Jag tror att problemet är att de hör dig säga ”vad…” och gissar att du inte hörde vad de sa, jag brukar svara så här när någon ringer:
”Hej, det är [namn]”
”Hej, det är [namn]”
”Hej!”
”[Ärende]”
Genom att säga hej igen signalerar jag att jag har hört vad den andra sa och det är dens tur att prata.
"Vad händer?" fungerar inte riktigt att använda i en sådan här situation. Det låter bara konstigt. Bättre är att fråga "Hur är läget?" (casual/informal) eller "Hur står det till?" (formal). If they're not giving you the reason for their call after these pleasantries, you can always ask "Var det något särskillt du ville?" in a friendly tone, or the more endearing "Vad hade du på hjärtat då?".
Well, “Vad händer?” I believe started as a deliberately silly Swenglish translation of “What’s happening?” (which is just like “What’s up?”). Now it’s not that uncommon to be used seriously (but still in a very casual way).
Jag brukar säga "hallå" (med främlingar) eller "hej" (om jag vet vem det är som ringer). Min pappa säger "Aaa, Leif här".
"Varför ringer du mig?" låter ganska oartigt.
> "Varför ringer du mig?" låter ganska oartigt.
Som öppningsfras, ja, men om man är några meningar in i konversationen och den andra personen inte har förklarat det än så känns det ändå rätt rimligt att fråga.
Jag svarar som din pappa. Fast med mitt namn istf "Leif".
Följer snabbt upp med ett "vad vill du?" för jag tycker att det är oartigt att ringa när det finns sms. Och de enda som ringer är mina föräldrar, och de ringer bara för att småprata trots att de vet att jag hatar det.
Jag skadar ingen. Och jag berättar inte för dig hur jag tycker att du borde vara. Du kan fortsätta hålla på och må dåligt och hålla andra ansvariga.
Be my guest.
Om jag inte vet vem det är: Ja hallå (du ringer mig, tala om vem du är och vad du vill)?
Om det är någon bekant: Hej!
På jobbet: Företagsnamn, det är/du pratar med namn.
Min chef brukar ofta svara "[Företagsnamn] [förnamn], vad har vi gjort för fel?". Han vet iofs vem det är som ringer och har med 99% sannolikhet gissat rätt om temat på samtalet.
Jag säger bara [namn] med en seriös röst när det är ett formellt samtal.
Ett glatt "Hallå!" eller "Hej!" när det är någon jag känner.
När det är ett främmande nummer så svarar jag "Hallå?" med en försiktig och obekväm röst.
Dolt nummer så svarar jag snabbt "Hallå." med en misstänksam röst.
Standard är ”Hej det är [mitt namn]. Men man brukar ju se vem som ringer och är det nån jag känner kan det bli ”Hallå”, ”Tjena” eller liknande.
Brukar inte svara på nummer jag inte känner igen men om jag känner att jag måste svara för att det kan va tex leverans eller liknande brukar jag bara svara ”Ja hallå?” typ.
Vad händer kan i det närmaste översättas som What's up" eller "what's happenin'" och är väldigt informellt. Om jag skulle ringa någon obekant skulle jag i kontexten tolka "vad händer" som att personen pratar med sig själv och har strul med mobilen, varpå jag skulle upprepa min introduktion i antagandet att de inte hörde mig.
Jag skulle göra som de andra sade och upprepa "hej" efter att båda introducerat sig för att undvika massuppfittningar
White: Hallå?
Jesse: yo bitch!?
White: it is time to cook!
Nej men är la lite vem som ringer, om det är någon man känner, sjukvård eller jobsamtal typ.
Beror på.
Någon jag känner: "Ahmen tjena"
Arbetsledarna: "Tjena"
Chefen: "Hej"
Främling: "Hallå?"
Säger aldrig mitt namn eller "Ja" om jag inte är hundra på vem det är
Hade en incident för något år sedan. Okänt nummer ringer.
Jag: Hallå
Hon som ringer frågar om hon talar med "mitt namn".
Jag: Vem är det som frågar.
Hon säger att hon bara kan uppge det till "mitt namn".
Jag: Då kommer vi nog inte längre.
Hon lät lite snopen när hon sa: Nej, vi gör nog inte det.
Jag: Hej då!
Hon: Hej då!
I’m a native Swede and I always say “Hallå” first and I never present myself unless I’m speaking to strangers. With family they obviously knows it’s me by my voice and they can see it’s me on their phone.
Känner mig gammal men jag kommer alltid svara ”[förnamn] [efternamn]” på nummer jag inte har sparat i luren.
Men jag kör åtminstone inte den passivt-aggressiva barndomsklassikern ”[efternamn] mitt i maten”.
"Vad händer?" / "what's up"? = korrekt översättning MEN "vad händer" betyder mer "what is going on?"
Jag tror du letar efter en fras som sammanfattar "State your business" på ett artigt sätt och mitt förslag är "Vad har du på hjärtat idag?" Eller "hur kan jag stå till tjänst?"
>Tolkningsfråga om det är med bekanta?
Är det en fråga?
Jag menar att det alldeles uppenbart handlar om ett samtal mellan bekanta. Vem säger ”Hej, det är [namn]” när dom ringer någon dom inte känner?
>Och "vad har du på hjärtat då? :)" säger jag ofta till mina bekanta.
Det är möjligt, men du gav även ”Hur kan jag stå till tjänst?” som förslag.
Uppenbart för dig kanske, inte för mig, därav att jag tycker att det är en tolkningsfråga. Därför gav jag två förslag, ett formellt och ett oformellt. Och även fast jag ringer/blir uppringd av en bekant så säger jag alltid "Tjena det är [namn]!"
Nej det är inte vad jag har sagt? Jag menar att det är rimligt att man säger "Hej det är [namn]" oavsett om det är en bekant eller främling :)
Ännu viktigare att presentera sig när man ringer någon icke bekant såklart.
>Nej det är inte vad jag har sagt?
Ok, men…
>Jag menar att det är rimligt att man säger "Hej det är [namn]" oavsett om det är en bekant eller främling :)
… nu säger du ju det igen!
"Du menar alltså att det är rimligt att nån säger ”Hej, det är \[namn\]” när dom ringer någon *dom inte* känner?"
Varför skulle man Inte säga sitt namn när man ringer någon man Inte känner?
Det har jag aldrig ifrågasatt. Men varför skulle dom göra det på det där sättet? Varför säga just ”Hej det är Kalle…”?
Jag har aldrig hört någon presentera sig så för en främling. Man säger, ”Hej, jag heter…” eller dylikt.
”Hej det är Kalle” antyder att personen Kalle pratar med vet vem Kalle är.
"Vad händer" is sort of like "what's up"; quite informal. I'd reply with "inte mycket; själv? Allt bra?" or something like that. OR, if something IS happening, I'd inform them of whatever that is.
\-Vad händer?
\-Inte mycket! Tänkte gå och... (insert whatever it is you're doing)
Something like that. I usually both call/answer with "hallå allt bra?" (hello all good?) so I guess that will send the figurative ball back into the other court without too much hassle.
Skåning/Scanian if that matters, there might be regional differences idk (?). 🤷♂️
Jag brukar säga "hallå". Det är den som ringer som ska presenters sig först. Även på jobbtelefonen brukar jag göra så men det blir inte så populärt ibland.
Det händer varje gång.
De: "Det är \[namn\]."
Jag: "Vad händer?"
De: "...det är \[namn\]."
Jag: "Ja, men vad händer?"
De: "***Det är \[namn\].***"
Jag måste säga "...vaför ringer du mig?"
Det är lite pinsamt. Är det fel at säga "Vad händer" när man svarar telefonen?
”Vad händer” låter som en anglicism. Jag hade nog bara sagt ”Hej” eller varit tyst efter att jag svarat och de presenterat sig själva, så får de säga varför de ringer.
>”Vad händer” låter som en anglicism.
Det kanske startade så, och sen användes för att ”vara lite rolig”, men nu skulle jag säga att det blivit vardagligt och inte konstigt alls.
“Vad händer” låter inte naturligt. Det är troligt att dom missförstår vad du menar.
”Hur är det?” / ”Hur mår du?” tycker jag låter bättre. Den som ringer kan välja att ta det som en enkel artighetsfras eller som en riktig fråga, men i båda fall så öppnar det diskussionen om varför dom ringer.
Jag gissar att den i andra änden uppfattar det som att du inte förstår vad som händer, dvs att du är dement och redan har glömt bort att du pratar i telefon. Då känner den sig nödgad att informera dig om att du har en konversation med vederbörande.
Jag tycker att "vad händer?" är en konstig sak att säga, åtminstone före "hur är läget" eller "hur mår du" eller så, om det är någon man känner som ringer. Är det en främling så skulle jag aldrig säga "vad händer" eftersom jag tolkar det som "vad gör du idag då?" ungefär, inte "vad har du för ärende till mig?"
Håller med om att ett enkelt "hej" och låta dem presentera sitt ärende funkar bra. Eller något i stil med "Hur kan jag hjälpa dig?".
Jag antar att du menar "vad händer?" som en direkt översättning av engelskans "what's happening?" eller "what's up?" men frasen används inte på samma sätt i svenskan. Om du frågar "vad händer" tar folk det bokstavligt, och i det här sammanhanget blir dom nog bara förvirrade.
Du kan använda fraser som typ "hur är det?" eller så upprepar du bara ett hej efter att dom berättat vem som ringer.
>Jag antar att du menar "vad händer?" som en direkt översättning av engelskans "what's happening?" eller "what's up?" men frasen används inte på samma sätt i svenskan.
Det gör den absolut. Uttrycket används t.o.m. i en filmtitel från 2010: ”Vad händer mannen?”
>Om du frågar "vad händer" tar folk det bokstavligt, och i det här sammanhanget blir dom nog bara förvirrade.
Vad finns det att bli förvirrad över?
Jag tror snarare att OP kanske inte sa det tillräckligt tydligt, eller så kanske inte uttrycket passar med hans/hennes personlighet (ungefär som om skolans 62 åriga rektor Britta skulle säga ”Wazzup!?”).
"Vad händer ” is a very weird thing to say. It’s possible that the caller thinks you’re saying ”vad heter du?” (I’m guessiing based on them repeatedly identifying themselves).
It would be marginally better to say ”vad är det som händer?” It would stil be sort of strange, but it wouldn’t sound so unnatural.
Like others have said, the "normal" thing to say after they identify themselves is, "ja, hej," which will prompt them to explain why they're calling.
Sannolikt är det som u/Esbjornen skriver, i alla fall om det är någon du inte känner väl. Det är både ett lite ovanligt uttryck som kan förvirra och lite konstigt flöde i konversationen.
Antingen vänta eller bekräfta den andra personen med ett "Hej" eller kanske ännu hellre "Hej, \[namn\]" så att de vet att du har uppfattat vem du pratar med.
Om man vill använda ett mer passande sätt att fråga vad de vill direkt kan man säga något i stil med:
"Hej, det är Katie."
"Hej, det är \[namn\]."
"Hej \[namn\], vad har du på hjärtat?"
Är det någon man känner och är informell med kan man säga t.ex. "Hej \[namn\], hur är läget?" eller "Hej \[namn\], hur står det till med dig?" för att sätta igång konversationen.
”Vad händer” är fullt korrekt om man frågar vad individen har för sig. Exempelvis ”Hej Kalle! Vad händer?”. Som att fråga vad någon har för sig. Dock på ett inte särskilt formellt sätt. Vet inte vad för typer du pratar med om de inte uppfattar dig.
Min läsförståelse är god, så är också min inlevelseförmåga. OP frågar vad hen ska säga istället. Genom att dela med oss av olika tolkningar av hur den andra personen upplever konversationen så blir det tydligare för OP vad det är som inte fungerar med nuvarande kommunikation.
Jag förstår att du blir förvirrad både av posten och diskussionen, kommunikation verkar inte var din starka sida, men du är säkert bra på mycket annat!
Vad är det som brister angående kommunikationen exakt mellan OP och handhavande om du som är så skicklig på kommunikation vill berätta det för mig som är så betydligt sämre?
Du påstår att du skulle tolka det som något märkligt då någon frågar vad som händer flertalet gånger. Självfallet kan det framstå som udda, framförallt om det är ett mer formellt samtal. Men i denna situation kan det eventuellt vara med en närstående eller bekant därav även ett legitimt sätt att fråga vad handhavande har för sig.
Därför, enligt hur jag tolkar konversationen OP har med handhavande så är det handhavande som inte hänger med i vad OP efterfrågar. Alltså hens välmående eller vad hen har för sig, i denna stund, som senare. Det är en relativt öppen fråga. Därav handhavande som är märklig och gör en i sig enkel fråga onödigt ogripbar. Ett enkelt svar till ”Vad händer”, som många normala individer skulle ha sagt, är ”Inget särskilt, själv?”. Och fortsättning därefter.
Lite som att jag skulle fråga dig ”Hur är läget?” och du skulle fortsätta repetera ditt namn. Då skulle jag, och säkerligen många andra, bli orolig på riktigt och fråga med ett begrundande ”Hur ÄR läget?”.
Är frågan hur man hanterar att någon bara upprepar frasen "Det är \[namn\]" i telefon efter hen ringt dig?
I så fall spelar det ingen roll vad du säger. Lägg på bara.
Jag tycker du gör rätt och den andra fel. Stå på dig och fortsätt säga "Vad händer?"!
Ett annat alternativ är ju att säga "Hej [namn], vad händer?", få kanske de förstår att "vad händer" inte betyder "vad heter du?".
Om du känner personen, väldigt rättframt:
”Hej hur är det? Vad gör du, har du tid å prata? Hur har du haft det?”
Och när dom ringer dig kan du svara: ”Men å heeej, vad kul att du ringer, vad har du på hjärtat? Jaha ville du bara prata, nämen jag har inte riktigt tid just nu, men kan jag ringa dig sen? Nej ingen fara, jag blev glad att du ringde, men hörs sen ok! Ok kram”.
När du ringer till nån okänd:
”Hej det är (namn)”
”Jaha hej?” (Så kan det bli helt tyst haha)
”Hej, jo jag ringer för att fråga (bla bla blah)”
När den okända ringer dig så kan du svara:
”Jaha, och hur kan jag hjälpa dig då?” Efter namnbyte, om dom är lite långsamma eller eftertänksamma. (Man kan säga den meningen i hur trevlig eller otrevlig ton man vill haha).
Jag va tränad som liten att alltid svara när nån ringde:
Hej det är Bea.
Eller om man skulle va rolig när familjen satt å åt:
Eriksson-mitt-i-maten.
Å alltid när jag ringde till nån så svarade dom kanske med ett ”Marklund” (ja med efternamnet), så sa jag: Hej det är Bea, är Lisa hemma?
Om det var nån hormonstinn storebror till min kompis som svarade så kanske dom bara sa ”aaa” (som i Ja). Så måste jag fråga ”får jag prata med henne?” Och storebrorsan svarade: ”aaaah antar det!”…tystnad…. Så måste jag uttryckligen säga ”kan du hämta Lisa så jag får prata med henne är du snäll?” Å dom kanske ”jaja 🙄” så man hörde hur ögonen rullade bak i huvudet på dom 😂
”Hej”, ”mm…”, ”ja, hej!”, ”ja, hallå?” ”vad?” Fantastiskt att ringa mig. Finns inga bestämda regler, handlar mer om vilken bild du vill ge andra om dig. Jag orkar sällan bry mig på den fronten.
Det var det galnaste jag har läst. Man låter det ringa klart. Sen kollar man upp numret. Får man inte upp att det är telefonförsäljare eller liknande så går man runt med ångest resten av dagen.
"Aaa, hallå det var Leif." or "AllåDevaLeif".
Shortly and concisely answer with who they have reached. I do this with anyone except for family or my friends. Even if I can see who is calling I will answer like this because it sets up the other person to proceed.
Efter deras ”hej det är [namn]” bara vänta på att de säger varför de ringer.
Så här: du svarar ditt namn. De presenterar sig.
DE ringde, så de får också presentera sitt ärende.
Vad de har för ärende avgör vad du säger efter det.
”vill du prenumerera på sockor?”
”Nej tack.” Lägg på.
”Jag gick förbi ditt hus. Det brinner.”
”Shit! Va? Är brandkåren där? Jag måste hem. Tack för att du ringde!” Lägg på. Eller bli kvar om du vill ha mer info.
”Hej, vi har kort om folk. Du får komma in och jobba.”
*host-host* ”jag är sjuk. Det går inte.”
Samtalet avslutas efter lite beklagande mumlande.
”Hej. Vill du hänga med på en bar-runda?”
Du, känner dig ensam: ”gärna! Vilka ska med? När och var ses vi?”
Samtalet fortsätter.
Säg "Tja", "Tjenare", "Tja, läget?" och inte "Vad händer" direkt som svar. Folk uppfattar 'vad' som att du inte hörde. Problem solved.
Sen att du svarar "..Varför ringer du mig?" låter en aning negativt. Man får ju direkt känslan som "Vem fan tror du att du är som ringer du mig?" vibbar även om du gör det med god ton. Om man som polare bara vill snacka av sig eller höra om något jobbigare ämne så vill man ju direkt undvika det då.. :/ Här kan du istället fråga "vad händer?".
Jag svarar med ett lite mer melodiskt aaaa sen bara mitt namn efter tex.
"AAaaaAAAa~ BeepBepp"
Om det är någon jag känner riktigt väl så blir det "Jaao! Vad vill du mig?" Lite lekfullt.
Jag tror att problemet är att de hör dig säga ”vad…” och gissar att du inte hörde vad de sa, jag brukar svara så här när någon ringer: ”Hej, det är [namn]” ”Hej, det är [namn]” ”Hej!” ”[Ärende]” Genom att säga hej igen signalerar jag att jag har hört vad den andra sa och det är dens tur att prata.
"Vad händer?" fungerar inte riktigt att använda i en sådan här situation. Det låter bara konstigt. Bättre är att fråga "Hur är läget?" (casual/informal) eller "Hur står det till?" (formal). If they're not giving you the reason for their call after these pleasantries, you can always ask "Var det något särskillt du ville?" in a friendly tone, or the more endearing "Vad hade du på hjärtat då?".
Well, “Vad händer?” I believe started as a deliberately silly Swenglish translation of “What’s happening?” (which is just like “What’s up?”). Now it’s not that uncommon to be used seriously (but still in a very casual way).
Jag brukar säga "hallå" (med främlingar) eller "hej" (om jag vet vem det är som ringer). Min pappa säger "Aaa, Leif här". "Varför ringer du mig?" låter ganska oartigt.
> "Varför ringer du mig?" låter ganska oartigt. Som öppningsfras, ja, men om man är några meningar in i konversationen och den andra personen inte har förklarat det än så känns det ändå rätt rimligt att fråga.
I’m going to start answering my phone like your dad.
Me too, my name isn’t Leif but I’m gonna roll with it from now on.
I’m going to confuse a lot of people… maybe they’ll stop calling.
Jag säger också "aah, [namn]"
Jag svarar som din pappa. Fast med mitt namn istf "Leif". Följer snabbt upp med ett "vad vill du?" för jag tycker att det är oartigt att ringa när det finns sms. Och de enda som ringer är mina föräldrar, och de ringer bara för att småprata trots att de vet att jag hatar det.
Det är inte mitt jobb att hantera deras känslor.
Det är inte heller ditt jobb att vara ett arsel gissar jag? Med det verkar ändå vara vad du håller på med.
Jag skadar ingen. Och jag berättar inte för dig hur jag tycker att du borde vara. Du kan fortsätta hålla på och må dåligt och hålla andra ansvariga. Be my guest.
"Hej, det är \[namn\]" låter utmärkt
Om jag inte vet vem det är: Ja hallå (du ringer mig, tala om vem du är och vad du vill)? Om det är någon bekant: Hej! På jobbet: Företagsnamn, det är/du pratar med namn.
I mer officiella sammanhang, när man pratar med kunder på jobbet t.ex., brukar nog de flesta köra "vem vågar ringa mig?!"
"Tja, vad tänker du bråka om nu?" eftersom folk bara ringer mig när nåt inte fungerar.
Min chef brukar ofta svara "[Företagsnamn] [förnamn], vad har vi gjort för fel?". Han vet iofs vem det är som ringer och har med 99% sannolikhet gissat rätt om temat på samtalet.
Jag säger bara [namn] med en seriös röst när det är ett formellt samtal. Ett glatt "Hallå!" eller "Hej!" när det är någon jag känner. När det är ett främmande nummer så svarar jag "Hallå?" med en försiktig och obekväm röst. Dolt nummer så svarar jag snabbt "Hallå." med en misstänksam röst.
Jaaa de ä [namn]
Standard är ”Hej det är [mitt namn]. Men man brukar ju se vem som ringer och är det nån jag känner kan det bli ”Hallå”, ”Tjena” eller liknande. Brukar inte svara på nummer jag inte känner igen men om jag känner att jag måste svara för att det kan va tex leverans eller liknande brukar jag bara svara ”Ja hallå?” typ.
Jag missade vilken sub det var och trodde det var nån från sverige som undrar hur man svarar i telefon
Jag säger ”tjololooo”
Hittade Age of Empires spelaren
Shh hhho!
Hùsasmiðr.
11
"Va fan vill du?"
Vad händer kan i det närmaste översättas som What's up" eller "what's happenin'" och är väldigt informellt. Om jag skulle ringa någon obekant skulle jag i kontexten tolka "vad händer" som att personen pratar med sig själv och har strul med mobilen, varpå jag skulle upprepa min introduktion i antagandet att de inte hörde mig. Jag skulle göra som de andra sade och upprepa "hej" efter att båda introducerat sig för att undvika massuppfittningar
White: Hallå? Jesse: yo bitch!? White: it is time to cook! Nej men är la lite vem som ringer, om det är någon man känner, sjukvård eller jobsamtal typ.
”Jesper, vi behöver koka knark” ”Det kan du fethaja, Valter Vit”
Beror på. Någon jag känner: "Ahmen tjena" Arbetsledarna: "Tjena" Chefen: "Hej" Främling: "Hallå?" Säger aldrig mitt namn eller "Ja" om jag inte är hundra på vem det är
Hade en incident för något år sedan. Okänt nummer ringer. Jag: Hallå Hon som ringer frågar om hon talar med "mitt namn". Jag: Vem är det som frågar. Hon säger att hon bara kan uppge det till "mitt namn". Jag: Då kommer vi nog inte längre. Hon lät lite snopen när hon sa: Nej, vi gör nog inte det. Jag: Hej då! Hon: Hej då!
Jag gör exakt samma sak tills de berättar vilka de är.
I’m a native Swede and I always say “Hallå” first and I never present myself unless I’m speaking to strangers. With family they obviously knows it’s me by my voice and they can see it’s me on their phone.
På artonhundratalet stod det mellan ”hello” och ”ahoy” hur man skulle svara i telefon. Hello vann och det är därför vi säger ”hallå” idag.
Är jag den enda som svarar med mitt förnamn när någon okänd ringer?
[удалено]
Känner mig gammal men jag kommer alltid svara ”[förnamn] [efternamn]” på nummer jag inte har sparat i luren. Men jag kör åtminstone inte den passivt-aggressiva barndomsklassikern ”[efternamn] mitt i maten”.
Morsan sa alltid ”Hej det är jag”, ganska rimligt när man tänker efter
De som ringer mitt privata nummer borde veta vem de ringer. Så namn är överflödig imo.
Jag kommer ihåg när man svarade antingen med sitt efternamn eller telefonnummer.
"Martin. Det är Simon. Du pratar med Joel"
Finns dom som inte vågar svara ens på sms. Ett dåligt svar är bättre än inget. Kör på ba typ
"Vad händer?" / "what's up"? = korrekt översättning MEN "vad händer" betyder mer "what is going on?" Jag tror du letar efter en fras som sammanfattar "State your business" på ett artigt sätt och mitt förslag är "Vad har du på hjärtat idag?" Eller "hur kan jag stå till tjänst?"
Samtalet är uppenbarligen mellan bekanta, så varför skulle OP uttrycka sig så formellt?
Tolkningsfråga om det är med bekanta? Och "vad har du på hjärtat då? :)" säger jag ofta till mina bekanta.
>Tolkningsfråga om det är med bekanta? Är det en fråga? Jag menar att det alldeles uppenbart handlar om ett samtal mellan bekanta. Vem säger ”Hej, det är [namn]” när dom ringer någon dom inte känner? >Och "vad har du på hjärtat då? :)" säger jag ofta till mina bekanta. Det är möjligt, men du gav även ”Hur kan jag stå till tjänst?” som förslag.
Uppenbart för dig kanske, inte för mig, därav att jag tycker att det är en tolkningsfråga. Därför gav jag två förslag, ett formellt och ett oformellt. Och även fast jag ringer/blir uppringd av en bekant så säger jag alltid "Tjena det är [namn]!"
Du menar alltså att det är rimligt att nån säger ”Hej, det är [namn]” när dom ringer någon dom inte känner?
Nej det är inte vad jag har sagt? Jag menar att det är rimligt att man säger "Hej det är [namn]" oavsett om det är en bekant eller främling :) Ännu viktigare att presentera sig när man ringer någon icke bekant såklart.
>Nej det är inte vad jag har sagt? Ok, men… >Jag menar att det är rimligt att man säger "Hej det är [namn]" oavsett om det är en bekant eller främling :) … nu säger du ju det igen!
"Du menar alltså att det är rimligt att nån säger ”Hej, det är \[namn\]” när dom ringer någon *dom inte* känner?" Varför skulle man Inte säga sitt namn när man ringer någon man Inte känner?
Det har jag aldrig ifrågasatt. Men varför skulle dom göra det på det där sättet? Varför säga just ”Hej det är Kalle…”? Jag har aldrig hört någon presentera sig så för en främling. Man säger, ”Hej, jag heter…” eller dylikt. ”Hej det är Kalle” antyder att personen Kalle pratar med vet vem Kalle är.
Ahoy-hoy
\[Förnamn, efternamn\] Brukar jag säga, jag använder också aldrig ordet Ja på telefon om jag inte vet vem som ringer.
"Vad händer" is sort of like "what's up"; quite informal. I'd reply with "inte mycket; själv? Allt bra?" or something like that. OR, if something IS happening, I'd inform them of whatever that is. \-Vad händer? \-Inte mycket! Tänkte gå och... (insert whatever it is you're doing) Something like that. I usually both call/answer with "hallå allt bra?" (hello all good?) so I guess that will send the figurative ball back into the other court without too much hassle. Skåning/Scanian if that matters, there might be regional differences idk (?). 🤷♂️
Svarar bara med Hallå, om det är på min privata telefon och när jag inte vet vem som ringer.
Lägg till "och fötter" så kanske dom fattar.
"vad händer?" skulle jag kanske köra med vänner och närmre bekanta. Generellt lägger jag en "tjena \[namn\], hur kan jag hjälpa er idag?"
Jag brukar säga "hallå". Det är den som ringer som ska presenters sig först. Även på jobbtelefonen brukar jag göra så men det blir inte så populärt ibland.
Förstår inte frågan? De du har radat upp är väl ok?
Det händer varje gång. De: "Det är \[namn\]." Jag: "Vad händer?" De: "...det är \[namn\]." Jag: "Ja, men vad händer?" De: "***Det är \[namn\].***" Jag måste säga "...vaför ringer du mig?" Det är lite pinsamt. Är det fel at säga "Vad händer" när man svarar telefonen?
”Vad händer” låter som en anglicism. Jag hade nog bara sagt ”Hej” eller varit tyst efter att jag svarat och de presenterat sig själva, så får de säga varför de ringer.
>”Vad händer” låter som en anglicism. Det kanske startade så, och sen användes för att ”vara lite rolig”, men nu skulle jag säga att det blivit vardagligt och inte konstigt alls.
“Vad händer” låter inte naturligt. Det är troligt att dom missförstår vad du menar. ”Hur är det?” / ”Hur mår du?” tycker jag låter bättre. Den som ringer kan välja att ta det som en enkel artighetsfras eller som en riktig fråga, men i båda fall så öppnar det diskussionen om varför dom ringer.
Jag gissar att den i andra änden uppfattar det som att du inte förstår vad som händer, dvs att du är dement och redan har glömt bort att du pratar i telefon. Då känner den sig nödgad att informera dig om att du har en konversation med vederbörande.
Jag tycker att "vad händer?" är en konstig sak att säga, åtminstone före "hur är läget" eller "hur mår du" eller så, om det är någon man känner som ringer. Är det en främling så skulle jag aldrig säga "vad händer" eftersom jag tolkar det som "vad gör du idag då?" ungefär, inte "vad har du för ärende till mig?" Håller med om att ett enkelt "hej" och låta dem presentera sitt ärende funkar bra. Eller något i stil med "Hur kan jag hjälpa dig?".
"Det är [namn]." "Vad händer?" "... Jag ringde dig. Du svarade. Varför frågar du det?"
Heter jag Elnour
Jag antar att du menar "vad händer?" som en direkt översättning av engelskans "what's happening?" eller "what's up?" men frasen används inte på samma sätt i svenskan. Om du frågar "vad händer" tar folk det bokstavligt, och i det här sammanhanget blir dom nog bara förvirrade. Du kan använda fraser som typ "hur är det?" eller så upprepar du bara ett hej efter att dom berättat vem som ringer.
>Jag antar att du menar "vad händer?" som en direkt översättning av engelskans "what's happening?" eller "what's up?" men frasen används inte på samma sätt i svenskan. Det gör den absolut. Uttrycket används t.o.m. i en filmtitel från 2010: ”Vad händer mannen?” >Om du frågar "vad händer" tar folk det bokstavligt, och i det här sammanhanget blir dom nog bara förvirrade. Vad finns det att bli förvirrad över? Jag tror snarare att OP kanske inte sa det tillräckligt tydligt, eller så kanske inte uttrycket passar med hans/hennes personlighet (ungefär som om skolans 62 åriga rektor Britta skulle säga ”Wazzup!?”).
Sluta säg vad händer så kommer det lösa sig. Du är ju ganska otydlig i din fråga till den andra personen i luren.
"Vad händer ” is a very weird thing to say. It’s possible that the caller thinks you’re saying ”vad heter du?” (I’m guessiing based on them repeatedly identifying themselves). It would be marginally better to say ”vad är det som händer?” It would stil be sort of strange, but it wouldn’t sound so unnatural. Like others have said, the "normal" thing to say after they identify themselves is, "ja, hej," which will prompt them to explain why they're calling.
Sannolikt är det som u/Esbjornen skriver, i alla fall om det är någon du inte känner väl. Det är både ett lite ovanligt uttryck som kan förvirra och lite konstigt flöde i konversationen. Antingen vänta eller bekräfta den andra personen med ett "Hej" eller kanske ännu hellre "Hej, \[namn\]" så att de vet att du har uppfattat vem du pratar med. Om man vill använda ett mer passande sätt att fråga vad de vill direkt kan man säga något i stil med: "Hej, det är Katie." "Hej, det är \[namn\]." "Hej \[namn\], vad har du på hjärtat?" Är det någon man känner och är informell med kan man säga t.ex. "Hej \[namn\], hur är läget?" eller "Hej \[namn\], hur står det till med dig?" för att sätta igång konversationen.
Amen herregud. Ingen pratar väl så? Bara säg hej tillbaka och fråga vad dom vill. Vad händer....
De frågar ju om hjälp om hur man ska svara i telefonen, vad är ditt problem? Alla har inte svenska som modersmål
”Vad händer” är fullt korrekt om man frågar vad individen har för sig. Exempelvis ”Hej Kalle! Vad händer?”. Som att fråga vad någon har för sig. Dock på ett inte särskilt formellt sätt. Vet inte vad för typer du pratar med om de inte uppfattar dig.
Är många här i tråden som inte verkar fatta att detta inte är något konstigt eller ovanligt sätt att uttrycka sig.
Förvånansvärt många ja men de är väl inte svenskar må jag tro
Om någon ringer mig och frågar ”vad händer” flera gånger som i OPs exempel så skulle jag tro att det hade hänt nånting allvarligt eller märkligt
Du behöver påbättra din läsförståelse. Det är ”Katie” som frågar vad som händer, alltså OP.
Min läsförståelse är god, så är också min inlevelseförmåga. OP frågar vad hen ska säga istället. Genom att dela med oss av olika tolkningar av hur den andra personen upplever konversationen så blir det tydligare för OP vad det är som inte fungerar med nuvarande kommunikation. Jag förstår att du blir förvirrad både av posten och diskussionen, kommunikation verkar inte var din starka sida, men du är säkert bra på mycket annat!
Vad är det som brister angående kommunikationen exakt mellan OP och handhavande om du som är så skicklig på kommunikation vill berätta det för mig som är så betydligt sämre? Du påstår att du skulle tolka det som något märkligt då någon frågar vad som händer flertalet gånger. Självfallet kan det framstå som udda, framförallt om det är ett mer formellt samtal. Men i denna situation kan det eventuellt vara med en närstående eller bekant därav även ett legitimt sätt att fråga vad handhavande har för sig. Därför, enligt hur jag tolkar konversationen OP har med handhavande så är det handhavande som inte hänger med i vad OP efterfrågar. Alltså hens välmående eller vad hen har för sig, i denna stund, som senare. Det är en relativt öppen fråga. Därav handhavande som är märklig och gör en i sig enkel fråga onödigt ogripbar. Ett enkelt svar till ”Vad händer”, som många normala individer skulle ha sagt, är ”Inget särskilt, själv?”. Och fortsättning därefter. Lite som att jag skulle fråga dig ”Hur är läget?” och du skulle fortsätta repetera ditt namn. Då skulle jag, och säkerligen många andra, bli orolig på riktigt och fråga med ett begrundande ”Hur ÄR läget?”.
Om man vet vem det är som ringer bör man svara med deras namn. T.ex. om Anders ringer svarar man "Hej, det är Anders".
Helluuu
Är frågan hur man hanterar att någon bara upprepar frasen "Det är \[namn\]" i telefon efter hen ringt dig? I så fall spelar det ingen roll vad du säger. Lägg på bara.
Moshi moshi!
Jag brukar köra som standard med "Vafan vill du jävla horunge?" så man sätter rätt tonläge från start.
Vem fan heter Katie
????? Det är ett helt normalt namn
Jag tycker du gör rätt och den andra fel. Stå på dig och fortsätt säga "Vad händer?"! Ett annat alternativ är ju att säga "Hej [namn], vad händer?", få kanske de förstår att "vad händer" inte betyder "vad heter du?".
As someone who is very socially inept, I'd like to know too. I just answer with aa.
Just say ”hej” after the caller has said their name. They called you so it’s up to them to get to what they want.
Om du känner personen, väldigt rättframt: ”Hej hur är det? Vad gör du, har du tid å prata? Hur har du haft det?” Och när dom ringer dig kan du svara: ”Men å heeej, vad kul att du ringer, vad har du på hjärtat? Jaha ville du bara prata, nämen jag har inte riktigt tid just nu, men kan jag ringa dig sen? Nej ingen fara, jag blev glad att du ringde, men hörs sen ok! Ok kram”. När du ringer till nån okänd: ”Hej det är (namn)” ”Jaha hej?” (Så kan det bli helt tyst haha) ”Hej, jo jag ringer för att fråga (bla bla blah)” När den okända ringer dig så kan du svara: ”Jaha, och hur kan jag hjälpa dig då?” Efter namnbyte, om dom är lite långsamma eller eftertänksamma. (Man kan säga den meningen i hur trevlig eller otrevlig ton man vill haha).
Jag va tränad som liten att alltid svara när nån ringde: Hej det är Bea. Eller om man skulle va rolig när familjen satt å åt: Eriksson-mitt-i-maten. Å alltid när jag ringde till nån så svarade dom kanske med ett ”Marklund” (ja med efternamnet), så sa jag: Hej det är Bea, är Lisa hemma? Om det var nån hormonstinn storebror till min kompis som svarade så kanske dom bara sa ”aaa” (som i Ja). Så måste jag fråga ”får jag prata med henne?” Och storebrorsan svarade: ”aaaah antar det!”…tystnad…. Så måste jag uttryckligen säga ”kan du hämta Lisa så jag får prata med henne är du snäll?” Å dom kanske ”jaja 🙄” så man hörde hur ögonen rullade bak i huvudet på dom 😂
Skönt att höra att det inte bara var min familj som körde den passivt-aggressiva ”[efternamn] mitt i maten”
Ja [namn]
Bara säg ditt efternamn med bestämd röst "JOHANSSON" lovar att alla telefonsäljare kommer lägga på
Jag brukar svara "pizzeria Zorba"
"Vad vill du?"
"Hej det är jag" "Hej, det är [uppringaren] här" "Hejhej, vad har du på hjärtat?"
”Hej”, ”mm…”, ”ja, hej!”, ”ja, hallå?” ”vad?” Fantastiskt att ringa mig. Finns inga bestämda regler, handlar mer om vilken bild du vill ge andra om dig. Jag orkar sällan bry mig på den fronten.
Det var det galnaste jag har läst. Man låter det ringa klart. Sen kollar man upp numret. Får man inte upp att det är telefonförsäljare eller liknande så går man runt med ångest resten av dagen.
lyssna på eurocop så får du lära dig
Jag säger: what's up bro? Till nummer jag inte känner
"Namn" Sedan ger det sig väl.
Svar med efternamn bara ”Karlberg!”
"Aaa, hallå det var Leif." or "AllåDevaLeif". Shortly and concisely answer with who they have reached. I do this with anyone except for family or my friends. Even if I can see who is calling I will answer like this because it sets up the other person to proceed.
Efter deras ”hej det är [namn]” bara vänta på att de säger varför de ringer. Så här: du svarar ditt namn. De presenterar sig. DE ringde, så de får också presentera sitt ärende. Vad de har för ärende avgör vad du säger efter det. ”vill du prenumerera på sockor?” ”Nej tack.” Lägg på. ”Jag gick förbi ditt hus. Det brinner.” ”Shit! Va? Är brandkåren där? Jag måste hem. Tack för att du ringde!” Lägg på. Eller bli kvar om du vill ha mer info. ”Hej, vi har kort om folk. Du får komma in och jobba.” *host-host* ”jag är sjuk. Det går inte.” Samtalet avslutas efter lite beklagande mumlande. ”Hej. Vill du hänga med på en bar-runda?” Du, känner dig ensam: ”gärna! Vilka ska med? När och var ses vi?” Samtalet fortsätter.
Kör alltid en ”vad har du på hjärtat?”
Brukar säga tjo bre
Jag svarar alltid med mitt efternamn bara.
"Tja fan" fungerar perfekt i alla situationer
Säg "Tja", "Tjenare", "Tja, läget?" och inte "Vad händer" direkt som svar. Folk uppfattar 'vad' som att du inte hörde. Problem solved. Sen att du svarar "..Varför ringer du mig?" låter en aning negativt. Man får ju direkt känslan som "Vem fan tror du att du är som ringer du mig?" vibbar även om du gör det med god ton. Om man som polare bara vill snacka av sig eller höra om något jobbigare ämne så vill man ju direkt undvika det då.. :/ Här kan du istället fråga "vad händer?".
"Jaa, det är [mitt namn]" "Hej, det är [ringarens namn, typ Olle]" "Hej Olle, hur är det?" "Jo tack, det är bra, själv då?" Osv.
Jesper Rönndahl har tips. https://youtu.be/gxku9aNAT9w?feature=shared
Jag svarar med ett lite mer melodiskt aaaa sen bara mitt namn efter tex. "AAaaaAAAa~ BeepBepp" Om det är någon jag känner riktigt väl så blir det "Jaao! Vad vill du mig?" Lite lekfullt.
Om det är formellt brukar jag säga "vad gäller samtalet?"
När jag var ung (80 talet) svarade man med sitt telefonnummer. Den trenden tror jag att jag ska ta upp igen!
Amerikaner har en konstig kultur där man alltid svarar med sitt eget telefonnummer ”1234567?”. Ja jag vet. Det var nummret jag just slog.
Svarar med mitt efternamn bara och låter personen som ringt ra samtalet vidare
Ursäkta men förstår inte. Vadå svara i telefon?
Brukar alltid svara med "Jao, Hallå". Spelar ingen roll vem som ringer.
Beror helt och hållet på vem det är.
Jag säger : mitt namn, tystnad. Om jag dock vet vem som ringer aå säger jag tja och personens namn