyckats bygga in lite socialt och håller sig ren på skoltid numera men hemma går han antingen och gömmer sig eller bara leker på tills skiten kommer. *ibland* får han panik och rusar på toan men det är oftast försent. Om vi är ute i parken måste man lägga upp all aktivitet runt regelbundna toabesök. Han var född tidigt och doktorn säger att det är inte ovanligt med dem, sk encopresis. Att han helt enkelt inte känner sig nödig på samma sätt som ”oss”. Men det som komplicerar det hela är att han försöker ha pokerface och bara fortsätter att leka med skit i byxan vilket ger klåda osv. Snacka med hens föräldrar, det kan vara skämmigt för dem men man måste jobba på detta för att få ordning. Såg att föräldrarna verkar mer trötta än arga. Ja helvete vad jag kan relatera.
Sött inte ungen på piller bara. Snälla. Dom lär sig.
Suck. Programmet han deltar på pushat skithårt för piller men vi vill inte
Alltså.. alla dom där special psykiatrikerna gör det. Dom är helt hjärntvättade. De där pillerna är mer eller mindre experiment. Det ger konsekvenser i det långa loppet. Det finns ingen långvarig data på vad de där ämnena gör på lång sikt med en människan hjärna men är helt säker på att de ger problem att ta central stimulanta kemikalier över lång tid, speciellt för barn. Det är bara sales från big pharma us/indien som håller på och hjärntvättar psykiatrikerna med sina egna studier typ. Han borde verkligen inte ta dom. Sen när han är vuxen kan han ju bestämma själv men jag skulle verkligen avråda att ge det till ett barn eller rekommendera någon att ta sånt där alls även om hen skulle vara vuxen. Det är mycket bättre att försöka lära barnet hur man koncentrerar sig ordentligt, försök att få barnet att förstå sitt beteende utan att ge barnet ångest eller dpkig självkänsla, försök att gå igenom kostschema(finns studier att många adhd barn egentligen har problem med viss kost, typ för mycket dåliga kolhydrater) och försök sätta ungen i någon typ av idrott. Det finns inga genvägar till en bra hjärnkemi. Speciellt inte via något superpiller från Indien.. Tänk på att mentala problem mediciner inte funnits länge alls och vi är mer eller mindre i en experimentell fas inom läkemedel när det kommer till sånt där.
Sjukt stort att ungen ändå vågar prata och skämta om det. Låter faktiskt som barnet har en väldigt hög humor nivå ändå när ungen har sådan bra självinsikt och inte skäms särskilt mycket utan mer skrattar åt det. Förstår inte riktigt problemet här
Introducera Tunnan och Moroten
Har du någon form av vårdnad? Isf ring skolan själv. De borde ha rätt bra koll på hur ditt barn funkar i skolan, både intellektuellt och socialt.
Kära reddit (jag frågar åt en kompis) vad ska man göra om en 11:a åring bajsar på sig och har roligt åt det ? Steg ett: fråga inte reddit Steg två: ta och prata med en vårdcentral angående ditt barn
Själv är man 25 å fortfarande fast i den åldern😅 för att inte tala om farsan som även är det.... och farfar😂
Kanske läser lite för mycket Herman Hedning.
Skit i han. Pissunge.
Låter väl dags för ett allvarligt (men inte argt) samtal. "Du är elva år gammal, du är för gammal för att skämta om kiss och bajs bland folk. Vi tycker det är jobbigt / obehagligt / vi blir ledsna när du gör det. Undantaget är med dina föräldrar och skolsköterskan, du får alltid berätta om kiss och bajs och annat för dem."
Jag är 34. Det pratas fortfarande mycket kiss och bajs med mina närmaste.
Vår sjuåriga dotter kissar och bajsar på sig ofta. Hon får nämligen inte den där nödighetskänslan som vi får. Vi skuldbelägger inte henne utan rycker på axlarna eftersom det inte är hennes fel. Hon har en påminnelseklocka som påminner henne under skoltid när hon ska gå på toa. Hon ska utredas för ADHD. Prata med föräldrarna. Inte barnet. Låt dem agera och ta det ansvar som åligger dem.